Ömsom enkelhet, ömsom komplexitet - varför?

Jag har tidigare skrivit om enkelhet relativt dess motsats, dvs. komplexitet. Begrepp och modeller såsom ”Keep It Simple Stupid” (KISS) har diskuterats, men inte fullt ut ingående. Idag, fredag den 16/4, kom även min kära vän, professor Kalqyl, ut med sitt sedvanliga veckobrev där han lyfter fram KISS-modellen och hur han har utvecklats som investerare. Prenumererar du inte på detta brev är det min starka rekommendation att du nu börjar med det.

Varför drivs vi till det enkla? Varför söker vi alltid det mer lätthanterliga istället för det som erbjuder mycket motstånd? Och varför tenderar vi att tröttna på det enkla bara för att det är just det – för enkelt? Hur går detta ihop? Ömsom vill vi ha det lätt, ömsom tröttnar vi snabbt på det, då det inte erbjuder oss något värde(?).

En del av svaret har jag diskuterat tidigare på såväl bloggen som i mina två psykologiböcker och jag tänker inte upprepa mer än att hjärnan lever kvar i den tid då föda, och med det energi, var en råvara som inte fanns lättillgängligt. Hjärnan var således noga med att hushålla på den energi som den fick i sig och således var det aldrig tal om ett fys- eller löppass, eller att sätta sig ned och räkna ut Einsteins formel, eller pi:s relevans. Risken att bli uttömd på energi bedömdes för farlig och således premierades enkelhet. Samma ser vi idag; google istället för boken, genvägen till jobbet, bil/buss istället för promenaden, beställa hem Linas matkasse, Foodora et cetera.

Ovan är som sagt en del av svaret på varför vi ömsom drivs mot enkelheten, ömsom mot komplexiteten. Det mer ingående svaret stavas komplexitetbias. Detta är en bias där vi jagar det mest enkla och lättsamma förfarandet (till, såklart, det bästa resultatet), men där vi också vill ha en viss form av mental och kognitiv utveckling. Får vi inte ett visst motstånd tenderar vi att tröttna och tappa såväl motivation som intresse. Får vi för mycket motstånd händer samma sak; intresset och motivationen minskar för att snabbt också försvinna. Det vi önskar är en gyllene medelväg – vi söker ett ”lagom”, likt de svenskar vi är.

När vi möter ett motstånd som vi relativt snabbt upplever som för svårt kopplas försvarsmekanismen igång och vår hjärna säger: ”För svårt – för komplicerat för dig. Ödsla och slösa inte livsviktig energi på detta”. Förvisso klokt och bra förr, men inte lika så idag. Vad vi i stället bör och ska göra är att medvetet anstränga oss att syna problemet, för mer ofta än sällan är det inte så komplicerat som vår hjärna vill få oss att tro. Syna ditt kognitiva motstånd och bli medveten om att det är en ”antik” skyddsfunktion. Absolut finns det problem, utmaningar med mera som just nu och för dig är för komplicerade, men ofta är fallet mer som sådant att du låter dig övertalas att det är mer komplicerat än vad det de facto är.

När du analyserar bolag och upplever att det är för svårt – för komplext, fråga dig då varför du upplever det som så och varför tankar och en groende vilja säger dig att avsluta och lägga ned, ty det är ju för svårt, för komplext. Kanske saknar du verkligen mycket av alla de förkunskaper som krävs och således måste börja med Ettans Mattebok, innan du ger dig på Tvåans, Treans och Fyrans. Ge dock inte upp.

Jakten på att ömsom hålla det enkelt, ömsom känna ett fortsatt och helst stigande intresse och motivation stavas ”lagom” med motstånd. Dock inte bara det, utan också insikt om att hjärnan tenderar att använda ursäkt ”för komplext” så fort motståndet höjs ett snäpp. Det som historiskt har varit ett sorts skydd mot att vi skulle "överanstränga ihjäl oss" är idag inte ett skydd, utan ibland det raka motsatta. 

Kom utöver ovan ihåg att vi idag har såväl ett McDonalds som Burger King vid vart och vartannat gatuhörn. Föda, och därmed energi, är inte en bristvara, snarare tvärtom!

Upplever du dig lida av detta bias mer ofta än sällan?