När fokus förblindar

I går, den 3 september, öppnade de amerikanska börserna med en nedgång som få investerare var beredda på, för likt historien gör gällande hade flera förväntat sig en liksom friktionslös seglats från hög- till lågräntenivåer. Pusslet var redan lagt, men så kom en pusselbit vars kanter inte var… ”passande”. 

Den övergripande marknaden sjönk med cirka 1,6 %, medan teknikdominerade Nasdaq sjönk med 3,3 %. Vad låg bakom dessa rörelser? Strax efter börsernas öppning publicerades S&P Globals definitiva industri-PMI för augusti med ett utfall på 47,9, marginellt under förväntningarna på 48 och en tydlig nedgång från juliutfallet på 49,6. Dessutom släppte ISM sina egna industri-PMI-siffror, där utfallet på 47,2 var något under konsensus på 47,5. Siffrorna kan för en oinsatt vara svåra att tolka. Något lättsamt och generellt kan det förklaras som att allt under 50 signalerar av nedgång och avveckling, medan allt över 50 indikerar ökad produktion samt tillväxt. 

Trots att skillnaderna i förhållande till marknadens förväntningar var små, resulterade dessa siffror i en omedelbar negativ reaktion. Vad är det som får investerare att reagera så starkt på relativt marginella förändringar? Svaret ligger ofta i psykologiska faktorer som fokuseringsillusionen, flockmentalitet, FOMO (Fear of Missing Out) och aktivitetsbias.

Fokuseringsillusionen, ett begrepp myntat av psykologerna Daniel Kahneman och David Schkade, syftar på vår tendens att överdriva betydelsen av nuvarande händelser när vi fattar beslut om framtiden. När PMI-siffrorna publicerades igår blev många investerare fast i det ögonblickliga utfallet och tolkade detta som en tydlig signal om att den amerikanska ekonomin var på väg nedåt. Magkänslor om stiltje eller nedgång växte fram och sågs därefter som en ”sanning”. 

Även om PMI är en viktig indikator på den ekonomiska hälsan, tenderar investerare att överfokusera på den senaste siffran och dess avvikelse från förväntningarna. Här och nu, inte där och där borta. Båda perspektiven är viktiga, men de inte bara kan utan bör användas tillsammans. Sagt med andra ord: inte bara ”här och nu” samt inte bara ”där och där borta”. Vi måste ha koll på var vi både sätter foten idag och vart vägen leder oss framgent.

Vad fokuseringsillusionen ofta får oss att glömma är att ekonomin och börsen inte styrs av en enskild datapunkt, utan av en komplex väv av faktorer. Historiskt har vi sett att små avvikelser i ekonomiska indikatorer sällan orsakar stora förändringar i den långsiktiga marknadsutvecklingen. Ändå agerade många investerare igår som om denna marginella nedgång i PMI var ett omen om en djupare lågkonjunktur, vilket drev dem till att sälja av sina innehav i, mer eller mindre, panik. Rädda vad som räddas kan och överlev!

Såklart spelar det in att flera av de bolag vars aktier föll kraftigt, såsom Nvidia, är fortsatt högt värderade. Då räcker det med bara en liten viskning för att få investerare att frukta hörselskador. 

Flockmentalitet är en annan psykologisk fälla som ofta spelar in under sådana marknadsreaktioner. Återkommande läsare av bloggen och/eller mina böcker om börspsykologi vet detta och kanske ses detta som ett sorts ”tjat”, men i och med att Homo Sapiens aldrig tycks lära sig och bli mer rationellt måste detta fortsätta. Immunitet kan aldrig(?) nås, men om vi med jämna mellanrum vaccinerar oss med att läsa och reflektera om och kring  texter om alla psykologiska bias ökar sannolikheten för att misstagen blir såväl få som billiga relativt vice versa. 

När investerare ser att andra säljer, följer de ofta efter, även om de själva kanske inte är övertygade om att det är rätt beslut. Denna tendens att följa gruppen kan skapa en självuppfyllande profetia, där försäljning av aktier driver ned priserna ytterligare, vilket i sin tur leder till ännu mer försäljning. Fenomenet leder mig in på reflexivitet, vilket jag skrev om 2022.

I går såg vi detta i realtid. När Nasdaq började sjunka efter PMI-rapporterna hakade fler och fler investerare på trenden, rädda för att hamna på efterkälken om de inte agerade snabbt. Detta är en klassisk manifestation av flockmentalitet, där rädslan för att gå emot strömmen kan få en annars rationell individ att fatta irrationella beslut. Never go full retard!

Relaterat till flockmentaliteten är fenomenet FOMO, akronym för Fear of Missing Out. Det handlar om rädslan för att missa en möjlighet som andra verkar utnyttja. När börsen började falla efter PMI-släppen, kan många investerare ha agerat inte på grund av en välgrundad tro på en kommande nedgång, utan för att de inte ville missa möjligheten att sälja innan marknaden föll ännu mer. 

”Det sista tåget går nu.”

”Öhh… okej? Det kommer alltså aldrig, aldrig någonsin, gå ett enda tåg till? Är du allvarlig!?”

”… …”

FOMO kan vara lika kraftfull under upp- som under nedgångar. Om marknaden senare skulle återhämta sig efter en nedgång, skulle samma investerare kunna drabbas av ånger för att ha sålt för tidigt och därmed missa en potentiell återhämtning. Denna cykliska natur av FOMO kan leda till en ständig växling mellan att köpa och sälja, vilket inte bara orsakar stress utan också med all säkerhet leder till lägre avkastning över tid. Köp på toppen, sälj på botten. Bankrutt är du snabbare än Lucky Luke hinner dra skarpt

Ett annat begrepp som är värt att nämna i detta sammanhang är aktivitetsbias. Detta syftar på vår tendens att känna att vi måste göra något, särskilt under perioder av osäkerhet eller stress. När marknaden blir volatil eller när negativa nyheter dyker upp, känner många investerare ett behov av att agera – oavsett om det faktiskt finns en rationell anledning att göra det. Detta då fysisk aktivitet historiskt varit ett ”bevis” på att vi bryr oss om vår plats i flocken. Att sitta still, reflektera och tänka på vad som är det absolut bäst att göra på lång sikt ses på som vore det något dåligt. Pest! Kolera! Covid!

Aktivitetsbias kan driva oss till att sälja av våra innehav i panik eller att överdriva handeln, trots att en passiv och långsiktig strategi ofta är mer framgångsrik. ”Håll käft och köp Investor, eller en indexfond” kan vara ett sorts mantra att upprepa när det känns jobbigt och börsen går ned. 

När marknaden föll igår, var det många som omedelbart sålde av sina aktier för att "göra något" åt situationen, utan att nödvändigtvis överväga om detta verkligen var det bästa valet på lång sikt. System 1… alltid där. Alltid så… förrädiskt.

Det är lätt att se hur dessa psykologiska faktorer samverkar för att skapa en miljö där rationellt beslutsfattande kan bli svårt. Men hur kan vi som investerare bryta denna cykel och undvika att falla offer för fokuseringsillusionen, flockmentaliteten, FOMO och aktivitetsbias?

1. Långsiktighet: Påminn dig själv om att investeringar är ett maraton, inte en sprint. En enskild datapunkt, som en nedgång i industri-PMI, är sällan en tillräcklig anledning att omkullkasta en långsiktig strategi. Fokusera på den större bilden och håll fast vid dina långsiktiga mål. Din analys av respektive innehav och din övergripande strategi tillika placeringshorisont är vad du ska fokusera på. Inget annat. 
2. Diversifiering: Genom att sprida dina investeringar över olika tillgångsslag, sektorer och geografiska regioner, minskar du risken att en enskild händelse påverkar hela din portfölj. Detta kan också hjälpa till att motverka behovet av att agera på kortsiktiga marknadshändelser.
3. Uthållighet: Var medveten om dina egna psykologiska tendenser. Om du känner att du är på väg att agera baserat på rädsla, osäkerhet eller grupptryck, ta ett steg tillbaka och reflektera. I många fall är det bättre att göra ingenting än att göra något i panik. Förslag är att ha 24-timmarregeln. Denna gör gällande att du inte får exekvera på ett beslut förrän du har ”sovit på saken”. 

Därtill förespråkar jag alltid att du ska resa sig från skärmen, gå runt kvarteret eller dylikt innan du trycker på köp/sälj. Tio minuter avbrott kan göra underverk för beslutsprocessen. 

Och… börja läsa på om och utbilda dig själv om psykologins roll på marknaden.