Idag pratade jag med en kompis som äger lite aktier i Handelsbanken och därmed hade fått ett par Industrivärden-aktier i utdelning. Så fort aktierna landade på kontot sålde han dem, vilket han inte var ensam om. Första timmarna idag gick Industrivärden A ner drygt 3% för att sen återhämta sig lite från lunch och framåt. Han hade läst på lite inför den kommande utdelningen och landat i slutatsen att Industrivärden var ett skitbolag han inte ville äga.
Ja Industrivärden står inte högt i kurs just nu bland många privatsparare och det händer väldigt lite i bolaget. De äger samma noterade aktier år efter år. (Lite överdrivet, för de har faktiskt sålt samtliga sina aktier i SSAB i år, men det var ett väldigt litet innehav.) Dessutom har avkastningen varit medioker under ett antal år där de gått ungefär som storbolagsindex, medan många andra investmentbolag gått klart bättre.
Några exempel på hur snacket går där ute:
Igår hade John från Börspodden en liten lättsam frågestund på Instagram.
EFN Marknad skrev på Twitter att de inom kort skulle ha Industrivärdens VD Helena Stjernholm som gäst och efterlyste frågor. Här är några exempel på vad folk undrade:
- Vad gör ni på jobbet en hel dag? Och hur många krävs det för att titta på en portfölj som man aldrig rör?
- Avknoppningen av Essity från SCA tycks innebära att SCA får en relativt försämrad konkurrenssituation visavi Holmen i framtiden. I Holmen är Lundbergs en storägare. Var detta en faktor i beslutet att dela upp SCA?
- Är Industrivärden främst intresserade av aktieägarvärde eller av inflytande? Jag tänkte föreslå ett namnbyte givet hur man jobbar idag. Industriinflytande AB alltså.
- Kommer dom någonsin utöka sina noterade innehav eller fortsätta envisas med de dem har?
Ja inte så superpositivt som ni ser...
När Industrivärden får pengar över så fyller de på lite i sina redan stora innehav vilket många uppfattar som lite trött och fantasilöst. Nu i oktober i år köpte de till exempel aktier i Sandvik för 500 miljoner, ett bolag där de redan äger aktier till ett värde av 36 miljarder (vilket motsvarar över en fjärdedel av substansvärdet i Industrivärden). En relevant fråga är om de köper fler aktier för att stärka sin makt om vissa bolag eller om det är för att det är den bästa investeringen som finns tillgänglig.
Ett alternativ jag själv länge förespråkat om de har brist på idéer för nya investeringar och som jag även frågade Industrivärdens VD om när jag intervjuade henne här på bloggen är att istället för fylla på spritt över sina redan befintliga stora innehav så borde man återköpa sin egna aktie när den handlas till minst 10% rabatt, för att sedan makulera dessa aktier. Nackdelen att inte bolaget blir större och mäktigare, men det är ju något som 99,99% av aktieägarna struntar i som bara vill ha avkastning på sina pengar. Handlas inte aktien i minst 10% rabatt under en lång period och man fortfarande inte hittar något nytt spännande bolag att köpa så får man öka utdelningen så kan aktieägarna själva välja vad de vill göra med pengarna.
Nu när Industrivärden precis som min kompis idag fick aktier i utdelning från Handelsbanken går man faktiskt på just den linjen som jag förespråkat och kommer makulera de 3 310 769 A-aktier man idag fick i utdelning. Just med motivering att aktien handlas till rabatt så att sälja aktierna och dela ut pengarna eller köpa fler Sandvikaktier för pengarna som man fick vid en försäljning skulle vara ett sämre alternativ.
Personligen tycker jag flera av Industrivärdens innehav ser intressanta och rimligt värderade ut. Man har dessutom jobbat ner skuldsättningen i bolaget så om börsen skulle rasa eller lägen skulle uppstå borde de kunna bli lite mer aktiva än de varit på senare år. Det är dock en helt noterad portfölj av stora bolag som troligtvis som grupp kommer gå ungefär som index även fortsättningsvis. Så extra intressant att hålla koll på rabatten här tror jag. Jag tror chanserna är goda att få en avkastning något bättre än storbolagsindex om man köper Industrivärden till 10% rabatt. När rabatten närmar sig noll eller till och med övergår till premie vilket hände tidigare i år tror jag till och med man skulle kunna sälja sina aktier. Vilket jag även gjorde i min pensionsportfölj. Där har jag nu till 10% rabatt köpt tillbaka en mindre del av aktierna jag tidigare i år sålde vid 2% premie.
I min stora huvudportfölj har jag inte sålt några aktier i Industrivärden, men heller inte köpt några nya på väldigt länge. Skulle rabatten leta sig upp mot 12-15% kan jag faktiskt tänka mig att öka lite. Och med tanke på tonläget kring Industrivärden tror jag inte en större rabatt än den vi ser idag är otänkbar.
Avanza publicerade idag statistik över sina kunders sparande och det är värt att fundera på vad ett sparande egentligen är, varför man sparar och vad folk egentligen sparar till. Det är nämligen inte bara kapitalet som stiger utan även storleken på de månatliga insättningarna. Varför har en 80-åring ens ett månadssparande hos en nätmäklare?
Man kan så klart ha olika åsikter om huruvida det är vettigt att snåla och gneta bort ungdomen mellan 18 och 30 för att ha ett jättehögt sparande då för att antingen kunna sluta jobba vid 40 eller ha massa miljoner vid 50. Men att använda ränta på ränta genom att stoppa in pengar tidigt och sen låta de jobba några år och sen använda pengarna tycker jag personligen känns mycket smartare än att ha ett månadssparande på 4722 kr som 80-åring med 1,7 miljoner i kapital.
Jag tycker att en period med insättningar, följt av en period med varken insättning eller uttag där kapitalet får chansen att jobba lite slutligen följt av en period med uttag borde vara en bra tumregel för de flesta. Sen kan man lägga upp det på olika sätt efter målsättning och förutsättningar. Perioden med insättningar kan tex vara att man sparar 10% av lönen mellan 30 och 63 med uppehåll för åren med småbarn och barnledighet och sen jobbar man deltid några år mellan 63 och 67 där man varken gör insättning eller uttag och sen får man fin guldkant på pensionen genom att plocka ut kapitalet som byggts upp de seanste 37 åren. Eller så sparar man stenhårt och lägger undan 90% av lönen mellan 20 och 30, lever på sparad semester och slutlön och lite små extrajobb mellan 30 och 31 och sen på kapitalet från 31 till döden. Ja ni fattar.
Är det något jag missar eller hur ska man tolka siffrorna ovan? Kan det vara att många har ett månadssparande på ett konto med barn eller barnbarn som förmånstagare eller något annat som jag inte tänkt på som förklarar siffrorna? För det verkar ju ändå vara månatliga insättningar från ett konto utanför Avanza in på Avanza. Dvs troligtvis pengar från pensionen som sätts in i aktier/fonder?
Tillägg:
Jag fick ett roligt mail med en bild från en lösare med anledning av inlägget. Tack! Det är tydligen från en kvällstidnings löpsedel för ett par år sedan. Och som mailaren uttryckte saken "Vad sparade Gunhild till egentligen?"
Jag hörde ett motivations-snack som någon hade delat på sociala medier med Arnold Schwarzenegger där han lyfte fram sex punkter som skulle ge framgång. Jag vet inte om det var ett så fantastiskt tal som det utlovades, men det fick mig ändå att fundera lite. Så någonting kanske det hade ändå. För er som inte orkar kolla klippet så var det följande sex punkter.
Jag antar att man kan tänka att Arnold som lyckats bli både Mr Olympia, en av världens högst betalda skådespelare och guvernör i USAs folkrikaste delstat vet vad som krävs för att nå framgång. Och att man kan använda tipsen även om man inte har några planer på att tävla i bodybuilding men däremot inom 10 år vill sitta i ledningsgruppen för bolaget där man idag jobbar på en lägre nivå eller få råd med finaste huset i finaste stadsdelen. Eller vad man ni drömmer om för "framgång".
Det som framförallt slog mig var att jag tror att dessa punkter är väldigt lätta att följa om man hittar något man har talang för och dessutom brinner för. I mitt eget fall är det till exempel att leva billigt, spara pengar och investera dessa för att kunna sluta jobba i relativt ung ålder. Här tycker jag mig kunna pricka in att jag följde varenda punkt ovan redan för 10-15 år sedan, utan att ha en aning om att det här var några punkter som Arnold tyckte var användbara.
Jag trodde på mig själv och att jag skulle bli mångmiljonär redan innan jag kommit upp i 100 000 kr. Jag bröt mot normer/regler och hittade på mina egna vägar. Jag vågade investera alla mina pengar på börsen och även ta hög risk genom att exempelvis köpa stor andel rysslandsfonder när ryska börsen rasade, även om jag kunde misslyckas och vägen till målet då skulle bli längre än planerat. Jag ignorerade nejsägare som jag stödde på både i fikarummet på jobbet och i bloggens kommentarsfält. Jag var villig att jobba hårt och gå en omväg både för att tjäna några kronor extra och göra av med några kronor mindre, ofta så små belopp att de egentligen inte påverkade totalen i någon mätbar omfattning. Och kanske kan man säga att jag via bloggen som jag skrev i många år helt utan ersättning eller reklamintäkter gav någonting tillbaka till de som ville följa min resa.
Det jag menar är alltså inte att jag är duktig som rent instinktivt lyckas följa alla konstens regler för att bli framgångsrik. Utan ovanstående är bara ett litet smalt exempel inom ett område som just jag verkade ha lite fallenhet för. Det vill säga att skapa förutsättningarna för att sluta jobba innan jag fyllde 40. Inom andra områden som tex att bli hög chef på jobbet, bra på sport, duktig på språk, lära mig spela instrument, få bra betyg i skolan, jobba ihop till en snygg bil eller få jättemånga kompisar har jag varit ungefär medelmåttig och på vissa punkter klart sämre än genomsnittet. Inom dessa områden har jag dessutom varit väldigt dålig på att följa Arnolds tips. Även nu när jag känner till tipsen skulle jag ha svårt att följa dem inom många områden där jag inte har vare sig talang eller tillräckligt driv.
Min spaning är alltså att för saker man dels brinner för och dels har lite talang för så är det lätt att följa tipsen, medan det är nästan omöjligt att följa råden inom alla områden i livet. Vad tror ni?
För några år sedan gjorde jag ett antal intervjuer vilket var uppskattat bland många läsare. Den första intervjun i den serien var med Per Jonasson och handlade om skog som investering (från augusti 2018). Då Per är en erfaren skogsägare låg fokus till stor del på det praktiska med att äga och sköta en egen skog.
Jag lockas fortfarande av tanken på skog som investering, men har inte slagit till än. Jag tycker priserna känns höga och en investering skulle binda upp en rätt stor del av vårt tillgängliga kapital. Även om jag lockas av tanken att kunna gå runt och jobba lite i en egen skog så ser jag det löpande kassaflödet som för lågt för mig som vill leva på avkastningen redan från år ett. Jag har heller inga barn som kan ärva skogen så att köpa skog nu och sälja den om 30 år och få loss en massa pengar lagom till 70 årskalaset lockar inte direkt heller.
Jag har därför kontaktat Carl Olén som är VD och portföljförvaltare på Skogsfond Baltikum (publ) för att se om det kan finnas andra möjligheter att investera i skog som passar mig bättre. Jag har inte gjort någon investering i Carls fond och har heller inte fått någon ersättning för denna intervju. Tanken är mest att skrapa på ytan och att vi ska lära oss lite mer om skog som investering. Den som tycker det låter intressant bör så klart fördjupa sig och läsa på mer innan man tar ett beslut om detta kan vara något att investera i. Ni hittar mer info här https://www.skogsfondbaltikum.se/
Bakgrund:
Carl grundade och startade Skogsfond Baltikum 2019, men började förvärva skog i Lettland genom familjebolag med sin bror och far 2011. Carl berättar att valet av skog i Lettland föll sig naturligt då skogspriserna redan på den tiden var alltför höga utifrån ett avkastningsperspektiv och bröderna ville pensionsspara i egen skog. Familjebolagets skogsinvesteringar i totalt numera 1 100 hektar blev så lönsamma att Carl i maj 2017 bestämde sig för att säga upp sig från jobbet som ekonomichef på Scania R&D och istället skala upp investeringsverksamheten.
foto: Maria Revelj
Bolaget Skogsfond Baltikum AB (publ) investerar i skogsfastigheter i Baltikum där priserna är väsentligt lägre än i Sverige. Målet är att leverera en årlig genomsnittlig avkastning på 7-9 % genom att förvärva, utveckla och i slutändan avyttra en konsoliderad skogsportfölj. Genom tillväxtfrämjande åtgärder såsom plantering och röjning ökar Skogsfond Baltikum värdetillväxten i skogen och skapar klimatnytta genom att mer CO2 lagras in i träden. Placeringshorisonten är åtta år och bolagets A-aktie är noterad på reglerad börs.
Tack för att du tar dig tid att svara på lite frågor om skog som investering. Vi börjar med lite generella frågor om skog som investering med utgångspunkt från den svenska marknaden: Om vi ser på skog som en evig investering där vi inte spekulerar i prisstegring på marken utan bara fokuserar på driften. Vilket årlig avkastning kan man då räkna med per år bara tack vare att skogen växer och till slut kan avverkas?
Det beror på tre saker; vilken tillväxtpotential, vilken typ av skog det står idag och vilket pris du betalar. Givet dagens upptrissade skogspriser i Götaland med genomsnitt över 100 000 SEK per hektar, och relativt höga skogspriser även i Svealand så är avkastningspotentialen från avverkningar och arrenden låg, i stort 1-3 %.
Ungefär hur hög belåningsgrad kan en privatperson ha vid köp skog där man har skogen som säkerhet?
Om du äger en svensk skogsfastighet ger många svenska banker dig 75 % i belåningsgrad, vilket bidragit till en stark efterfrågan på skogsmark i Sverige.
Ja 1-3% avkastning på skog i södra Sverige låter ju inte så imponerande. Priset på skog har väl förutom låg ränta drivits upp av att många gillar känslan av att äga egen mark samt exempelvis jakträtt etc? Om man bara ser skog som en rent ekonomisk investering med god chans att mäta sig med att köpa en aktiefond vad skulle man då max kunna betala för ett hektar skog i mellansverige?
Generellt sett är skog i Sverige dyrare än vad som motiveras rent avkastningsmässigt. Skogssällskapet har ett skogsindex som är intressant och bra tycker jag, där beskrivs att skogens marknadspris i södra Sverige är cirka 60 % högre än själva avkastningsvärdet. Det skiljer sig något mellan landskap. I exemplet Uppland är det teoretiska avkastningsvärdet cirka 40 000 SEK / hektar men marknadspriset över 90 000 SEK per hektar, dvs 125 % högre. Högt prissatt svensk skog gör att de som köper in sig på dagens oekonomiska nivåer i många fall riskerar en låg avkastning.
I Baltikum förvärvar vi fortfarande god tillväxtskog skog för i genomsnitt under 30 000 SEK per hektar, vilket betyder att avkastningen kan bli 7-9 % per år i genomsnitt om man använder avkastningskomponenten värdeutveckling, vilken kan bli ett faktum vid en försäljning.
Är det skillnad på barrskog, lövskog eller blandskog som investering? Kan man förvänta sig ungefär samma avkastning?
Ja. Priset på olika sorters skog är olika även om åldersstruktur, tillväxtförutsättningar, geografi, och stående volym är snarlika. I Sverige är gran värdefullast, sen tall, sen björk, sen övriga trädslag, vilket är en direkt följd av att den skogsråvaruköpande skogsindustrin i Sverige historiskt har betalat i den ordningen. Det skiljer sig en hel i Baltikum där skogsindustrin är mer mångfacetterad och betalar riktigt bra för björk, ofta högre än för grantimmer. Det har att göra med att det är skillnad på björk och björk. I Lettland blir björkarna både högre och rakare än i Sverige, vilket också är anledningen till att världens bäst utvecklade björkfanersindustri (som betalar bra för råvaran) återfinns i Baltikum. Om du vill ha god avkastning på din skogsinvestering är det viktigaste just ingångsvärden på din skogsinvestering, dvs förvärvspriset. Det påverkar både den löpande avkastning och potentialen till värdeutveckling.
Ibland nämns det att man bör köpa fysisk skog som ett komplement till en aktieportfölj. Varför kan man inte bara köpa något av de noterade skogsbolagen? Det är ju en fördel med aktier att man kan sprida sig i olika branscher på ett enkelt sätt oavsett storlek på kapitalet.
De stora skogsbolagen innebär en väsentlig andel industriverksamhet som är beroende av konjunktur i likhet med de flesta andra verksamhetsdrivande börsföretagen. Industridelen kan värderas ner kraftigt vid sämre tider. En egen skogsmark eller en ren skogsfond med 100 % skog betyder just stabil tillväxt från skogen okorrelerat från t.ex. vanliga verksamhetsdrivande börsbolag.
På tal om det. Hur ser du på värderingen av SCA, Holmen och Stora Enso för närvarande? Är det fortfarande som man ibland hör att man köper skogen och får alla fabriker och sågverk gratis?
Givet de numera uppvärderade aktiekurserna på de stora skogsbolagen så betalar du för både industridelen och skogen. Dessutom i många fall en betydande premie jämfört med balansräkningens värde.
Skulle du rekommendera en person som sparat ihop ett kapital och är 40-50 år gammal och vill investera för sin egen skull, dvs på kanske maximalt 20-30 års sikt, att köpa fysisk skog? Eller är det främst något man bör se på flera generationers sikt?
Ja absolut, antingen som direktinvestering i egen regi eller genom ett bolag som äger endast skog. Genom att investera i skog kan du i många fall förflytta din investeringsportfölj till den ”effektiva fronten” i avvägningen mellan risk och avkastning.
Ok om vi lämnar skog i allmänhet och tittar lite mer på er verksamhet. Vilka fördelar finns med att investera i skog i Baltikum jämfört med svensk skog?
Du betalar väsentligen mindre i Baltikum jämfört med Sverige och kan därmed förvänta dig en helt annan avkastning. Tänk Sveriges bästa tillväxt, fast till en tredjedel av priset. Med baltisk blandskog begränsas de skogliga riskerna avsevärt samtidigt som risken för prisfall reduceras dramatiskt. Vidare är det möjligt att gå samman med andra och äga skogen i bolagsform i Baltikum, t.ex. via en skogsfond, vilket minskar den skogsspecifika risken för investeraren.
Vilka risker och utmaningar finns, inte minst med att styra verksamheten från ett huvudkontor i Stockholm?
Vid skogförvärv är ordning och reda alltid viktigt. I synnerhet för oss som förvärvar många enskilda skogsfastigheter i Lettland och Litauen. I syfte att uppnå kvalitetssäkrad administration följer förvaltas Skogsfond Baltikum i enlighet med lagen om alternativa investeringsfonder. Det innebär att vi, utöver att följa vanliga aktiebolagsrättsliga regler, har krav på att ha en licensierad AIF-förvaltare som validerar alla portföljbeslut samt att vi ska ha ett så kallat förvaringsinstitut som validerar alla fastighetsöverlåtelser.
En utmaning i vår struktur med utlandsägande är att ha kontroll på skogen och våra leverantörer. För oss är framgångsreceptet därför att samarbeta endast med erfarna och beprövade leverantörer där vi vet att vi får hjälp av kompetenta människor som kan leverera enligt vår investeringsplan.
Hur länge räknar ni med att behålla skog som ni köper? Plus och minus med det jämfört med privat skogsägande som ofta ligger generationer hos en familj?
Vi förvärvar, utvecklar skog med målet av avyttra cirka år 2026. I och med planerad exit skapas möjlighet att realisera den värdeutveckling som vi skapar genom förbättringsåtgärder, ökad virkesvolym och konsolidering. Fördelen med vår strategi är att avkastningen kan bli högre än vid evigt ägande, eftersom vi i slutändan kommer kunna realisera skapad värdeutveckling.
Ni har ett lite annorlunda upplägg när det kommer till utdelning och fördelning av utdelning mellan de olika aktieslagen. Kan du förklara hur det funkar och varför ni har detta upplägg?
Det är vanligt att ha någon form av vinstdelning i investeringsfonder för t.ex. PE-bolag och liknande. Detta för att skapa långsiktiga och rätt incitament för nyckelpersoner, dels för att överhuvudtaget starta projektet och dels för att behålla rätt personer hela vägen i mål. Vi har valt att ha två aktieslag; Den börsnoterade A-aktien för investerare och den onoterade stamaktien för bolagets nyckelpersoner. I grunden skapar vårt upplägg starka incitament för att fokusera på god avkastning till investerarna då investerarens mål går hand i hand mer våra mål, dvs avkastning. För oss är det centralt att ha ett tröskelvärde som måste slås och som inte är noll eller nära noll. Därmed har vi satt ett tröskelvärde 3 % per år, vilket ackumuleras varje år och i exemplet 7 år blir 21 % som vi måste slå för att det ska bli aktuellt med vinstdelning. Detta är i princip i nivå med den bästa löpande avkastningen du kan förvänta dig från en skogsinvestering i Sverige. 100 % av avkastningen upp till tröskelvärdet och 80% av övervinsten ovanför tröskelvärdet tillfaller investerarna. 20 % av utskiftad övervinst ovanför tröskelvärdet tillfaller stamaktieägarna. Det betyder att när god avkastning är ett faktum kan vinstdelning ske med de som gör investeringsprojektet möjligt.
Ni siktar på att leverera en genomsnittlig avkastning om 7-9 % per år till investeraren. Är inte det lite väl optimistiskt med tanke på att vi pratar om skog?
Vår affärsplan består i att förvärva, utveckla och avyttra en konsoliderad skogsportfölj i Baltikum där priserna på skogsmark är relativt låga. Genom att utveckla ägd skog och skapa en konsoliderad portfölj har historiskt visa sig ge en portföljpremium på cirka 30 – 45 %. Genom att arbeta med erfarna lokala team och försiktig belåning skapas förutsättningar för att kunna skapa god avkasnting till investerarna.
När vi dessutom ser att hela världen börjar ställa om till mer förnybart där skogsråvaran blir allt viktigare ser det ut som att det finns potential till att vi ska lyckas.
Jag brukar verkligen gilla när det ramlar in utdelningar på kontot. En utdelning på 10 000 kr känns mycket bättre än en värdeökning för portföljen på 100 000 kr under en dag. Det här känner säkert många igen och är en förklaring till att många gillar utdelningsinvestering. Riktiga pengar på kontot känns helt enkelt mer konkret än att någon person köpte en annan persons aktier till ett pris som tyder på att min portföljs samlade värde är högre idag än igår.
Så när jag ser att det inom några dagar ska komma in en utdelning blir jag alltid lite extra glad. Glädjen får sig sedan en extra liten boost när det plingar sen till i mobilen på morgonen för utdelningsdagen. En stund senare när börsen öppnar blir det lite kul igen då jag kan återinvestera utdelning i lite fler aktier. När jag senare under dagen uppdaterar mitt Excel-ark med de nyinköpte aktierna blir det roligt för fjärde gången.
Så brukar det kännas. Men dagens utdelning i Nordea hade en del motvind. För det första skulle utdelningen kommit i tisdags, men då Nordea nu är ett utländskt bolag tog det lite längre tid, vilket jag visserligen hade på känn men inte att det skulle ta tre dagar. Så jag satt och var lite småsur både onsdag och torsdag morgon när det inte dök upp några pengar. En annan sak jag visste om, men ändå blev lite irriterad jag väl såg det svart på vitt var att det skulle dras 35% källskatt på utdelningen, pengar jag får tillbaka först om 3 år. Som om inte ovanstående vore nog kommer det dessutom dras skatt på min kapitalförsäkring i mitten av nästa vecka, vilket gjorde att jag fick låta nästan halva utdelningen ligga kvar på kontot för att täcka skatten.
Så från en utdelning på 18 150 kr (7,26x2500 aktier) blev det bara 6 700 kr kvar att köpa aktier för idag på förmiddagen. Det blev drygt 200 stycken Sagax D, mitt minsta och nyaste innehav.
Det här med finska källskatten var som sagt ingen nyhet utan något jag räknat på och bloggat om tidigare. Man får ju tillbaka pengarna, även om det tar 3 år. Jag har sålt mina aktier i Kone och Fortum, inte bara pga skatten men på marginalen bidrog det lite till beslutet. Och kan kan så klart fundera på om det inte vore bättre att sälja Nordea och köpa en svensk storbank istället för att få hela utdelningen direkt istället för att vänta 3 år på sista tredjedelen.