Ekonomisk (och social) ojämlikhet människor emellan
En kär bloggranne till mig är Miljonär Innan 30 och under vecka 22 skrev han ett inlägg på temat om social, ekonomisk och samhällelig orättvisa. Inlägget var sprunget från en kommentar från en annan läsare av nämnda blogg. De som har läst allt som jag publicerat genom åren i allmänhet, men de senaste i synnerhet har säkert märkt att jag lockas till dystopier; inte att jag själv upplever mig vara en dystopiker, utan mer för att jag finner alla alternativa världar som perspektivet erbjuder som intellektuellt stimulerande. Jag har själv även författat ett par noveller på temat – kanske lägger jag upp dem här på bloggen någon gång … …
Jag kan skriva spaltmeter om riskerna med de ökande klassklyftorna, men väljer att kort samt gott sammanfatta med att det kommer bli två läger; två ”raser”, likt de Harari lyfter fram i Homo Deus, men som även mer skönlitterärt skildras bl.a. Suicide Club. Det kommer finnas de som har råd med allt från parmesanost via personliga och kvalitativ skolgång därtill sjukvård till att kunna genmanipulera såväl sig själv som sina skräddarsydda avkommor. De som ej har råd med detta blir ”arbetarna” (givet att maskinerna tar allt) och de får smulorna, om än ens det. Precis som du och jag hyllar tillika älskar ränta på ränta, är dess kraft, som bekant, gällande med allt och inget, såsom kunskap, men också samhällsutveckling, klassklyftor et cetera.
En fråga som ofta väcks i debatten om sociala och ekonomiska orättvisor, klyftor samt skillnader är ”när blev det såhär?”, alternativt ”var ”vad är ursprunget till ojämlikheten?”. Som bekant håller jag både historia och idé samt kulturhistoria högt. Är det något eller några få ämnen jag råder andra att studera är det just dessa. Låt oss ta ett idé- och kulturhistoriskt angreppssätt och anfalla frågan ” vad är ursprunget till ojämlikheten?”. Givet denna samt andra snarlikas formulering kommer min första slutsats; alla som säger/skriver denna fråga tar för givet att vi någon gång, långt tillbaka i tiden levde i egalitära samhällen, där allt och inget delades; där ingen, absolut ingen, räknade och förde bok på att du minsann hade fått hela två riskorn mer än alla andra e.d. Tror du att människan någon gång har levt i samhällen likt dessa?
En bok jag håller högt (men läs INTE den översatta versionen, utan läs på originalspråk) är Graber och Wengrows bok The Dawn of Everything. I nämnda tar de just upp frågan om ojämlikheter i allmänhet, men illusionen om de historiskt existerade egalitära samhällena. Författarna påstår inte att de första städerna helt och hållet var byggda på egalitära principer, men arkeologiska utgrävningar anses vittna om att det mönstret var förvånansvärt vanligt. Bosättningar växte utan att välstånd och makt koncentrerades till härskande eliter. Efterhand rörde sig historien emellertid i en auktoritär riktning. När den skriftliga historien uppstod fanns herrar och kungar nästan överallt.
Tesen är alltså att människor har pendlat mellan olika former av social organisation, mellan att bygga och rasera hierarkier. Åtminstone under de senaste 40 000 åren, vilket inte är en så kort tid. Flexibelt har de förflyttat sig mellan olika samhällsordningar, varit involverade i sociala experiment och utprovat varje form för politisk struktur längs vägen. Slaveriet avskaffades antagligen flera gånger på flera platser under förhistorisk tid och troligen skedde likadant med krig. Människors tillvaro på jorden verkar ha börjat med en självmedveten motvilja mot att bli tillsagda om vad de ska göra, vilket inte låter som taget ur luften eller något ”konstigt”, eller hur? Känslan för frihet tycks enligt Graber och Wengrows närmast ligga i vårt dna och konstigt vore annars.
Jämlikhetsmönster i det förflutna radas exempelvis upp i Catal Hüyük. Bosättningen på den anatoliska högplatån uppvisar omkring år 7 000–6 000 före Kristus inga tecken på självmedvetna egalitära ideal i den materiella kulturen som bekräftar strävan efter likformighet, men inte heller tydliga indikationer på stratifiering. Utgrävningar visar däremot att mer prestigefyllda hushåll låg sida vid sida med mer blygsamma, vilket tyder på att det saknades områden reserverade för eliten. Även i förhållandet mellan könen anas en mer jämlik ordning. Åtminstone dominerade inte maskulina teman över feminina eller tvärtom i bildkonsten.
Att det är möjligt att vända upp och ned på bilden av förhistorisk tid beror inte minst på att arkeologer världen över under senaste årtionden har analyserat etnografiskt och historiskt material utifrån andra infallsvinklar och med hjälp av högteknologiska metoder. De historiska källorna har varit och är fortsatt få samt mycket svaga. Utifrån dessa har det sedan byggts upp analyser – analyser som i varierande grad varit avhängiga forskarnas egna preferenser, tankar och uppfattningar om detsamma de analyserat. Såklart önskar alla en total objektivitet, men kan en sådan nås? Är det inte mer vanligt att vi är färgade av ”nuet” när vi läser, analyserar och reflekterar över historien? Kanske tillåter vi oss drömma om en sorts Edens Lustgård, ett paradis, där allt och alla levde likt systrar och bröder där det inte fanns minsta lilla tecken på orättvisa? Jag tror inte det; människan är ett rovdjur och givet detta kommer ojämlikheter.
Vad tror du? Har vi en gång i historien levt i totalt egalitära samhällen där inga klyftor mellan envar och alla existerat? Där alla alltid hjälpt och verkat för varandra utan någon som helst personlig ambition mer än att hjälpa sin nästa?