Vad vill Trump, egentligen?
Irankriget, krisen i Mellanöstern, USA:s attack… (o)kärt barn har många namn och jag vet inte vilket som är bäst passande och vilket som ger en mest rättvisande bild. Jag tenderar att läsa mycket nyheter, främst de som är direkt kopplade till ekonomi, men då mer eller mindre allt förr eller senare mynnar ut i nyss nämnda tror jag det är klokt att inte skilja olika kategorier åt.
Huruvida det fanns en saklig grund för USA:s attack på Iran låter jag vara osagt och samma sak om det någonsin fanns någon sorts plan á tajmad och klar in i minsta detalj. Jag vet inte ifall Trump hade utgått från att Iran skulle vika sig snabbare än att Lucky Luke hinner dra, eller att hans ”fränder” från Europa skulle stötta honom och att man tillsammans skulle kunna tvinga Iran till att gå med på X, Y och Z – något som sedan skulle följas av ett triumftåg för Trump likt vore han en Caesar. Skulle han hörsamma ”slaven” vars uppgift det är att viska ”memento mori”? Sannolikt inte.
Jag vet inte heller vad för sorts underlag som Trump hade. Kanske fanns och finns det oroande uppgifter på att Iran var farligt nära att kunna färdigställa en atombomb, eller berodde attacken på att han vill sätta käppar i hjulet för Kina – ett land som han och många andra ser börjar knappa in i flera sektorer och till och med om i ett par andra, vilket jag avhandlade för cirka 1,5 veckor sedan? Kanske var syftet att skapa något att kunna rida på inför mellanårsvalet. Snabb attack, snabb vinst och mellanårsvalet är klart? Jag vet inte och jag undrar om ens den amerikanska administrationen gör det. Klart är att mycket är oklart och att det har skapats en rejäl röra av något som förvisso var en krutdurk, men som kanske inte hade behövt bli den explosionskrater som det per idag är.
Eller, kanske, kanske, kanske har Trump lyckats förhindra eller i alla fall skjuta upp Irans mål att bli en kärnvapennation? Jag säger inte att så är fallet och jag säger inte heller att jag är en Trumpanhängare, T.V.Ä.R.T.O.M. Emellertid anstränger jag mig alltid att försöka tänka ”utanför boxen” och med det försöka se på saker och ting ifrån olika perspektiv, även de som dels tar emot, dels känns så orealistiska att de således måste vara dess antonym. Det sägs att man ska applicera Ockhams rakkniv, men går det att göra i fallet Trump? Vad vet vi och vad vet vi inte?
Det kan skrivas och diskuteras mycket om Trump, Iran, Kina och Mellanöstern och jag tror inte att jag har något att bidra med i den debatten. I sin iver att… ja, få Nobels krigspris(?) tror jag att Trump har skapat en oreda som han inte vill kännas vid och det skämmer mig. Det börjar påminna om äktenskapet där mannen och kvinnan, eller mannen och mannen alternativt kvinnan och kvinnan (så har vi inte kränkt någon…), har en dispyt som aldrig liksom löses och efter ett par dagars, veckor eller till och med månaders evinnerligt ältade slutar man att just älta. Detta utan att den underliggande orsaken är löst och därmed kommer den att blossa upp igen lite längre fram, högst sannolikt när en ny grund för en dispyt uppkommer.
Allt sopas under mattan och trots att alla vet att det ligger skit därunder, låtsats alla om att så ej är fallet. I alla fall till mannen/kvinnan hittar något nytt att störa sig på hos sin partner, för då tas allt det ”gamla” fram och i kombination med det nya blir dispyten än hårdare; än allvarligare.
Klart är, i alla fall för mig, att Trump tycks vara beredd att offra Taiwan i genäld för dels Venezuela, dels Kuba. Därtill håller jag det inte för osannolikt att han och Xi Jinping har kommit överens om något i Iranfrågan. Detta är inte bara farligt och alarmerande, utan också hemskt. Effekterna av detta kommer bli enorma och jag förstår varför Japan just nu rustar upp i snabb takt, diskuterar förändringar av den pacifistiska grundlagen och förbereder sig för en betydligt mer osäker framtid i Asien. I Tokyo tycks man i allt högre grad utgå från att USA:s säkerhetsgarantier inte längre är lika självklara som tidigare, samtidigt som Kina blir allt mer offensivt kring Taiwanfrågan.
För att avsluta och återkoppla till Iran - är ingen lösning farligare än en för väst - initialt - ogynnsam lösning bra? Jag tror att det är en viktigt fråga att reflektera länge och väl över.