Riskvilja

Under jullovet (vem försöker jag lura, jag har ju lov hela tiden) träffade jag en gammal kompis som jag växte upp tillsammans med. Vi höll på en del med spel och dobbel ihop under gymnasietiden, typ spela 20 kr på Oddset och gjorde några besök på Solvalla ihop. Som jag minns det var han mycket mindre riskvillig än mig när det kom till spel på den tiden. utan att vara mer försiktig med pengarna utanför spelet. 

Nu när vi sågs kom vi in lite på det här med investeringar och återigen lyste hans försiktighet igenom. Han tyckte det var helt otroligt att jag hade alla pengar i aktier och aktiefonder och förväntade mig kunna leva på det. Han bor i hyresrätt och berättade att han hade mest pengar på sparkonto och sen hälften hälften av resten i räntefond och aktiefond. Nu pratade vi inga summor, men gissar att hans total summerar till kanske 100-500k.

Som jag tolkar det förstår han ungefär vilken avkastning som är rimligt på börsen och sparkontot på lång sikt. Men han tyckte inte om känslan att det kunde försvinna massa tusenlappar på några veckor “på ren psykologi utan att något egentligen hänt". 

Det som jag i efterhand tyckte var lite intressant kring hela diskussionen var att jag tänkte lite bredare på det här med risk. Jag mindes ju honom som en försiktig person vilket lirade med hans placeringar idag. Men är det verkligen så enkelt? Jag tänkte på lite andra områden.

Sparande: Att jag redan på första lönen när jag fick mitt första heltidsjobb började spara 50% av lönen var mycket för att minska risken i min ekonomi. Jag tänkte att man vet inte hur länge man har jobb och får pengar över varje månad, säkrast att spara så mycket det går. Med tanke på att jag och min kompis är jämngamla och hade relativt likvärdiga löner så länge jag jobbade så kan han inte drivits av samma jakt på trygghet via ett högt sparande. 

Barn: Min kompis har tre barn. Nu har jag inte avstått barn av ekonomiska skäl, men det är trots allt en ökad risk i ekonomin att dra på sig en återkommande månadskostnad som summerar till flera miljoner de kommande 18 åren. 

Bil: Kompisen har sedan ett antal år en privatleasad bil som han byter ut var 3e år. Bekymmersfritt och kul med ny bil tycker han. Återigen ett område där jag inte har något direkt stort intresse och därför inte går och drömmer om en finare bil. Vi har en bil som gått under 10 000 mil och som det inte varit de minsta bekymmer med och därmed fyller sitt syfte. Men hade jag kunnat byta till en ny bil till samma kostnad som vår befintliga så hade jag så klart gjort det. Och vi har ju råd egentligen. Så indirekt är det väl att jag tänker att pengarna hellre får räcka till döden med 99% säkerhet för att jag nu har en bil som kostar några tusenlappar mindre i månaden. Istället för att pengarna räcker med 98% säkerhet om jag nu har en dyrare bil. Dvs jag söker trygghet och minskad risk.

Hur ser ni på begreppet risk? Kan man vara riskvillig ibland och försiktig ibland?