Det har varit en del diskussioner på senare tid kring det här med att inte jobba och om det passar alla. Och där kan jag väl börja med att konstatera att det så klart inte passar alla. Men vad passar alla? Däremot tycker jag det gäller att hålla isär saker och ting lite när man diskuterar detta ämne.
Säg att du jobbat på bank i 20 år och sen bestämmer dig för att sluta på banken för att bli brevbärare istället. Ett halvår senare ska du utvärdera bytet. Frågan är då om du utvärderar hur det är att INTE jobba på bank. Eller hur det är att jobba som brevbärare. Grunden till FIRE är att inte behöva jobba, men det är inte att låta bli att jobba som är grejen. Utan vad avsaknaden av jobb för med sig i led två.
Frågan blev återigen aktuell i och med Expressens artikel med Anders Gustafsson (jag har inte läst artikeln då den ligger bakom betalvägg men läst en del på Anders blogg och hans kommentarer i sociala medier, så tror jag vet ungefär vad han sa). Anders flyttade ut med den stora familjen för att bo i ett torp på landet under väldigt enkla former och med ett begränsat kapital. Testade han hur det var att inte jobba? Eller testade han snarare hur det var att jobba som bonde för 100 år sedan?
Det går enligt mig inte att utvärdera hur det var att sluta jobba utan att också utvärdera vad man ersatt den tid och kraft som tidigare lades på jobbet med. Och om man nu saknar att jobba så är frågan vad det egentligen är man saknar:
Pengarna - då kanske man slutade jobba för tidigt så inte kapitalet är tillräckligt stort för att man ska kunna leva det liv man vill.
Strukturen - då kanske man skulle kunna strukturera livet utan jobb så att även det innehåller tider att passa eller en anledning att kliva upp ur sängen en viss tid.
Kamraterna - är det just de specifika kollegorna eller att träffa mer folk i allmänhet? Om det är kollegorna är det i så fall exakt alla kollegor eller någon enstaka? Är det några enstaka kanske du kan hålla kontakten även utan att jobba ihop?
Meningsfullhet och jobba mot mål - det är insåg jag redan under tiden jag jobbade att det var lite märkligt att jag hade tydligare mål och regelbundna uppföljningar i form av medarbetarsamtal på ett jobb jag inte brann för än vad jag hade för privatlivet som jag tyckte var mycket viktigare. Så redan 2013 började jag och min fru ha "kick-offer" där vi två gånger per år hade konferens och satte upp mål och planer för privatlivet på samma sätt som många gör på jobbet.
Osv. Ja ni förstår ungefär vart jag vill komma. Och återigen, att sluta jobba passar garanterat inte alla. Det finns absolut fall där någon av punkterna ovan inte enkelt kan ersättas med något utanför arbetslivet som är minst lika bra.
Sen är det alltid en risk att den här typen av diskussioner blir ett skyttegravskrig där man ska försvara sin situation och sina livsval:
- Den som inte sparat något och ändå inte kan sluta jobba ska säga att det skulle bli jättetråkigt att inte jobba.
- Den som slutade jobba med för lite pengar säger att det inte var pengarna som saknades utan att längtan efter fd kollegorna blev för stor.
- Den som slutade jobba men inte lyckades fylla sitt liv med meningsfulla aktiviteter säger sig sakna sociala sammanhanget och strukturen.
- Den som sparat 75% av lönen i 10 år för att kunna sluta jobba vid 35 får svårt att erkänna att det var onödigt att äta kall gröt till lunch i 10 år eftersom livet utanför arbetslivet blev rätt trist.
Så jag är väl medveten om att det säkert kan upplevas som att jag försvarar FIRE och mina livsval. Det enda jag kan säga är att det har passat mig väldigt bra och att jag är extremt nöjd med att jag började spara en stor del av lönen för 17 år sedan.
Och ibland när jag hör om personer som jag inte riktigt tycker testat FIRE på riktigt men ändå dömer ut det blir jag lite frustrerad. Ungefär som om du själv brukar åka till Grekland varje sommar och öluffa och sen har du tipsat en kompis om det. När sen kompisen kommer och efter att ha bott i tält på en soptipp i Athen påstår att Grekland inte alls var någon höjdare.
Jag har det senaste kvartalet tyckt det varit lite svårt att veta vad jag ska köpa för aktier. Börsen har känts lite allmänt dyr och rabatten i investmentbolagen har aldrig varit lägre under de år jag följt dessa. Det har gjort att det blivit påfyllning i preff/d-aktier den senaste tiden till stor del i brist på annat, men också för att jag tycker 6% avkastning från dagens börsnivå ändå har känts attraktivt.
De senaste utdelningarna som har återinvesterats har dock gått oavkortat till Kindred som jag inbillar mig är börsens bästa köp just nu.
Kindred är ett stort och välanalyserat bolag så jag tror väl egentligen inte jag kommit på något som övriga marknaden har missat. Trots det kan jag inte låta bli att tycka att det känns väldigt billigt på dagens nivå.
Notera att jag inte ägde en enda aktie i Kindred årsskiftet 2017/2018 när jag slutade jobba. Det vill säga dagens innehav av 2610 aktier till ett värde av 368 000 kr har tillkommit via återinvestering av utdelningar från andra bolag. Under 2019 och 2020 låg Kindred i topp bland de bolag jag köpte aktier i. Förutom ovanstående är Kindred ihop med Investor mitt största innehav i min pensionsportfölj som kan följas via Shareville, där är jag lite mer aktiv och köper och säljer lite mer frekvent.
Som ni ser gjorde jag en paus i mina köp under den kraftiga uppgången under hösten 2020 och början av 2021. Jag tänkte att jag fick vara nöjd med den position jag hade byggt upp med snittkurs runt 70 kr när aktien snabbt gick upp till 140-150 kr. Men nu har jag alltså börjat köpa igen och tycker det känns väldigt prisvärt på 140 kr, vilket är lite sjukt med tanke på att man kunde köpa för 25-30 kr för lite över 1 år sedan.
Som sagt så tror jag egentligen inte jag kan göra någon avancerad analys av marginal och omsättning de kommande åren som övriga marknaden missat. Men tänkte ändå jag kunde bjuda på hur jag tänker när jag säger att 140 kr känns prisvärt. Så får ni gärna komma med motargument i kommentarsfältet.
Kindred lyckas just nu göra 4 saker samtidigt:
1. Fokusera på tillväxt. Delvis genom att ge sig in och växa på nya marknader. Satsningen i USA kostar till exempel mer än den smakar för närvarande, men Kindred räknar med att USA ska bli en viktig marknad inom några år.
2. Göra förvärv. För en tid sedan köpte man resterande del av bolaget Relax Gaming vilket kommer synas fullt ut i Kindreds siffror från slutet av året.
3. Utdelning. Efter kursuppgången motsvarar visserligen direktavkastnigen bara runt 3%, men det är ändå helt ok.
4. Återköp av egna aktier. Vid sidan om utdelningen så kommer man under 2021 återköpa några procent av aktierna i bolaget. Det vill säga du som äger x aktier kommer i framtiden äga en lite större andel av totala antalet aktier.
Att kunna göra alla dessa saker samtidigt tycker jag är ett riktigt styrkebesked. Var och en gör de ingen större skillnad på kort sikt, men det blir en väldigt kraftig cocktail om det får hålla på ett par år. Bolaget växer, du får utdelning som du kan köpa lite fler aktier för, bolaget köper tillbaka lite egna aktier vilket gör att totala antalet aktier som framtida vinster ska delas mellan går ner, bolaget växer lite till, du får lite högre utdelning osv.
Just nu ska vi dock komma ihåg att det är mycket som gått Kindreds väg på kort sikt. Vilket också syns i aktiekursen. Casino online växte kraftigt när många satt hemma under Corona. Sportspel fick en boost när väl idrotten kom igång igen hösten 2020. Marginalen för sportspel har varit väldigt bra tack vare gynsamma utfall i matcher och marknadsföringskostnaden har varit lägre än snittet tack vare lägre konkurrens och billigare reklampriser. Dessutom ska tex Nederländerna regleras inom kort vilket kommer slå på marginalen där. Så vi ska inte räkna med att nuvarande marginal är uthållig! Men om bolaget får växa med runt 10% om året vad gäller omsättning och de dessutom köper tillbaka lite egna aktier så gissar jag att 14-15 kr i vinst per aktie borde vara rimligt som ett normalvärde inom ett par år. Det är alltså ungefär samma nivå som man ligger på idag, men som just nu inte är ett normalvärde utan ett ovanligt bra år.
För ett bolag som är så välskött och växer så fint som Kindred, dessutom i en bransch som växer förstår jag inte varför marknaden ska vara villig att betala under 15 gånger vinsten per aktie. Vilket även det är lite lägre än börsen i snitt. 15x15 kr = 225 kr. Det vill säga en uppsida på cirka 60% jämfört med dagens kurs. Plus de utdelningar man får under resans gång. Skulle jag ha tänkt helt fel och vinsten per aktie snarare stabiliseras kring 9-10 kr så bör ändå nedsidan vara begränsad.
Jag köper dock inte Kindred på 140 kr för att förhoppningsvis sälja på 225 kr. Utan köper så mycket jag kan nu för att slippa betala 225 kr när jag ska fylla på i framtiden. Som vanligt köper jag för att behålla på evig sikt och leva på de utdelningar som genereras under resans gång. Om ingen ny fakta dyker upp eller kursen drar iväg så kommer jag lägga större delen av kommande månaders utdelningar på nya köp i Kindred.
Man stöter ofta på påståendet att större delen av ett bolags avkastning de senaste 10 åren har kommit från utdelningen jämfört med kurstillväxten. Senast jag stötte på påståendet var i Kvalitetsaktiepoddens frågeavsnitt nr 96 från 8 juli (fråga nummer 1). Där förklarades det med att mogna bolag kanske inte kan växa med mer än 5% om året och att kursen då allt annat lika ska gå upp med 5% om året. Och om då direktavkstningen är 5% så fördelar sig avkastningen från kurstillväxt och utdelning 50/50. Exemplet som sådant är givetvis korrekt, men det har smugit sig en en liten klurighet i frågeställningen.
Frågan härrör nämligen troligtvis från bolagens årsredovisning där det kan stå något i stil med "aktien har gått upp med 250% se senaste 20 åren, med återinvesterad utdelning har avkastningen varit 520%. Man får här intrycket att utdelningen stått för en större del av totalavkastningen än prisuppgången på aktien. Men det behöver inte vara fallet, det är helt enkelt effekten av att ränta på ränta. Låt mig ta ett exempel.
Du köper en aktie för 100 kr, den stiger i pris med 6% om året i 20 år. Det betyder en slutkurs på 320 kr (100 x 1,06^20)
Utöver kursuppgången har aktien delat ut 4% om året. Vilket gett en totalavkstning på 10% per år (där 6% är kursuppgång och 4% är utdelning). Med återinvesterad utdelning har du då ett värde på 672 kr efter 20 år (100x1,10^20).
Det vill säga vi har fått mer än dubbelt så mycket pengar i slutänden tack vare att vi återinvesterat utdelningen. Men det är fortfarande så att en större del av avkastningen kommit från värdestegringen. Det är helt enkelt en effekt av att 10% om året ger mer än dubbelt så bra avkastning som 6% om året över lång tid tack vare ränta på ränta. Mäter vi avkastningen på 1 år blir givetvis resultatet ett annat. Och hade vi bara fått utdelningen men ingen kursuppgång så hade avkastningen blivit sämre än om vi bara fått kursuppgång men ingen utdelning oavsett vilken tidsperiod vi mäter på, i exemplet med 6% resp 4%.
Enligt en artikel i DN har FIRE-trenden nu nått Kina. (Jag vet inte om, hur och för vilka artikeln går att läsa då den antagligen ligger bakom betalvägg för de flesta.)
I Kina kallas tydligen FIRE för "tang ping" vilket betyder ligga platt. Och intresset verkar vara enormt enligt fler medier än DN upptäckte jag när jag sökte runt lite på nätet. Fast frågan är om vi inte återigen riskerar att överdriva styrkan i en sådan här trend. Jag har länge varit lite skeptisk mot det som beskrivs som sen enorma "FIRE-trenden" i Sverige och tror tex Judo-trenden är minst lika stark (det är tydligen 20 000 personer som håller på med Judo i Sverige såg jag nyss på OS-magasiet). Och den enorma Judotrenden är det ganska lite snack om tycker jag.
Fenomenet tang ping verkar dessutom väldigt nytt i Kina. Som jag fattar det så föddes hela uttrycket i april i år. Och några av de grupper som nämns där fenomenet diskuterats har haft "nästan 10 000 medlemmar", vilket inte låter så imponerande med kinesiska mått mätt. Så kanske är det mer en media-hype än något som bubblar där ute på de kinesiska fabriksgolven. I Kina är det tydligen vanligt med något som kallas 996-jobb. Vilket betyder att man jobbar 9AM till 9PM, 6 dagar i veckan. Det vill säga en 72 timmars arbetsvecka. Så det låter ju inte helt orimligt att många gärna skulle vilka komma bort från det där om de kunde. Eller i alla fall gå ner på halvtid och jobba en svensk heltid.
Det stora intresset har dock inte fallit i god jord hos de styrande som inte vill riskera att folk får idéer och gör verklighet av det hela. Om några lyckas och berättar hur bra det är finns så klart risken att fler och fler får upp ögonen för det. Kina behöver enligt de styrande ökad konsumtion och högre BNP med hjälp av flitiga och lydiga medborgare. Censuren har därför slagit till mot grupper där fenomenet diskuteras och man får inte sälja produkter med budskapet tang ping på. Statlig media har även gått ut med det tydliga budskapet "Att ligga platt är skamfyllt. Bara hårt arbete ger lycka".
Så passa på att njuta av bloggen innan censuren slår till även här i Sverige.
Vår granne har ett körsbärsträd på sin tomt. Några meter bredvid trädet hade det kommit ett skott för ett nytt träd som var runt 30 cm högt. Då grannen är till åren kommen och inte ser något större behov av fler körsbär så frågade hon om jag ville ha skottet. Jag tackade ja mest för att vara artig, tog en spade, hoppade över staketet, grävde upp skottet och satte ner det på en lämplig plats i vår trädgård. Det hela tog kanske 3 minuter från frågan kom till skottet var nedgrävt på vår sida.
Nu tänker jag att jag skulle kunna ta mig an detta trädprojekt på tre sätt.
1. Glömma trädet. Leva övriga livet precis som vanligt. Eventuellt hälla på en kanna vatten en gång i månaden om jag råkar komma på det och det har varit väldigt torrt.
2. Lägga ner en del jobb på trädet. Vattna regelbundet och gå ut och mäta trädet en gång i månaden och se fram mot framtida körsbär. När det växer långsammare än väntat köps en säck gödsel som slängs på lite på vinst och förlust.
3. Engagera mig och förkovra mig i körsbärsträdsskötsel. Läsa på forum, låna böcker, fota mitt skott och fråga experter om råd. Sätta upp ett mål för hur högt trädet ska vara om 1, 3 och 5 år och hur många körsbär om året trädet ska ge om 10 år.
Nu är ju inte det här någon blogg om trädgårsskötsel. Utan jag kommer givetvis göra en koppling till sparande och investeringar.
Punkt 1 ovan skulle jag likna vid att sätta upp ett autogiro till några indexfonder. Det spelar ingen större roll att det tar lång tid för den riktiga ränta på räntaeffekten att ge full effekt. Eller att det troligtvis dröjer väldigt många år till det blir några körsbär. Eller kanske inte ens blir några körsbär alls. Eftersom trädet bara upptog 3 minuter av mitt liv och jag därefter inte lägger något engagemang på trädet har jag liksom inget att förlora. I sparande handlar det alltså om att designa livet så man klarar sig lika bra och trivs jättebra med livet utan de där kronorna som dras på autogiro varje månad. Det blir liksom ingen uppoffring och man måste inte gå in och titta på kontot varje månad och räkna ner dagarna till när man i framtiden ska bli riktigt rik. Utan livet rullar på och utan att man tänker på det så växer portföljen och körsbärsträdet av sig själv där någonstans i bakgrunden.
Punkt 2 tycker jag är det sämsta alternativet. Man lägger ner jobb och engagemang men utan att njuta av det. Det blir som ett arbete och en uppoffring under resans gång. Det kommer kännas som det tar en fruktansvärd tid innan allt jobb med trädet genererar några körsbär och är sen körsbären sura så känns allt jobb bortkastat. Att vänta flera år och lägga ner 10-tals timmars jobb för att få några sura körsbär är inget roligt. När det kommer till sparande motsvarar detta att vara för kortsiktig och göra sparandet till något jobbigt och tråkigt. Man lider varje månad när man måste stoppa in pengar i sparandet istället för att göra något kul och på jakt efter snabb avkastning tar man förhastade beslut och stora risker.
Väljer man istället vägen i punkt 3 blir även resan något värd. Man har skapat en intressant hobby som ger glädje även under resans gång. Resultatet blir troligtvis bättre än i punkt 2, men oavsett om körsbären blir goda eller inte så har man haft kul på vägen. Det spelar inte så stor roll om det tar 5 eller 10 år att få körsbär eftersom det inte varit något jobbigt utan något roligt. Det här motsvarar så klart de som har gjort aktiesparande till en hobby, där det är roligare att köpa 7 aktier i Kindred och följa rapporten och VD-presentationen än att sätta 1000 kr på en fotbollsmatch och följa matchen. Eller där man hellre köper en aktie i H&M än en t-shirt från samma ställe.