Dissatisfaction x Vision X First Concrete Steps > resitance

Människan är en trygghetsnarkoman. Är det något vi älskar är det rutiner, återkommande mönster och fasta tider. Således drar vi oss för att möjliggöra förändringar, framför allt sådana som kostar mycket mätt såväl i tid som energi. Som bekant hade vi inte mycket av sistnämnda under vår tid som savannjägare och att då ”slösa” med den absolut viktigaste tillgången bedömdes vara mindre klokt. Bättre då att göra som alltid, likt en klocka. Likt en sorts Skalman.

Jag skulle vilja bli bättre på att laga mat, men… det tar ju en sådan tid. Och det är ju inte säkert att jag blir bättre. Då har jag ju slösat bort både tid, pengar och energi. Ähh… skit i det. Bättre köra på som vanligt med de snabba makaronerna och den blommiga falukorven.

Observera att jag skriver ”skulle vilja”, vilket är konditionalis ett. Vill du bli bättre? Jag skulle vilja…. Hur kan du veta vad du, eventuellt, skulle vilja? Antingen vill du, eller så vill du inte. Jag vill ha barn om jag träffar den rätta, för hur kan du veta att du ”skulle vilja ha barn när du träffar den rätta”? Vill du bli en bättre investerare? Eller ”skulle du vilja bli”? I rest my case. Tänk på vilka ord och hur du använder dem.

Tillbaka till förändring. Behovet av förändring kan starta såväl uti- som inifrån. Ibland är det inre faktorer, såsom känslor, som får oss att inse att ”det här håller inte” eller dylikt. Eller så kan det vara yttre faktorer, såsom ett en vän säger att ”Du, Lisa… det här håller inte”. Et cetera. Ibland är det sanningar. Ibland lögner. Här är viktigt att du vet varifrån behovet av förändring kommer och varför. Är det en tillfällighet, eller något mer långtgående?

En del av hjärnan - amygdala - tolkar förändring som ett hot och frigör hormonerna för rädsla, kamp eller flykt. Din kropp skyddar dig faktiskt från förändring. Det är därför så många människor i en organisation, när de presenteras för ett nytt initiativ eller idé – även en bra sådan, med massor av fördelar – kommer att vara anti; emot; kämpande med näbbar och klor.

Men det finns goda nyheter hur vi kan skapa en förutsättning för bra förändring. Genom att fokusera på tre saker kan vi övervinna de psykologiska kostnaderna för förändringar som håller oss bundna till det förflutna.

De tre sakerna är Dissatisfaction x Vision X First Concrete Steps > resitance, vilka verkar i den modell som David Gleicher presenterade under 1960-talet

Låt oss ta ett vardagligt exempel. Du och jag samt vårt gäng av muntra galler brukar varje fredag gå ut och äta. Vi har alltid besökt samma plats och vi sitter alltid vid samma bord och på samma platser. Mer ofta än sällan tenderar vi att beställa exakt samma mat; du tar din baconburgare och jag tar Vongolen.

Men plötsligt händer saker. Först möblerar restaurangen om och vi hamnar på en ny plats. Det känns lite… annorlunda; lite… ”obekvämt”. Inte som vanligt. Men vi överlever. Veckan efter kommer en ny meny och inte nog med det – ny ägare och ny personal. Vi måste helt plötsligt förklara vad ”det vanliga” är och vi tycker också att den nya personalen inte är lika serviceinriktade som den tidigare. Ringar på vattnet skapas.

Det tar oss emot, men efter ett par veckor med samma melodi som ovan beslutar vi oss från att testa något nytt. Det känns och upplevs lite… annorlunda; lite… ”obekvämt”, men… det visar sig att Anders goda mat på Fine Food smakar gott, precis som den vision vi alla muntra galler delade. Och servicen är utomordentlig.

Det vi gjorde var att vi kände ”Dissatisfaction” och det skapade en inre önskan om något annat; något bättre. Vi skapades oss en ”Vision” om hur vi ville ha det. Vi tog sedan små, ”Concrete Steps”. Här kunde vi sett och känt att det inte var något bättre. Det hade ökat vår ”resitance”, men nu upplevde vi istället att det mer kändes bättre och mer värt. Således minskades vår ”resitance”.

Samma modell går med fördel att applicera inom investeringar och med den strategi du har givet att du ser, verkligen (in)ser att den inte är så bra som du vill att den ska vara. Ta reda på varifrån och varför din ”resitance” finns och ifrågasätt. Använd sedan din vision som utgångspunkt och ta små, konkreta steg. Stanna, känn efter och så vidare.