Brunello Cucinelli - The Dream of Solomeo
För de som mot förmodan följer mig på Twitter kvittrade jag i torsdags, den 9 juni, en bild på en bok (fysisk utgåva) jag länge letat efter och en jag än mer velat läsa efter min goda vän Professor Kalqyl lyft fram den som läsvärd och givande. Boken är skriven av Brunello Cucinelli, grundaren till bolaget bakom lyxvarumärket med samma namn. Varför jag velat läsa nämnda bok är för att Cucinelli har gjort det till sin uppgift att arbeta och verka för en mer humanistisk värld, en där filosofi, konst, vetenskap med mera är i centrum och där människor mer finns där och till för varandra än vice versa. Absolut låter det utopiskt och inte så lite ”PK”, men han tycks vara en av de få som gör verkstad av snacket.
Förutom att ge högre löner till sina anställda än vad konkurrenter ger till sina, har han investerat enorma summor i flera projekt vars syfte är att utbilda unga och kommande generationer, men också till att bevara och förvalta allt det vackra historien har lämnat oss. Vidare har han investerat enorma summor i sin hemby och där byggt bland annat ett sorts forum med teater, bibliotek et cetera. Således finns skäl till att han lever som han lär (humanism).
Boken är en självbiografi, där det inte sällan kopplas till erkända filosofer och deras läror. En förkärlek för Grekland framkommer och inte minst Sokrates, men också Seneca. Vidare lyfts andra, från 1700-talet, fram, men en kärna finns hos de antika mästarna. Återkommande läsare vet att jag är mycket intresserad av filosofi, inte minst stoicismen, samt historia, men också idé- och kulturhistoria. Således blir boken lika mycket en ”repetition” som givande att se hur Cucinelli har införlivat de dygder han håller högt.
Jag tror att vi är många på finanstwitter och i bloggosfären som har en dröm; en bild av en sorts utopisk värld där vi lever likt vore vi i vårt eget paradis. Detta är bra och viktigt. Vad jag också tror vi har gemensamt är att vi inte låtit drömmen stanna vid att vara just en (utopisk) sådan, utan gjort den till ett konkret mål, med en tydlig plan hur att nå dess ”slut”destination. I boken finns ett passande citat om detta och som mer än väl borde sägas till alla som sitter och säger X, men aldrig gör jobbet för att nå/uppleva detsamma. ”The word ’utopia’ is the easiest way to do away with something you are not willing or not brave enough to do. A dream remains a dream until you start to do something about it, and only the does it become a project and therefore something infinitely bigger”.
Cucinelli har lyckats bygga upp ett bolag från ingenting. Han föddes och växte upp i en enkel familj, som drev jordbruk. Hans uppväxt bestod av mycket arbete, men också mycket glädje, framför allt med och inom familjen där det alltid var gemensamma måltider enligt italienskt manér samt sena kvällar med ömsom kortspel, ömsom diskussioner om allt och inget, men framför allt ”de stora frågorna”. Från sin enkla barndom har han idag avancerat på karriärstegen och är ordförande i ett bolag med ett börsvärde om cirka €5 576 miljoner. En inte så… ”liten” resa.
Jag skall och vill ej skriva för mycket om innehållet, utan vill lämna mycket till den kommande, eventuella läsaren. Det är en bra och ”viktig” bok, men det är inte ett revolutionerande alster. Jag kommer ta med mig mycket från boken, inte minst vikten av att ständigt påminna sig om de dygder –pietas - jag vill leva och verka efter.
Gällande bolaget och dess aktie har antalet ägare på Avanza ökat det senaste året, vilket kan bero på att bolaget då och då synts till i twitterflödet. Jag gillar mycket i verksamheten, men detta till trots lockas jag inte till att investera då värderingen är mycket hög. Till en kurs om €82,18 handlas aktien till ett P/E 69,3 och ett EV/EBIT 39,1. Absolut har bolaget bra och starka marginaler samt avkastning på såväl det egna som investerade kapitalet; absolut finns starka och stabila finanser med en god soliditet och en näst intill obefintlig nettoskuld, men detta till trots finner jag värderingen för hög.
”De växer snabbt in i (den för stora) kostymen”, hävdar vissa. Visst kommer de så göra, men per senaste rapport är PEG-talet 1,4, vilket gör mig än mer avig att slänga mig på köpknappen. Jag ser och förstår verksamheten och dess (lyx)produkter – den påminner inte så lite om Kering, LVMH och Moncler, vilka jag investerar i. Likväl och ännu en gång; pris är vad du betalar och värde vad du ”får” (i.e. köper, då du de facto betalar) och beträffande aktien är priset just nu för högt.
Nu skall äpplen aldrig jämföras med päron, men ställt mot Moncler finner jag sistnämnda mer intressant och attraktivt just nu, men med det sagt är båda bolagen inget annat än bra och fina att äga.
Boken kommer jag bevara med omsorg, inte minst då dess innehåll är vackert, men framför allt viktigt. Vidare är det alltid roligt och givande att få ta del av entreprenörers skildringar hur de gick från en punkt till en annan. Jag kan inget annat göra än att lyfta på hatten och bocka inför Mr. Cucinelli för allt han åstadkommit.