Att jag gillar att köpa fler aktier tror jag ingen återkommande besökare här på bloggen har missat. Trots att vi räknade med att klara oss ekonomiskt redan när jag slutade jobba för över 4 år sedan och trodde min fru skulle sluta jobba kanske 2019 eller 2020 så har det fortsatt att komma in tillräckligt med pengar för att vi ska klara oss utan att ta från portföljen. Det har inneburit en säkerhetsmarginal i form av några extra års återinvesterade utdelningar.
Ibland funderar jag på vad vitsen är med det, då inte så jättemycket talar för att vi kommer behöva dubbelt så mycket pengar som 70 åringar (i dagens penningvärde) än som 40 åringar. Och då har jag inte ens räknat med de inkomster som borde fortsätta komma in ett tag till och uttag av pension som borde vara möjligt med några tusenlappar i månaden från 60 till döden. Men samtidigt det är bra med marginal och så länge det känns kul och funkar bra att börja bygga upp en position på 1 500 st Diös-aktier även om det inte var planerat sedan tidigare och att utdelningen därifrån troligtvis inte kommer behövas är det ju bara att köra på.
Men om vi med ett kapital på 10-15 miljoner tycker att det ibland känns lite meningslöst att köpa Diös-aktier för 150 000 kr så måste man ju tänka lite likadant kring de riktigt rika personer som är huvudägare i något bolag men samtidigt breddar sin portfölj genom att köpa positioner i andra bolag som de inte har någon direkt koppling till. Jag tänker nu senast på Rutger Arnhults portfölj som Placera gick igenom. Rutger har alltså aktier för 26 miljarder där merparten ligger i de fastighetsbolag som han har eller har haft en ledande befattning i. Och det är ju fullt rimligt att han väljer att äga dessa aktier, och till och med köpa fler ibland, även om det inte kommer behövas fler aktier i Castellum för att sätta mat på bordet vare sig för honom själv eller kommande 5 generationer. Men jag undrar vad drivkraften för någon som har 26 miljader är att köpa aktier för 9 miljoner i Evolution (0,03% av hans portfölj) eller 1,1 miljoner i Sinch (0,00% av hans portfölj). Även om dessa bolag skulle bli jättebra investeringar kommer ju inte pengarna påverka honom på något sätt?
Vad tror ni är drivkraften? Och skulle ni också köpa aktier i massa olika bolag om ni hade flera miljarder?
När man som mig bloggat i över 15 år kan det ibland vara svårt att komma på något nytt att skriva om. Då är det ibland välkommet med frågor från er läsare som kan ge inspel. Oftast svarar jag bara på frågan via mail, men ibland blir det grunden till ett nytt inlägg. För är det någon som undrar något så kanske fler har liknade tankar. Och ibland kan andra läsare komplettera svaret i kommentarsfältet så flera infallsvinklar kommer fram.
Därför tänkte jag under en period testa ett nytt koncept här med veckans fråga som jag publicerar på helgen. Jag har ett par frågor på lager nu, men skicka gärna in frågor som du vill ha en åsikt om eller diskussion kring. Maila mig på bloggmiljonaren@hotmail.com (du blir så klart anonym om frågan publiceras på bloggen).
Veckans fråga lyder:
Jag och min sambo träffades för 8 år sedan och vi har 2 gemensamma barn (ingen av oss har barn sedan tidigare). När vi träffades bodde han i ett hus där jag nu flyttat in. Vi har separat ekonomi men delar på räkningarna och jag betalar dessutom en symbolisk summa varje månad för att han äger bostaden. Bostaden är värd cirka 5 miljoner, tillräckligt stor för vår familj och vi trivs bra. Så vi har inga planer på att flytta. Nuvarande upplägg fungerar bra så länge vi är tillsammans, men jag funderar på hur jag skulle klara mig om vi i framtiden skulle flytta isär. Då skulle han ha ett fint hus som stigit en massa i värde och jag inte ha någonstans att bo. Borde jag be om att få köpa in mig i bostaden så jag äger halva om vi i framtiden skulle separara?
Jag pratade med en kompis och hon tyckte jag skulle prata med en familjejurist, men det känns lite onödigt dyrt så testar här :)
Svar:
Den här typen av frågor hur man ska dela upp ekonomin eller lösa ekonomiska frågor inom ett förhållande tycker jag är väldigt svåra. Det blir på något sätt som att någon utomstående ska berätta för er hur ni ska dela upp hushållsysslorna eller vem som ska ta hand om barnen när de är magsjuka på natten. Förhoppningsvis kan man lösa det bäst själva och hitta något som känns bra för båda, även om det inte baseras på någon paragraf i lagboken. På sätt och vis är det väl klokt att ta hjälp av en jurist i förebyggande syfte när man är sams snarare än för att reda upp konflikter i efterhand, men som jag ser det är detta inte en juridisk fråga utan något man får försöka prata ihop sig om inom förhållandet.
Så över till den konkreta frågeställningen så känns det ju som ni båda är nöjda och det funkar bra nu så länge ni bor ihop. Frågan blir alltså om du ska köpa halva bostaden för att kunna sälja den om ni eventuellt separerar i framtiden. Det tycker jag låter som en liten bökig omväg. Jag vet inte hur ditt sparande ser ut men kan du skrapa ihop pengar till kontantinsats för att köpa halva bostaden och får lönelöfte på resten antar jag att du har en ok ekonomi och då kanske det är ett lika bra alternativ att försöka spara ihop pengar till en eventuell framtida bostad genom ett månadssparande på börsen. Förhoppningsvis behövs inte pengarna till ny bostad om ni fortsätter vara ett par och då kan pengarna användas till något annat kul till exempel trygga pensionen.
Jag kan bara tala för mig själv, men för mig och min fru kändes det väldigt bra och gifta oss och slå ihop våra ekonomier. Då slipper man betala varandra symboliska summor eller oroa sig för ett någon skulle klara sig bättre vid en framtida skilsmässa. Utan man kan fokusera helt på att bygga upp något så bra som möjligt ihop som båda gynnas av. Det förutsätter dock att man har ungefär samma syn på pengar.
Vad tycker ni andra? (Har ni kommentarer så klicka gärna på inläggets rubrik så ni kommer in på just det här blogginläggets sida innan ni kommenterar. Då hamnar kommentaren rätt. Kommenterar ni istället under det översta inlägget på bloggens startsida där alla de senaste inläggen syns efter varandra blir det en mer allmän kommenter på bloggen som inte hänger ihop med det här inlägget och svävar runt lite fritt och dyker upp på framtida inlägg när man minst anar det.)
För en månad sedan tittade jag i ett blogginlägg på sparappen Nowo som erbjuder ett antal olika metoder för att pensionsspara. Fokus ligger på att regelbundet spara små belopp under en lång tid vilket genom ränta på ränta kan bli ett betydande tillskott till pensionen.
Idag tänkte jag i stället titta lite närmare på bolaget Nowonomics AB, som alltså är företaget som äger tjänsten Nowo.
Du hittar bolagets aktie exempelvis här hos Avanza.
Nowonomics beskriver sig själva som ett fintechbolag baserat i Stockholm som ska hjälpa till att lösa samhällsproblemet med låga pensioner. När vi ska titta på bolaget ur ett investeringsperspektiv är det några saker vi bör ha i åtanke:
- - Bolagets verksamhet är som för nästan alla digitala bolag väldigt skalbar. Det vill säga kostnaden för att driva bolaget, drift av appen och fondförvaltningen kommer inte stiga speciellt mycket även om antalet kunder skulle tiodubblas.
- Fokus ligger på mikrosparande. Det betyder att kunderna avsätter relativt små belopp varje månad till ett långsiktigt sparande, snarare än flyttar stort befintligt sparkapital från en annan aktör. Pengarna kommer därmed in i långsam takt från en ny kund.
- Bolaget har bara varit i gång sedan 2015 med stor kundtillströmning de senaste åren. Det vill säga många av kunderna har fortfarande väldigt små belopp sparade i tjänsten. Bolaget säger själva i årsredovisningen för 2021 att kunder som tillkom under 2018-2019 under 2021 började bidra med nettopengar till affären. Det vill säga det är något års startsträcka för en ny kund att bli lönsam.
- - Bolaget investerade runt 10 miljoner i marknadsföring under 2021. Vilket är väldigt mycket för ett bolag med nettoomsättning på 1,5 miljon under samma år. Detta bidrog till 15 000 nya kunder vilket så klart är bra. Men det syns inte i någon större omfattning på intäkterna för 2021, dessa nya kunder behöver stanna kvar och fortsätta spara pengar för att börja generera intäkter på allvar inom ett par år.
Utifrån ovanstående blir det alltså en fråga för oss investerare att fundera kring framtida potential snarare än att stirra sig blind på 2020 eller 2021 års resultat för bolaget. Något jag som utdelningsinvesterare som vill kunna leva på aktieutdelning här och nu inte är så van att göra.
Då man valt en rörlig fondavgift så riskerar intäkterna just nu att svänga väldigt mycket från år till år beroende på om man lyckas slå jämförelseindex och ta ut en avgift eller inte. Detta blir dock en ren strategifråga för bolaget om man tycker denna svängighet i intäkterna är ok att leva med eller om det vore att föredra att ha en lägre fast avgift.
Över lite sikt tror jag inte vi behöver grubbla exakt på vilket avgift man tagit ut ett visst år via den rörliga avgiften. Utan att man snarare bör räkna med 1-1,5% i förvaltningsavgift per år i genomsnitt, vilket ligger i linje med ett genomsnitt för fonder i Sverige. Då Nowo är en tjänst som ska inspirera och göra fondsparande lättillgängligt och enkelt bör man inte behöva konkurrera enbart på pris, men det blir troligtvis svårt att växa sig riktigt stor med en avgift klart högre än marknadens snitt.
Om vi då räknar med 1-1,5% i avgift per år i snitt kan vi räkna baklänges och se vilket förvaltat kapital som skulle behövas för att komma upp i låt säga 20, 50 eller 100 miljoner per år i fondavgifter. I nästa steg kan vi då se hur många kunder och genomsnittlig förvaltat kapital hos dessa kunder som kommer krävas.
Exempelvis 100 000 kunder som i snitt har 100 000 kr i investerat kapital = 10 miljarder i förvaltat kapital x 1% årlig avgift = 100 miljoner om året. Bara för att ta ett väldigt enkelt exempel.
Detta kan sedan sättas i relation till 2021 års kostnader som låg runt 20 miljoner kronor. Samt dagens börsvärde på cirka 200 miljoner kronor. Ja skulle man lyckas med siffrorna ovan inom 5-7 år bör det bli en väldigt bra investering.
För att en kund ska komma upp i 100 000 kr i sparat kapital krävs ett månadssparande på 1 000 kr som ger 7% avkastning under 7 år, vilket inte bör vara några fantasisiffror. Då vi pratar pensionssparande så handlar det så klart förhoppningsvis om betydligt mer än 7 år för många kunder, men då är vi också väldigt många år fram i tiden, vilket så klart blir en osäkerhet att räkna på.
Nyckeln till Nowonomics långsiktiga framgång blir som jag ser det att vara uthållig och få kunder som stannar och som fortsätter spara. Faran blir om Nowos app upplevs som ett kul och bra sätt att mikrospara några procent varje gång man drar kortet och att kunderna gör det under en period men sedan tar ut pengarna och sätter in i någon annan fond eller konsumerar upp pengarna när kapitalet kommit upp i låt säga 30 000 kr. Då tappar vi hela skalbarheten och den långsiktiga ränta på ränta-effekten som gynnar såväl sparare som förvaltare i behov av ett stort totalt investerat kapital. Att hela tiden värva nya kunder som börjar från noll blir en dyr affär.
Som investerare bör vi alltså titta noga i kommande rapporter på dels antalet nya kunder och det totala förvaltade kapitalet och se hur det utvecklas i förhållande till vår egen långsiktiga prognos. Detta är enligt mig viktigare än den kortsiktiga resultatutvecklingen. Jag har fått upp ögonen för Nowonomics och kommer följa det med intresse kommande år för att se hur antalet kunder och förvaltat kapital utvecklar sig.
Som säkert ingen missat har börsen haft det lite kämpigt hittills i år. Vår portfölj är ner 12% vilket får anses ok med tanke på att storbolagsindex i Stockholm är ner runt 17% och bredare index i Stockholm ner ytterligare lite. En rätt stor andel globalfonder och tillväxtmarknadsfonder som bara tappat 7% och några tappra aktier som Johnson&Johnson och Telia som till och med ligger på plus i år har räddat upp totalen. H&M, Castellum, Volvo och Investor är exempelvis ner 25-30%.
Så idag när jag fick utdelning från både Investor och Volati Pref kändes det toppen att få köpa för runt 30 000 kr till något som förhoppningsvis på lite sikt kommer ses som reapris. En aktie som jag tycker blivit otroligt nerpressad är SBBs D-aktie (och även dess B-aktie så klart som jag inte äger, men den kom från en rätt upptryckt nivå).
På dagens kurs får vi hela 8,7% direktavkastning i SBB D, och det kan inte förklaras av bara högre inflation och ränta då den gått ner så mycket mer än många andra D-aktier och preffar som även de missgynnas av högre ränta/inflation. Så det måste helt enkelt handla om misstro mot bolaget. Själva påstår SBB att de inte har några problem att höja den ordinarie utdelningen för B-aktien trots en ränta på 10% vilket är mycket högre än någon tror på. Och då har alltså D-aktien ytterligare tre lager av säkerhet där utdelningen för B först kan låta bli att höjas, sen sänkas och sen slopas helt innan D-aktiens utdelning ska behöva ställas in.
Jag tror bara jag köpt D/pref till över 8% direktavkastning en gång tidigare och det var under en mycket mycket kort period när jag kunde köpte några Volati Pref för under 500 kr i mars 2020 där marknaden i stort sett hade slutat fungera för preffar och D-aktier under några dagar i värsta coronaraset. Kommer inflationen ner till runt 3-4% i höst för att på sikt komma ner till 2-3% så måste en D-aktie baserad på samhällsfastigheter till 8,7% direktavkastning för en person som vill leva på 4% plus inflation vara extremt fördelaktigt. Ska direktavkastningen någon gång i framtiden hamna på 6,5% får vi 30% kursuppgång. Plus de årliga 8,7% utdelning. Återstår då ren bolagsrisk som snarast måste handla om rena oegentligheter med siffrorna för att D-aktiens utdelning ska vara i fara.
Jag tryckte i alla fall till och köpte några hundra stycken SBBD, köpte även lite Investor till 18% substansrabatt samt lite pliktskyldigt köp i portföljens minsta bolag Diös. Och vips var 30 000 kr satt i arbete. Imorgon kommer det mer utdelning och jag kör då vidare på samma spår.
Jag har även lite Investor i mina lilla pensionsportfölj och där gick utdelningen till några aktier i Evolution, ett bolag som jag bara äger i pensionsportföljen och som där är överlägset största innehav. Men portföljen är liten jämfört med huvudportföljen så på totalen är Evolution ett bolag som väger runt 1,5%. Pensionsportföljen går att följa via Shareville.
Rätt ofta, nu senast i Sparpodden där de pratade om boken "Just keep buying", sägs att det i början av ens resa som sparare och investerare är det klokt att fokusera på sparandet, för att senare fokusera på investeringarna.
Och rent matematiskt är detta så klart lätt att bevisa. Har man 50 000 kr i kapital så kommer det ha mindre effekt att öka avkastningen från 8 till 9% per år än att öka sparandet från 2 000 kr i månaden till 3 000 kr i månaden. Har man däremot 50 miljoner i kapital kommer varje procent högre årlig avkastning vara mycket viktigare än om det stoppas in några nya pengar genom ett månadssparande från lönen. Så visst i början är det inte hela världen om man gör några misstag, väljer en fond med lite onödigt hög avgift på sin vanliga storbank eller på annat sätt får lite sämre avkastning. Det viktiga är att komma igång med ett sparande och varje månad få pengar över som kan investeras. Så långt är allt frid och fröjd med påståendet.
Det stora problemet med den senare delen av detta resonemang är att man utgår ifrån att det går att få högre årlig avkastning för gemene man bara genom att "fokusera på investeringarna". Tar vi vår portfölj på runt 13 miljoner kronor och säger att jag på något sätt kunde öka den årliga avkastningen med 2 procentenheter jämfört med index och att index ger 7% per år kommande 10 år skulle detta arbete vara värt runt 5 miljoner kronor (28 resp 23 miljoner i värde om 10 år). Säg att jag skulle kunna hitta denna extra avkastning genom att "fokusera på investeringarna" och lägga ner 2 timmar extra i veckan på börsen varje vecka under dessa 10 år så skulle timlönen bli runt 5 000 kr. En helt ok timlön får man välj ändå säga.
Frågan är dock om avkastningen verkligen skulle bli bättre om jag la ner 2 timmar i veckan på intensivt arbete med portföljen? Kanske skulle det leda till en högre avktivitetsnivå med högre courtagekostnad som följd. Dessutom är min erfarenhet att jag påverkas mer psykiskt av investeringar som jag gjort nyligen och tagit ett kortsiktigt "bet" på jämfört med om Investor som jag ägt i 8 år och tänkt äga i 38 år till går upp eller ner 2% en dag vilket inte bekymrar mig det minsta. Och med stress från ökad psykisk påverkan från portföljen ökar risken att ta förhastade och dåliga beslut.
Kanske är det så att när portföljen passerat 20 miljoner och kan svänga med 200 000 kr om dagen nästan varje dag så bör man lägga ner mindre fokus på investeringarna? För att risken att ta dåliga beslut och drabbas känslomässigt blir större då än när portföljens värde svänger med låt säga 1 000 kr om dagen, vilket de flesta kan ignorera. Dessutom klarar sig säkert de flesta jättebra med börsens genomsnittliga avkastning när portföljen väl kommit upp i dessa 20 miljoner.