Intervju med Angelica Alm
För några månader sedan gjorde jag en intervju med den före detta bloggaren Finanskvinnan som blev väldigt uppskattad. Många hade precis som mig funderat kring vad som hände med henne och hur hennes liv ser ut idag.
Idag är det dags för ytterligare en uppföljning med en före detta (höll på att skriva gammal) bloggare som jag följde med stort intresse för 10 år sedan. Jag misstänker att många av er läsare känner igen henne eller i alla fall hennes namn Angelica Alm.
Tanken med dessa intervjuer är att ge en liten bild av hur det kan funka med långsiktigt sparande. Jag förstår att det för de flesta blir orimligt att hålla igång en blogg i 20-30 år och det ska man så klart inte kräva av någon som drar igång och börjar blogga. Men samtidigt innebär det här med att många bloggar intensivt 1-5 år och sedan försvinner att vi inte riktigt får hela bilden av ett liv med sparande och investeringar. Så jag hoppas att jag med lite nedslag hos kända profiler kanske var 5e eller 10e år kan bidra med en lite mer komplett bild. Visserligen bara enstaka nedslag och några typfall, men kanske kan vi få en lite bättre känsla för vad som är ett rimligt mål och utfall för sparandet på 20-40 års sikt.
Med det sagt över till intervjun.
Hej Angelica, kul att du ställer upp på en intervju. Många av mina läsare känner säkert igen ditt namn då du var aktiv bloggare och var med i både tidningsartiklar och poddar för ett antal år sedan, men kan du börja med att kort presentera dig?
Jag är en kvinna i 40-års åldern som bor med min man och tonårsdotter i en förort till Stockholm. Jag har arbetat med försäljning på olika sätt under hela mitt vuxna liv, de senarste åren i högre chefspositioner. Man kan nog säga att jag tagit den långa karriärvägen och kan tyvärr inte skryta med massor av högskolepoäng, men som tur är hamnade jag i en bransch där man kan arbeta sig upp. Jag växte upp i ett medelklasshem och även om mina föräldrar lärde mig att hårt arbete lönar sig så visste jag ingenting om ränta-på-ränta eller investeringar generellt innan 30, då jag av en slump blev medsläpad till en föreläsning. Efter det var jag fast.
Jag kommer ihåg att du bloggade på Nordnetbloggen, men kan inte riktigt placera när i tiden det var. Hur kom det sig att du började blogga och varför slutade du? Var det intresset för sparandet och investeringar som blev mindre eller bara själva bloggandet i sig som du tröttnade på?
Herregud, det var så länge sedan så jag minns knappt själv. Jag började blogga anonymt om psykologi, personlig utveckling och investeringar på egen plattform. Kan det ha varit runt 2012? En dag fick jag en förfrågan från någon Günther i kommentarsfältet där han frågade om han fick kontakta mig. Jag trodde att det var någon typ av scam, vem heter Günther egentligen? Så började mitt bloggande för Nordnet vilket gjorde att jag växte min läsarkrets markant.
Min profil kretsade mycket kring investeringspsykologi, eget ledarskap -kort sagt tog jag de delar av vad jag gjorde dagligen och applicerade det på privatekonomi. Det var stundtals tidskrävande eftersom jag gärna ville backa upp det jag skrev med att läsa böcker i ämnet. När Günther (Mårder) lämnade Nordnet och jag i samma veva bytte tjänst som krävde mer av mig rann bloggandet lite ut i sanden. Det kändes rätt, jag kände att jag började tröttna på min egen röst och att inläggen tenderade att bli repetitiva i och med att jag inte gjorde bolagsanalyser eller omvärldsbevakning. För mig har alltid investeringarna varit ett medel för att nå målet, inte ett intresse i sig.
Hur ser ditt sparande ut idag? Jag kommer ihåg att du köpte mest enskilda aktier och gillade aktieutdelning förut. Är det fortfarande en lika aktiv kamp för att slå index?
Jag har fortsatt att spara ca. 30% av min nettoinkomst. Det är en sänkning från mina mest aktiva år då jag låg runt 40% som mest. Då investerade jag i stort sett allt i enskilda aktier och försökte slå index. Idag är jag en betydligt passivare investerare och känner inte samma driv att försöka bevisa något. Kanske delvis för att jag inte är offentlig på samma sätt längre.
Utdelningsaktier är inte något som driver mitt investerande idag, även om det såklart är trevligt med utdelning, men det finns också många exempel på utdelningsaktier som underpresterat kraftigt -speciellt de senaste åren. Jag skulle vilja hitta tillbaka till att vara mer aktiv, för idag händer det ganska ofta att jag av slentrian köper aktiefonder för mina pengar och jag tycker att det är roligt att investera i enskilda bolag eller åtminstone investmentbolag.
Vad tänker du när du ser tillbaka på ditt sparande från 2014 så här med 10 års perspektiv? Blev det ungefär som du hoppades och tänkte när du stoppade undan ett antal tusenlappar varje gång du fick lön?
Ja och nej. Jag ligger ca. 1 miljon under målet som jag satte upp för mig då, men det är på grund av att vi köpte en lägenhet i Spanien i slutet av pandemin, då priserna på lägenheter droppade markant i Spanien under några månader, för delar av min portfölj. Drömmen om Spanien har funnits där sedan jag var tonåring, så den var hela tiden med i planen, men då att vi skulle köpa den om 10-15 år när jag var 50+. Samtidigt kände vi att det var värt så mycket att uppfylla den drömmen medan vår dotter fortfarande var i åldern då hon tycker det är roligt att följa med oss. Att det beslutet innebär en potentiell (FI)RE minst 5 år senare än ursprunglig plan känns okej, i alla fall just nu. ¨
Förra året köpte vi också ett fristående hus med uthyrningsdel och flyttade från vårt radhus. Även om jag inte vill sträcka mig till att säga att det var ett bra köp så tycker jag om tanken på att vår hyresgäst på sikt kan stå för hela eller stora delar av våra kostnader för boende. Med ränteläget just nu (och hög lånegrad) är det dock en pengaslukare som heter duga. I takt med att räntorna går ner kommer jag att kunna öka upp mitt sparande varje månad, vilket känns bra. Nu har jag inga materiella drömmar kvar att uppfylla utan vill fortsätta lägga pengar på investeringar och resor. Jag äter fortfarande matlåda på jobbet även om jag har en betydligt högre lön och har som regel att alltid investera 50% av mina nettolöneökningar vid varje lönerevidering. På så sätt får jag njuta av både lifestyle-creep och ett större sparande.
Har du något konkret ekonomiskt mål idag som ett visst belopp inom en viss tid eller att kunna sluta jobba vid en viss ålder? Eller är det lite mer diffust mål i form av att bygga ett kapital och trygghet i allmänhet?
Jag älskar att räkna på att bli ekonomiskt fri. Om allt går enligt plan ser det ut som att jag skulle kunna gå i tidig pension runt 57. Det är lite i senaste laget från min ursprungliga plan.
Jag tror inte att jag skulle må bra av att inte jobba alls, men det hade varit roligt att engagera sig i något -inte för att få en lön, utan för att göra skillnad. Jag kanske skulle jobba ideellt på ett hundhem i Spanien. Skriva böcker ingen vill läsa. Engagera mig i att inspirera andra till att investera och spara igen. Sitta med i en bolagsstyrelse. Kanske köra djurambulans? Det verkar kul. Jag tänker att när man väl är där kommer det finnas oändliga möjligheter.
Du har hållit på med sparande och investeringar rätt länge och träffat många andra unga människor med samma intresse. Hur ser du på det här med att kunna vara riktigt långsiktig på börsen? Jag upplever det som vanligt att 20-30 åringar som börjar spara ordentligt när de får lön blir väldigt inspirerad av ränta på ränta och gärna testar olika kalkyler med 30-50 års sparhorisont. Men det hinner ju hända mycket under åren och frågan är om det är rimligt att räkna med att kunna låta kapitalet ligga orört till man blir 60.
Jag tror att det är lätt att man som ung, kanske singel och med ett billigt boende, investerar mycket och tror att man vet hur livet kommer att se ut. Sedan träffar man någon och genast kommer frågan: om jag ska sluta arbeta, vill jag verkligen göra det själv eller vill jag att min partner också ska vara med? Sedan kanske man väljer att skaffa barn och då "behöver" man större boende. Man kanske förväntas bjuda hem vänner på middag och att äta havregrynsgröt till middag är plötsligt inte lika lockande när man är två. Man får vara lite snäll mot sig själv. Då är jag ett större fan av att vara sköldpaddan i fabeln om den och haren. Låt livet hända, men fortsätt spara, även om sparkvoten kommer att gå upp och ner beroende på vad som händer i livet. Ha en portfölj för det där huset du drömmer om (eller lägenheten i Spanien) och en för din ekonomiska frihet.
Tack för dina svar. Riktigt kul att få en uppföljning för oss som läste din blogg tidigare. Du har inga planer på att ta upp bloggandet igen med kanske lite annan ambitionsnivå eller inriktning?
Som det ser ut nu händer det massor i livet och gör jag någonting så vill jag göra det konsekvent, så i dagsläget hänger jag mest på ekonomiforum och skriver enstaka inlägg när det passar mig. Stor heder till dig som hållit på så länge och ständigt är aktuell och nära dina läsare! Jag skulle gärna fortsätta föreläsa om privatekonomi någon gång, och jag skriver just nu på en skönlitterär bok med inslag av investeringar och personlig utveckling på min fritid. Jag tror att det är ett bra format för att få fler människor att se vilka möjligheter investeringar skapar. Om den blir utgiven eller ej har jag ingen aning om, men det är väldigt roligt att skriva och någonstans är det väl det allting handlar om? Att leva ett rikt liv, inte bara ekonomiskt.