Du klarar det aldrig

Oavsett vad det gäller tror jag många kan känna igen sig i hur ett mål, en process och en plan ofta tas emot av andra, såsom kollegor, mer yttre bekanta och så vidare. Det kan gälla alltifrån träning i syfte att bygga en bättre kondition eller styrka, eller för att gå ned i vikt. Det kan gälla mål som för många bedöms som ouppnåeliga, såsom att hinna med att ömsom arbeta 100 %, ömsom studera heltid och dessutom bestiga Kilimanjaro. ”Lycka till”, sägs samtidigt som vederbörande tänker ”Haha. Lycka till med detta, för det kommer aldrig att gå. Stackare…”.

Ofta brukar de flesta säga att man inte ska lyssna på andra. Det finns en sanning i det och jag kan i mångt och mycket hålla med. Jag tycker dock att man ska lyssna, men detta betyder inte att man blint ska följa det sagda. Ibland kan andra komma med kloka synpunkter och reflektioner, men att lyssna på ”du kommer aldrig lyckas” är inget jag lägger någon som helst vikt på givet att det också inte kommer med rationella motiv som jag inte kan bemöta på lika rationella grunder. 

Att vara öppen för andras åsikter, tankar och reflektioner och sedan införliva dem är grunden till utveckling, men, och ännu en gång, dessa ska inte sväljas utan att först ha tuggats och smakats av. Smakar de illa, likt utgången yoghurt med bäst före-datum 1826? Ja, då ska du sannerligen inte ta dem i beaktande i din beslutsprocess.

Jag har aldrig varit helt öppen för andra kollegor om mina investeringar mer än att jag verkligen älskar att just investera. Jag har dock aldrig ljugit om någon frågat vad syftet och målet är, men det ska också säga att det inte heller är många som har frågat eller än idag frågar. Jag tror (läs: vet inte) att många oinsatta tänker ”aktier är enbart för de rika och är till stor del ruffel och båg”. Jag tror också att många inte vet hur lite som behövs för att börja byggandet av en snöboll, må så vara att den rullas i indexfonder, tillväxtbolag eller mer värdebolag och så vidare.

Förra helgen skrev jag en tweet där jag var något raljerande över hur det ofta är när andra får höra om en individs tankar och mål.

Som sagt är detta mycket raljerande och slentrianaktigt, likväl tror jag inte att det ändrar faktum, för många torde det vara som känner igen sig oavsett vad det gäller.

Jag ämnar inte att på något sätt lyfta fram mig själv eller dylikt, utan vill enbart skildra att det går om man har motivationen, drivet, kalendern, planeringen och tillräckligt med kaffebönor. Flera av mina vänner och kollegor ifrågasatte – indirekt, ska tilläggas, om jag skulle klara av att jobba fulltid/100 % samtidigt som jag studerade min master på halvfart. Många ifrågasatte om jag skulle klara av att jobba heltid/100 % och samtidigt skriva en bok (som sedan blev totalt sex stycken varav många just nu finns på sommar-REA) et cetera. Ännu en gång; detta är inte något sorts skryt, för absolut har även jag varit tvungen att backa från projekt där jag sett och känt att det inte kommer gå; ty alla är vi dödliga. Emellertid vill jag visa att mycket, om än inte ”allt”, går om rätt förutsättningar ömsom ges, ömsom skapas.

Om alla skulle lyssna på alla (avundsjuka) andra skulle lite, om ens någon, förändring ske.

”Jag ska skapa en strömningsklient som kan strömma precis all världens musik och tjänsten ska erbjudas gratis för dem som inte bekommer sig över reklaminslag med jämna mellanrum och för de som avskyr nämnda kommer kostnaden motsvara knappt en cd-skiva i månaden”, sade Daniel Ek. Folk skrattade. Resten är, som bekant och sagt, historia.

Det de flesta ser i början är en person som förvisso tycks ha fina visioner och en god vilja, men som dessa till trots kommer bli nödgad att backa. Efter ett par år, och när det blir uppenbart att personen ännu inte har backat, börjar de tidigare så negativa bli lite mer osäkra, men vid en liten närmare eftertanke tänker de att det fortsatt bara är en tidfråga; ”Hen har haft tur. Snart kommer det att smälla”. Det går ytterligare ett par år och i takt med ökade framgångar börjar avundsjukan att komma och slutligen kommer det vara många av sistnämnda som skriker ”orättvist”. Att de själva hade kunnat göra detsamma, eller i alla fall något liknande, förutsatt att de hade en äkta och genuin vilja och inte bara en ”vilja”, är tankar som antingen inte når fram i bruset, alternativt slås undan av System 1. 

Lyssna på andra och döm inte på förhand, men intag likväl en distanserande och metakognitiv position.