Filosofer diskuterar byggandet av en portfölj

Det var längesedan jag skrev om filosofi – ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Anledningen är helt enkelt att lusten att skriva om annat har varit större. Jag sitter just nu och läser en nyöversättning om Ciceros Om ödet – ett alster som jag kommer förära med ett eget inlägg. Under min läsning kom jag att reflektera kring hur det hade varit om några av alla de kända filosofer som fanns och verkade under antiken diskuterade bolag och aktier. Sedan såg jag, på Twitter, under dagen att Aktieoptimist fyller år (grattis) och att han kvittrade nedan. En av de som svarade var min goda bloggranne Zero Strategy, som svarade ”Investor”. Således får detta vara utgångspunkten när nämnda beger sig till nämnda filosofer.

Låt oss bortse från det alldeles uppenbara att varken Sokrates eller Arkesilaos var samtida som Cicero

Vår kära Zero Strategy (ZS) anländer till Ciceros villa i Puteoli, idag Pozzuoli, där nämnda, Sokrates och Arkesilaos sitter. De frågar mig hur ZS skulle investera 100 000 kronor om han bara fick välja en aktie.

”Jag är emot denna tankelek men skulle, om indexfonder ej var ett alternativ samt om det var ett fall där ett vapen sattes mot min panna, välja Investor”, svar ZS. ”Jag vill dock betona att jag är emot att ha alla ägg i samma korg – investmentbolag som Investor är till trots - och att jag förfäktar att diversifiera, om än att det såklart har sina nackdelar.”

Här hade ZS förväntat sig att de tre skulle fråga vad som gör Investor så speciellt, men de sitter bara där och reflekterar kring hans korta svar. Efter en lång tystnad frågar Cicero om bolaget och varför det utmärker sig. ZS svarar och berättar om dess såväl historia som innehav. ”Noterat och onoterat, stabila finanser, starka ägare, erfaren ledning, anrik historia, diversifierat, bla bla bla”.

Ännu en gång möts ZS av tystnad och när nämnda för denna gång bryts är det Sokrates som frågar om han vet att aktien kommer stå högre om, låt säga, 20 år än vad den gör idag. ZS svarar att han inte kan garantera det, men att historiken talar för att avkastningen torde bli såväl positiv som tämligen god. 

”Men du vet inte”, avslutar den grekiska filosofen. ”Du vet alltså att du inte vet, precis som jag alltid hävdat är något som karaktäriserar den visa, kloka och medvetna människan.”

Här blir ZS lite rörd och tagen, för visst är det en komplimang om något att bli förärad med att liksom bli Sokrates kända utlåtande från dennas försvarstal förkroppsligad. ”En klok man, den där ZS”, säger filosofen och tar sin vinbägare. 

De andra två gör likadant och när sötman släkt deras törst och fuktat deras läppar tar Arkesilaos till orda. ”Sannerligen en klok man och likt ZS skulle jag nog också lyfta fram Investor som ett basinnehav, men…”

”Men vadå”, frågar Cicero, som nu fått en blick som bara kan ses i jägare som fått vittring på sitt villebråd.

”Som alltid skall vår goda Cicero, denna stora talare, avbryta oss med sin hets. Stilla dig och låt mig få tala till punkt. Ord skall inte strös omkring sig likt vore de oändliga inget värda, ty du vet lika väl som jag att ord har en makt att förvandla något bra och vackert till dess antonymer. Vi föddes med två öron och en mun – vänligen helga detta.”

Cicero, med en fortsatt blick som får en jägares att framstå som apatisk, sitter tyst och ger inget sken av att ångra sitt utfall.

”Men…, som jag skulle säga innan vår kära värd tillika romare här avbröt oss, är jag inte säker på något, inte ens när jag är säker på något.”

Nu börjar ZS bli lite vilsen och trött, för skulle de inte prata bolag och just hur att placera just dessa 100 000 kronora? Kan någon hävda att hen är hundra procent säker på en investering? Nej, men ZS börjar känna sig än vilsen i vart diskussionen är på väg, för snart kommer de inte att prata bolag och aktier, utan beröra något helt annat. Likväl försöker han styra samtalet till det han trodde var dess fokus.

”Ingen, varken jag eller någon annan, kan med full och hundraprocentig säkerhet veta om ett bolags aktie kommer stiga med X procent på en given tid, utan allt handlar om beräkningar, kalkyler, sannolikheter samt en inte så lite gnutta tur i form av dels tillfälligheter, dels avsaknad av otur”, fortsätter ZS i ett försök att vara både ärlig och ödmjuk.

”Hörde jag sannolikheter”, frågar Cicero och jag ser hur Arkesilaos slår sig för ansiktet. ”Probabilism är falangen framför övriga och är mer adekvat än Arkesilaos mer ortodoxa skepticism”, fortsätter Cicero med en inte så liten glorifierande röst. 

”Börja inte nu”, säger Arkesilaos, men hinner inte säga mer innan Cicero fortsätter och det är nu jag förstår varför den där tidigare jägarblicken var så ivrig.

”Arkesilaos hävdar att han inte är säker på något och att han om detta är säker. Observera att det finns en inneboende motsägelse i hans utlåtande ’Jag är inte säker på något, inte ens när jag är säker på något.´”

ZS hör djupa suckar från Ciceros verbala och filosofiska kombattant, men vill inte ta bort blicken från en av mänsklighetens kändaste retoriker. Med sin blick nu vänd mot mot Arkesilaos säger han: ”Inom probabilismen, en filosofisk riktning som hävdar att även om säker kunskap är omöjlig att uppnå, kan vissa uppfattningar vara mer sannolika eller mer trovärdiga än andra. Ingen kan någonsin veta, men vi har makten och möjligheterna att skapa ett så bra underlag för våra beslut som möjligt. Jag tror att Arkesilaos karriär som analytiker eller en s.k. ’aktieexpert’ skulle vara över i samma sekund som den börjat. Inget ont mot dig, Arkesilaos.”

Allas vår ZS står något handfallen, ja något vilsen. Vart har samtalet egentligen gått och vad har de hittills kommit fram till? Att Investor är en bra bas, eller att ingen av dem med hundraprocentig säkerhet vet att aktien kommer ge en god avkastning på 20 år och att inga aktier därmed bör lyftas fram? Eller kanske visar diskussionen det lika utmanande som roliga med investeringar? Driften att skapa sig underlag och med det öka sannolikheten för att utfallet blir positivt?

ZS ursäktar sig för att besöka herrarnas, men inte för att vinet runnit genom kroppen, utan för att få till ett avbrott, för samtalet har nått höjder där han har svårt att få luft. När han kommer tillbaka har Protagoras, Nietzsche, Focault och Rorty kommit och sitter nu med varsin bägare.

Vår hjälte ZS kommer mitt in i den hektiska diskussionen som förs. Protagoras, känd för sin slutsats att ”människan är alltings mått”, hävdar att det inte finns någon objektiv sanning, utan att sanning är relativ till varje individ. Varje person sin egen uppfattning om vad som är sant. Detta följs upp av Nietzsche, som först berömmer sin like. ”Helt rätt, för det finns inga absoluta sanningar. Alla värden och sanningar är skapade av människor och är därför subjektiva. Gud är död”, utbrister han triumferat. 

Focault nickar instämmande. ”Ja, kunskap och makt är sammanflätade. ’Sanning’ är alltid är ett resultat av specifika historiska och kulturella kontexter. Sanningar som produkter av diskurser som formas av maktrelationer.”

Rorty, som nu, äntligen, känner att en lucka har öppnat sig, ger sin in i diskussionen. ”Sanningen är vad vårt samhälle lyckas komma överens om och att det inte finns någon sanning som ligger bortom vår språk- och kulturkontext.”

Så…vad blir summan av kardemumman? Anser du, kära läsare, att Investor ett bra val? Hur vet du det? ;)