Intervju med miljonären framför övriga

Denna vecka är det dags för ytterligare en mycket, mycket känd profil att återvända med svar på min nyfikenhet. Få, om ens några(?), har nog missat att höra talas om denna profil och sedan 2017 har han hunnit med att författa två böcker, Så kan du också bli miljonär innan 30 och pensionär innan 40 samt Den enkla vägen till ekonomisk frihet: Vägen dit och vad händer sen?. Utöver detta fortsätter han att blogga på TradeVenue och är aktiv på twitter. 

När jag senast intervjuade Miljonär Innan 30, den 10 mars 2017, frågade jag honom om han skulle klara av att göra en exit - vilket han tycks ha klarat av med bravur. Denna gång är det andra frågor som han har fått besvara och likt samtliga av hittills publicerade intervjuer är även denna en mycket intressant läsning. Således - håll till godo; jag ger er Miljonär Innan 30.

Något som inte blivit som jag trodde är att jag trodde det skulle vara lättare att ta tag i bra men lite jobbiga grejer. Hade jag fått välja på alternativ 1: jobba 9 timmar på kontoret eller alternativ 2: läsa en bok 1 timme, plugga spanska 1 timme, städa 30 minuter och hänga tvätt 15 minuter så hade jag alla gånger valt alternativ 2. Så jag tänkte att jag med stor glädje kommer kunna ta mig an att läsa mer böcker, lära mig nya saker och göra sysslorna i hemmet med stort engagemang när jag bara slipper jobba. Men nu i vardagen känns det inte så mycket mer lockande att dammsuga bara för att jag slipper jobba. Alternativet att jobba eller dammsuga är inte så jag tänker nu. Nu ställs istället dammsugningen mot att gå ut i solen med en podcast i öronen eller något annat roligare. Visst tar jag större ansvar i hemmet och tränar lite mer än när jag jobbade, men skillnaden har inte blivit så stor som jag trodde att den skulle bli.

Vilka är de största fördelarna respektive nackdelarna med att bli ”pensionär” så tidigt som du valde?
Jag tycker den största fördelen med att vara ”pensionär” när man är 40 istället för 70 är att jag är pigg och frisk och verkligen orkar utnyttja den lediga tiden. Både mina föräldrar och många av mina kompisars föräldrar är runt 70 år och har just gått i pension. Det har gjort att jag har kunnat följa deras första år som pensionärer vilket har sammanfallit med mina första år utanför arbetslivet. De flesta 70 åringar verkar nöjda med pensionärslivet och har inga problem att fylla dagarna, men det är samtidigt tydligt att den åldrande kroppen hämmar dem. Och även om de är pigga idag så vet de att krämporna bara är några år bort. Skulle jag komma på att jag vill utnyttja min lediga tid till att starta upp något större projekt, köpa en tomt och bygga ett nytt hus från grunden eller flytta till Portugal och lära mig surfa kan jag göra det. Såna större projekt är svårare att ta sig an om man är 70 år.

En nackdel skulle kunna vara att de flesta jämnåriga lever väldigt annorlunda liv. Jag har under mina två första år som ”pensionär” haft en del kompisar som varit föräldralediga, arbetslösa under kortare perioder, tagit sabbatsår för studier etc. Dessutom har jag lärt känna en del personer som är i liknande situation som jag mellan 40 och 50 års ålder som jag ofta passar på att träffa på dagtid. Det fungerar också att träffa de som jobbar över en lunch, framför allt om man som jag är väldigt flexibel med tid och plats. Men har man ett stort behov av socialt umgänge många timmar per dag kan det kanske vara svårt ibland. Jag bor i Stockholm, där jag bott nästan hela livet och har mycket kompisar, har gjort lite konsultjobb som kräver personlig kontakt även efter att jag slutade jobba på riktigt och är dessutom gift så jag träffar min fru varje dag. Hade jag bott på en mindre ort, där jag inte kände så många och hade svårt att träffa andra som var lediga på dagtid och dessutom varit singel hade det kanske varit större risk att känna sig ensam.

Upplever du att ditt liv har fått ett sorts nytt syfte sedan du stämplade ut? Har du ändrat dig i värderingar, föreställningar, tankar et cetera om ”allt och inget”, men livet i det stora hela i synnerhet?
Fördelen med att spara sig till ett liv i ekonomisk frihet genom vanligt lönearbete är att det är ett projekt som tar 10-25 år. Det gör att man hinner vänja sig vid tanken successivt. Sen är det så klart svårt att veta exakt hur det ska bli och vissa saker har som sagt blivit lite annorlunda än jag trodde.

Det händer säkert att många tappar motivationen, får andra värderingar eller annan livssituation under tiden som man sparar pengar till att kunna sluta jobba och då tänker om eller sätter upp ett annat mål. Men jag tror att den som sparar 50-80 % av lönen under 10-25 år, utan avbrott, kommer vara ganska trygg i sina livsval och värderingar den dagen som den sista jobbdagen är där.

Jag upplever att jag till 99 % är samma person som när jag fortfarande jobbade och jag har aldrig känt att meningen med livet har varit att jobba som anställd på ett storföretag. Så när det kommer till större frågor om livet i allmänhet och värderingar tänker jag precis som för 4-5 år sen.

Du är, till skillnad från många andra ”förtidspensionärer” bland bloggosfären och på twitter, inte att betrakta som en knäckebröds/barkbrödsmiljonär, då du just nu har en förmögenhet om cirka 9 miljoner. Dock har du ofta fått hamna i skottelden då diskussionerna går varma. Därtill har jag ibland sätt dig ”försvara” de som med mycket, mycket mindre kapital ämnar exekvera FIRE. Vad är din ärliga åsikt om unga människor som inte vill jobba och som siktar på FIRE innan dryga trettio år fyllda? Därtill – har du förståelse för de mer negativa och ifrågasättande åsikter som ofta kommer mot alla de som skriver om FIRE?
Jag tycker att diskussionen om det här med pensionär vid 30 och sluta jobba med 2 miljoner och leva på existensminimum är rätt överdrivet. Så vitt jag vet är det extremt få som har det målet, men ändå ska vissa hålla på och göra sig lustiga över ”knäckebrödsmiljonärer” så fort någon skriver om FIRE eller hög sparkvot.

Om någon vill testa att sluta jobba vid 30 och leva på 6 000 kr i månaden så har jag inga problem med det. Modigt att våga ta steget och testa, tycker jag. Jag tror dock att man snarast ska se det som att personen i fråga har 6 000 kr i månaden som en grundplåt, men genom säsongsarbete eller ”giggande” under perioder de kommande 40 åren kommer tjäna lite mer pengar här och där.

Jag förstår att många lockas av tanken att vara fri och själv kunna välja hur man ska leva sitt liv och kanske är ivriga att komma ur ekorrhjulet. Men anledningen till att jag jobbade vidare till kapitalet var lite större var att jag tror man missar mycket av friheten om ekonomin blir en begränsning. Samtidigt avbryter man snöbollen av ränta på ränta just när den börjar få effekt om man slutar jobba väldigt tidigt. Jag har nu, efter snart två år utanför livet av fast heltidsjobb, fortfarande inte behövt börja nalla på mitt kapital, så snöbollen rullar i viss mån vidare även om insättningarna inte går att jämföra med när jag hade lön.

"[...]Men det här med att hacka på folk om sparar pengar för att kunna sluta jobba i ung ålder känns rätt onödigt, låt folk göra sina egna val[...]"

Jag hävdar att det är extremt svårt att genomsparande och vanligt jobb sluta jobba vid 30, men rätt lätt att sluta jobba vid 50 (förutsatt att man börjat spara vid 20-25 års ålder och haft ett jobb och varit frisk större delen av tiden). Så jag tror det handlar om att hitta en nivå som passar en själv och inse att även möjligheten att sluta jobba vid tex 50 är riktigt bra jämfört med den normala pensionsåldern. Det är klart att det kan bli lite hetsigt kring sparkvot och tidig pensionering, och jag har säkert varit med och bidragit till det, men samtidigt är det väl bra att man kan inspirera och visa att det är möjligt.

Vi ska också komma ihåg att Twitter uppmuntrar till diskussion. Och där finns det nog personer på både den sparsamma och mer spendersamma sidan som gillar att provocera och tjafsa lite extra. Jag tror samtidigt att Twitter kan fungera som inspiration om man väljer rätt personer att följa. Vill man drömma sig bort till ett liv där investeringarna möjliggör dyra klockor och en ny flaska champagne varje dag börsen gått upp finns det sådana personer att följa. Vill man istället se att det går att byta ut 8 timmars jobb per dag mot att dricka kaffe och titta ut över en sjö så finns det också sådana personer att följa och inspireras av. Men det här med att hacka på folk om sparar pengar för att kunna sluta jobba i ung ålder känns rätt onödigt, låt folk göra sina egna val.

Vi gå över till din portfölj. Du har under året sålt av vissa innehav som du indirekt redan ägt via investmentbolag. Utöver det har inga stora ändringar skett. Av de bolag som du valde att köpa och behålla för alltid, finns det något eller några som du idag ångrar dig kring? Varför/varför inte?
Min grundtanke är som sagt att behålla bolagen jag äger för alltid. Det är bland annat i syfte att skapa mindre stress och inte behöva titta över portföljens samtliga bolag med kritiska ögon och gissa vilka bolag som ska gå bäst eller sämst det närmaste kvartalet, men också för att hålla transaktionskostnaderna nere.

Jag kan tänka mig att fortsätta jobbet med att sälja vissa portföljbolag som ingår i investmentbolag jag redan äger för att på så sätt indirekt köpa tillbaka bolagen med substansrabatt. Jag har inga problem med att låta Investor och Industrivärden som idag är mina två största innehav med runt 10 % andel av portföljen få en ännu lite större vikt.

Det skulle så klart vara lätt att titta på avkastningen här och nu och välja ut de 5 bolag som gått sämst de senaste åren och säga att man ångrar dessa och borde köpt mer av de 5 bolag som gått bäst istället. Men strategin att köpa med målsättningen att behålla bolagen för alltid och göra extremt få säljaffärer ångrar jag absolut inte.

Ett bolag som Ratos som gått väldigt dåligt har jag inte stoppat in några nya pengar i på många år samtidigt som kursen gått ner. Det har gjort att vikten i portföljen automatiskt blivit mindre och mindre över tid. Så även om strategin är att behålla bolagen för alltid så har jag så länge jag sparat nya pengar och återinvesterat utdelningarna fritt över portföljen kunnat vara ganska aktiv i att förändra sammansättningen.

Jag har haft förmånen att kunna återinvestera all utdelning både 2018 och 2019 dvs de två första åren efter att jag slutade jobba. Tack vare att min fru jobbat vidare och jag har gjort lite konsultjobb. Men inom kort kommer troligtvis köpen bli färre och möjligheten att påverka portföljens sammansättning bli mindre.

Trots att du har bestämt dig för dessa bolag, kliar det inte i fingrarna med att ta in ett, eller flera nya bolag?
Jo ibland lockar det, men jag vill samtidigt inte att portföljen ska bli för spretig med över 20 innehav. Jag har förutom aktierna en bas av indexfonder som står för runt 40 % av portföljen och ta in massa bolag som står för 0,5 % av portföljen styck känns inte så givande.

Jag har tagit in ungefär ett nytt bolag om året de senaste åren, då jag kunnat komma upp i minst 1 % av portföljen genom att allokera en del av utdelningen dit parallellt med att jag fortsatt fylla på i mina större innehav. Men jag skulle tro att det blir ännu färre nya bolag i framtiden när utdelningarna i större utsträckning ska täcka levnadsomkostnaderna istället för att återinvesteras.

Jag vill verkligen undvika att bli sittande framför datorn och fundera på portföljen hela dagarna. Det är lätt hänt att tänka att 1 % extra avkastning motsvarar över 90 000 kr och att timpengen skulle bli bra. Men jag är inte så säker på att ökat aktivitet kommer leda till ökad avkastning. Jag har vissa tankar på att bli lite mer aktiv med en IPS (pensionsportfölj) på ett par hundra tusen för att det är kul och för att se hur ökad aktivitet påverkar avkastningen. Men att börja trixa för mycket med huvudportföljen tror jag inte passar mig.

Jag blir mycket imponerad över din kunskap och djupa tillit till denna utarbetade strategi och tror att du kommer att se tillbaka på ditt yngre jag och säga ”tack”. Många av de som har intervjuats på denna blogg har fått frågan att välja ut 3 bolag som de håller mer kär än andra och kortfattat motivera varför dessa är just ”speciella”. Nu kommer även du att få ställas med denna.
Jag får vara så tråkig att börja med de två investmentbolagen Investor och Industrivärden. Om man som mig siktar på att leva på 4% av kapitalet om året plus lite inflation och skatt dvs hoppas på runt 7% om året i genomsnittlig avkastning har jag svårt att se hur det ska kunna bli fel att köpa Investor och Industrivärden till 15-20% rabatt. Bakom dessa två väger jag lite mellan att ge tredjeplatsen till Sampo eller Castellum. Men jag väljer Castellum för sin fina utdelningshistorik och att fastigheterna kompletterar verkstad och bank i de två investmentbolagen. Visserligen blir direktavkastningen låg med en portfölj med bara Investor, Industrivärden och Castellum till dagens aktiepris, men jag tror utdelningstillväxten kommer kompensera för detta så det blir riktigt bra på några års sikt.

Du har författat två böcker och dessa har sålts mer än vad du hade vågat föreställa dig. Här har jag två frågor.
1. Vad har författarskapet gett dig (här menar jag inte ekonomiskt).
2. Har du några planer på att skriva en tredje bok och vad skulle den i sådana fall handla om?
I och med att jag skrivit mina böcker under bloggens pseudonym så har det inte gett så mycket för mig personligen i form av olika aktiviteter som signeringar, föreläsningar eller liknande som jag vet är vanligt för andra författare. Emellertid har det ändå varit intressant att få se hur det går till och framför allt roligt att följa försäljningen och lära känna andra författare inom samma gebit på förlaget.

Jag har idag inga planer på en tredje bok. Det kommer i alla fall inte bli någon liknande bok med tips om hur man sparar pengar och blir ekonomiskt fri i närtid, då jag känns som jag skrivit det jag har att säga i mina två första böcker och övriga nya tankar kommer på bloggen.

Min första bok Miljonär innan 30 och pensionär innan 40 trycktes nyligen om i en ny upplaga där jag gjorde ett litet kompletterande stycke om hur det gått sen boken skrevs för snart 3 år sen. Det kanske kan bli aktuellt med ett större omtag på boken när den fyller 10 år, där jag kan sväva ut lite mer om erfarenheterna från det fria livet som ung pensionär.

Du är redan ”fri”, men om du tillåter dig att drömma – var är du och din fru om 10 år? Vad gör ni? Var befinner ni er? Vad ägnar du en del av din tid åt?
På sätt och vis har vi bara precis börjat nosa på det fria livet. Vi bor kvar i samma lägenhet som när vi både jobbade. Min fru har visserligen gått ner i tid, men jobbar fortfarande kvar på sitt jobb. Jag jobbar väldigt lite, men gör ändå lite mindre konsultuppdrag vid sidan om min blogg.

Om 10 år tror jag rätt mycket har förändrats. Jag tror inte vi bor i en lägenhet i Stockholm, utan har ett hus i Sverige och en lägenhet i södra Europa. Jag tror också att vi då genom försiktiga uttag från portföljen under de första åren i frihet börjar inse att vi måste skruva upp kostnaderna rätt rejält för att hinna få pengarna att ta slut lagom till den sista vilan.

Det vore också kul att springa milen på 40 minuter och ta 100 kg i bänkpress på min 50 årsdag. Ska jag lyckas med det måste jag lägga ner rätt mycket tid på träning om 10 år.