Intervju med Finanskvinnan

När jag började blogga 2006 fanns det så vitt jag vet bara en annan blogg inom området. Det var bloggen “Hur jag blev rik” som efter många års frånvaro sedan en tid är tillbaka i ny tappning här. Strax efter att jag började blogga drog ytterligare en person igång i början av 2007. Det var Finanskvinnans Funderingar där vi kunde följa en ung kvinnas sparande och investeringar. Sparkvoten låg runt 50% och vi fick löpande följa portföljens utveckling.

Bloggen blev snabbt stor och Finanskvinnan var med både i Dagens Industri  och Avanzas genomgång av intressanta bloggar. Sen helt plötsligt 2016 var det slutbloggat och Finanskvinnan försvann helt från “rampljuset”. Vi läsare fick en vag bild av att det skulle köpas hus och bildas familj och sen var det tack och hej. 

Jag har under åren sedan 2016 fått rätt många frågor från er läsare om jag har någon kontakt med Finanskvinnan och vet något mer, men jag har varit lika ovetande som alla andra. Så för några år sedan kom hon tillbaka till Twitter och jag började min övertalningskampanj om att hon skulle ställa upp på en intervju. Vilket efter flera års tjat till slut gav resultat. Så här kommer en intervju med den legendariska Finanskvinnan från Finanskvinnans Funderingar.

Stort tack för att du ställer upp på en intervju. Jag och många med mig är väldigt nyfikna på hur det går för dig. Kan vi få kortversionen av vad som hänt sedan 2016 då du plötsligt slutade blogga?

Kul att höra av dig, smicker är alltid välkommet. Vad har INTE hänt är mer min känsla. Här är en kort sammanfattning:

Livets stora kärlek. Hemska sjukdomar i familjen. Barn. Vidrig bostadsmarknad. Hus. Jättelån. Miniränta i nedåtgående spiral. Jätteamorteringar (som knappt märks pga jättelån). Pandemi (lever vi på medeltiden?). Löneväxling (mindre lön mot karriärbyte och mer tid). Krig (hemskt!). Jätteinflation med efterföljande jätteränta. Saknar det glada nöjeslivet och sovmorgon ibland, har det dock väldigt bra ändå.

Efter några år då jag inte hörde ifrån dig alls och funderade mycket på var du tog vägen kom du för några år sedan tillbaka till Twitter/X i alla fall. Har du kontakt med några personer du lärde känna under perioden du bloggade? Tex andra bloggare eller läsare som du lärde känna, eller har du helt släppt denna ankdamm?

Jag träffar på några ibland, Stockholm är litet. Däremot vet de troligen inte att jag bloggade för länge sen. Bland annat har jag träffat Börspodden-killarna och Per H Börjesson. 

Jag brukar inte prata om bloggen. Vad ska jag säga liksom, "På min tid fanns något som hette blogg och då skrev jag en sån. Som en dagbok ungefär. Om mer eller mindre dåliga aktieköp, till exempel i HQ bank. Jag delade också med mig av aktuella spartips i stil med "låt bli att skaffa tv så slipper du betala tv-licens". Eftersom så lång tid har gått sedan jag slutade får det nästan anses preskriberat?

På Twitter har jag noterat att intresset för aktier, sparande och investeringar ändå verkar finnar kvar till viss del. Hur ser ditt sparande ut idag?

Jag är inne och kikar ibland och sparar i nuläget ett par tusen i månaden. Det mesta sparandet i hushållet går till amortering och bostadsplanering. Väldigt tråkigt, men ger en stor trygghet att sikta mot mindre räntekänslighet i framtiden. 

Tragiskt nog är mitt lilla kompromissparande förmodligen större än hos majoriteten av svenskar. Men då har vi också hyfsad ekonomi i hushållet, och två löner. Något jag är mycket tacksam över.

Hur ser du idag på de mål du satte upp när du började blogga 2007? Vet att du nämnde en målsättning på 10 miljoner kronor inom en viss tid i en intervju i DI till exempel.

Jag minns inte exakt vad jag menade, men jag kan tänka mig att jag syftade på 10 miljoner i tillgångar. På den tiden hade jag hyreslägenhet, och tyckte det var roligare att räkna tillgångar än eget kapital. Det är möjligt att jag skulle kunna komma upp till 10 miljoner i tillgångar om fastighetsmarknaden kommer igång igen. Det egna kapitalet kommer däremot inte nå dit på många år. Och även om jag kommer dit kommer det vara bundet i fastigheten.

Du hade ju hunnit få ihop ett rätt bra kapital efter cirka 10 års sparande. Så jag antar att du hade stor nytta av ditt kapital när du skulle köpa hus och bilda familj. Men händer det någon gång att du funderar på vad kapitalet hade varit idag med bibehållen sparkvot på 50% och snart ytterligare 10 år med ränta på ränta.

Ja, det har jag funderat på. I ett parallellt universum (utan barn, utan hus, utan dyra vanor) så hade jag nog kunnat gå i pension idag, om jag hade velat. Är mellan 40-50 år i nuläget. 

Det jag har gjort för att kompensera för uppskjuten pension är att jag jobbar med något jag trivs väldigt bra med. I nuläget har jag svårt att se att jag frivilligt skulle lämna arbetslivet helt. Särskilt efter isoleringen under pandemin. Som introvert insåg jag att mycket av mitt sociala liv gick genom jobbet. Jag är väldigt nöjd med min tillvaro och känner mig inte besviken över att planerna från ett antal år tillbaka har förändrats. Så kan det bli i livet.

Jag har flera gånger på bloggen återkommit till hur enkelt det är att mata in en hög sparkvot och några decennier i Excel eller en sparkalkylator och tänka på hur enkelt det verkar vara att bli mångmiljonär. Men att 20-40 år är en väldigt lång tid och mycket troligtvis kommer hända i livet. Hur ser du på detta? Skulle du själv rekommendera en ung tjej eller kille som just fått sitt första jobb att börja spara 50% av lönen med målet att få ihop en massa miljoner eller kunna sluta jobba vid 40? 

Jag är extremt glad över att jag började spara så tidigt. Det gav förutsättningar som jag troligen aldrig haft chansen till annars. Med hjälp av psykologiska mekanismer som confirmation bias har jag  kommit till insikt om att jag (mestadels) gjort helt rätt val i mitt liv. Både valen att spara och valen att slösa.

För övrigt har jag haft mycket roligt i mitt liv, ofta till väldigt låg kostnad. Detta vill jag påstå är möjligt för nästan alla unga personer. I umgängeskretsar där folk är unga finns alltid en eller några med väldigt låg inkomst. Som medelålders har både jag och umgängeskretsen ofta okej ekonomi men mycket mindre tid. Då blir det lätt dyrt.

Mitt bästa tips idag är därför samma som mitt bästa tips när jag bloggade: Börja spara direkt. Något litet är bättre än inget. Sätt månadsöverföring varje månad. När inkomsten ökar, avsätt delar av eller hela ökningen till att öka månadssparandet. 

Målet behöver inte vara att sluta jobba. Tvärtom kanske ett vettigare mål är att hitta ett sätt att jobba som känns uthärdligt även på lång sikt. Att spara kommer över tid leda till mer valmöjligheter när det gäller både fritid, arbetsliv, boende och nöjen.