Sluta optimera och jämföra?

En sak som varit en grundpelare i mitt ekonomiska liv har varit att ställa saker mot varandra, värdera och jämföra. På flera olika sätt.

Dels här och nu, vill jag köpte X eller Y och vad ger mest värde? Och om jag nu ska köpa X är det billigast där eller där?

Men också ställa sig frågan över tid. Ska jag verkligen köpa X nu eller investera pengarna, låta de växa över tid och sen kunna köpa både X och Y i framtiden.

Jag skulle säga att det här har överlag har varit positivt för mig. Att hela tiden ställa saker mot varandra har gått lite av sig självt och att jämföra och göra en bra deal har varit kul. Sparandet som blivit en konsekvens har också varit kul och inspirerande. Jag har alltid sparat lite mer än jag tänkt, dvs det sista sparandet har alltid känts frivilligt och att jag haft råd att köpa allt jag velat ha och inte saknat något.

Det här har inte bara handlat om mina egna pengar. Jag kommer ihåg en gång när vi skulle fira en framgång på jobbet och gick ut och åt på restaurang. Vi åt trerätters och man fick beställa taxi för ett åka hem efter. Trots att jag inte betalade själv och min andel av kvällen inte skulle påverka företagets finanser på något märkbart sätt kunde jag inte låta bli att tänka att jag hellre tagit en GB-glass köpt på Pressbyrån och åkt tunnelbanan på väg hem än den där dyra efterrätten med efterföljande taxi. Det gav verkligen inget extra värde som motiverade 10x högre pris.

När jag sedan valde att frivilligt sluta jobba med god marginal till min 40 årsdag var det lite samma tänk. Jag tackade genom beslutet nej till väldigt många tusenlappar varje månad. Hade jag jobbat vidare hade jag kunnat lägga 35 000 extra på ren konsumtion varje månad. Då jag inte hade behovet av att konsumera mer så blev valet enkelt. 

Sluta jobba, ha en ganska billig bil, trivas med vardagen, åka på två resor om året, plocka blåbär i skogen för husbehov. 

Eller. 

Jobba vidare, ha jättedyr bil, tristare vardag men lägga all ledig tid på dyra resor och köpa färska blåbär i butik.

Grunden i det här har så klart varit att vara medveten om priser och alternativ och vara lite uppmärksam och fundera kring det. Och det är något jag egentligen tycker borde vara en självklarhet. Finns det två indexfonder som följer samma index med olika avgift är det ens förbannade plikt som konsument att välja den billigaste.

Frågan är om en person med den här grundinställningen kan komma till ett läge där det ändå är värt att släppa lite på principen. Där ekonomin har blivit så god att det inte längre är relevant att hålla koll på allt och väga alla beslut. Några exempel från vår vardag.

Man kan åka på en all inclusive resa utan att fundera på hur många glassar och drinkar man måste konsumera för att det ska löna sig jämfört med att betala för drinkarna och glassarna separat. Dvs man köper sig friheten att inte behöva fundera på pengar och plocka upp kortet på en vecka.

Man kan köpa ett säsongskort i skidspåret istället för att betala per gång. För att underlätta så man kommer iväg och kan åka även 20-30 minuter någon gång när tiden är knapp eftersom det redan är förbetalt. 

Man kan ha golvvärmen på i badrummet från tidig höst till sen vår. Utan att ha gjort någon analys av hur många kWh det kostar och fundera på alternativet med raggsockar. Så länge det är skönt med golvvärme och man har råd med elräkningen så struntar man i att undersöka och väga för och emot. 

Ha ett månadspris på elen istället för timpris för att slippa fundera på vilken timme det kommande dygnet som man borde förbruka el.