It’s the energy, stupid

Återkommande läsare kanske kommer ihåg hur jag i yngre dagar spelade en del tv- och datorspel. Från Nintendo med dess Super Mario, Zelda och så vidare via Playstation och dess Crash Bandicoot och Tony Hawk Pro Skater till dator och strategispel i allmänhet, men Starcraft, Warcraft III samt Company of Heroes i synnerhet. Såklart avverkades Red Alert, Age of Empires, Heroes of Might & Magic II & III och så vidare, men mest tid lades slutligen på Warcraft III – Reign of Chaos och dess expansion The Frozen Throne. Gemensamt för samtliga av dessa strategispel var insamlande av resurser och hur dessa användes. 

”It’s the economy, stupid” är den kända sloganen, myntad av James Carville, för Bill Clintons presidentkampanj 1992. Jag tror vi är många som håller med, för till syvende och sist handlar det just om ekonomi. Ja, hälsa, nära och kära och allt det där, men vi är ett rovdjur och jag tror det är få som skulle klara av att inte äta och istället – indirekt med det beslutet – ätas. Pengar är överlevnad. För dig, för dina nära och kära, för alla i den stad, region, landskap och det land som du bor i. Från individ- till en nationell nivå. Ergo är ekonomi det främsta fokus för de styrande.

Vad många ofta förbiser när ekonomi diskuteras är energi. Vänligen reflektera kring vad det är som gör att du kan läsa dessa rader och att jag kan skriva dem? Energi. Vad är det som gör att fabriker kan producera, att serverhallar kan processa, att kirurger på sjukhus kan operera och att våra hem kan lysas upp, värmas och kopplas samman? Vad krävs för att jag ska orka att skriva och du för att läsa? Svaret är ekonomins mest grundläggande insatsvara, energin som är långt mer fundamental än kapital, arbetskraft och till och med teknologi. Utan energi stannar allt.  

Det sägs att pengar kan köpa mycket, men de kan inte ersätta frånvaron av kraft. Därmed är energi därför inte bara en resurs, utan själva förutsättningen för produktion, välstånd och i förlängningen civilisation. 

Människan är ett rovdjur, check. Energi är grunden för all tillväxt oavsett vilken nivå som diskuteras, check. Slutsats av detta? Den som kontrollerar nämnda kommer ha makt att trygga sin överlevnad. Jag misstänker att du redan nu har börjat tänka på allt från olja via sällsynta jordartsmetaller till koppar samt aluminium och så vidare. Den som kontrollerar en majoritet av dessa har en enorm makt och rätt exekverat, det vill säga med rätt satsningar på teknologi, militär och så vidare, kan makten också bli högst reell på så många plan, såsom den idag aktuella senoskratin i Kina (lyssna gärna på länken och Bards insats på Studentafton i Lund från 2017). 

Kol byggde det industriella Storbritannien. Oljan bar fram det amerikanska århundradet med framstående magnater, såsom John D. Rockefeller och dennas Standard Oil. Petrostater, med alla från Ryssland till Gulfmonarkierna, har i decennier kunnat omsätta naturresurser till geopolitisk tyngd, ekonomiskt inflytande och militär styrka. Vi kanske bara ser en bil, eller en drönare, men vad som egentligen sker bortom allt detta brus är att energi är makt i sin mest absoluta och konkreta form. Den driver inte bara nämnda, eller för den delen fabriker, utan också nationers handlingsfrihet á dagens USA med Trump i ledarpositionen. 

Fram till bara ett fåtal år sedan levde vi mer eller mindre enkom i petroenergins tidsålder. Olja och gas var energimedlen framför alla andra och därmed hade de länder som satt på de största tillgångarna en maktposition relativt övriga. Notera att jag skrev styckets inledande mening i preteritum, för även om olja, gas och kol kommer användas i flera år, ja i säkert i decennier, till, har ett skifte redan skett mot elektroenergi (läsvärd artikel). 

Från ett system där makt främst vilat på kontroll över oljefält, pipelines och sjöfartsleder, till ett där den i allt högre grad avgörs av vem som behärskar elproduktion, elnät, batterier, halvledare och de kritiska mineralerna däremellan. Det som byggs just nu, framför allt i Kina, är energiekosystem och de som lyckas få ett fulländat sådant först, kommer sitta en sorts pole position likt hen som började investera á ränta-på-ränta samma dag som hen föddes relativt en som börjar vid 49-årsåldern. 

Såklart förstår jag att EU måste fokusera på USA och den nuvarande administrationens olika utspel, men jag tror det finns en risk att man glömmer bort att titta åt öst. Medan västländerna håller på att gnabbas sinsemellan, växer en redan tidigare stormakt sig större och större, starkare och starkare. Förvisso tycks väst och framför allt USA ligga före rent teknologiskt när det gäller halvledare och LLM:s, men frågan är om man kommer kunna fortsätta med detta? Ännu en gång; ekosystem, ränta-på-ränta och så vidare.

Kina har per idag inte bara byggt världens största solkraftskapacitet, utan landet leder även inom vindkraft, vattenkraft och utbyggnaden av kärnkraft. Addera till detta att landet är världens största marknad för elfordon samt är den dominerande producenten av batterier, inte minst via CATL vars aktie sedan dess notering 2018 gått bananas. Därtill är landet en central aktör inom raffinering av litium, kobolt, nickel och sällsynta jordartsmetaller. Till detta kommer en närmast oöverträffad kontroll över hela värdekedjan, med allt från gruvor via råvaruförädling till tillverkning av solpaneler, battericeller, kraftkomponenter och färdiga fordon.

Det ekosystem som just nu byggs i öst är makt och precis som Carville sade att ”It’s the economy, stupid” och syfte till att folk röstar utifrån den politik som gynnar dem bäst ekonomiskt, kan samma logik appliceras på geopolitiken. Nationer agerar ytterst utifrån sina materiella intressen, punkt. Den som kontrollerar energin, teknologin och produktionskedjorna sätter inte bara priset, utan också villkoren. Ergo: ”It’s the energy, stupid.”

I Sverige tycks vi slå oss på bröstet för ”rätta” värderingar och så vidare och visst är det vackert, men jag tror det finns en risk att vi glömmer att vi först måste äta innan vi ger oss an att diskutera moral, känslor och etik.