Semester

En liten utmaning med att jobba så väldigt lite som jag gör kan vara att vardag och helg eller arbete och semester flyter ihop. Det blir liksom 95% ledigt hela tiden och man tappar den där härliga känslan av fredagskväll eller första dagarna på sommarsemestern. Det här har jag till viss del oroat mig lite för då jag tänkt att det är svårt att njuta om det är lördag hela veckan lång. Men samtidigt blir det ju lite bakvänt att ha tråkigt på torsdagen bara för att det ska bli skönt med helg. Lite som att slå sig själv med en hammare bara för att det blir skönt när man slutar slå.

Till viss del hålls vi kvar i vardagsveckorna av att min fru jobbar. Men då hon jobbar deltid med lediga dagar, längre helger och ibland hela lediga veckor mitt under normal “termin” och jag dessutom gör det lilla jobb jag ändå gör på väldigt oregelbundna tider blir det ändå rätt annorlunda jämfört med när vi båda jobbade måndag till fredag varje vecka. Men visst, det är vanligare att vi dricker vin till middagen en fredag eller lördag jämfört med en tisdag.

Anledningen till att jag kom att tänka på det här just nu och skriver ett inlägg om det är att jag i år tydligare än de 4-5 senaste åren upplever att vi har sommarsemester där en ledig dag känns lite annorlunda mot en vanlig ledig dag med bra väder i låt säga slutet av maj eller början av september. 

Anledningen tror jag kan vara att jag har ett par dagar med jobb inbokade och schemalagda i augusti. Dvs det finns ett tydligt slutdatum på “sommarsemestern” även för min del vilket blir tydligare än att min fru som börja jobba ett visst datum. Och även om det bara handlar om två dagars jobb som jag tagit på mig helt frivilligt och som var 8 veckor bort när min fru påbörjade sin semester så misstänker jag att de har datumen där framme i horisonten väcker den där gamla känslan jag hade av vanlig semester, med ett slutdatum som kom allt närmare, men som ändå känns långt bort.

Ni som hängt med i bloggen några år kanske kommer ihåg att jag under de sista åren med heltidsjobb tyckte den värsta tiden på hela året var just de sista dagarna på sommarens semester 2016 och 2017. När jag sen var tillbaka på jobbet var det ändå helt ok och jag orkade kriga på enligt plan till början av 2018. Men båda dessa somrar var det riktigt kämpigt, delvis för att jag var less på jobbet och inte trivdes jättebra, men också för att jag tvekade på om jag egentligen behövde jobba mer eller om jag egentligen redan hade råd att lägga av.

Exakt vad  man kan dra för slutsats av det här eller om det kan vara till nytta för någon annan vet jag inte. Nu njuter jag alltså snarast mer av sommarens totala ledighet än vad jag gjort de senaste åren, kanske delvis för att det hägrar ett par dagars jobb där framme om en månad som tvingar mig att ta tillvara på nuet. Förut hade jag svårt att njuta av semestern då ångesten av att snart behöva börja jobba igen trängde sig på betydligt värre än inför en vanlig arbetsvecka.

En tydlig skillnad är så klart att 2 dagars frivilligt extrajobb som jag aktivt tackat ja till är annorlunda än ytterligare 47 veckor i ekorrhjulet på ett jobb där man inte trivs och dagligen tänker på att inom ett par år slipper. Men slutsatsen kanske också kan vara att man med ökad frihet kan testa lite hur man mår och reagerar på olika upplägg och våga testa sig fram.