TISG - Do You Think That's Air You Breathing?

Jag skrev tidigare, i min årskrönika, att jag ser en betydande potential i The Italian Sea Group givet att visa riskmoment inte blir så hemska som i ett ”worst case scenario”. Dessa är:

• En än högre ökat geopolitisk oro med skarpare och hårdare protektionism från såväl öst som väst. Risken är inte bara att de på gränsen till välbemedlade kunderna försvinner som potentiella kunder, utan även att det finns en gräns för hur mycket TISG vågar och kan skjuta vidare kostnaderna till slutkund. Allt annat lika kommer det påverka marginalerna. 
• Förvisso är de ultrarika så väl bemedlade att de inte ryggar undan för ett par miljoner till höger eller vänster, men skulle tullarna bli än högre och inflationen gör sitt till kan vissa välja att avstå från att anlita TISG för att istället ta en annan, mer lokal och ”billigare” aktör. Detta såklart förutsatt att en sådan finns.
• Kina skall aldrig negligeras. Jag har svårt att se hur regeringen/Politbyrån i sin prekära och mycket utsatta situation skulle göra en satsning likt de har gjort – och gör – inom bilsektorn. Här har de mer eller mindre hjälpt kinesiska bolag att (för stunden) konkurrera ut de europeiska jättarna, men också om än i en lite mindre magnitud flera av de japanska och amerikanska sådana. Att de nu skulle gå ”all in” på att stötta och etablera kinesiska företag som skall bli dominerande inom (såklart eldrivna) lyxyachter känns mycket avlägset. Emellertid måste den risken tas upp.
• Utöver dessa finns risken att ett terroristangrepp mot Italien kan genomföras och även om det ännu en gång känns avlägset kan det rikta in sig på italienska bolag, vilket på ett eller annat sätt kommer att hämna hela Italiens förmåga att generera BNP-tillväxt i allmänhet, men bolagens förmåga att vara konkurrenskraftiga i synnerhet. Då TISG har mycket av sin produktion i en marina – The Marina Di Carrara - kan de vara ett aktuellt mål.  Som sagt känns detta mycket avlägset, men som bekant är risk det som ligger kvar på bordet efter att allt annat har beaktats. 
• Att incidenten med det den 19 augusti förlista skeppet av 56m Perini Navi sloop strax utanför Sicilien. Perini Navis förvärvades av TISG i januari 2021genom en konkursauktion, inklusive dess varumärke, arkiv och fastigheter. TISG hävdar att det inte kan hållas ansvarigt för några incidenter relaterade till Perini Navi-fartyg före detta förvärv och försöker nu att försvara Perini Navi-varumärkets rykte, ett namn som de hävdar är synonymt med italiensk spetskompetens och avancerad yachtdesign. Risken som finns är att detta sätter skräck i potentiella kunder.

I samma årskrönika skrev jag också att det jag upplever mig ha mest utmaningar med; att våga gå in större och ta en större position än vad jag hittills har tenderat att göra när jag bedömer nuvarande aktiepris relativt den förväntade vinsten vara mycket attraktivt. Det är en sak att läsa om detta, en helt annan sak att sedan implementera. Med andra ord handlar det om psykologi och denna kan jag navigera bort genom att skilja känslor och de objektiva fakta tillika subjektiva prognoser som jag gör åt. 

Om man vill vara direktägare av aktier betyder det att en risk alltid finns innestående. Det är därför det investerade kapitalet kallas för ”riskkapital”. För risken vill man ha en viss potential uppsida, eller sagt med andra ord; en avkastning i form av reda pengar. Att väga den befintliga nedsidan – riskerna – med den potentiella/prognostiserade uppsidan och därmed komma fram till om det nuvarande aktiepriset är attraktivt utifrån ”risk-reward” är vad som skiljer en god och dålig investering åt. Därtill måste tidsperspektivet tas i beaktande. Hur lång placeringshorisont har man? Bedömer man de ”triggers” som man anser sig ha hitta ligga relativt nära, eller långt bort i tiden? Detta skall vara med i beslutsprocessen och ställas mot alternativ(avkastningen).

Beträffande ”risk-reward” bör man utgå från den sedvanliga modellen ”den riskfria räntan + riskpremie” och vad den bör ligga på i detta fall. På den kurs om €7,75, som är när dessa rader skrivs, är direktavkastningen cirka 5,1 % på min beräknade utdelning för 2024 (som delas ut innestående år, det vill säga 2025). Jag anser också att aktien är nedtryckt, bland annat av tidigare nämnda risker, men också att Mr. Market just nu inte favoriserar bolag inom lyxsegmentet. Sistnämnda är mer psykologi än något annat och även om en tendens till positiva signaler kommit från det viktiga Kina, bedöms dessa just nu som för små för att det ska ge effekt på den ekonomi som just nu ser ut att riskera göra en ”japanare”.

När man väl landat i ett beslut tillkommer nästa spörsmål – hur stor position vill man ha? Svaret skall vara avhängig strategi, filosofi samt placeringshorisont, men också den övertygelse – conviction – man har i det aktuella caset. Ju längre tidshorisont och ju högre risktolerans man har, desto mer måste man våga betta på att investeringstesen kommer att realiseras. Såklart skall man inte köpa och glömma eller vara naiv när nya fakta som går emot tesen kommer fram, för det är viktigt att hålla sig uppdaterad om bolaget och dess utveckling, men också konkurrenternas dito. 

När jag tänker i dessa banor, infinner sig alltid denna scen på min näthinna. Do You Think That's Air You Breathing? 
 

Jag inspireras av flera såväl välkända som mindre välkända investerare. Som bekant har jag tidigare lyft fram hur Warren Buffett och Charlie Munger har betonat vikten av att när tillfällen uppstår måste man våga tro på sin tes. 

Buffett har i såväl årsbrev som I intervjuer lyft fram att ”opportunities come infrequently. When it rains gold, put out the bucket, not the thimble”, medan hans numera avlidna parhäst betonat "The wise ones bet heavily when the world offers them that opportunity. They bet big when they have the odds. And the rest of the time, they don’t. It’s just that simple” samt “A few great opportunities are enough. And when you find one, you have to bet big.”

Det är lätt att sitta och slänga sig med citat och “intala sig” att man kommer att lyckas implementera dessa när man anser/trors sig ha hittat ett så kallat ”gyllene tillfälle”, men en helt annan sak att sedan också göra det; verkstad av snacket.

När jag räknar på TIGS ser jag att i ett varken för optimistiskt eller pessimistiskt fall att en utveckling likt nedan kan nås 2024, 2025 och 2026. Observera att detta är prognoser, inget annat.

Mina beräkningar ligger under de som analytiker gör, vilka sammanställs på Marketscreener. Samtliga av de fyra nämnda har ”köp” på aktien med en genomsnittlig riktkurs om €12,67. Utgår jag från den riktkursen och mina vinstestimat handlas aktien just nu (kurs €7,7) till ett P/E om 9,6 2024, P/E 8,2 2025 respektive P/E 7,4 2026. Det är lågt relativt dess korta historik som noterad, men också vad jag anser vara en mer rättvis värdering. I min värld bör ett bolag av TISG:s kaliber handlas till P/E 12 tills det har bevisat sig i noterad miljö. Därefter – givet att de lyckas med bevisbördan – bör värderingen öka än mer.

Till en kurs om 7,75 EUR och med den multipelexpansion till P/E 12, som jag anser vara befogad, skall kursen öka till 11,2 EUR, motsvarande en uppgång om drygt 44 % på min prognostiserade vinst per aktie för 2025.

Beträffande skuld, kretidrating et cetera har jag redan avhandlat, senast i inlägget från den 28 november 2024, och således kommer jag inte avhandla det ännu en gång. Kort sagt kan sägas att jag inte ser några just nu akuta varningstecken i balanserna och, framför allt, inte heller gällande ägarsituationen. Via ett joint venture äger vd cirka 53 % av aktiestocken, medan investmentbolaget Alychlo NV äger 11,4 %. Därtill kan nämnas att Giorgio Armani S.p.A. var med vid noteringen och agerade som ankare. Dess ägarandel uppgår till 4,99 %. 

Risken finns att det rör sig om en värdefälla och således är det viktigt att vara öppen i förhållningssättet och alltid tänka ”invert, always invert” gällande såväl hittills släppta siffror och annan kommunikation som kommande dito. Därtill måste jag vara beredd att sitta länge, för precis som Keynes sade kan ”the market can stay irrational longer than you can stay solvent”. Jag använder mig inte av belåning och således är jag ej i farozonen om citatet skall tolkas bokstavligt. Ska det dock tolkas mer bildligt säger Keynes att ”jag inte kommer orka hålla ut tills vändningen i kursen syns och således kommer jag vara en såväl relativ som absolut förlorare”. Följaktligen blir svaret ”psykologi” och tilltro. Inte naiv sådan, likväl tilltro till att caset kommer att spela sig ut under de kommande 1,5-2 åren, vilket är vad jag främst fokuserar på med denna position.

Summering
Jag finner aktien mycket attraktiv värderad och tror att marknaden har prisat in för mycket negativt för bolaget. Finanser, ägarsituation, marknadsposition med mera talar för att bolaget är och bör fortsätta vara starkt. Med det sagt har jag valt att öka min position.

OBS: När detta inlägg skrivs äger jag aktier i The Italian Sea Group. Detta inlägg ska inte ses som en rekommendation. Jag berättar enbart om mina tankar och beräkningar, inget annat. Det är som alltid viktigt att du gör din egen analys och utgår från dig, ditt liv, ekonomi, familj och så vidare. Olika individer, olika förutsättningar, kynne och ekonomi – därmed ska du aldrig ta rygg på någon.