Nintendo – Let’s-a go (again)

Det var förvisso inte länge sedan jag skrev om Nintendo, men då det varit en ”Mario Day” (ja, det finns en sådan) och att bolaget då kommunicerade ut lite nyheter bedömer jag det befogat att skriva ned lite anteckningar och reflektioner.

Den 10 mars är den internationella Mario Day och under den kommunicerade bolaget flera nyheter. Den kanske mest viktiga – och som även blev den mest virala – var faktumet att en ny Super Marios Bros.-film är under utveckling. Som vid den första filmen sker produktionen i samarbete med Illumination. Beräknad release är dock i april 2026, det vill säga om cirka 2 år. 

Är detta något dåligt? Enligt mig är det inte det. Givet att en ny konsol, i folkmun benämnd ”Switch 2”, beräknas komma senhösten 2024 alternativt under den första halvan av kalenderåret 2025, betyder det att filmen kan ge en ny boost för såväl konsolen som IP:na efter att den initiala, efter konsolsläppet, hajpen ebbat ut. Vill det sig väl kan det få en samma effekt som skedde vid första släppet – detta har jag tidigare inlägg avhandlat och då nämnt hur framför allt Mario Kart 8 Deluxe fått en rejäl uppsving.

Utvecklingen av en ny film följer även min tes om det ekosystem som fortsätter att förädlas. Inte bara är en ny Mariofilm under utveckling, utan även en film om Zelda är det. Detta är bara två av flera lika erkända som värdefulla IP:n som når bioduken. Addera till detta hur det kan, och högst sannolikt kommer, komma serier och filmer med allt från Pikmin via DonkeyKong till Kirby. Ökad medvetenhet; ökad konsumtion av samma IP:n, men i olika format leder till tacksamma kassaflöden för Nintendo och med det torde en än starkare makt över konsumenterna komma. En film, en ryggsäck, en t-shirt, ett spel, ett besök på Super Nintendoland et cetera. Det blir synd om barnfamiljer kommande år…

Under Mario Day berättade även Nintendo att de kommer släppa fler remakes på tidigare uppskattade titlar. Paper Mario: The Thousand-Year Door släpps 23 maj i år, tjugo år efter Gamecube-originalet. En dryg månad senare, mer korrekt den 27 juni, får spelare åtkomst till HD-remastern av Luigi's Mansion 2. Det släpptes ursprungligen till 3DS 2013 och har varit en av relativt bra kassako för det japanska bolaget. 

Om bara cirka 1 vecka kommer det efterlängtade Princess peachy: showtime. Spelet når de fysiska och digitala butikerna den 22 mars och gällande mina tankar om och kring det spelet avhandlades de under mina två senaste inlägg i allmänhet, men det från den 24 janouari i synnerhet.

Av allt jag ser och läser fortsätter jag att tilltalas av potentialen i Nintendo. Såklart är jag noga med att i det längsta eftersträva antiteser till de positiva sådana jag har. Därtill har jag en pålitlig djävulsadvokat, som spelar sin roll på ett ypperligt sätt. Det finns alltid risker oavsett vilket bolag det rör sig om. Emellertid bedömer jag dessa vara i underkant relativt den potentiella uppsida jag ser i bolaget och därmed aktien.  

Aktiekursen kommer vara mer volatil framgent då minsta lilla rykte om när nästa konsol släpps kommer påverka. Detta syntes tidigare i februari, då ett rykte om en lansering först under 2025 spred sig. I Japan sjönk kursen med över 8 % den dagen. Sådant är inget jag lägger någon vikt vid, utan är mycket, mycket mer fundamental i min analys. Nyheter kommer från bolaget och fram till dess att rykten varken konfirmeras eller dementeras är de fortsatt enkom rykten. Därtill står inte min investering med en ny konsol senare i höst, eller under första halvan av 2025. Den släpps och kommer då den är klar. Punkt. Hellre sent och bra, än vice versa.