Demografi och Ambea
Få, om en någon, har nog missat de rapporter som har kommit att bli alltmer framlyfta i diverse medier om den minskade befolkningstillväxten och den ökade andelen äldre (+80 år) i såväl Sverige som i stora delar av världen. Många diskuterar om nämnda kommer att drabbas av ”Japanscenariot” och detta kan absolut bli en realitet, varför det torde vara självklart för den svenska staten att börja jobba för att landet Sverige inte hamnar där. De siffror som nu har hamnat i ropet är inget som plötsligt har inträffat, utan samma trend har presenterats långt tidigare. Detta dock utan att några med makt har tagit någon som helst notis.
Fredagen den 24 januari skrev Anders Gustafsson, postdoktor i nationalekonomi, Handelshögskolan, Örebro universitet och Institutet för näringslivsforskning, Lars Hultkrantz, seniorprofessor i nationalekonomi, Handelshögskolan, Örebro universitet och Pär Österholm, professor i nationalekonomi, Handelshögskolan, Örebro universitet en debatttext i SVD om hur de största ekonomiska hindren ligger före/framför Sverige – inte bakom oss, eller just nu. Nej – framför oss. I sin text skriver de bland annat:
”Om man använder SKR:s schablonmässiga kostnadsmallar, där varje invånare förknippas med en kostnad relaterad till vederbörandes ålder, visar det sig att mellan 2008 och 2018 medförde ökningen av antalet invånare äldre än 80 år ett ökat ’demografiskt kostnadstryck’ på cirka tio miljarder kronor. Detta är naturligtvis inte negligerbart, men är det verkligen detta som genererat krisen? Om man tittar på den totala kostnadsutvecklingen för hela befolkningen mellan samma år så ger detta vid handen att kostnaderna ökat med cirka 90 miljarder. En stor del av detta beror på den kraftigt ökande befolkningen; under perioden ökade den med nästan en miljon människor. Med tanke på detta – och den intensiva debatten om invandring som råder – kan det också vara intressant att relatera ovanstående siffror till en annan del av den demografiska utvecklingen. Låt oss se på antalet barn och unga i Sverige (0–19 år) som antingen är födda utomlands eller har två utlandsfödda föräldrar – en grupp vars storlek i hög utsträckning kan relateras till invandringen. Mellan 2008 och 2018 innebar ökningen av denna grupp ett ökat ”demografiskt kostnadstryck” på cirka 40 miljarder kronor.
De kostnadsökningar som kan relateras till en åldrande befolkning ligger i stället huvudsakligen framför oss. Om SCB:s senaste befolkningsprognos kombineras med SKR:s kostnadsmallar så kommer det ”demografiska kostnadstrycket” från de äldsta i Sverige år 2028 att ha ökat med cirka 50 miljarder kronor jämfört med 2018, det vill säga påtagligt mycket mer än ökningen som skedde mellan 2008 och 2018.”
(ovan bilds källa) Som framkommer kommer två scenarier att vara troliga, varav det ena är att staten klarar av att lösa denna utmaning med pragmatiska skatter och den andra att staten inte klarar av denna herkulesuppgift, vilket leder till att privata aktörer kommer att vinna mark. Internationellt finns bolag såsom WP Carey, Northwestern Healtcare Properties, Omega Healtcare et cetera och i Sverige, men även Norden, finns framför allt Ambea, som 2019 köpte loss Aleris från Investor, vilka gjorde en förlust på den affären.
Även om resan inte har varit spikrak i WP Carey, Northwestern Healtcare Properties och Omega Healtcare, framkommer det vid en översyn i Börsdata att såväl omsättning som vinst och ebit(a) har en positiv trend. Att fallet ej är så i Ambea är att bolaget introducerades först den 3 april 2017. Därtill verkar nämnda på en, milt sagt, mycket mer politiskt utmanande karta, där politiker ena dagen höjer bolaget och dess likar, medan de andra dagen står längst fram i det led som kastar ruttna tomater.
Min tro är att nuvarande välfärds- och skattesystem inte kommer att hålla. I takt med färre som är i arbetsför ålder samtidigt som den åldrande befolkningen tenderar att öka kommer lösningen stavas ”privat”. Således kommer mer ansvar att läggas på individen att sörja för sin ålderdom. Säkert kommer vi även se hur äldre flyttar in hos barn och barnbarn.
Hur långt fram ligger denna profetia? Min kaffesump, som verkligen inte är bättre än någon annans, säger att det är lång tid kvar, men att det ändå kommer att gå snabbare än vad många tror. Kanske kommer än mer tydliga tecken att synas i slutet av detta decennium?
Intresset för denna fråga har vuxit än mer hos mig under de senaste 2-3 åren och anledningen till att jag ännu en gång valde att skriva om det var att Aktiespararen (nummer 1, 2020) har med en analys om Ambea, där de säger sig se en långsiktig potential. Emellertid är de noga med att betona att de finner nuvarande värdering som hög och att det kan vara klokt att avvakta.
Ambea är verksamma inom vård och omsorg. Bolaget erbjuder tjänster och bemanning relaterade till funktionsnedsättning, individ- och familjeomsorg, samt äldreomsorg via boenden och egen regi. Bemanningsstyrkan består exempelvis av läkare, sjuksköterskor, lärare och socionomer. Ambea har för närvarande verksamhet runtom den nordiska marknaden.
Jag har inte tagit mig tid att analysera bolaget mer ingående, men ämnar att så göra – eller bör jag inte ens bry mig? Utan att ha presenterat några övergripande nyckeltal e.d., och med ”bara” det som jag ovan har skrivit samt Aktiespararens analys – vad anser du? Är det en marknad att ge sig in på nu och sedan ”låsa in tillika glömma” tills champagnen skålar in anno 2030?