Oikofobi - hotet kommer inifrån
När jag läser från, lyssnar till och diskuterar med andra framkommer att det är många oavsett politisk falang är missnöjde med samhället och dess utveckling. Än är det skatten som är för hög, eller för låg, än den underfinansierade organisationen inom rättsväsende, skola och utbildning samt vård och omsorg. Vissa anklagar de ”rika” för att sko åt sig, medan andra anklagar de ”mindre rika” för att kräva mer av förstnämnda. Barrikaderna byggs upp och det slängs med såväl glåpord som slag under bältet.
Jag var fram till relativt nyligen obekant med att det finns ett begrepp, men efter att ha läst en intressant artikel om Oikofobi samt sett att det nyligen släpps en bok på ämnet väcktes mitt intresse. Således klickade jag hem boken Western Self-Contempt: Oikophobia in the Decline of Civilizations (Beckeld, 2022)
"[...]när civilisationer etablerar sig och blir starka och trygga, infinner sig naturligt också oikofobin, som i sin tur eroderar samhället inifrån."
Att känna en sorts motvilja till samhället och dess utveckling (som man då anser går mot det sämre) är en trend som står att finna i tidigare civilisationer, såsom i det romerska och bysantiska riket. Det författaren, Benedict Beckeld, tydligt lyfter fram är hur det alltid tycks följa samma mönster, vilket absolut inte är en nyhet för någon av oss; ty history dosen’t repeat itself, man does eller history dosen’t repeat itself, but it often rhymes är citat vi slänger oss med åt såväl höger som vänster. Det intressanta i böcker likt denna är att vi blir presenterade mönster som tidigare inte varit så synliga. Vi får bekanta oss med andra angreppssätt och perspektiv, vilket jag alltid söker tillika uppskattar när jag läser mer fackorienterade böcker. Det ger mig möjlighet att utveckla det inverterande tänkandet samt testa mina tidigare förutfattade uppfattningar.
Beckeld ser en tydlig trend genom historien som visar att när civilisationer etablerar sig och blir starka och trygga, infinner sig naturligt också oikofobin, som i sin tur eroderar samhället inifrån. Processen är allt annat än kort och sträcker sig över sekel och mer ofta än sällan även millenier. Processen tar sin början vid att ett relativt primitivt, men rörligt och starkt, folk besegrar sin omgivning. Det leder till ökat välstånd och prestige, vilket inleder skapandet av en nationell identitet. Med detta följer litterära prestationer och annat som kan kopplas till kulturella uttryck. Utvecklingen leder så småningom till så pass mycket välstånd och politisk makt att en permanent överklass kan etablera sig, vilket oftast sammanfaller med nationens höjdpunkt avseende kulturella och vetenskapliga framgångar. I denna fas blir allt fler människor mer upptagna med att uppnå individuella framgångar än av att eftersträva det bästa för hela samhället.
Jag finner boken läsvärd och att läsa den samt därefter (eller desförinnan) följa upp med Ray Dalios senaste The Changing of World Order, som jag skrev ett kort inlägg om i april, kan nog vara nog så berikande. Där länkar jag även till denna youtube-länk, där du mer eller mindre får boken på ett cirka tjugo minuter långt videoklipp, skapat och författat av Dalio.
Att läsa historia i allmänhet, men idé- och kulturhistoria i synnerhet är något jag finner givande. Här finns mycket kunskap, insikter och fakta att finna om vårt släkte; varför har X inträffat? Varför det och inte Y, eller Z? Och givet det vi vet om det förflutna, vad kan vi ”gissa” kommer ske om liknande event kommer hända i en nära framtid?