Svårt med investeringar

Idag lyssnade jag på podden Börsens Finest där bokaktuella fondförvaltaren Pontus Dackmo gästade. Det är uppenbart att Pontus är både smart och duktig på aktier, men något som slog mig under intervjun är att jobbet som bred fondförvaltare (eller bred privatinvesterare som jag väl till viss del själv är) är närmast en orimlig uppgift.

Att som Pontus behöva avgöra allt från hur global uppvärmning påverkar Holmens skogar till vilken av Raysearch och Elektas mjukvaror för strålbehandling som är bäst är en ganska bred arbetsuppgift. Inte minst eftersom man dessutom ska ha en uppfattning om Novos forskningsprortfölj inom viktminskning och diabetes, huruvida bokförda värdena på kontorsfastigheter är 5 eller 20% för höga, vilken av storbankerna som har bäst IT-system och om Revolution Race nya byxa kommer attrahera hundägarna.

Som tur är behöver man inte ha alla rätt. Utan med lite fler rätt en fel kommer man långt inom investeringar. Och kanske blir man tillräckligt insatt av att läsa på om ett ämne några 100 timmar även om det finns de som jobbar med det på heltid i 40 år. Kanske räcker det att som Pontus åka ut till en mässa där alla världens experter inom strålbehandling är på plats och lyssna på dessa, utan att själv behöva kunna utveckla en egen strålbehandlingsmjukvara.

För att återgå till Holmen och resonemanget om att ett varmare klimat skulle vara dåligt för skogen har jag själv väldigt svårt att tro på det. Skogsmark i södra Sverige är trots allt tre gånger dyrare än i norra Sverige. Om värdet av den snabbare tillväxten tack vare ett varmare klimat helt skulle raderas av minskad tjäle och därmed svårare avverkning och fler barkborrar borde ju skogen i norra Sverige vara ungefär lika dyr som den i söder. Tänker jag. Som precis som Pontus varken är utbildad jägmästare eller jobbat inom skogsindustrin.