Blog Archive
Fredagsintervju - Med starke entreprenören Daniel Richter
Den här veckan är det dags att träffa Daniel Richter mannen bakom träningssidan Styrkelabbet (du hittar honom även under @Styrkelabbet i sociala medier). Är du inte intresserad av träning kan jag lova att det blir intressant ändå för alla som vill veta mer om hur man går tillväga för att kunna leva på sin hobby och äga sitt eget liv.
Vi går direkt över till intervjun för det här blir den längsta fredagsintervjun hittills. Och kanske den bästa?
Berätta lite om dig själv.
Jag heter Daniel, jag är 31 år, är gift och har två barn (1 och 3 år) och bor osannolikt nog i en ort som heter Stångby, precis utanför Lund. Jag tränar och tävlar i styrkelyft, där man tävlar i att lyfta så mycket vikt som möjligt i knäböj, bänkpress och marklyft. Och eftersom vi ändå kommer beröra lite träning, så kan jag väl passa på att meddela att mina personbästan i de tre lyften är 190 kg i knäböj, 150 kg i bänkpress och 240 kg i marklyft, vid en kroppsvikt av 105 kg fördelat längs 187 cm. Jag är utbildad civilingenjör, med en master i riskhantering och en bachelor som brandingenjör, vid LTH. Utbildningsmässigt så har jag något dussin av kortare helgkurser inom styrketräning bakom mig, och samlar just nu högskolepoäng inom träning genom distanskurser.
Berätta lite om företaget Styrkelabbet som du driver.
Jag skulle vilja backa bandet något för att ge lite kontext, för jag tror det finns en lärdom här om att skapa sig sitt eget jobb, på sina egna villkor.
Jag låg inne i armén i Nordic Battle Group när jag som 20-åring sökte till brandingenjörsutbildning i Lund. Det var mitt andra år i grönkläder, och jag var nog inställd på att ge det några år till, men jag slängde iväg en högskoleansökan mest för att hålla dörrarna öppna och utan att egentligen veta vad en brandingenjör gjorde. Vid det laget visste jag ärligt talat knappt ens skillnaden mellan Lund och Luleå (de två städer som erbjöd utbildningen), utan jag klickade i båda två och Lund råkade hamna överst i listan. En lustig ödets nyck, då jag hittade min fru och nu även är bosatt där. Som en annan ödets nyck så föredrog jag att spendera fritiden på regementet i gymmet snarare än i löparspåret, och därmed misslyckades jag med några sekunder på snabbmarschtestet för att få åka till Afghanistan på mission. Däremot kom jag in på brandingenjörsutbildningen i Lund, så jag flyttade dit.
Vid det här laget hade jag utöver tiden i armén jobbat varje sommar och många helger sedan jag var 13 år, och hade börjat få en bild av vilken typ av jobb jag gillade och när jag vantrivdes. Jag kände ganska snart att jobbet som brandingenjör inte riktigt var mitt drömjobb – så vad göra? Pengar var uppenbarligen den stora flaskhalsen för att själv bestämma hur jag skulle spendera min tid, så jag gjorde mina första investeringar i aktier och började läsa på om det. Men som student har man inte mycket att investera, så jag letade efter sätt att tjäna pengar med, och här kommer vi till läxan: jag ville göra det på ett sätt där jag byggde upp någonting, och inte bara bytte en timme av min tid mot en liten timpeng. Det här skedde dock medan jag studerade – dels såg jag inget bättre alternativ än att fortsätta med civilingenjörsutbildningen, och dessutom gav den massvis med kunskaper som är användbara till i stort sett allt.
Den första bloggen jag startade hette Dubblingsleken, där jag skulle dokumentera hur jag genom byteshandel "dubblade" en krona ända upp till en miljon. Jag höll på i några månader, och som en del i leken startade jag fler bloggar för de pengar jag tjänade in på leken. En av de bloggarna var Styrkelabbet.se. Jag har hela livet haft ett stort intresse för styrketräning, så det var naturligt att starta en sida inom den nischen. Och, tja, det gick några månader, tills jag insåg att det var DET jag ville lägga min tid på, så jag övergav de andra projekten.
Ett mål med Styrkelabbet var alltså redan från start att det skulle vara lönsamt, och att jag på sikt skulle kunna livnära mig på det. Jag var ivrig och förhållandevis flitig, men hade ingen riktig plan för hur det skulle ske. Jag hade en plan för hur jag skulle få trafik till sidan (skriva massvis med genuint bra guider och artiklar som besvarar de vanliga problemen och frågeställningarna inom träning), men jag hade inte plan för hur jag skulle få betalt för trafiken. Jag hade några Adsense-annonser och affiliatelänkar, men inget som gav några större intäkter.
Det var först två år efter jag startade sidan som jag skrev min första e-bok som intäkterna tog ett rejält kliv uppåt, ungefär nog för att täcka en halvtidstjänst, och det var då som jag fick första riktiga kvittot på att det här faktiskt kan gå att livnära sig på. Vid det här laget hade jag tagit examen, och arbetat som brandingenjör under ett halvår. Jag hade alltså jobbat gratis i två år ungefär, och ganska mycket dessutom.
Jag får ganska många frågor från nya bloggare som undrar hur man gör för att livnära sig på att blogga, och mitt svar är alltid: gör redan från början en plan för hur du ska tjäna pengar. Och annonser är inte ett bra svar, för på det tjänar du 1 % av vad du tjänar på att sälja egna produkter. Om jag skulle starta en ny hemsida inom en ny (eller samma) nisch idag, så skulle jag se till att ha något att sälja från och med dag 1. Det är extremt viktigt.
Nu, sju år efter starten, är vi två delägare som jobbar heltid i bolaget: jag och en av mina bästa vänner, Philip. Vid varje givet tillfälle har vi ungefär 5–6 frilansare som vi anlitar för olika uppdrag. Vi har en av Sveriges största poddar om träning, är en av Sveriges största sajter inom det, och har stora konton i sociala medier. Vi säljer nu fem produkter (tre böcker + två träningsprogram), och släpper ett nytt program om ungefär en vecka, en ny bok om ungefär två månader, och ytterligare en bok två månader efter det. Man kan säga att vi fortfarande sonar för mitt initiala misstag: erbjud fler saker till försäljning, till den stora trafik som flödar genom sajten.
Oj, det där blev långt. Sorry. Men så såg vägen ut fram till idag. Någonstans där längs vägen hade jag ynnesten att kunna gå ned till halvtid i mitt ingenjörsjobb, och bara några år efter examen sade jag upp mig.
Jag har sett dig figurera till och från på Twitter i flera år nu och följt dig mer noga i andra kanaler det senaste året. Jag upplever att du var ganska aktiv med kommentarer kring sparande för några år sen. Hur går det med sparandet och aktieintresset egentligen?
Mitt intresse för investeringar är egentligen på topp, och mitt uteblivna twittrande om det kommer framförallt av ett byte av strategi. Jag har investerat i värdepapper sedan 2011 (samma år jag startade Styrkelabbet), och har under den perioden hunnit testa flera olika investeringsstrategier. Eller testat och testat – jag har hoppat mellan olika strategier. Precis som gymmaren som hoppar mellan olika träningsprogram, så har det varit extremt ineffektivt. Kollar jag min graf på Avanza så har det här kringhattandet gett mig ungefär MINUS 5–10 % årligen i avkastning. Nu har det inte varit en alltför dyrköpt läxa ändå, eftersom jag började från noll, var fattig student i flera år, och sedan parallellt med investerandet även sparade ihop ungefär en halv miljon kronor till handpenningen för en villa – men det gjorde likväl att jag behövda ställa ett par svåra frågor till mig själv.
Till exempel: Är det lätt att överavkasta gentemot index? Nej, det är mycket svårt, och den absoluta majoriteten som försöker göra det misslyckas. Vad krävs om man ska lyckas göra det? Många, många, många timmar av att sätta sig in i ett bolags ekonomi, och gärna även en finansrelaterad grundutbildning. Är jag intresserad av att lägga den här tiden? Nej. Vad finns det då för alternativ? Det tråkigaste av dem alla – investerande i indexfonder.
Det är vad jag ägnar mig åt nu, med större sinnesro än på länge. Därför undviker jag snarare aktivt information om investerande, eftersom vad det främst kan göra är att få mig på fel spår: köpa något bolag som jag inte vet ett skvatt om mer än att de gör skjortor, eller försöka tajma marknadens toppar och dalar.
Min investeringsstrategi nu kan därför närmast beskrivas som att undvika värdeförstöring, investera i globala indexfonder, och istället fokusera på att spara in mer pengar att mata portföljen med.
Vad är ditt mål med sparande/investeringar?
Valfrihet och trygghet för mig och min familj. Jag vill äga min tid, och vill själv bestämma vad jag vill lägga den på. Jag tror även det är det som lockar mig med entreprenörskap, nämligen autonomin och kontrollen. Jag har i efterhand tänkt att jag skulle nog visst kunna trivas som brandingenjör – om jag startade mitt egna företag inom det.
Hur ser ditt sparande ut rent konkret?
Mitt svar om indexfonder ovan var något förenklat. Jag har läst Hussmans marknadskommentarer i många år, och den felaktigt anklagade permabjörnen Mikael Syding har varit något av en mentor för mig under många år. Därför sitter det fortfarande kvar en viss björnkänsla i mig, även om jag rent intellektuellt förstår att jag, med min personlighetstyp, borde inte ägna mig åt annat än att följa aktieindexfonder. Men, när jag insåg detta stod jag helt utanför marknaden, och att gå in 100 % i globala indexfonder när en del av mig tycker att marknaden verkar övervärderad kändes svårt. Så jag valde att göra det gradvis: jag investerade i en klassisk allvädersportfölj med 25 % aktieindexfonder, 25 % obligationer, 25 % räntor och 25 % guld. Med det som utgångspunkt gör jag nu allt mitt månadssparande i akteiindexfonder, så att vikten av det kommer att öka med tiden. Och, skulle det omtalade raset till slut komma – ja, då har jag en stor andel av portföljen som jag kan skifta över.
Månadssparandet består av en fast del som dras direkt i samband med lön, och en flytande del som jag för över i slutet av månaden. Med barn, villa och en föräldraledig fru blir privatekonomin ibland ganska oregelbunden och svår att förutsäga upplever jag, trots att vi har buffertspar för vissa oförutsedda utgifter. Vi amorterar även 2 % av vårt bolån årligen.
Vi har även spar för barnen, i storleksordning med barnbidraget samt eventuella pengagåvor de får. Det sparandet är automatiskt rakt in i 80 % globala aktieindexfonder och 20 % svenska. Att med egna ögon se hur brutalt effektivt och systematiskt den summan ökar i barnens konton, var en bidragande faktor till att jag äntligen kunde ifrågasätta mitt kringhattande bland investeringsstrategier.
Jag anser mig vara ekonomiskt fri och bara bloggar och skriver som en hobby. Du är ju aktiv på din hemsida, podd och sociala medier på en mycket högre nivå än mig, men ser du det som en lönsam hobby eller ett riktigt heltidsjobb? Om jag får vara elak känns det lite som att du läser en studie inom ett intresse som är din stora hobby på förmiddagen, sen går ut i garaget och tränar och filmar din träning för att lägga upp filmen på Instagram för att sen ringa din kompis och berätta om träningspasset och studien du läste och då spelar in telefonsamtalet vilket blir veckans podd. Kan det där verkligen kallas jobb?
Haha! Det var inte elakt, utan en fin re-framing som jag ska komma ihåg! :) För att svara på frågan så ser jag det helt igenom som ett jobb – inte minst för att vi är två delägare nu och därmed har ett ansvar mot varandra. Samtidigt har jag och Philip den enorma lyxen just nu att vi faktiskt har en stor möjlighet att välja hur våra arbetsdagar ska se ut, och vi pratar mycket om det. Som exempel så kan vi välja om vi vill skriva, spela in filmer, podda, föreläsa, erbjuda coaching eller personlig träning, hålla i seminarier, hålla i kurser, kanske ta fram egna träningsredskap, med mera. Vi ställer oss regelbundet frågor som: "vad gillar vi allra bäst att jobba med?", och "vad är lönsammast att jobba med?". Vi har helt enkelt stor kontroll över att påverka vår vardag, och försöker utnyttja det.
Det låter som en bra balans mellan roligt och lönsamt jobb. Men för att spetsa till det lite, skulle du göra andra saker på dagarna om du hade betalt av hela bolånet och aktiefonderna var värda 15 miljoner?
Om jag hade haft ett avbetalt huslån och 15 miljoner i globalfonderna skulle min vardag säkerligen förändras, men till vad vet jag inte. Jag är ju väldigt lycklig som det är nu, och längtar efter varje måndag när jag får kasta mig in i arbetet. Det där är ju mål som jag strävar efter, men nog skulle jag känna mig ganska snuvad på jakten om det där plötsligt skulle dimpa ned i mitt knä likt en lottovinst. Jag ställer mig som sagt ofta frågan om vad jag kan fylla mina dagar med för att vara lycklig, och den frågan skulle jag fortsätta ställa mig även då.
Vad är ditt bästa tips till någon som har en hobby som man verkligen brinner för och skulle vilja göra den till sitt jobb som du lyckats göra med styrketräningen?
1. Skaffa en plan för hur du ska tjäna pengar. De tre viktigaste frågorna är: Vad ska du sälja? Till vilka? Hur ska du hitta dem?
2. Bli extremt duktig på din hobby/ditt intresseområde. Gå utbildningar, gå på konferenser, hitta förebilder och fråga dem hur du kan bli bättre. Läs böcker, gå högskoleutbildningar. Är det en av vetenskaperna, så lär dig att läsa vetenskapliga artiklar på området. Det orkar 99,99 % av alla andra intresserade inte göra, så då kommer du snart börja komma före flocken.
Första gången jag öppnade en vetenskaplig artikel om träning var något år efter jag hade startat Styrkelabbet. Då var min tanke "Läser folk verkligen sånt här? Det kan inte stämma?". Jag stängde ned den, och det tog något år eller två före jag gjorde ett nytt försök. Nu för tiden (flera år senare) plöjer jag genom dem enkelt, granskar dem kritiskt, och kan identifiera svagheter och styrkor i varje studie inom mitt område.
Nu över till lite frågor om träning. Jag har för mig att ni sagt i podden att om man var tvungen att välja på att träna styrka eller kondition är styrka viktigare för hälsan främst när man är äldre vilket kändes lite oväntat för mig. Kommer jag ihåg rätt och hjälper verkligen styrketräning mot tex hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes etc som konditionsträning väl ändå gör?
Styrketräning hjälper mycket mot de sjukdomar du nämner, men konditionsträning hjälper troligen mer. Trots det är styrketräning i min bok den viktigaste träningsformen för ett hälsosamt åldrande – om man nu måste välja. Det finns ett talesätt inom området som är: "Man tappar inte muskler för att man blir gammal – man blir gammal för att man tappat muskler", och det stämmer i väldigt stor utsträckning. Förutom att muskelmassan är en aktiv vävnad som hjälper till med kontrollen av socker och fetter i blodet, så möjliggör den aktivitet, hög energi och pigghet, och gör kroppen mer hållbar. Ju äldre du blir, desto viktigare blir styrketräningen för att hålla dessa parametrar över en kritisk gräns där du kanske inte längre kan ta hand om dig själv, eller en simpel fallolycka i hemmet med efterföljande sjukhusvistelse kan vara en dödsdom.
Behåll musklerna, de är ungdomens källa. Och det går att bygga muskler hur gammal du än blir. Det finns studier på 90-åringar som får en 50 % ökning av muskelmassan i låret på 2-3 månaders benträning. Att som 40-åring tänka att "min muskelbyggande karriär är nog slut" är fullständigt felaktigt.
För oss som inte har några tävlingsplaner i styrkeidrott tycker du man då klarar sig rent hälsomässigt på att bara träna styrketräning? Om du själv bara tränade för hälsa och välmående tror du kroppen skulle må bättre av att väga 90 kg istället för drygt 100 kg och att du joggade 2 gånger i veckan på bekostnad av att du tog 30 kg mindre i bänkpress?
90 kg istället för 105 kg, och mer konditionsträning (en ökning från noll) på bekostnad av något mindre styrketräning skulle alldeles säkert vara bättre för min hälsa. Men inte för mitt personliga välmående. Eller mitt överarmsmått.
En enkel mall på hälsosam träning skulle kunna se ut så här:
- Träna 2–3 pass/vecka
- Börja med 45–60 minuter styrketräning av hela kroppen
- Avsluta med 15 minuter medelintensiv konditionsträning
- Promenera (eller liknande) varje dag
Var ligger den optimala proteinmängden för en person som verkligen vill satsa på styrketräningen och bygga så mycket muskler som möjligt? Och för den som är villig att offra de sista procentens ökning i muskelmassa (för att kunna spara några kronor och köpa lite mer aktier istället) hur mycket kan man dra ner proteinintaget från det optimala utan att göra alltför mycket skada för styrketräningen?
Ju mer muskelmassa du bygger upp, desto viktigare blir det. För en nybörjare är det lagom att sikta på cirka 1,5 g protein per kilo kroppsvikt varje dag, givet att du är hyfsat normalviktig. Mer protein än så har bara en liten effekt.
Har du däremot tränat ett par år och börjar få lite mer muskelmassa, så stiger ditt proteinbehov, och uppemot 1,8–2 g/kg/dag är bra.
Det finns en meta-analys på ämnet, där man såg att otränade personer som börjar styrketräna, och ökar sitt proteinintag från 1,4 g/kg (där de alltså redan i princip "maxat ut" nyttan av mer protein) till 1,8 g/kg byggde 150 g muskler mer på en tremånadersperiod, jämfört med kontrollgruppen som tränade men fick placebo. Totalökningen var på runt ett kilo, så extra protein gjorde alltså ungefär 15 %. Inte en jättestor effekt, med andra ord. Motsvarande siffra för tränade personer däremot, var att om de ökade sitt proteinintag från 1,4 g/kg till 1,8 g/kg så bygge de 750 g mer muskelmassa än placebogruppen, detta av en totalökning på ett kilo. Det betyder att de byggde ungefär tre gånger så mycket muskler som placebogruppen, bara genom att lägga till ungefär 30 g protein per dag.
Men, för gemene man som gymmar så kommer man väldigt långt på ca 1,5 g/kg/dag. Har man högre ambitioner eller börjar få en stor muskelmassa, så kan man titta mot ca 2 g/kg/dag istället.
Lundaluppens 8 betraktelser om livet som ekonomiskt fri
Den legendariske bloggaren Lundaluppen har nyligen joinat klubben med tidiga pensionärer. Han skrev idag en rolig serie med 8 tweets om saker som inte brukar nämnas när man ska marknadsföra det fria livet. Här kommer de med min kommentar efter:
1. Alla dina gamla vänner tycker du är konstig, lat eller båda. Och de har inte fel.
Jag tycker personligen att de flesta har varit väldigt förstående och nästan lite avundsjuka. Jag har stött på mycket mer ifrågasättande i sociala medier kopplat till personen "miljonär innan 30" än vad jag stött på i vanliga livet kopplat till mig som privatperson. Sen har jag visserligen varit lite återhållsam mot personer jag inte känner speciellt väl och sagt att jag jobbar lite mer än vad jag gör som egen företagare.
2) Det svenska vädret är inte bättre utanför kontorsfönstret än innanför, även om det verkade så i somras
Här håller jag inte heller riktigt med. Jag tror inte jag har cyklat eller sprungit en enda gång i regn det senaste halvåret. Eftersom jag kan välja mina tillfällen då jag är ute helt själv. Den stora skillnaden tycker jag var i vintras då jag kunde vara ute mellan 12 och 14 då det faktiskt var ljust även i februari. När jag jobbade var det mörkt både på vägen till och från jobbet flera månader om året.
3) De hobbies som var jätteroliga inklämde på en timme mellan alla måsten är urtrista när du har 8 timmar om dagen varje dag.
Här kan jag till viss del hålla med. Förut kunde jag känna att jag gärna hade velat hinna se den där serien eller läsa mer böcker. Men nu när tiden finns kollar jag inga fler serier och läser obetydligt fler böcker. Jag har heller inte ökat upp träningen så mycket som jag trodde. Även om jag gärna låter den ta lite mer tid genom att träna med andra som kan kräva transport.
4) Alla intressanta människor som vill något och strävar någonstans jobbar
Ja kanske, men de jobbade inte på mitt förra jobb i alla fall. Dessutom tycker jag det är mycket lättare att prioritera att träffa de intressanta människorna även om de jobbar nu när det bara är deras kalender som behöver synkas. Det är mycket lättare att få till en lunch eller aktivitet med de som jag verkligen vill träffa nu, de väljer tid och plats och jag kommer.
5) De som är lediga en torsdagseftermiddag på stan är drönare som lever av bidrag från socialen, eller från bolag som du gör.
Ja kanske, men finns även en del nattarbetare, föräldralediga, tillfälligt arbetslösa och halvidsarbetare. Gissar jag. Men jag går sällan fram till främlingar på stan en torsdag och söker kontakt. Så spelar mig mindre roll hur dessa lever.
6) Barn över 10 år vill inte träffa dig 24/7.
Vet inget om barn så inga kommentarer.
7) Hushållssysslor blir inte roligare för att du har hela dagen att göra dem. Om du säger upp städhjälpen för att bli fri, good on you.
Här håller jag med och det är nästan största lärdomen för mig. Hade jag fått välja på att jobba 8 timmar på kontoret eller tvätta en maskin, hänga upp tvätten och dammsuga i min egen takt när som helst under dagen så hade jag utan tvekan tagit hushållsarbetet. Så i början när jag var ledig kändes detta verkligen som ett lätt jobb som inte var några problem att sköta allt sånt medan min fru jobbade. Men nu upplever jag det som precis lika tråkigt och jobbigt som tidigare att göra dessa sysslor. Undantaget är att handla billig mat, det är ännu roligare än tidigare nu när jag kan cykla runt i lugn och ro och göra klippen.
8) Det är inte normalt att lägga 10-15 minuter på varje telefonförsäljare
Det ringer väldigt få till mig. Men när jag jobbade ringde det säkert 10 personer i veckan som ville sälja in något, höra hur vi jobbade, ta ett förutsättningslöst möte eller liknande. Det var verkligen inte givande varken för mig eller de som ringde.
Som sagt ett roligt inlägg med glimten i ögat och ta mina svar som allmänna tankar, inte som något försök att försvara det unga pensionärslivet. Då det givetvis inte passar alla.
Bloggkollegan Farbror Fri skrev idag ett inlägg om fördelen med att leva sparsamt och att det inte är någon större vits att bli rik först när man blir 80 år. Kan man klara sig på mindre så behöver man inte extremt långa perioder av ränta på ränta. Eller fantastiskt hög avkastning på sina investeringar.
Farbror fri gjorde även en undersökning på Twitter där man fick välja på att vara 20 år och fattig eller 80 år och rik. Där 85% ungefär i nuläget svarat att de hellre skulle vara 20 år och fattiga. Man är helt enkelt inte villig att byta bort 60 år av livet mot pengar.
För mig handlar egentligen inte sparsamhet och investeringar så mycket om 20 år och fattig eller 80 år och rik. Utan de gyllene åren för mig när det kommer till privatekonomi är åren mellan 25 och 65, där möjligheten att påverka är som störst. Under den första delen av denna period dvs mellan 25 och 40 väljer vi genom våra livsval inte bara hur vi ska leva våra liv här och nu utan vilka förutsättningar som finns resten av livet. Lyckoforskningen visar att befolkningen som helhet är som minst lycklig mellan 30 och 50, dvs åren då många jobbar och konsumerar som mest. Sen har man ett antal gyllene år just runt pensioneringen innan åldern och krämporna gör att det blir lite trist igen.
Tänk att man genom ett ganska litet sparande på 15-20% av nettolönen kan sluta jobba någonstans mellan 50 och 55 (om man börjar spara vid 25 års ålder och får en normal börsavkastning). Man lägger alltså runt 15 fria år av hög kvalité till de vanliga 8-10 friska och pigga pensionsåren. År som har möjlighet att bli de lyckligaste i ens liv om man tror på forskningen. Och inte nog med det, forskningen visar att de som slutar jobba vid 55 är både hälsosammare under tiden och lever längre än de som jobbat vidare till 65. Så kanske kan man lägga några friska år efter 75 till kalkylen också och landa på 20 extra år med ett fritt, hälsosamt och lyckligt liv. Bara av att spara 15-20% av nettolönen.
Fast det är klart en kaffe på väg till jobbet varje dag och några nya funktioner i senaste telefonen kanske är mer värt än 20 friska och fria år för vissa?
När jag slutade jobba förra vintern var jag först lite osäker på hur det skulle kännas att inte kunna spara pengar och köpa aktier varje månad. Jag hade ju jobbat så hårt mot målet i över 10 år så jag kände att det kanske skulle bli lite tomt när jag helt plötsligt var i mål och inte längre skulle jobba och spara ihop nya pengar varje månad. Visst kändes det lite speciellt den 25e några månader där under början av året men överlag gick det mycket enklare än väntat. Att jag längtat så mycket efter att få sluta jobba sista året på jobbet gjorde sitt då jag verkligen tyckte det var så skönt att slippa jobbet att det vägde upp tomheten för att inte få köpa mer aktier.
Så rullade det på hela våren och sommaren. Jag kände mig tillfreds med livet och beslutet att sluta jobba som 100% rätt. Börsen har varit relativt stabil, vi ligger stadigt på utgifter under vad vi kan leva på enligt 4% regeln, min fru fortsätter jobba så vi kan spara pengar varje månad, jag flyttade bloggen hit vilket ger en stadigare inkomst än reklamintäkterna gjorde på förra bloggen, mina böcker säljer på vilket ger några tusenlappar i månaden och jag har gjort lite mindre konsultjobb. Helt enkelt väldigt tryggt och stabilt. Jag har också medvetet försökt att tänka mindre på om pengarna skulle räcka resten av livet, hur börsen går osv och ha en "det löser sig-inställning" vilket för det mesta har funkat bra.
Tanken var att min fru skulle sluta jobba ett år efter mig, det vill säga till årsskiftet som kommer nu om några månader. Sen hade vi tänkt åka ner och bo i Spanien/Portugal minst en månad under februari/mars innan det kanske kunde bli aktuellt att sälja lägenheten i Stockholm för flytta till södra Sverige på sommarhalvåret (dvs köpa något där innan sommaren 2019) och södra Europa på vintern (dvs köpa något där under hösten 2019). Men tiden rullar på och just nu känns det inte som vi kommer slå till redan kommande år med två nya bostadsköp. Min fru har 3 månaders uppsägningstid och skulle hon sluta jobba vid årsskiftet skulle det vara dags för uppsägning om ett par veckor. Hon är plikttrogen och jobbar med ett större projekt som troligtvis blir klart någon gång under våren 2019.
Så inom mig har tanken börjat växa att även jag kanske ska bidra med lite mer intäkter närmaste halvåret om vi nu ändå ska vara kvar i Stockholm ett tag till. För att dra mitt strå till stacken nu när hon jobbar vidare och bidrar med nya pengar längre än vad vi först hade kommit överens om. Att börja jobba heltid igen är inte aktuellt vare sig som anställd eller som konsult inte ens om det handlar om en begränsat period som 4-6 månader. Men arbetsmarknaden verkar god och jag har hittills tackat nej till lite uppdrag, så att höja målet till att fakturera 150.000 kr istället för kanske 50.000 kr under första halvan av 2019 skulle nog inte vara så betungande utan görbart med några punktinsatser. I så fall skulle det bli test av södra Europa under hösten 2019 istället för våren. Och också möjligt att återinvestera all utdelning 2018 och 2019 för att börja leva på kapitalet först 2020. Jag måste erkänna att drömmen om en portfölj på 10 miljoner ändå finns där i bakhuvudet någonstans. Bollen ligger dock helt hos min fru som nu får säga upp sig så fort hon känner att jobbet är trist. Vi delar ju drömmen om att inte behöva jobba, det är bara att hon känner att några månader till är inga större problem när det rullar på som nu. Börjar vi närma oss sommaren 2019 kommer jag verkligen jobba för att hon ska våga ta steget hon också.
OBS 10 miljoner är egentligen inte grejen då det ligger utanför min kontroll. Går börsen upp 20% närmaste året är vi där av sig självt och går den ner 30% kommer inget jobb i världen närmaste året hjälpa oss. Det som det egentligen handlar om är att nå målet i antal aktier i ett antal prioriterade bolag vilket betyder 750 st Castellum, 975 st Industrivärden, 900 st Investor, 700 st Kindred och 120 st Sampo. Vilket kostar runt 800.000 kr i dagens kurser. Men 10 miljoner är lite tydligare som sammanfattande totalmål.
Då får jag ta chansen att gratulera alla läsare till en stark vecka med erbjudanden i matbutikerna. De extrema priserna på rotfrukter som vi såg för några år sen med 1 kr kilot kanske vi inte ska räkna med fler gånger, men faktum är att även 3-5 kr per kg för rotfrukter och 7 kr per kg för vitkål är mycket värde för pengarna. Gott, nyttigt, billigt och mättande bas som tillsammans med billiga ägg och lax kanske kan väga upp för de onyttiga frestelserna som finns den här veckan. Glassen på Willys är till exempel ett kanonpris!
Willys
GB Glass burk 750 gram (daim, nogger etc) 15 kr
Ost 39,90 kr/kg
Vitkål 6,90 kr/kg
Morötter 4,90 kr/kg
Bacon 3pack 19,90 kr
Tacochips 2 påsar 15 kr
Pepsi etc 3x1,5 liter 29 kr
ICA MAXI
Laxsida 109 kr/kg
Ägg 15 st 15 kr
Rotfrukter 2,90 kr/kg (kräver annat köp för 100 kr)
Päron 15 kr/kg
Coop Forum (kan kräva medlem)
Tomater 16,90 kr/kg
Coca Cola 1,5 liter 10 kr
Pizzakit 10 kr
Wienerbröd 3 för 10
Citygross
Nötfärs 49,90 kr/kg
Kycklingfärs 500 gram 29,90 kr
Ballerina/Singoalla 10 kr
LIDL hade inget som lockade just mig. Blandfärs 49 kr/kg eller 24 ägg för 29 kr är väl ok. Men när man kan köpa nötfärs för samma kilopris på Citygross och äggen billigare på Maxi så räcker det inte. Deras korv för 39 kr per kilo har jag aldrig provat men den kanske är ok. Överlag är inte LIDL någon butik vi besöker speciellt ofta. Slinker mest in och köper müsli en gång varannan månad.
Vill avsluta med att slå ett slag för att använda vitkål till annat än sallad eller coleslaw. Den fungerar till exempel väldigt bra att steka. Strimla den fint och stek i 10-15 minuter, lägg på en bit lax och ät sen ett paket Ballerinakex till efterrätt med gott samvete.