Utdelningsprognos och affective forecasting
Jag har en benägenhet att se mig själv som relativt återhållsam; en som mer ser till de befintliga ned- än potentiella uppsidorna. Jag lägger mycket vikt vid att aldrig låta mig lockas till och/eller styras av glädjekalkyler eller dylikt, då jag vet av såväl andras som egna erfarenheter att både gammal är äldst och trägen vinner. Således investerar jag hellre i bolag som mer ses som ”gubbaktier” (när börjar feministvågen ge sig an detta begrepp?) än nästa ”vi ska bota cancer, aids, obesitas men även dumhet”-bolag. Kanske missar jag en framtida tenbagger, men jag är beredd att offra den ”chansen” för att kunna sova och verka gott i min vardag.
Det har nu gått ett par år sedan jag passerade ”överlevnadsnivån” i mottagna utdelningar. Sedan dess har prefixet ”över” successivt minskat och i år tycks det mer eller mindre vara borta. Kanske finns sista bokstaven – ”r” – kvar, men trenden är tydlig och det känns… ja, det känns skönt och… lugnande. Emellertid är jag medveten om att bara för att årets utdelningar når X kronor betyder inte det att de är garanterade nästa år. Absolut ökar sannolikheten om jag fortsätter återinvestera, men också nyspara samt applådera bolagen organiska utdelningsökningar, men kan ett år som 2020 hända en gång kan detsamma, eller något ännu kraftigare, hända framgent. Svarta svanar har och kommer alltid finnas.
När jag 2015 lade om strategin till ett större fokus på utdelningar hade jag en vision om att någon gång kring 2030 nå nivå X kronor (då jag numer är offentlig vill jag ej skriva ut exakta siffror). Om utdelningsprognoserna för 2023 kvarstår kommer den nivån nås i år. Såklart är jag glad, men jag är tämligen övertygad om att när jag satte målet sommaren 2015 hade jag föreställningen att jag skulle vara så glad och lycklig att Prozac skulle ha fått sig en värdig motståndare. Jag skriver ”tämligen övertygad”, då jag inte kommer ihåg vilka känslor jag trodde mig skulle känna och uppleva vid målgång. Även om dessa hade skrivits ned hade det ej varit samma sak – haft samma effekt, då de inte är några sorts objektiva fakta eller sanningar. Att läsa ”glad” skapar en viss emotion hos oss, men inte densamma som när vi genuint upplever detsamma.
Jag tror vi är flera som känner igen oss i att den förväntade känslograden sällan uppnås vid utfallet. Detta gäller såväl vid negativa som positiva förutsägelser. Paret som splittras och där kvinnan föreställt sig att det skulle bli ett h****e, men som till sin förvåning snart förnimmer att via allt stöd och all kärlek från såväl nära som kära var det inte så starkt. Jobbigt, absolut, men inte världens undergång som känslostormarna först gjort gällande. Samma kan gälla de som nyss gift sig.
Att förvänta sig känslograd X, men i utfallet få uppleva att det (”bara”) blev Z är ett psykologiskt fenomen som går under begreppet affective forecasting. Som framkommer inbegriper begreppet människors förmåga att förutsäga och bedöma sina framtida känslor och känslomässiga reaktioner på händelser eller situationer. Med andra ord handlar det om att försöka förutse hur vi kommer att känna oss i framtiden.
Fenomenet affective forecasting innebär ofta att människor överskattar hur intensiva eller långvariga deras känslor kommer att vara i en viss situation. Det kan leda till att vi gör felaktiga beslut eller prioriteringar eftersom vi tror att vi kommer att reagera mycket starkare på något än vi faktiskt gör.
Jag har relativt mycket på mitt buffertkonto, dels då jag alltid vill vara beredd att kunna parera oväntade utgifter, dels då jag upplever att det gör mig lugn(are) och därmed kan sova godare. Jag tror att jag skulle må dåligt om inte en sorts buffert aka. säkerhetsmarginal skulle finnas. Jag är medveten om att det både är skillnad på grader av buffertnivå samt att det blir en fråga om objektiva fakta (pengar är objektiva, kan mätas et cetera) och emotioner, men kanske skulle min förväntade otrygghet/obekvämlighet vara betydligt lägre i realiteten än i mitt huvud? Enligt forskning är svaret ”ja” och jag är beredd att testa på att nafsa på nämnda, men det kommer dock ej bli mycket då jag sparar till en kontantinsats för en lägenhet.
Affective forecasting har, såklart(!), betydelse inom områden som beslutsfattande, marknadsföring och lyckoforskning eftersom det påverkar hur vi fattar beslut och väljer att investera tid och resurser baserat på våra förutsägelser om framtida känslor.