Helgintervju med Elin Agorelius

Så har det gått en vecka och dags för en ny intervju här på bloggen. Den här gången blir det ett återbesök hos en person jag intervjuade för 8 år sedan, nämligen Elin Agorelius. Då var Elin 22 år och jobbade på Ung Privatekonomi och var väldigt synlig i sociala medier kopplat till aktier och sparande. 

En del av den här intervjuserien jag kör nu är att just titta på långsiktigheten vad gäller sparande och investeringar. Den stora kraften i sparande på börsen ligger i att hålla i under många årtioenden. Men hur många grejer orkar man hålla på med i 30-40 år? 

Så jag tyckte det skulle vara intressant att kolla hur det går för Elin, nu när jag inte sett henne i sociala medier eller på annat håll kopplat till sparande de senaste åren. Det finns ju många som har en intensiv hobby under ett år eller två när de är 20, som de inte alls ägnar sig åt senare under livet.

Som vanligt avslutar jag intervjun med en kort kommentar från mitt håll. Över till intervjun med Elin:

Du var ju med i en intervju här på bloggen för snart 8 år sedan. Då var du 22 år, hade ett brinnande aktieintresse, jobbade på Unga Aktiesparare/Ung Privatekonomi och sparade både långsiktigt på börsen och till kontantinsats för första bostaden. Vad gör du idag och hur gick det, fick du ihop pengar till en kontantinsats?

I dag är jag 30 år, jobbar som konsult på en pr-byrå och bor i en bostadsrätt. Då bodde jag i en dyr lägenhet i andra hand, eftersom mina köpoäng inte räckte till ett förstahandskontrakt i Stockholm. Möjligheten att lösa en mer hållbar boendesituation har varit guld värd. Så ja, jag kämpade ihop till kontantinsatsen.

Jag kommer ihåg att du var väldigt aktiv i sociala medier kopplat till börsen när vi hördes förra gången och du berättade att du regelbundet lyssnade på runt 30 poddar inom temat ekonomi. Som med många hobbys man har kan intresset gå upp och ner över tid. Är du fortfarande lika intresserad av ekonomi även om inte jag ser dig lika frekvent i dessa kanaler längre? 

Privatekonomi är otroligt roligt och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag råkade få det ”produktiva” intresset i ung ålder. Även om jag inte är lika aktiv på börsen just nu rullar det på i bakgrunden. Någon daytrader har jag aldrig varit så det är tacksamt med en långsiktig strategi. Jag vet att den dag som mer tid frigörs från andra ansvar och projekt går det alltid att nörda ner mig om andan faller på. 

I dåvarande yrkesroll hörde det till vardagen att insupa privatekonomi och börs mest hela tiden, så roligt. Allt fortsätter i bakgrunden, även om jag lämnat X/Twitter. Nu råkar jag ha en yrkesroll där jag arbetar med sociala medier för andras del. Då drar jag ner på skärmtiden och sociala medier för att få tid till människorna i verkligheten.

Jag har själv i efterhand ångrat att jag inte gick med i Unga Aktiesparare och träffade likasinnade som kanske kunde bli vänner för livet. Har du kontakt med många som du lärde känna via Unga Aktiesparare eller kopplat till ditt intresse för sparande och aktier?

Människorna har nog varit det bästa som intresset resulterat i! Jag har lärt känna fina vänner via finanstwitter och Ung Privatekonomi/Unga Aktiesparare. Dessa släpper jag inte i första taget. Särskilt kul är det när man springer på varandra i oväntade sammanhang, personerna som man känner men inte aktivt haft kontakt med på sistone.

När du just börjat jobba tryckte du på att det var ett utmärkt tid att fokusera på sparande. Inga barn, låga fasta kostnader och kompisar som pluggade och levde billigt. Hur ser du på detta idag? Var det lättare att spara som då 22-åring än vad det är som 30-åring idag? Eller kunde du till och med kanske sparat lite mindre och passat på att spendera mer på upplevelser som kanske hade varit roliga vid 22 än senare i livet?

Även om jag inte satt på en fet lön så var det lättare att spara då eftersom jag bara ansvarade för mig själv och hade energin för att göra saker som drog ner på utgifter, läsa på om investeringar och liknande. 22-åriga Elin lät nog ofta mer pretentiös än hon egentligen var haha! 

Jag ångrar inte att jag satsade på målet kontantinsats, det var ett måste utifrån förutsättningarna på Stockholms bostadsmarknad. De senaste åren har jag både ätit gott, festat och unnat mig saker jag inte hade ekonomi för vid 22. Utan att för den delen gå åt ett extremt håll med slösande. Ska man vara klyschig och säga att lagom är bäst? 

Du hade ingen direkt målsumma senast vi pratades vid mer än den mer kortsiktiga till en kontantinsats för bostad, men sa att du på sikt ville uppnå ekonomisk frihet för att kunna jobba hur mycket eller lite du ville, bo var du ville och kanske ta ledigt under en period för att kunna skriva en bok eller något annat. Hur ser du idag på denna dröm om ekonomisk frihet från 22-åriga Elin?

Den här frågan gör mig faktiskt lite rörd. Jag hade glömt att jag pratade om att skriva bok redan då. Under Q1 2026 tog jag nämligen tjänstledigt för att börja skriva på en roman och utvecklas som kreativ skribent genom aktiva övningar och studier. Pengarna som sparats möjliggjorde att kunna fokusera på att finputsa hantverket, lägga kreativt fokus på ett hjärteprojekt och jag är i skrivande stund i redigeringsrundor av ett bokmanus. Att ha mest pengar på kontot driver inte mig, utan det som frihet kan leda till. Att testa saker, kunna vara mer närvarande med nära och kära eller för den delen kunna följa hjärtat snarare än det monetärt fördelaktiga.

Kommentar från Miljonär innan 30:
Ibland dyker det upp underbarn och fenomen inom ett område. En 6 årig schackspelare eller pianist på vuxen elitnivå. Eller Nicklas Andersson (sparekonom på Montrose) som hittade till aktier som sitt största intresse som 14-åring och sedan dess ägnat aktier och sparande all vaken tid, skaffat bra jobb med hög lön inom området och utan tvivel kommer jobba och investera sig vidare förbi miljarden.

Men de flesta av oss är inte Nicklas Andersson, utan sparandet och investeringarna kan vara ett intresse bland många. Eller kanske inte ens ett eget intresse utan bara en sak som möjliggör att man kan lägga mer tid och pengar på sina riktiga intressen. Chansen att bli miljardär minskar då, men det kan innebära många andra fördelar. Jag tycker Elin är ett bra exempel på det.

Att ha fått ihop pengar till en kontantinsats för bostadsrätt i Stockholm och ha en så bra ekonomi att det är möjligt att ta tjänstledigt och följa sina drömmar redan som 30-åring tycker jag är riktigt imponerande. Även om det precis som Elin säger inte kommer leda till en maximerad förmögenhet.