Helgintervju med mig själv

Idag är det exakt 20 år sedan jag skrev det första blogginlägget. Så jag tänkte vara så självupptagen att veckans helgintervju blir med mig själv. 

Då det är 2026 har jag låtit ChatGPT hitta på frågorna. Jag var med i en intervju i Börskollen förra veckan, den kan ni läsa här. Så jag bad om lite andra frågor så det inte blir samma sak två veckor i rad. I övrigt har jag inte styrt innehållet i frågorna.

Över till intervjun med mig själv.

Kunde du tänka dig att det skulle bli 20 år av bloggande när du skrev det första inlägget?

Även om jag inte kommer ihåg exakt hur jag tänkte dagarna innan jag drog igång bloggen så är jag rätt säker på att jag inte tänkte mig ett 20-årigt projekt framför mig. Namnet på bloggen "Miljonär innan 30" och de första inläggen gör att jag minns det som att jag tänkte mig att det skulle just resan till den första miljonen som bloggen skulle handla om.

Jag hade ingen aning om ifall någon skulle läsa bloggen och hade jag haft 14 läsare per inlägg efter det första halvåret hade jag säkert tröttnat långt innan den första miljonen.

Då jag hade lite erfarenhet från marknadsföring, hemsidor och digitala kampanjer (på dåtidens digitala nivå) från mitt arbetsliv så hade jag ändå en viss bild av hur jag skulle kunna få en blogg att bli intressant och gå från 0 läsare till några tusen. Det här var också något som Olle Qvarnström berörde när han gjorde en intervju med mig för några år sedan. Hur mycket av de extrema spartipsen från början som var genuina och hur mycket som var PR för bloggen. Och svaret här är att det var både och. Jag var extremt motiverad att spara, men insåg samtidigt att det kunde skapa roligt innehåll till bloggen. Vilket gjorde att jag tyckte det blev ännu roligare att spara.

Finns det något du skrivit om genom åren som du märkt har påverkat läsarnas beteende på riktigt?

Nja, jag kan inte peka ut något specifikt som att jag fått 100-tals tackmail med folk som också cyklat runt och köpt rotfrukter på kampanj. Eller som tackade för tipset att köpa en viss aktie eller att börja löneväxla. Det är ju heller inte riktigt den inriktningen jag valt med tips och råd, utan jag har mer beskrivit hur jag själv gjort med olika saker så får man använda det som man vill. Som ren underhållning eller vissa saker som man kan ta efter.

Jag har däremot säkert fått 100 mail under årens lopp med folk som tackar för att jag hjälpt dem att få upp ögonen för sparande och investeringar generellt. Och att de aldrig kunde tro att det skulle gå att spara sig till många miljoner innan de läste min blogg och nu har de själva lyckats. Men jag kan inte peka ut enskilda saker eller blogginlägg som jag vet påverkat många.

Finns det något du har avstått från under åren som du i efterhand känner att du kanske borde ha unnat dig?

Det här är en väldigt intressant fråga som jag tänkte jag ska ägna ett helt eget blogginlägg åt den kommande veckan. Det blir lite långt att trycka in det här bland övriga frågor.

Så jag ber att få återkomma.

Vad tror du att du har haft mest tur med under din investeringsresa?

När det kommer till investeringar på börsen har nog tur och otur jämnat ut sig på ett ungefär. Att jag lyckades pricka botten och köpa aktier med lånade pengar precis när börsen vände 2008 efter finanskrisen var så klart tur, men det hade inte haft någon avgörande effekt på lång sikt om jag köpt ett halvår före eller efter. Eller aldrig lånat de där pengarna över huvudet taget. Man kan nog sammanfatta just delen med aktier och börsen som att sparar man 50-85% av lönen varje månad i 10-30 år spelar tur med just investeringarna mindre roll, det kommer bli rätt ok ändå över tid. 

Däremot har jag givetvis haft tur med mycket runt omkring som möjliggjort ett högt månadssparande. Det största är väl att födas i ett land och en tidsepok där det varit möjligt, om man vill ta ett riktigt helikopterperspektiv. Men även saker som att jag fick ett jobb med en ok lön där jag kunde jobba utan avbrott för arbetslöshet eller sjukdom i 13 år, att jag kom in väldigt billigt på bostadsmarknaden och att jag träffade en partner med samma syn på pengar har väl på sätt och vis varit tur.

Har din syn på vad som är mycket pengar förändrats när förmögenheten vuxit?

Ja det har den så klart. Men faktiskt i båda riktningarna. 

När jag precis började blogga var målet 10 miljoner kronor för mig som enskild person innan jag fyllde 40 år. Det var nog ingen avancerad uträkning bakom just 10 miljoner, men det tänkte jag ändå att jag behövde för att "känna mig rik" och kunna sluta jobba. När åren gick insåg jag att jag kunde klara mig på mindre pengar än så, vilket gjorde att jag vågade sluta jobba långt innan jag och min fru hade 20 miljoner ihop (dvs 10 miljoner på mig personligen, vilket från början var målet).

Nu är jag tillbaka ungefär där jag började där jag tycker att 10 miljoner per person är en rimlig och lagom nivå. Och tyvärr är jag väl lite småsugen på att få vårt gemensamma kapital komma upp i 25 miljoner snarare än 20. Man ankrar hela tiden nya belopp och summor och det här med att hela tiden vilja ha lite mer är nog inte sunt i längden. 

Jag har också svårt att förklara varför vi skulle behöva 25 miljoner och jag lockas mer av summan än att just vad det månatliga uttaget på 25 miljoner skulle möjliggöra som inte funkar vid 20 miljoner. Nu har jag det på pränt både här och i intervjun med Börskollen att jag ska vara nöjd om vi når 25 miljoner med 40% i aktier, 40% i aktiefonder, 10% pref/D-aktier och 10% i räntor/sparkonto. Så när jag om några år börjar skriva att 30 miljoner med 20% på sparkonto vore skönt som säkerhetsmarginal ber jag er påminna mig.

Om bloggen fyller 40 år, vad hoppas du att du kan skriva om då?

Det låter ju sjukt att jag ska hålla på med det här i 20 år till. Men vem vet, jag tycker det är kul och bloggen och åren rullar på.

Det jag är ganska säker på att jag inte kommer beröra i ett blogginlägg om 20 år är hur aktiemarknaden gick första kvartalet 2027. Dvs sånt som känns väldigt viktigt här och nu på det stora hela spelar väldigt liten roll. 

Om jag ska sälja några procent av aktierna i Investor (wow 6% premie, det här är ju helt sjukt och har inte hänt tidigare!!!) och köpa räntefond eller NP3 Pref för pengarna. Eller vad elpriset väntas bli om det blir en kall och vindfattig vinter. Eller vad ISK-skatten nästa år. Eller, ja ni fattar. Brus!

Saknar du någonsin arbetslivet och att ha kollegor?

Nej, det kan jag inte påstå. Jag har skrivit en del om det här de senaste åren, då det är en vanlig fråga som återkommer.

Här är vi så klart olika med hur mycket socialt umgänge vi trivs med och i vilken form. Hela grejen med introvert/extrovert men även familjesituation och vad man gör på fritiden påverkar. Jag var dessutom trött på mitt jobb och inte minst vissa kollegor på slutet och bet ihop lite extra de sista året. Hade jag vetat att jag skulle jobba 30 år till hade jag sökt annat jobb. Så min minnesbild av yrkeslivet präglas mycket av just de sista året då jag inte tyckte det var så kul. Även om det var helt ok utslaget på hela perioden.

En sak jag tänkte på nyligen är att jag träffar färre människor nu en vanlig vecka jämfört med när jag jobbade på ett kontor med 300 kollegor i Stockholm. Men spännvidden är nog till stor del större nu. När jag var 35 år och jobbade så var nästan alla mina nära kollegor 25-50 år och även om någon jobbade med sälj och någon med ekonomi var vi ganska lika varandra. Och 95% av mina kompisar jag träffade utanför jobbet var 32-38 år med liknande intressen som mig.

Nu kan det här vara lite unikt för mig. På många arbetsplatser kanske spännvidden är större och har man barn där man är engagerad som tränare i någon idrott och har en mormor på ålderdomshem som man besöker regelbundet kanske man får ett jättebrett umgänge från 10 år till 90 år även om man själv är 35. Men i just mitt fall tycker jag antalet personliga möten en normal vecka är färre, men att det väger upp av att jag själv väljer vilka jag umgås med och dessutom ur ett bredare urval.

Tack för dessa 20 år. Så får vi se om det blir 1, 5, 10 eller 20 år till!