Helgintervju med Lisa

Tiden går fort när man har roligt. Redan ny helg och dags för nummer två i serien med helgintervjuder med er läsare som kommer pågå under hösten och vintern.

Ni som anmält intresse för intervju och fått svar på ert mail ligger “i kö” och jag skickar ut frågor till er löpande. Men det känns ingen mening att skicka frågor och få svar nu som ska publiceras i mitten av december. Så hör ni inget på några veckor eller månader är det fullt normalt. Er tid kommer!

Den här veckan är det dags för Lisa en trogen läsare av bloggen som jag haft lite kort kontakt med via mail för något år sedan. Som vanligt avslutar jag intervjun med en kort kommentar från min sida där inte intervjuobjektet ska belastas för om jag drar konstiga slutsatser. 

Över till intervjun med Lisa:

Kan du börja med ett berätta lite kort om dig själv? 

Kvinna, omkring 40 år, bor i en brf i en större stad i Sverige tillsammans med min man. Barnfria. Vi siktar på en gemensam FIRE, om än med den skillnaden att min partner var/är mer nöjd med arbetslivet än vad jag är. Jag ser verkligen jobbet mer som ett nödvändigt ont. 

Jag började tidigt hamstra och spara pengar. I tonåren separerade mina föräldrar, som ledde till ekonomisk oro hos min mamma som i sin tur smittade av sig på mig. Jag såg det som sjävklart att jag alltid måste ha pengar på sparkontot "utifallatt". Men det tog längre tid för mig att gå från att hamstra pengar på bankkonto till att faktiskt börja investera. Vid min 18-årsdag fick jag, syster och mina kusiner 50.000 av farföräldrar. Min syster följde bankens rådgivning om att investera i (deras) aktiefonder, och hon avrådde mig sedan starkt från att göra samma sak fler år senare, då börsen hade kraftigt sjunkit när hon hade  behövt ta ut inför språkstudier. Så börsen var jag mycket skeptisk till. Samt att jag tänkte att "allting kan ju hända" så jag behöver ha pengar lätttillgängligt. Så jag sparade sommarjobbspengar och hade länge säkert 150.000:- som student på ett konto som aldrig rörde, annat än förde över till en nish-bank som hade lite bättre ränta. Ungefär så såg det ut i 10 år. Orkar inte ens tänka på alternativkostnaden på dessa 50.000:- om min syster inte hade blivit bortskrämd, och i sin tur skrämt mig. Aja. C´est la vie.

När jag efter flera års studier började arbeta, så hade det dykt upp en del ekonomibloggar. Claes Hembergs på Avanza var superviktig för mig. Det var genom hans blogg som jag började förstå att det fanns bättre alternativ än att låta pengarna fortsätta vara på spar/fasträntekonton, så länge man var OK med viss risk och inte hamnade som min syster i att behöva ta ut. Så med hans bloggs guidning satte jag upp mitt ISK-konto och valde några globala indexfonder. Kan de ha varit runt 2014? Inte jättelångt därefter måste jag ha hittat till RikaTillsammans och då tillkom en rad olika aktieindexfonder (det var på den tiden då Jan Bolmesson var förtjust i att ha många olika globala indexfonder t ex). Men här började ju saker hända - nu såg jag ju på ett helt annat sätt än tidigare hur pengarna faktiskt började växa på ett annat sätt, än bara genom mina insättningar av lön. Jag blev fast. Hittade fler bloggar, råkade på begreppt FIRE och blev nästan lite skakis; kan det vara möjligt? Jag hade som sagt då börjat arbeta, lång utbildning inom hälso- och sjukvård men där verkligheten var så väldigt brutal. Arbete som, om än meningsfullt, också dränerade mig helt, påträngande jobbtankar under ledighet och en känsla av att "det här kommer jag inte klara på sikt. Inte 100%. Inte en chans". Så att läsa om FIRE blev en snutttefilt. Närmsta åren måste jag även råkat på din blogg, och kunde läsa om din nedräkning ut ur arbetslivet. Mycket inspirerande.

Förutom att jag gillat att se pengar växa på konton, har jag dock aldrig rikigt haft intresset (eller förmågan) att verkligen detaljfölja utvecklingen. Utan jag satt över och investerat de pengar jag tycker jag kunnat avstå, följt de kurvor man kan se i banken, men generellt haft lite koll på exakt vilka summor det rört sig om. Inte ens när jag blivit riktigt intresserad av FIRE. Skulle säga att på investeringssidan har det ju gått bra ändå, jag hamnade rätt bra från början och har inte behövt omvärdera utan verkligen köpt och behållit. Men ett stort tillkortakommande är ju på utgiftssidan; vilka månadsbelopp vi faktiskt skulle behöva för att kunna göra en FIRE utifrån vår nuvarande konsumtionsnivå. Ettt väldigt viktigt utvecklingsområde, men bara det att jag tycker utgifter är så fruktansvärt tråkigt att kolla upp och kategorisera. Har försökt lite då och då men blir aldrig av ordentligt och över tid.

Intressant att du säger att du inte är så intresserad av siffror. Det återkommer vi till inom kort. Men vi börjar med vad målet är med sparandet och hur långt har du kommit på resan mot det målet?

Första målet var att stävja ekonomisk oro och känna någon form av trygghet. Väldigt luddigt mål dock, vilka siffror som skulle krävas för det liksom? Först kanske 20.000. Men sedan märkte jag ju att inte ens 200.000 på sparkonto riktigt kunde bota det, för jag behövde ju fortsätta arbeta och få in pengar, och arbetet var det som hade absolut störst negativ inverkan på mitt liv under rätt många år. SÅ även med ett redigt fuck-off-kapital så kände jag mig ändå på något sätt ändå oro för hur jag skulle orka arbetslivet. Så att läsa om FIRE-tal utifrå 4% blev ju verkligen en lockelse: det skulle ju vara ett fuck-of-kapital på riktigt.

Jag har idag lämnat kliniskt arbete och har på många sätt en väldigt bra arbetstillvaro utan större stress eller krav.  Men jag gör hellre det jag vill än det min chef vill så att säga. Så FIRE lever i allra högsta grad som mitt, och delvis också min partners, mål. För en lean-FIRE har vi uppnått 95% i dagsläget. Men vi vill/behöver öka marginalerna. Så det mål har snararare blivit ett delmål. Slutmålet för en "normalfet" FIRE, som vi tänker idag, skulle vara 16 miljoner investerat kapital tillsammans.  Vi vill dock ha möjlighet till långa, och bekväma, resor. Så den variabeln är den som drar upp vårt FIRE-belopp rätt ordentligt. Något vi behöver räkna mer på framöver.

Hur ser din portfölj ut i grova drag? Dvs fördelningen aktier, aktiefonder, räntefonder osv. Jobbar du med nätmäklare, storbank eller fondrobot?

Aktiefonder dominerar till ca 90-95%. Har en slatt räntefonder och en rätt stor buffert på sparkonto. Vi planerar vara tjänstlediga ett år och då behöver vi cash, men ja, både jag och min partner tenderar att hamstra på rätt mycket på sparkonto. Har också en liten rolig aktie-ISK på runt 25.000:- där jag kan titta hur dåligt vissa aktier har gått (hej HM och Tobii-aktierna!). Bra referensram för mig för att fortsätta med aktiefonder.

Använder både fondrobotar och nätmäklare. Merparten av aktiefonderna har jag valt själv, men har tyckt att det varit roligt att se fondrobotarna har funkat. Framförallt bra har det varit att ha koll på dem, för att sedan kunna rekommendera till såväl min partner, familj som vänner. Instegströskeln på dem är ju mkt lägre än att själv välja fonder.

När jag började spara runt 2005 fanns det inga bloggar, poddar och begreppet FIRE var helt okänt för mig. Så jag fick lite börja från början och lista ut många saker själv. Sen under resans gång har jag fått kontakt med många likasinnade som nog ändå hjälpte mig när det var dags att våga ta steget. Hur upplever du själv denna resa som började intressera dig för sparande lite senare när det fanns betydligt mer information att hitta om FIRE?

Helt avgörande för mig med, utan Claes Hemberg och RikaTillsammans undrar jag hur länge till det hade dröjt innan jag började investera på riktigt. Och utan bloggar som din och FruEfficentBadass hade jag inte hittat till FIRE heller. Minns att jag i och dejtade en kille som hade en bild på Warren Buffet i sin bokhylla, och han pratade mycket om att kunna leva på endast investerat kapital. Jag var då själv bara i början på min investeringsresa och vågade inte riktigt fråga mer om det, men det gjorde intryck! Men utan framförallt privatpersoner bloggar så skulle jag aldrig kunnat tro att ett scenario så som FIRE det hade varit möjligt. Det låter ju för bra för att vara sant liksom? 

På något sätt bygger ju ändå FIRE till ganska stor del på siffror, uppskattning av framtiden vad gäller avkastning, inflation etc och att kunna räkna på ett rimligt och troligt scenario. Känner du det som att du inte är så intresserad av sifferbiten som ett problem för att våga ta steget eller funkar det bra att lita på oss andra som räknat och funderat och påstår att runt 4% årligt uttag nog kommer funka även för dig.

Jag har enorm hjälp av er siffermänniskor som är öppna med era investeringar och tänk! Gör enormt mycket för mig, att veta att det ändå finns några därute som verkar enormt insatta och som dessutom tar steget. Också intressant att se hur mycket det kan skilja sig åt i vad man uppfattar som tillräckligt kapital, trots ganska liknande utgiftsnivåer. 

Utifrån mitt siffer-ointresse så tänker jag dock att jag har en ökad risk till  "one more year-syndrome" (å andra sidan verkar det kunna drabba även personer som har jätteduktiga på att göra snygga excel-beräkningar och scenarion?). Också eftersom mycket av mitt ekonomiska intresse också kommer från ekonomisk otrygghet. Ser dock att AI kommer kunna hjälpa mig och min partner mycket: om vi håller koll på våra ingångsvärden, så finns det ju numera mycket mer beräkningshjälp att få än bara för fem år sedan. Så får man göra avstämningar regelbundet. Jag har ju också snappat upp betydelsen kring uttagen de första FIRE-åren och "sequence of la la la"-risken (minns inte namnet, men ni fattar säkert vilken jag pratar om); om börsen störtdyker under längre tid; gör inte uttag. Överväg ta ett jobb igen och/eller lev på sparbufferten typ. 

Med risk för att haka upp mig på just det här med siffor och Excel så måste jag fråga en sak till då jag tycker folks olikheter blir det mest intressanta med dessa intervjuer. Jag har haft väldigt stor del av min motivation att spara via just siffror och Excel. Att leva sparsamt och kunna köpa 3 aktier till i Investor och fylla i dessa och se hur utdelningen stiger med några kronor har gett mig väldigt mycket. Har du haft några andra sätt att motivera dig som kanske andra läsare kan ta inspiration ifrån? Man kan ju tex jobba med både bilder på målsättning och aktiviteter för att fira vissa milstolpar om inte en lite högre stapel i någon diagram i Excel riktigt funkar som motivation för en själv. 

Fattar precis! Jag har en jätteinspirerande anteckning i min mobil som jag är så glad över. 2023 började jag skriva in vad jag och min partner gemensamt har investerat i aktie-/räntefonder.  Från det beloppet gör jag sedan en notering om hur nära i procent vi närmat oss vårt FIRE-tal. Ursprungligen var slutmålet runt 9 miljoner, sedan ökade jag referensvärdet till 12 miljoner (pga ISK-skatten) och nu som sagt kommer vi justera upp igen till 16 miljoner. Men det har ju blivit som delmål på vägen. 

Utan den här anteckningen hade varken jag eller min partner kunnat begripa hur snabbt vi faktiskt närmar oss att kunna göra en FIRE. Det är såklart fler saker vi behöver ha koll på innan vi drar ut pluggen, t ex verkligen se vad våra utgiftsnivåer är över tid. Det varierar idag enormt mycket pga de resor vi gör. Men särskilt under dåliga jobbdagar går jag in och tittar på anteckningen (där jag också samlat bra FIRE-info jag snappat upp på forum och andra ställen). Min lilla inspirations-anteckning. 

Stort tack för din blogg!

Kommentar från Miljonär innan 30:
En första grej jag tänkte på är det här med att bli avskräckt av några dåliga börsår och att då få känslan att börsen inte är något att hålla på med. Jag har under åren med intresse för sparande och börs stött på många liknande historier. Här var det inte ens personen själv som bränt sig på börsen, utan ett syskon som förlorat pengar under några år (som jag gissar var under finanskrisen 2007-2008) som sen ledde till att Lisa höll sig borta från börsen under många år.

Nästa tanke är att jakten på ett fritt liv där man själv styr över sin tid givetvis inte har något samband med att vara en sifferperson som älskar att räkna på vilken utdelning portföljen kan tänkas ge i dagens penningvärde år 2045. Bara för att dessa två intressen båda råkar finnas hos mig. Att då leva i ett informationssamhälle där andra kan stå för räknandet och där dessutom finns helt passiva investeringar via indexfonder eller fondrobotar är ju fantastiskt. 

FIRE utan att öppna Excel en enda gång, läsa en enda årsredovisning eller kontrollräkna om 4%-regeln verkligen funkar enligt en Monte Carlo-simulering är ju fullt möjligt. Och har troligtvis aldrig varit lättare än nu.