Skakiga tider och risk för reflexivitet
Det är tämligen skakiga tider och oavsett var man vänder sig skriker löpsedlarna om hur illa ställt det är med allt. Hushållens syn på dagens och framtida ekonomi har inte varit så här sorgsna och pessimistiska sedan 1990-talet. Jepp, inte ens under finanskrisen 2008–2009 var de lika deppiga som idag. Kanske har de rätt, kanske fel och den som påstår sig sitta på Det Stora Svaret förtjänar inte bara en klapp på axeln, utan två. Minst.
Det farliga med hushållens pessimistiska syn är den reflexivitet som kan bli reell. Något förenklat och kortfattat kan det förklaras som att när alla tror på och förbereder sig på en lågkonjunktur bidrar de till att skapa en sådan och voilá – där har vi den, lågkonjunkturen. Som ett brev på posten. Eller nej, förresten, det är ju Postnord vi pratar om… …
Om alla tror att reallönerna kommer förbli låga under en lång tid framöver; att räntorna kommer stiga och förbli (relativt de senaste 5–10 åren) höga; att världens centralbanker och finanspolitik inte klarar av att tackla alla utmaningar… ja, då kommer de att sitta på pengarna och konsumera med eftertänksamhet, dvs. motsatsen till hur ”alla” agerat och skött sin privatekonomi de senaste +10 åren.
Om ”alla” är restriktiva kommer utbudet att minska, ty efterfrågan finns ju inte där. Och när ingen efterfrågan finns, finns heller ingen anledning för företagen att nyanställa. Och, när det kommer omkring, tänker ledningen, behöver vi också skära ned på våra kostnader, för just nu gör vi mindre och mindre vinst. Således tvingas allt från några få till många lämna bolaget i fråga. Överallt och på många andra bolag repeteras detta agerande. Arbetslöshet, inflation, höga räntor och en pessimistisk tro på rådande och framtida ekonomi. En inte så välsmakande cocktail. Faktum är att den är toxisk till det slutligen vänder. När det sker kan vara i morgon, eller om flera år. Som sagt är det ingen som vet.
Mindre efterfrågan --> lägre utbud --> lägre BNP, tillväxt, konsumentkraft och så vidare. Det är vad den manodepressiva marknaden just nu oroa sig för. Och med det bidrar den till förverkligandet av detsamma. För krångligt? För filosofiskt?
Jag vet att jag inget vet. Jag är ödmjuk inför Mr. Markets nyckfullhet tillika vederbörandes manodepressivitet. Jag är också ödmjuk inför de kunskaper jag besitter och de jag ännu inte besitter. Jag är också tacksam. Tacksam för de köplägen som, enligt min tolkning, infinner sig, men också tacksam för den här prövningen, för det är vad det är. Du, jag och alla andra prövas. Har vi psyket? Har vi ihärdigheten, tålamodet, likviderna och ”naiviteten” att härda ut? Och hur länge klarar vi? Jag är beredd att ta gift på att jag ämnar slåss för att vara den sista som lämnar festen. Går jorden under kan jag lika gärna se på med en partyhatt på huvudet, en serpentin kring halsen och en plastmugg fylld med en allt för söt bål. Dansandes och skrålandes till Queen’s ”The Show Must Go On”.
Jag vill hävda att nu är en bättre tid än annars att öka på månadssparandet och att fortsätta öka på i befintliga och att ta in nya innehav. Det är i kriser som rikedomar förstörs, men också skapas. När X ser en kris, ser Y en möjlighet. Jag är relativt ”ung” och kommer vara nettoköpare under flera, flera år till. Jag bedömer att min bästa tid är nu. Visst är det mindre roligt att se hur väskan tappar ett värde högre än flera månadslöner på blott en dag, men det tillhör spelreglerna och vad betyder dagens värde givet att du ej ska sälja förrän på +10 år? Det är vare sig en förlust eller vinst förrän du säljer.
Det kastas floskler hit och dit på valfri social mediaplattform och de förekommer även i det här inlägget, men fråga dig: ”kanske finns det en anledning till att de alltid framkommer? Kanske är de tidlösa för att de alltid har haft ’rätt’”? Och om de har fel, ja… då har vi större bekymmer på våra pulpeter.
Fortsätt på din inslagna väg och investera i dig själv. Läs, diskutera och lyssna på och till andra. Utveckla dig själv och bli inte bara en bättre och klokare investerare, utan också världsmedborgare.
Innan jag avslutar blogginlägget vill jag tipsa om sajten MyAdvice.se, som drivs av Andreas Karlsson och Douglas Drake. Andreas studerar till civilingenjör samt har ett stort engagemang i Unga Aktiesparare OCH driver denna sajt. Det ska uppmuntras och uppmärksammas. Sverige behöver duktiga, vetgiriga och optimistiska entreprenörer. För cirka en vecka sedan kontaktade Andreas mig och frågade om jag vill ställa upp på en intervju och självklart vill jag vara med och ”stötta” dessa två drivna herrar. Du finner intervjun här.
Pervenimus. Vidimus. Vicimus