Skruva upp eller ner risken?

I snacket kring Montrose nya utdelande ETF uppstod en diskussion som jag tycker är intressant. Även om den inte är direkt ny. Den gällde om man i ett läge när man byggt upp en bra bas av utdelningar som kan återinvesteras borde använda återinvesteringen för att öka eller minska risken.

För att göra det konkret. I vårt fall var väl tanken för några år sedan att vi 2025 skulle behöva plocka ut några procent av portföljens värde för att täcka våra levnadskostnader. Nu ser det istället ut att bli så vi klarar oss utan att plocka ut något ur portföljen (men heller inte spara några nya pengar) och det finns därmed ett utrymme att återinvestera en del utdelningar som kommer här i vår. Ska man då använda dessa pengar till att minska risken, kanske köpa en räntefond, preferensaktie eller stoppa in de på ett sparkonto, eftersom pengarna är en ren bonus mot den ursprungliga planen. Eller ska man tänka tvärt om och ta jättehög risk eftersom det är pengar som man egentligen skulle tagit ut och levt upp och därför har man råd att förlora.

Situationen kan så klart uppstå även för den som inte alls har ett så högt sparande att det är aktuellt att leva på utdelningar eller gå i tidig pension. Säg att man sparar 5-10% av lönen under ett helt yrkesliv i indexfonder för att få lite guldkant på livet som pensionär. Efter några årtionden så märker man att det blivit flera miljoner i kapital och att man tillsammans med de olika pensionsdelarna snarast kommer få mer pengar att leva på varje månad som pensionär än som yrkesarbetande. Om prognoserna stämmer och inte börsen med tjänstepension, de privata indexfonderna och PPM kraschar totalt. Ska man då använda de 5-10% som man är van att spara för att öka eller minska risken i sina investeringar de sista åren i yrkeslivet? Grundplanen att få en ok pension och lite guldkant på livet verkar ju redan vara i hamn. Eller ska man placera dem så viss guldkant kan bli av även om tidernas värsta börskrasch kommer lagom till pensionen.

Jag har inget generellt svar som gäller alla. Utan det går att argumentera för båda alternativen. Lösningen blir väl helt enkelt att gå tillbaka till ritbordet och se på läget och alternativen. Vad skulle så mycket mer pengar att det bara kan uppnås genom riktigt hög risk i en mindre del av portföljen tillföra? Och hur stor katastrof skulle det vara om det blir lite sämre än det du räknar med utifrån dagens utgångsläge?

Dvs om det i vårt fall är 98% chans att vi kan plocka ut 50 000 kr i månaden från vårt kapital resten av våra liv, är det då mest intressant att få upp den siffran till 75 000 kr i månaden eller sannolikheten till 99% chans att det funkar med 50 000 kr. Här tänker jag inte att siffrorna måste matcha exakt så att det krävs någon avancerad uträkning som visar att det blir exakt 99% chans att pengarna räcker med 3,2% årligt uttag men 98% chans med 3,6% årligt uttag. Utan mer att man kan ha det som en tankeövning och utgå från tex 4% årligt uttag är ganska troligt men inte 100% säkert.

Själv är jag mest sugen på att använda vårens utdelningar till att minska risken. Inte minst efter de relativt goda börsår vi trots allt haft.