Årsavslut 2019

Ytterligare ett år har gått till historien och i och med att den 31/12 2019 har passerats har tjugohundratalets andra decennium passerats; ett decennium fyllt med väldigt, väldigt mycket, precis som alla tidigare decennier. Året har bjudit på en kraftig börsuppgång, på en battle mellan Trump och Xi Jinping, likt vore de två rappare, Brexit, Greta, januariöverenskommelsen, populismens än kraftigare framväxt i Sydamerika, Huawei, Notre Dame, angrepp på de saudiska oljefälten et cetera.

Året har kantats av ömsom vin, ömsom vatten och för egen del har det främst varit vin på såväl börsgolvet som på golvet under mina fötter. Likt många människor är mitt liv inte på något vis en dans på rosor, utan snarare det motsatta, vilket jag för länge sedan har förlikat mig med, och när jag nu tar mig tid att sitta ned, reflektera och strukturera är min upplevelse att… ja, det har varit ett mycket roligt år; trevliga, vetgiriga och härliga elever, underbara kollegor och ett fantastiskt arbete, lyckades studier, ett bokkontrakt, en underbar familj tillika släkt, plöjning av såväl fack- som skönlitteratur, vänner, blogg- och twitterkontakter som ömsom har utökats, ömsom utvecklats… ja, året 2019 har verkligen har varit ett gott sådant. 

Beträffande min kommande bok om börspsykologi vill jag inte förpesta dig var och varannan vecka. Trots att jag just nu har mycket roligare nyheter väljer jag att avvakta ett par veckor till, då det max är 3 månader kvar till release (och, såklart, releasefest)! Vissa avtal kring boken har ingåtts och varenda gång jag nåtts av nyheterna från förlaget har jag skakat på huvudet; ”detta händer inte. Inte mig. Nej…”. Jag ser verkligen fram emot släppet och att döma av alla meddelanden, mail et cetera som ofta inkommer förstår jag att jag inte är ensam – tack för allt stöd och all uppmuntran! Det har sagts förr, men det tål att upprepas ännu en gång; finanstwitter och bloggosfären är en mycket härlig plats att visats på.    

Att summera ett år på ett inlägg är inte en lätt uppgift, då det alltid finns mycket som jag vill berätta om. Emellertid ämnar jag i detta inlägg att enbart fokusera på portföljen och ekonomi.

Jag har under året skrivit ett inlägg om nuvarande status, vilket jag även berörde i mitt första inlägg här på Trade Venue – förutsättningar. Sedan dess har inte mycket vatten hunnit flyta under broarna och sparkvoten når ett rekord jag ömsom finner fascinerande, ömsom ”skrämmande”; skrämmande då den får mig själv att undra ifall jag har ”levt” någonting, men detta vet jag att jag har – dock inte lika mycket som jag innerst inne har velat och hade planerat. Detta beror på, exklusive arbetet, flera anledningar, däribland bokskriveri, studier samt att personer nära mig har haft ett mycket krävande år där jag har under sommaren valde att vara med och nära dem, istället för att ta en lång semesterresa. Således landar min sparkvot på 83.

Portföljen har inte hållit jämna steg med index, utan då såväl Swedbank, SHB, SEB samt Nordea som SJR, Betsson och Kindred finns i min portfölj har dessa dragit sitt strå i stacken om att hålla utvecklingen tillbaka. Detta är ingen ursäkt e.d., utan enbart ett konstaterande. Min ambition är inte att klå index med X procentenheter envar år; ej heller grämer jag mig över att förlora mot denna mäktiga motståndare. Alla år kan inte gå som man hoppas och önskar, vilket jag är väl införstådd med. Det som dock gör mig glad och trygg är att vid nedgångar har väskan presterat mycket bättre och starkare och det har ofta skiljt tvåsiffriga procenenheter mellan index och portföljen.

Skulle jag ha bättre avkastning, om låt säga 10 år, om jag valde att sälja allt och investera i nationella och internationella indexfonder? Absolut! Dock tycker jag att det är roligt, givande och inte minst utvecklande att investera i bolag, då processen; att läsa på samt att skapa sig nya kunskaper och reflektioner, är så givande och roligt att jag mer än gärna tar ”alternativförlusten”. Men – du kan ju göra allt detta, men hoppa över själva ”köp och sälj”, kanske någon tänker(?). Mitt svar är; ”handen på hjärtat – skulle du själv tycka det var lika roligt, lika givande och lika utvecklande att göra allt arbete och sedan sitta på en plattform likt Shareville?”. Vissa spelar hockey, rider, golfar et cetera och lägger pengar på detta. För slantarna får de något i utbyte, må det vara glädje, motion, frihetskänslor eller eufori, eller alla samlande. För mig är det detsamma med investeringar. Det är en rolig, givande och utvecklande sidoverksamhet i det liv som annars inryms i Sofokles AB.

Utöver ovan brukar jag jämföra med diverse fonder från Handelsbanken. Lång historia kort; när jag, i gymnasieåldern, började att intressera mig för sparande och investeringar bokade jag ett möte på mitt lokala handelsbankkontor. Där berättade att jag ville investera långsiktigt, men saknade någon som helst kunskap. Som framkommer var jag den perfekta kunden (läs: offret) för personalen som tog emot mig. Det slutade med att jag valt ”Handelsbanken Balans 50” (numer heter den ”Handelsbanken Multi Asset 50”), ”Handelsbanken offensiv 100” (numer heter den ”Handelsbanken Multi Asset 100”) samt ”Handelsbanken Stabil 25” (numer heter den ”Handelsbanken Multi Asset 25”). Jämfört med dessa är min avkastning högre samt vågar jag inte ens räkna på hur mycket jag under cirka 12 år skulle ha betalat i avgift för fonderna (som b.la. investerar i andra SHB-fonder…).

Som framkommer på nedan bild har min portfölj utvecklats med 23,9 procent, vilket jag är lycklig över. Denna höga utveckling händer sällan och beror det på att startpunkten som 2018 överlämnade var så bra? Troligtvis är en del av uppgången beroende av detta. Mina tre starkaste bidragsgivare, exklusive Hemfosa, som jag sålde med en vinst på 152 % (ink. utdelningar), har varit Bure, Creades samt Investor, vilka ställs mot de tre mindre bra utvecklade innehaven Swedbank, SJR samt Kindred (sedan kan samtliga av de fyra storbankerna tillräknas, vilka det sedan 2016 har kostat att äga).

Sedan start på Avanza (innan handlade jag på/via SHB) ligger jag fortfarande före. Det skall bli lika intressant som roligt att se hur denna jämförelse ser ut om ett tiotal år.

Placeringshorisonten är, likt tidigare kommunicerat, lång och gärna längre. Emellertid är jag ej gift med bolagen och kommer att avsäga mig samboskapet om jag, över en tid, märker att de inte bidrar till husets ekonomi.

Likt många har börsens utveckling lett till att det totala kapitalet har utvecklats mer än väl och tillväxten detta år landar på 37,8 %. Fantastiskt roligt att se och jag vet att tiden är på min sida och så länge jag ej stressar, byter fokus eller utsätter detta för onödiga risker kommer resan att fortgå, om än med vissa mindre gupp på vägen.

Utdelningarna har tuffat på och även om jag har detta som strategi, jagar jag inte bolagen med den högsta direktavkastningen, utan frågar mig hela tiden; var är jag om 10-15 år? Var tror jag att bolagen är? Vad gynnar mig bäst såväl nu som i det långa loppet? Lockas jag just nu av ”snabba pengar”, eller är mitt beslutsfattande grundat på "rationella, distanserande, reflekterande samt noga övervägda faktorer"? Detta är några av de frågor, exklusive de mer bolagsspecifika, såsom utdelningsandel, utdelningstillväxt, ROI, ROIC et cetera, som jag ställer mig själv inför mina investeringsbeslut.

Jag räknar ständigt lågt i mina prognoser och detta då jag aldrig vet vad året kan innehålla; kanske blir jag skadad och måste vara sjukskriven? Kanske händer det något med en familjemedlem? Kanske träffar jag henne, där allt inte bara känns rätt, utan också är det, och investerar i en ny bostad? Kanske hittar jag ett bolag som har ”allt”, men just nu ej delar ut? För cirka 1,5 år sedan skrev jag ett inlägg om detta, då hysterin kring att prognostisera livet likt vore det en kod i ett valfritt mjukvaruprogram gick som varmast; visst går det, likt determinismens framväxt under 1800-talet, men… nej, livet skall levas.

Som görs tydligt har jag slagit prognoserna ytterligare ett år och utdelningstillväxten från 2018 till 2019 landade på 21,2 %. Likt hos många andra skall ej den låga SEK:en negligeras och hade den varit starkare hade såklart utdelningrana och därmed tillväxten detta år varit mindre. 

Sommaren 2015 kom jag att revidera min investeringsfilosofi tillika strategi och det var då, i samband med Grexitkrisen, som denna mejslades fram. Följaktligen kommer det i sommar att firas ett femårsjubileum och det skall då bli intressant att se hur strategin har stått sig mot index. Sedan den sommaren har utdelningstillväxten varit:

2015-2016: 127 %

2016-2017: 39,4 %

2017-2018: 30,2 %

2018-2019: 21,2 %

Jag utgår inte från att jag kommer att kunna behålla en utdelningstillväxt norr om 20 % kommande år, men utgår från att ett snitt om 8-11 % årligen under det kommande decenniet bör vara ett rimligt antagande.

De siffror som har presenterats i detta inlägg är för mig underbara och jag är glad, lycklig och stolt; stolt och glad över att jag en dag för flera år sedan tog mig tid och satte mig ned för att bara läsa lite om denna fantastiska värld som börsen är; stolt och glad över att jag valde att ifrågasätta mina inre spöken som gav mig oro, ångest och beredde min kropp på andra olika kval; stolt och glad över att jag vågade och var ihärdig i detta; stolt och glad över att jag lyssnade till den inre rösten som sade: ”Detta kommer att gå bra. På sikt. Har du råd att inte investera? Har du råd att inte ’testa’?”

Inlägget är redan långt som det är och även om jag vill skriva om allt som jag hoppas kunna uppleva under 2020, väljer jag att avvakta och istället bara namnge några bland flera; min kommande bok, EM i fotboll, OS i Tokyo, semester vid Medelhavet, en master i pedagogik och ett tillskott i den stora familjen, nämligen en brorsdotter och således en syster till min härliga och lekfulla lilla brorson. 

Tack för att du har läst, kommenterat och följt med mig under detta (och kanske tidigare år)! Tack för allt stöd och tack för att du bidrar till att skapa denna härliga plats som finansvärlden är!