Ni som följt min blogg sedan starten för 15 år sedan kanske kommer ihåg ungefär hur jag levde för att bli "miljonär innan 30". Det var matlåda och cykla till jobbet, förutom om det var för mycket snö som de inte hunnit ploga, då promenerade jag till jobbet istället. Månadssparandet var från en början runt 50% av lönen, men i takt med att lönen steg kunde jag till slut spara runt 80% av lönen varje månad.
När jag nått den första miljonen firade jag och unnade jag mig en avokado till middagen den kvällen. Sen trummade jag vidare dagen efter på jakt efter 3 och 5 miljoner. Vid ungefär 5 miljoner lugnade jag mig lite och tillät kostnaderna att stiga. Vi köpte bil och åkte på lite utlandssemester varje sommar. Men fram till jag slutade jobba gick jag aldrig under 70% sparkvot.
Jag led aldrig utan tyckte det var kul och motivarande hela tiden. Jag saknade inget och levde hela tiden under devisen att den sista sparade kronan alltid skulle kännas roligare att spara än att spendera den samma. Men det var ju samtidigt något som tog upp en stor del av mitt liv och genomsyrade nästan allt jag gjorde.
Det här är ungefär vad som krävs för att bli miljonär innan 30 på en vanlig lön och är så klart inte för alla. Vilket också visas av att bara runt 3% av Avanzas kunder under 30 år är miljonärer (siffran var 2,6% för ungefär ett år sedan, så den kan vara lite högre idag när börsen gått bra). Kan man tänka sig att vänta till 35 med att bli miljonär kan man spara lite mindre. Men snittmiljonären av Avanzas kunder som är under 35 år har ett månadssparande på 7 439 kr i månaden. Ett ganska högt sparande som så klart begränsar möjligheten till alltför stora utsvävningar i privatekonomin för många unga personer som ännu inte fått någon jättelön och som som kanske dessutom just köpt sitt första boende och tvingas amortera en del på bolånet.
När Expressen idag skulle skriva en artikel om hur dessa personer, som alltså sparar i snitt över 7 000 kr i månaden hos sin nätmäklare, investerar sina pengar så skulle de hitta en lämplig bild till artikeln. Men här blev den ingen person som stretade på väg till jobbet på cykel i ösregn. Och inte heller någon som satt där på hotellrummet och käkade matlåda på tjänsteresan för att kunna spara hela traktamentet.
Nej så här ser de unga miljonärerna ut enligt Expressen:
Alla ni som är ungefär i min ålder eller äldre har väl sett filmen Forrest Gump. Kanske kommer ni också ihåg scenen där han säger att han köpte aktier i någon slags fruktföretag och så ser man i bild att det är Apple han syftar på. Och så skulle man tänka där 1994 när man såg filmen att det hade ju varit smart att investera i Apple och bli lika rik som Forrest Gump hade blivit. Men det var ju lätt att tänka så med facit i hand och då 1994 var det säkert för sent att haka på.
Men bra bolag fortsätter som bekant många gånger att vara bra bolag. Och förra veckan såg jag detta roliga exempel på Twitter.
Det vill säga det var inte för sent. Det fanns 50 000% till att hämta i Apple-aktien de kommande 27 åren. Nu är det så klart jättesvårt att pricka in just dessa aktier som kommer gå 50 000% de kommande 27 åren och dessutom att klara av att behålla aktierna utan att ta hem vinsten vid 100, 500 eller 1000%.
Men det går att tänka på samma sätt när det kommer till breda indexfonder. Att det är synd att man inte föddes 30-40 år tidigare än vad man gjorde och hade fått den säkra och fina avkastning som börsen gett fram till idag. Den som sparade en bra del av lönen på 1970-talet och stoppade in pengarna på aktiemarknaden har ju fått en väldigt bra avkastning fram till idag och är troligtvis betydligt rikare än de flesta jämngamla. Men det fina är att det förmodligen inte för sent, utan går minst lika bra att spara en stor del av lönen på 2020-talet och bli väldigt rik om några årtioenden.
Det har varit en hel del FIRE (högt sparande för möjlig tidig pension) i media på senare år. Många gånger har det kallats en trend. Men frågan är om det inte tagit en extra fart i media de senaste veckorna:
Magasinet Filter gjorde en artikel (som tyvärr inte går att läsa gratis)
Sveriges Radios program Kropp & Själ pratade FIRE 32:30 in i senaste programmet
Sanna Samuelsson skrev en krönika i Göteborgsposten
Sveriges Radios program Plånboken gjorde ett reportaege om FIRE
Fredrik Hofflander skrev en krönika i Mölndals-Posten
Många tveksamma slutsatser på sina håll, men också en del vettigt. Jag orkar inte gå in och kommentera enskilda dumheter då vissa verkar uppleva oss som gillar FIRE som en sekt som gärna går i försvarställning. Men kan ändå komma med en generell reflektion att jag tycker det är lite intressant att så många har behov av att berätta att de själva inte lockas av FIRE när de ska skriva om det eller kommentera det. Det spelar liksom ingen roll om de intervjuar någon som säger sig trivas jättebra med att spara mycket så ska det problematiseras.
Jag upplever kanske inte detta behov är lika starkt i andra sammanhang.
Tex om någon ska skriva en artikel eller krönika om rekordförsäljning av elbilar, men måste poängtera att den själv minsann har en bensinbil som drar 2 liter milen som den är väldigt nöjd med. Eller om någon ska skriva om den lokala ungdomsgruppen som ska ha en uppvisning i hip-hopdans i Gallerian på lördag, så kan den ofta hålla sig från att den själv minsann dansar hambo varje tisdag och att hambo är en jättebra dans. Men när de ska skriva om FIRE känns det helt plötsligt viktigt att berätta att de själva ser det som ett jätteproblem vad de skulle göra med all sin tid om de slapp jobba.
Vad tycker ni? Är rapporteringen om FIRE nyanserad och bra eller känns det ofta som grundinställningen är negativ redan innan journalisten satt sig in i frågan?
Tillägg: Jag fick ett tips om en artikel jag missat. Då den nämner FIRE och är i Sveriges största tidning Aftonbladet och publicerades idag bör den så klart vara med i sammanställningen. Även om den till skillnad från vissa andra var fri från egna värderingar från journalisten i fråga så stärker den tesen att FIRE är hett som eld just nu.
Monica kan gå i pension vid 55
Det är så klart bra att det pratas ekonomi utanför de mest nördiga sammanhangen, som tex här på min blogg där jag bara når personer som redan är intresserade av ämnet. Men ibland kan det bli lite galet tycker jag.
Ett exempel var när artisten Samir Badran med 550 000 följare på Instagram i början av året gjorde reklammärkta inlägg på Instagram med länk till en nätmäklare där han visade kursgrafen från aktier han som han köpt som gått upp 1200% på 1 år. "Som att spara på banken, fast med avkastning på cashen" följt av några emoji-raketer gick bland annat att läsa. Han visade även exempel på grafen från vissa kryptovalutor som gått bra på senare tid och tipsade om hur man kunde köpa dessa via nätmäklaren.
Ett annat exempel är att vi i två olika poddar nyligen kunde vi höra hur Robinsondeltagaren Joanna Swica med 62 000 följare på Instagram berätta om sitt sparande. Vi fick bland annat höra att hon valt fonder istället för aktier eftersom "det i fonder händer mycket mer" och "att hon kan vara lite mer risky i fonder, vilket är väldigt roligt". Hon berättade även att hon sparar i en högriskfond eftersom hon ska gifta sig nästa sommar vilket kommer bli dyrt (antar att logiken är att eftersom hon behöver pengarna redan nästa sommar och räknar med att bröllopet blir dyrt så behöver hon högre risk för att få hög avkastning på kort tid?) För att hitta fonder med hög risk tittar hon på hur många stjärnor fonden har.
Ytterligare ett exempel kom när jag idag såg ett roligt (?) klipp på Twitter där artisten Anis don Demina med 275 000 följare på Instagram förklarade hur det funkade med bostadsmarknaden. Här ska jag erkänna att jag bara hört de 18 sekunder klippet är på, så det kan vara lite taget ur sitt sammanhang. Men jag tänkte att jag återger dessa 18 sekunder ordagrant.
"Hur funkar det när man köper lägenhet? Man köper en lägenhet för ett visst pris. Sen har man den ett tag och desto längre du har den desto mer ökar den i värde. Så jag köpte den för ett visst pris och så gick den upp lite i värde och jag tror jag sålde den efter 7 månader och den vinsten tar man och så lägger man den på nästa lägenhet. Och så håller det på".
Nu vet jag inte hur många som tar dessa människor exakt på orden. Och man kan ju hoppas att man inte tar privatekonomiska tips av någon som främst är känd för att vara duktig på andra saker. Men då de alla livnär sig delvis som influencers så är väl hela grejen som de jobbar med att influera folk. Om ingen brydde sig om vad de sa skulle inga företag vilja göra samarbeten med dem och de skulle inte kunna jobba som influencers. Risken finns kanske också att det är de med sämst koll själva som är mest mottagliga för tips. Då det verkar kul och enkelt med aktier som gått upp 1200% och det är ju dessutom perfekt med hög risk dvs hög avkastning fram till nästa sommar. För att inte tala om att det ju bör vara läge att köpa en ganska dyr lägenhet så fort det bara går eftersom "desto längre man har den desto mer ökar den i värde". Bara korkat att vänta eller köpa en liten billig lägenhet då.
Ja, inte är det lätt nå fram i bruset med sina trötta råd om en balanserad portfölj med indexfonder som bas och fokus på låga avgifter för pengar man kan avvara i minst 5 år. Men som ni vet "det är först när tidvattnet drar sig tillbaka som man får se vem som badat naken (på Sergels Torg)".
Jag såg idag att Kristdemokraterna har tagit fram ett förslag på avdragsillt bosparande för unga. Så här ser förslaget ut:
.........
............
Tanken är alltså att för unga personer som fått sitt första jobb göra ett sparande på 500 kr i månaden till ett förval som man aktivt måste tacka nej till. Jag har ingen bestämd åsikt i frågan, men i och med att det fortfarande blir valfritt och möjligt att tacka nej är det väl ett rimligt förslag. Frågan är dock om 20% skattereduktion på 500 kr i månaden i 60 månader är något som kommer öka chansen att få ihop till en kontantinsats i storstäderna? Det borde alltså om jag fattar det rätt handla om att man sparar ihop 30 000 kr under 5 år och för det får 6 000 kr lägre skatt totalt under dessa 5 år. Så man kan säga att man själv satt in 24 000 kr och staten bidragit med 6 000 kr. (Med reservation för att jag inte fattat exakt hur det ska funka.)
Efter en snabb googling verkar det inte vara ett helt nytt förslag. Det nya verkar vara att det ska ske som ett förval som man aktivt måste tacka nej till. I tidigare förslag från KD har möjligheten till avdrag varit betydligt större. Fördelen med det här nya förslaget bör vara att man i större usträckning når de som inte är så intresserade av att spara själva då det sker automatiskt. Vissa kanske till och med är för lata för att orka välja bort förvalet.
Vad tycker ni? Skulle man kunna använda något liknande på pensionssparande där man avdragsgillt och automatiskt sätter av ytterligare 1-2% till PPM, med möjlighet att välja bort det och köpa cigaretter och öl för pengarna istället för de som så önskar?