Jag fick en mycket intressant kommentar på mitt senaste inlägg. Inlägget handlade om börsnedgång efter att man slutat jobba och hur de första åren är de mest kritiska när man testar uttagsstrategier historiskt. Det vill säga det värsta som kan hända är att börsen går ner mycket och länge precis när man slutat jobba om kapitalet då uppgår till de vanliga runt 25 gånger årsbehovet av pengar.
Frågan i kommentaren löd:
"När under uppbyggnadsfasen passar en börsnedgång bäst?
1. I början av karriären då man får möjlighet att köpa billigt och att dessa köp sedan får många år på sig att jobba.
2. 5 år in i karriären när man exvis fått upp lönen till brytpunkten för statlig skatt?
Vi kan börja med att konstatera några grundsaker som gör att vi alla kommer på banan vad gäller basen.
- Det viktigaste när man sparar pengar på börsen är lång tid. Ett exempel på det är två tvillingar där den ena börjar spara 1000 kr i månaden vid 20 års ålder och den andre 2000 kr i månaden vid 30 års ålder. Trots att tvilling nummer två efter några år stoppat in mer pengar totalt kommer kapitalet aldrig ifatt det försprång som byggdes upp de 10 första åren. Tiden är så otroligt viktig för ränta på ränta.
- Det ovanstående gör också att några riktigt sparsamma år tidigt i livet "är mer värda" en ett högt sparande senare i livet.
- Ett extra sparande när börsen gått riktigt dåligt en period är troligtvis någon som kommer betala sig väldigt bra på lång sikt. Enskilda aktier vet vi aldrig att de kommer återhämta sig men att köpa en indexfond för några extra tusenlappar i månaden när börsen gått ner 50% ger dubbelt så många fondandelar som samma sparande hade gjort innan börsnedgången.
Med dessa grunder på plats kan vi då gå över till den intressanta frågan om när vi helst vill ha en börsnedgång. Är det bäst att få en nedgång i början innan man hunnit spara ihop ett så stort kapital som dras med i nedgången? Eller är det bättre om nedgången kommer senare när lönen är högre så man kan trycka in mycket pengar varje månad på den billiga börsen?
Om vi säger att vi ska månadsspara på börsen i 15 år och sen plocka ut pengarna och att börsindex står i 100 vid periodens början och att vi vet att index kommer stå i 300 efter 15 år (motsvarar ca 7,5% årlig avkastning i snitt) vore det så klart bäst om börsen gick ner jättemycket och sen att vi kunde köpa till index 50-75 varje månad i 14 år och sen att börsen gick upp några 100% sista året för att landa på index 300 helt enligt plan. Så många köp som möjligt till en så billig kurs som möjligt i förhållande till slutvärdet ger bäst slutresultat. Det vill säga det bästa vore att få en lång nedgång redan från början och sen en massiv uppgång precis på slutet av vårt sparande.
Men om vi istället väljer en mer rimlig fördelning av bra och dåliga börsår och dessutom tar in aspekten som frågeställaren tog upp att många kan höja sitt sparande i takt med att lönen stiger så blir det mer komplext. Jag vet inte riktigt vilken metod som är mest lämplig för att testa detta, jag bollade med ett par olika upplägg men landade sedan i följande:
Jag tog den faktiska börsavkastningen från OMXS30 under perioden 1990-2020 och testade olika utfall för en person som sparade under 15 år och började med att spara 50 000 kr om året för att sedan höja sparandet med 5 000 kr om året varje år tills dess att sparandet uppgick till 120 000 kr om året efter 15 år (jag gjorde det enkelt för mig och räknade med ett köp en gång om året och inte ett månadssparande eftersom jag inte orkade lägga in börsens svängningar inom åren). Därefter gjordes i mitt exempel inga nya insättningar men heller inga försäljningar utan portföljen fick ligga orörd i 5 år. För att mäta utfallet tog jag sedan snittet av värdet på portföljen under de tre åren 18-20 (dvs 3-5 år efter att sista insättningen gjordes). Jag testade detta för en person som började spara 1991 och således gjorde sista insättningen 2005 och fram till en person som började spara 2001 och gjorde sista insättningen 2015. Senare en så kunde jag inte testa eftersom jag behövde 5 fulla år efter sista insättningen.
Så här blev utfallet.
Här ser vi alltså 11 olika startår och får med ett antal starka år i rad under 90 talet, IT-krasch 2000-2002, finanskris 2007-2008 och åren på 2010 talet när börsen rörde sig ganska lite på årsbasis med fyra raka år med mindre än 10% upp eller ner per år. De enda två åren som egentligen sticker ut är de två första där vi lyckades få en väldigt bra start i form av 7-8 raka år med väldigt stora uppgångar. Därefter är skillnaderna extremt små, trots att börsen går upp och ner mycket enskilda år och man ibland sparar mycket när börsen är billig och ibland sparar lite när börsen är dyr så verkar det jämna ut sig över tid.
Så som svar på frågan verkar det egentligen inte spela någon roll. Om vi som ett kul expriment vänder på sparandet så att man sparar 120 000 kr om året det första året och 50 000 kr om året på slutet så blir det däremot runt 30% högre slutresultat för de stickprov jag gjorde. Trots att antalet insatta kronor blir exakt det samma.
Tycker ni uträkningen är relevent eller tycker ni man ska räkna på något annat sätt för att besvara frågan?
Jag skrev ett inlägg mitt under den värsta börsnedgången i mars 2020 där jag fick en kommentar bara för någon dag sedan. Det hör verkligen inte till vanligheterna att jag upptäcker kommentarer på så gamla inlägg. Så ett tips är att kommentera på något av de nyare inläggen även om det kan bli lite off topic.
Inlägget handlade om hur vi med hjälp av flera olika metoder och strategier skapat en situation som gjorde att jag inte kände mig speciellt orolig när börsen gått ner väldigt mycket på en månad. En kort sammanfattning av blogginlägget var följande punkter:
Att ha lite kontanter som buffert dvs att man på kort sikt inte är beroende av att kommande halvårs utdelningar kommer exakt som väntat. På så sätt får man lite tid på sig att ställa om ifall det behövs. Vi har länge räknat med strategin att alltid ha pengar motsvarande ett års utgifter på sparkonto den dagen vi räknar med att inkomsterna blir väldigt små. Vilket gör att vi lever på utdelningarna från år 1 under år 2 osv.
En annan del var att ha möjlighet att dra ner på lite kostander om nedgången skulle bli längre och större än vad man tagit höjd för, ett sätt att uppnå detta är att ha låga fasta kostander eller om man så vill låga passiva utgifter och prioritera aktiva utgifter där man tar ett aktivt beslut att lägga pengar på något som man uppskattar.
Den sista punkten var att ha lite olika inkomstkällor i alla fall till en början ifall man misstänker att portföljen inte har några jättemarginaler i förhållande till exempelvis 4% regeln. Det vill säga om man slutar jobba helt när portföljen uppgår till 25 gånger årsbehovet av pengar kan det nog vara klokt att se om man kan göra några roliga extrajobb som kan dra in någon tusenlapp i månaden. Kul bonus under goda tider, men något som verkligen kan göra skillnad i sämre tider. Även om vi ju får ha som grundtro att 4% regeln kommer fungera.
Så över till frågan. Jag skrev i inlägget att vi hade tur att den stora börsnedgången kom såpass tidigt. Det vill säga under en period i början av 2020 där jag räknade med att vi skulle ha högre inkomster än vad vi kommer ha 2025 eller 2030. Vi har heller inte riktigt skruvat upp våra kostnader så mycket som jag tror vi kommer ha gjort om några år och vi lever idag på klart mindre än motsvarande 4% av portföljen trots att vi har inkomster vid sidan om portföljen. Dessa faktorer gjorde att vi till och med kunde nyspara lite under några månader våren och sommmaren 2020, vilket i efterhand visade sig vara utmärkta köptillfällen. Frågeställaren menade att den stora nedgången kanske inte alls kom i mars 2020 utan ligger framför oss och undrar hur vi tar höjd för detta.
Tittar vi på 4% regeln så är det ju så att de få tillfällen då man fått problem med den historiskt har varit om man värderat sin börsportfölj på en absolut börstopp och slutat jobba precis dagarna innan börsen rasat mycket och länge. Enklaste lösningen på detta tycker jag är att värdera portföljen på ett snitt de senaste 12 månaderna. Så man inte sprang in till chefen i februari 2000 med en portfölj som just i det ögonblicket var stor nog för att täcka kostnaderna på 4% årligt uttag (eftersom Stockholmsbörsen gått upp över 50% det senaste året), för att sedan har flera års stora nedgångar framför sig i samband med IT-kraschen. Historiskt har börsen aldrig gått sidledes i 5 år och sen rasat 50% utan de stora rasen kommer ofta från höga toppar.
Kopplar vi detta till vårt aktuella fall och frågeställningen så är vi idag i ett mycket bättre läge än januari 2018 då jag just slutat jobba. Portföljens värde är idag ca 50% högre än då samtidigt som vi har lägre belåningsgrad av vår bostad. Det gör att om vi räknar med att börsen ska gå ner 50% ett par gånger till under vår livstid är det mycket bättre om dessa nedgångar kommer sent, när marginalerna tack vare ett antal normala börsår stigit (eftersom börsen i snitt gått upp mer än 4%+inflation som 4% regeln bygger på). Skulle börsen gå upp 10% från dagens dagens nivå under det kommande året motsvarar exempevis det runt 5 gånger vår burnrate av pengar. Får det pågå byggs marginalerna på och en nedgång på 50% om tre år blir inte alls lika allvarlig som om den hade inträffat för några år sedan.
Konsekvenserna vid en stor börsnedgång bör alltså vara värst om den kommer direkt man slutat jobba och inte hunnit bygga upp samma marginal. Men när man just slutat jobba kanske man fortfarande har lite småinkomster eller så befinner man sig i alla fall betydligt närmare arbetsmarknaden och kan lättare börja jobba igen om man skulle bli orolig.
Jag fick en fråga på förra inlägget från en av bloggens flitigaste kommentatorer Kermit angående hur jag gör med IPOer, dvs börsintroduktioner. Det har varit ett hett noteringsklimat under året och det har redan noterats 125 bolag i Sverige så vi bör landa på upp emot 150 bolag innan året är slut.
En rätt vanlig strategi är att man tecknar bolagen och sen säljer dem direkt på första handelsdagen. En strategi även jag har använt mig av i viss utsträckning. Det finns som jag ser det några utmaningar med denna strategi och här kommer några tankar kring det. Jag är verkligen ingen expert på IPO-handel så ta det för vad det är:
Det tar tid att sätta sig in i alla bolag:
Med upp emot 150 nya bolag om året där många är små är det så klart en väldigt varierande kvalité på bolagen. Då det dessutom finns risk att man inte får tilldelning i bolagen som man önskar teckna så inser man snabbt att det kan bli tidsödande att analysera flera bolag grundligt välja att teckna ett av fyra bolag en vecka och sen inte få någon tilldelning i det aktuella bolaget och jobbat en vecka i onödan.
Själv löser jag detta genom att helt enkelt strunta i att lägga massa tid på att sätta mig in i bolagen. Jag håller mig istället till de 5-10 bolag som man inte kan undvika att snappa upp känns väldigt heta och teckna dessa. Risken är så klart ännu större att man inte får någon tilldelning eller väldigt liten tilldelning om intresset är stort. Men med tanken på att man inte lagt ner mer än några minuter på det hela är det inte hela världen om det inte blir något.
Bra ställen att snappa upp om det verkar hett är börspoddar och Affärsvärldens IPO-guide. Även om man inte prenumerarar på tidningen så kan man snappa upp om slutsatsen är att teckna aktier, vilket räcker för mina enkla strategi.
Man måste ha pengar redo ifall man får tilldelning:
Det här har jag löst genom att ha kredit till mina konton. Dvs jag använder krediten för att teckna aktierna och behöver inte avsätta några av mina egna kontanter. Får jag tillldelning så är tanken att sälja aktierna direkt första dagen och sen kan jag betala tillbaka krediten och förhoppningsvis få lite pengar över.
I något enstaka fall har jag känt att det varit så hett att jag trott att man skulle få mycket liten tilldelning fast på flera konton och då har jag i undantagsfall även tecknat aktier på min frus konton där vi saknar kredit. Men då har det handlat om minimal tilldelning och då har vi helt enkelt satt in ett par tusenlappar inför noteringen. Blir det ingen tilldelning är det inte värre än att man kan köpa lite fonder eller någon befintlig aktie för pengarna.
Man får liten tilldelning:
Det här ser jag inte som något större problem. Med en portfölj klart över 10 miljoner känns det inte meningsfullt att äga aktier i ett bolag för under 100 000 kr i vanliga långa portföljen. Men att få aktier för 5000 kr och sen sälja dem för 5500 kr någon timme senare ser jag snarare som ett litet extrajobb som ger 500 kr i vinst snarare än någon som ska sättas i relation till hela portföljen som så klart svänger mer än dessa 500 kr varje minut.
Då jag inte gör någon djupare analys så tycker jag en tilldelning på 5000-10 000 kan vara ganska lagom. Då tänker jag att jag har råd att gå på någon mina så länge det över tid blir mer plus än minus. Problemet med att ta i och teckna en massa aktier på flera konton med förhoppning om att i alla fall få en liten del av det man tecknat är att den dagen någon inte alls var så hett som man trodde så får man full tilldelning och när någon är hett får man minimal tilldelning.
Så som svar på frågan så tecknar jag en del IPOer men ganska få och i väldigt liten omfattning. Skulle tro att jag under 2021 tjänat runt 7 500 kr totalt på att teckna och sälja första förmiddagen. Jag lägger det på samma intäktskonto som att byta mellan A- och B-aktier vilket jag tjänat några kronor till på jämfört med IPOs tack vare att några lägen kommit i Investor i år. Inga stora pengar, men å andra sidan kan man tjäna 15 000 kr per år skattefritt på något som bara tar totalt några timmars jobb så är det ju ett välkommet tillskott. Med facit i hand har jag sålt flera bolag för tidigt, då de fortsatt att gå upp flera dagar efter att jag sålt under första förmiddagen, men jag tycker nog ändå att teckna och om möjligt ta hem vinst redan på första förmiddagen är det som passar mig bäst.
Igår tecknade jag för övrigt KlaraBo med 200 aktier på två konton. Vi får se om det blir något den här gången. Jag har lagt ner totalt 3 minuter på beslutet som består i att jag läste att såväl Affärsvärlden och Börsveckan rekommenderar teckna.
Idag såg jag av en slump att pensionsrätterna för inkomstpensionen, dvs den del av den allmänna pensionen som inte är premiepensionen ska ha betalats in. Det handlar alltså om den större delen av den allmänna pensionen som rör inkomståret 2020. Den mindre premiepensionsdelen, det vill säga den som kanske är lite mer intressant och där vi själva får välja fonder, kommer om ungefär en vecka.
Även om jag tjänade lite under 2020 och inkomstpensionen är bland det mest ospännande som finns tänkte jag ändå att jag skulle kolla in hur stor insättning jag fått. Det visade sig vara svårare än jag kunde ana. Jag loggade in på såväl minpension.se och pensionsmyndighetens hemsida via mobilen och klickade runt i minst 10 minuter utan att hitta något om insättningens storlek för detta året. Det senaste jag kunde hitta om inkomstpensionen gällde årsskiftet 2020/2021. Och för premiepensionen var det insättningen av
Jag gick sen in på en blogg på minpension.se där det mycket riktigt stod att pengarna skulle satts in på våra konton i helgen och att man skulle kunna se insättningen genom att klicka på "se dina pensionskonton" på pensionsmyndighetens hemsida. Men efter ytterligare 2 minuters försök gav jag upp.
Inte nog med att det är rörigt med allmän pension som delas upp i inkomstpension och premiepension (redan här tror jag man tappat bort 95% av befolkningen) sen ska pengarna betalas in på kontot vid två tillfällen med en veckas mellanrum. Sen går det inte att hitta insättningen för en person som i alla fall är på övre halvan av befolkningen både i datakunskap och intresse för pension och ekonomi.
Ska det vara så här? Om någon lyckas bättre än mig och lyckas hitta den nya insättningen på under 15 minuter får ni gärna säga till. För jag hoppas och tror nästan att det var jag som råkade komma in i någon ond spiral av felklick och att det egentligen var ganska lätt att hitta. Annars vår vi väl ge oss till tåls till premiepensionen betalas in under nästa vecka och se om det kanske blir tydligare då. Men jag är inte helt förvånad att intresset och förtroendet för pensionssystemet är lågt på vissa håll, när det är både rörigt och svårt att hitta info för den som verkligen försöker.
Den som kollat in listan på våra aktieinnehav kan inte missat att jag gillar jämna fina siffror. Det här är så klart helt ologiskt och onödigt, då aktierna inte är speciellt svåra att hålla ordning på. Om man själv behövde adminstrera det hela och be om att få utdelningen insatt på kontot eller något liknande så kanske det skulle vara enkelt att ha 3000 aktier snarare än 2942 stycken. Men nu skulle det så klart gå lika bra att ojämnt antal aktier i de olika bolagen.
Men det är något som lockar med målet 10 000 Investor snarare än 9754 stycken. Och jag är inte helt rabiat. Får jag lust att köpa Sampo så har jag inga problem att öka upp målet till 1100 från 1000 även om det inte är lika snyggt. Då kan det dessutom mycket väl få vara så att jag under en period har 1030 och 1067 stycken på vägen mot de 1100 aktierna.
Som om inte det ologiska målet med jämnt antal aktier i slutmål hade varit illa nog. Tidigare år ville jag dessutom snygga till siffrorna inför varje årsskifte då jag skulle ta en skärmdump vilket innebar att jag under november och december till viss del baserade mina aktieköp på var jag behövda snygga till siffrorna än vilket bolag som kändes mest köpvärt. Idiotiskt så klart och det har jag tack och lov slutat med. Så det spelar faktiskt ingen större roll om jag köper 90 Sagax D innan eller efter årsskiftet nu längre.
Jag blev däremot lite glad tidigare i veckan när jag såg att jag inte är ensam om denna meningslösa fixa idé. Killarna bakom den utmärkta sidan Ib-index gjorde på Twitter mig uppmärksam på att även investmentbolaget Lundbergsföretagen verkar ha samma sjuka siffermani som jag har.
Lundbergsföretagen fick som alla andra ägare i Handelsbanken en utdelning i form av aktier i Industrivärden. Denna utdelning bestod i deras fall av 861 538 stycken A-aktier. De köpte sen 38 462 ytterligare A-aktier. Troligtvis ingen slump att de köpte just så många då summan av dessa två blev exakt 900 000 aktier. Sedan tidigare hade de 67 100 000 aktier vilket innebär att de numera äger 68 000 000 A-aktier.
När det kommer till Industrivärden C hade Lundbergsföretagen tidigare 10 630 000 och har köpt ytterligare 2 370 000 vilket gör att de nu landat på den jämna och fina siffran 13 000 000 antal Industrivärden C.
Sedan tidigare äger Lundbergsföretagen 56 000 000 Handelsbanken A, 22 000 000 Holmen B och 33 000 000 Sandvik. Däremot finns det även några svarta får i innehavslistan. För visst gör det lite ont i ögonen att se 8 177 680 Hufvudstaden C och 4 141 012 Husqarna B? Här har Fredrik Lundberg något att jobba på när vårens utdelningar ska återinvesteras.
Är ni fler där ute som känner igen er?