Att ha rätt, men få fel

Att investera på börsen är på många sätt en prövning av både analysförmåga och psykologiskt tålamod. Det finns ett uttryck som ofta återkommer bland de erfarna, vilket låter gälla att ”du kan ha rätt i din analys, men ändå få fel i aktien”. Vid första anblick kan det låta motsägelsefullt – om analysen är korrekt, borde det inte också innebära att marknaden belönar dig/bolaget med en stigande kurs? Emellertid är verkligheten mer komplex.

Ett bolags fundamentala värde bestäms av dess långsiktiga förmåga att generera vinster och fria kassaflöden, men som bekant påverkas aktiekursen i det korta perspektivet av en rad faktorer som sträcker sig långt utanför bolagets kontroll – makroekonomiska trender, räntor, geopolitik, branschsentiment, blankningar eller rena marknadspsykologiska svängningar. Även det mest väldiversifierade och välskötta bolag kan se sin aktie falla om riskaptiten försvinner, likviditeten stryps eller investerarkollektivet helt enkelt vänder blicken åt ett annat håll. 

Det innebär att du och jag, som ser oss som investerare, kan ha gjort en grundlig analys, kommit fram till att bolaget är undervärderat och att den långsiktiga potentialen är god, men trots detta rör sig kursen i motsatt riktning. Tiden – time in the market - blir då en avgörande faktor. Har vi uthållighet att vänta på att marknaden hinner ikapp det underliggande fundamentala, eller hinner omständigheter förändras så pass mycket att vår analys blir inaktuell innan den belönas? 

Dessutom är timing ofta lika viktigt som analys. Ett bolag kan vara köpvärt på fem års sikt, men övervärderat på sex månaders sikt. Om du går in för tidigt kan du uppleva flera års negativ kursutveckling trots att du i grunden hade rätt om bolagets styrkor och detta inte bara kan, utan skall ställas i relation till alternativavkastningen. På börsen gäller därför inte bara frågan om man har rätt, utan även när. Pris är vad du betalar, värde vad du får. Trots att värdet i American Express är mycket högt och bedöms vara än högre om 5 år kanske dagens pris inte tar hänsyn till det närmsta årets utveckling och därmed kan en investering idag blir helt fel på ett år. Ergo – placeringshorisont.

Det här är en av anledningarna till att ödmjukhet är en central investerardygd. Att ha rätt i sak är ingen garanti för kortsiktig framgång, och att få fel på kort sikt behöver inte betyda att analysen var dålig – tvärtom kan den ha varit riktigt bra. Det handlar snarare om att navigera i en värld där psykologi, flockbeteenden och externa chocker ständigt korsar de rationella beräkningarna.

För att hantera detta behöver man som investerare både tålamod och en tydlig strategi. Den som investerar långsiktigt får acceptera att marknaden ibland inte ser det man själv ser – ännu. Den som kan hantera denna diskrepans mellan analys och aktiekurs har också en fördel: man blir mindre sårbar för brus, mer uthållig i sina investeringar och därmed bättre positionerad när marknaden till slut värderar om. Därtill lär man sig mycket och inte minst utvecklas psyket, precis som Nassim Taleb lyfter fram med sin bok Antifragile: Things That Gain From Disorder. 

Har du någon aktuell, eller ”gammalt” exempel på när du upplever att du har haft rätt i sak, men där Mr. Market (ännu) inte har sett och belönat detsamma?