Den ständigt rörliga mållinjen
Människan är ett rovdjur som aldrig kan bli nöjt. Det ligger i vårt DNA att när vi nått A kommer vi snart skapa och få en önskan samt drift efter B. Detta är varför vi har överlevt och idag intar toppositionen i näringskedjan. Med det sagt vet jag att 1vs1 får vi stryk av flera vilddjur, men människans makt mot nämnda är hennes förmåga till kommunikation, planering och exekvering. Detta är vad som skiljer oss från ett lejon. Eller en kackerlacka.
Att bli och förbli nöjd är en skön upplevelse, men den är förknippad med stor fara, i alla fall historiskt. Hade våra förfäder satt sig ned på en sten, snuttat på savannens motsvarighet till kaffe och bara känt ”FAN vad GÖTT jag har det nu!” (och sedan suttit kvar. Länge…) hade vi blivit omsprungna och, framför allt, uppätna av andra rivaliserande rovdjur. En överlevare är aldrig nöjd. Aldrig. Även om vi rationellt kan se och känna att det är tragikomiskt att vi så sent som i förrgår suktade efter en Iphone 12 Pro och idag, när vi lekt med denna igår inköpta nalle, redan suktar efter nästa är det ett faktum. Samma med bil, hus, pool, båt, Pokémon-kort et cetera. Vi suktar efter X och när vi uppnår detta/köper detta/får detta tappas värdet. Visst tycker vi om saken, men hjärnan är redan inställd på nästa sak – Y.
Att ständigt vilja ha och drivas mot utveckling är bra, men likt allt annat i livet får det aldrig bli ett sorts rat race in absurdum, där vi är beredda att gå över lik för att uppnå X. Visst, förr gjorde vi just det, gå över lik alltså, men idag… nej, det ska vi inte och behöver vi inte göra. Vi överlever ändå, trots att vi får behålla vår ”gamla” Iphone 11.
Att drivas till utveckling såsom att expandera sitt företag, studera, vidareutbilda sig, tacka ja till ett avancemang på jobbet, byta tjänst/arbete et cetera är för det mesta positivt, men… ibland jagar vi för mycket, för hårt och för tanklöst. Vi glömmer bort vårt varför (Know your Why) samt var vi just nu befinner oss och vad vi mår som bäst av. Mår du verkligen bäst av att tacka ja till den nya tjänsten relativt den ökade arbetsbelastningen, de senare tiderna och med det de nu missade padelpassen med ”grabbgänget”? Kommer en belåning på din portfölj vara värt den potentiella avkastningen relativt risken?
Ofta är vi så fast och låsta med blicken på framtiden. På nästa sak. På nästa bedrift. Vi glömmer att se, känna och framför allt uppleva vad vi har. När vi gör det tenderar de nyss så starka drifterna tappa i makt. Att finna, skapa och bibehålla en balans – ett ekvilibrium – är essentiellt för att skapa bästa möjliga förutsättningar att leva ett långt och lyckligt liv.
När jag tänker på detta inläggs tema återkommer jag ofta till berättelsen om Kurt Vonnegut, en miljardär, som något hånfullt sade till författaren av ”Moment 22” – Joseph Heller – att värden på den fest de just nu besökte gjorde mer pengar på en enda dag än vad författaren gjort på sin kända bok. ”Intressant”, svarade Heller. ”Men jag har något han aldrig kommer ha. Jag har tillräckligt.”
Det tål att reflekteras på. Var är du? Vart vill du? Varför och är det värt kostnaden? Jag uppmuntrar inte till stagnation e.d., men vill slå ett slag för att avancemang ska ske med noggrann eftertanke. Risken är annars stor att en seger går till att bli en Pyrrhusseger för att sedan sluta i ett totalt och fatalt nederlag.