Obligatoriska kurser i privatekonomi är en nödvändighet!

OBS. Innan nedan debattext läses vill jag nämna att jag i dagarna fick äran att intervjua Lars Wingefors, vd på Embracer. Intervjun finner du på denna länk (inga affiliates e.d.)

Obligatoriska kurser i privatekonomi är en nödvändighet
De senaste veckorna har många studenter sprungit ut för att skapa sig ett liv i en alltmer föränderlig värld. Många av dessa kommer ta jobb eller starta eget. Många kommer skaffa en bostad, bil och andra nödvändigheter. Många kommer starta en familj, andra leva själva. Oavsett kommer de behöva ha en fungerande och stabil ekonomi, något som de tyvärr inte fått någon nämnvärd utbildning om. Detta måste ändras, för med en skuldsatt befolkning ökar bördan på staten och landets redan nu krackelerande välfärdsystem, men också stigmatiseras de drabbade och risken för en fortsatt ökad samhällspolarisering och ökade klassklyftor är betydande. 

Dagens generation(er) har vuxit upp i tider där pengar har varit mer eller mindre gratis och där graden av tålamod år för år naggats vid kanten. Dagens värld, såväl den digitala som fysiska, har blivit än mer snabb och än mer inriktad på att erbjuda och ge belöning direkt, gärna igår. Förr släpptes ett serieavsnitt i veckan – idag rullas hela säsongen ut på en och samma dag. Förr var det legio att första spara för att kunna konsumera, idag är det låna för densamma. Unga tar lärdom av vad de ser, hör och känner, inte nödvändigtvis vad vi vuxna säger. De ser att ”alla” kan köpa sig en ny Iphone, eller ett Playstation 5 utan att ens behöva bemöda sig med mer än ett knapptryck på sin telefon innan ett lån med ockerränta inkommit på kontot. 

Förlorare är inte bara de själva, utan även AB Sverige. Många av dem har inte lärt sig vikten av tålamod, att ha en balans på inkomster och utgifter, att ständigt utgå från en budget och skapa sig en buffert. De fastnar lätt i lånefällan och därefter är utvecklingen svår att stoppa. Likt ränta på ränta kan få kapital att växa, kan densamma förstöra en individs eller familjs ekonomi. På botten återstår enbart kronofogden, skuldsanering, existensminimum och med det en stigmatisering och (upplevd) utsatthet. Det är inget liv jag önskar någon. Dels förstörs liv, dels, rent krasst och något inhumant, försummas svenska skattepengar. Skattepengar som skulle kunna gå till att stärka sjukvården, eller rättsväsendet och inte minst – skolan.

"Hur många familjer har inte raserats på grund av ekonomiska skäl det senaste decenniet? Det får vara slut nu och bästa botemedel är kunskap."


Kostnaden för att hjälpa och stötta dessa offer är inte så liten. Även om alla inte söker sig till vården eller andra inrättningar på grund av sitt dåliga mående, gör många det och kostnaden för dessa insatser är stor. Därtill är sannolikheten för depression och andra utmaningar för individen stor, vilket inte så sällan leder till sjukskrivningar och än mer upplevd utsatthet och stigmatisering. Som om detta inte vore nog förlorar AB Sverige tillväxt, för en potentiell arbetare som inte arbetar är, ännu en gång rent krasst och något inhumant, förlorade skatteintäkter, men också förlorad köpkraft för alla producenter som vill sälja sina varor och tjänster. Följdeffekterna, likt ringarna på vattnet, talar just nu för att vi går sämre än bättre tider tillmötes. Detta kan – och måste – vi stoppa.

Att säga att mobilen ersatt 1900-talets mjuka nalle är ingen hyperbol, tvärtom. Vad som även inte är en hyperbol är att svenskarnas folksport, fond- och aktieinvesteringar, har eskalerat de senaste åren, inte minst efter Coronavåren 2020. Emellertid är det inte en fråga om investerande lika mycket som spekulerande. Via populära profiler på såväl Twitter som Instagram utsätts unga dagligen för påverkanskampanjer. I vissa fall direkta, i andra indirekta. Oavsett ser de hur alla andra gör och inbillar sig själv hur de på kort tid och på ett relativt riskfritt sätt kan bli miljonärer och leva det drömliv de målar upp inom sig.

De lockas att investera i riskfyllda värdepapper, kryptovalutor eller andra tillgångar. De lockas att ta lån, för att snabbare kunna nå sina mål – sina drömmar. De lockas att agera först och, i bästa fall, tänka först sedan. Allt för att de inte fått lära sig hur de grundläggande mekanismerna bakom lån, sparande och investerande fungerar.

Sverige är på många sätt ett underbart land, men för flera är tillvaron allt annat än drömsk. I många fall beror deras utsatta och utlämnade position på en saknad av adekvata kunskaper i allmänhet, men gällande privatekonomi i synnerhet. Dessa hade de kunnat få i skolan och vinnare hade varit alla – de själva, familjerna, vännerna, släkten och staten.

Så, regeringen Kristersson, ge Skolverket direktiv att införa obligatoriska kurser om privatekonomi på såväl högstadiet som på gymnasiet. Ge unga medel att agera klokt och långsiktigt hållbart. Hjälp dem ska bästa möjliga förutsättningar att skapa sig det liv de vill ha och drömmer om utan att på vägen lockas till skadliga och hemska snabblån, eller katastrofala investeringar. Hjälp dem och hjälp samtidigt AB Sverige.

Hur många singelhushåll och familjer har inte raserats på grund av ekonomiska skäl det senaste decenniet? Det får vara slut nu och bästa botemedel är kunskap.