Blog Archive
Jag pratade i somras med två yngre personer (25-30 år) som båda var intresserade av investeringar och att bygga upp något stort under sin livstid. Jag skulle säga att båda är entreprenörstyper som har goda möjligheter att bli framgångsrika inom företagande om de kämpar på. Båda två var dock rätt ointresserade av aktiemarknaden visade det sig. De hade mängder med idéer om allt från e-handel till fastigheter. När vi pratade på slog det mig flera gånger hur smidigt det ändå är att investera i aktier.
Visst man kan köpa en hyreshus med några lägenheter och löpande renovera och höja standarden och därmed hyrorna. Har man gjort en bra analys har man köpt på en ort där efterfrågan på hyresrätter snarare stiger än sjunker. Och har man tur så får man skötsamma hyresgäster som betalar hyran i tid och inte slår sönder grejer. Man kan få en bra hävstång på sitt egna kapaital om man belånar huset lagom högt, men får så klart vara lite om sig och kring sig vad gäller bankkontanterna så de inte blåser en på en för hög ränta eller helt plötsligt börjar bråka om lånet bara för att huspriserna faller och man redan har ont i magen. Om man kör på 5-10 år och stoppar pengar på hög så kanske man fått ihop tillräckligt så man kan köpa ett hus till och då går det dubbelt så fort att få ihop pengar till det tredje huset. Att man med två hus samtidigt nästan får dubbelt så mycket möjliga problem får man leva med. Om man någon gång ångrar sig eller känner att man inte längre orkar sköta husen kan man säkert hitta en köpare, bara man inte har panik att sälja för då blir nog inte priset något vidare. Man får kanske anlita en mäklare som kan hjäpa till med försäljningen, även om det kostar lite pengar.
Eller så köper man bara ett fastighetsbolag på börsen. När man får lite utdelning eller någon hundralapp över så är det bara att köpa en extra aktie, motsvarande kanske 0,02 kvadratmeter av bolagets totala bestånd. En aktie som även den redan nästa år ger utdelning den också. Rutinerade proffs tar beslut om vad och hur det ska renoveras, har kontakt med banken och avgör vilka orter som är rätt att satsa på. Skulle du vilja sälja 1, 10 eller 100% av ditt innehav är det gjort på några sekunder.
Visst man kan köpa några hektar skog. Har man en duktig mentor som man fått gå bredvid några år i dennes skog så kan man göra mycket av det enklare jobbet med gallring och plantering själv. Annars får man köpa in den tjänsten vilket så klart slår lite på lönsamheten. Klarar man sig från barkborrar och stormar så kan man avverka efter ett antal år och då får man loss pengar så man kan köpa lite mer skog. Bara att hoppas att någon av grannarna vill sälja de närmaste åren, för det blir ju ingen riktig stordriftsfördel att ha småplättar med skog utspritt på ett för stort område.
Eller så köper man ett skogsbolag på börsen. När är man får lite utdelning eller någon hundralapp över så är det bara att köpa en extra aktie, motsvarande kanske 0,02 hektar av bolagets totala bestånd. Exakt var dessa hektar ligger i förhållande till de 12,2 hektar man indirekt redan äger behöver man inte grubbla på. Inte heller hur massapriserna rört sig i det korta perspektivet så om det är mest lönsamt att avverka nu eller nästa år. Skulle du vilja sälja 1, 10 eller 100% av ditt innehav är det gjort på några sekunder.
Missförstå mig rätt nu. Jag lockas själv många gånger av att äga något fysiskt som man verkligen kan ta på. Att sitta och titta ut över en sjö och veta att man äger skogen på andra sidan sjön skulle vara fantastiskt. Men jag inser samtidigt vilken otrolig lyx det är att ha tillgång till aktiemarknadens likviditet där det är så otroligt lätt att öka (och minska) sitt ägande löpande så fort man får lust eller pengar tillgängligt. Man får till och med utdelningen insatt på kontot även om man glömt bort att man äger aktien. Det gör att jag personligen landar i att de första 15-20 miljonerna gör sig bäst på börsen. Efter det skulle andra alternativ kunna börja vara intressant för min del. Men om man som i de två unga entreprenörernas fall har drivet, talangen och uthålligheten kan nog privata investeringar många gånger vara en snabbare väg till en förmögenhet.
Aktiemarknadens fördel gäller så klart även den som väljer att investera i aktiefonder. Där det till och med är lättare att köpa automatiskt och för exakt det belopp man önskar vid varje tillfälle.
Kanske är det måndag förmiddag när du läser det här och du har just dragit igång den första arbetsdagen efter semestern. I så fall hoppas jag att det känns ok både idag och igårkväll när du ställde väckarklockan. För egen del var den sista dagen på semestern årets värsta dag 2016. Sen 2017 kändes det lite bättre då jag visste att det bara var några månader kvar. Detta är så klart ingen långsiktigt hållbar lösning och hade jag inte vetat att jag bara hade max två år kvar på jobbet den där söndagen sommaren 2016 hade jag så klart behövt göra något åt situationen och försöka byta jobb. Men jag valde att kriga på då jag hade en ok lön och var inkörd på jobbet. Jag hade helt enkelt inte riktigt energin att börja om och lära mig massa nytt på ett ny arbetsplats när det var så kort tid kvar. Sen var det inte så hemskt måndag förmiddag när jag väl var på plats på jobbet som jag kände kvällen innan ska tilläggas.
Nu kanske jag inte är rätt person att ge tips om hur man ska tänka om det känns tungt att börja jobba. Jag pallade ju bara något år efter att jag började få den här känslan, men tänkte ändå berätta lite hur jag tänkte när det kändes tungt att behöva gå till jobbet.
- Fundera på om du verkligen behöver jobba på det sätt du gör nu. Kanske klarar du dig redan nu på lite lägre inkomst om du redan kommit en bit på resan mot ekonomisk frihet. Jobba mindre eller friare kan vara en variant även om det innebär en lägre lön och därmed ytterligare något år i arbetslivet. Själv funderade jag på detta men valde ändå att fortsätta jobba heltid.
- Försökt hitta de positiva delarna på jobbet. Kanske har du några kollegor som du trivs bättre med än med andra. Lägg fokus på dessa personer.
- Hitta några saker att se fram emot i höst. Något TV-program du följer som äntligen ska dra igång igen, en födelsedagsfest du ska på i september eller kanske något roligt projekt utanför arbetet.
- Gör sparandet till ett ännu större intresse. Att kunna se fram mot den 25e som innebar nya aktieköp gjorde verkligen att varje månad fick en egen höjdpunkt för mig. jag fick fler och fler aktier och kom närmare och närmare friheten. Avvägningen blir ju att inte bara gå och vänta på den 25e eftersom varje månad som går också innebär en mindre månad kvar att leva.
- Njut av att sommaren inte är slut. Kommer du ihåg i början av maj när du reagerade på att det helt plötsligt var ljust på kvällarna? Ikväll är solen uppe längre än 1 maj och vädret ska bli bra hela veckan i hela landet. Augusti är en sommarmånad, så låt dig inte luras att hösten redan är här.
Förhoppningsvis förstår du inte alls vad jag pratar om med detta inlägg och tycker det ska bli riktigt kul att komma igång och jobba. Du kanske tänker dig jobba väldigt många år till och läser min blogg av andra skäl än att kunna minimera antalet dagar i arbetslivet. I så fall är det bara att glömma ovanstående. Men om du en vacker dag precis som jag går från att tycka jobbet är rätt kul till hemskt tråkigt kan du kanske komma tillbaka till det här gamla inlägget och hitta lite inspiration.
När det kommer till sammansättning av portföljen, så kallad portföljstrategi, finns det lite olika skolor. Den vanligaste åsikten är att man bör sprida riskerna genom att investera brett. Till exempel är en av Aktiespararnas så kallade gyllene regler att man bör ha 10-15 olika bolag fördelat på minst 5-6 olika branscher. Detta för att minska bolagsrisken så att portföljen som helhet inte drabbas lika hårt om ett bolag eller en hel bransch får problem. Andra tycker istället att man kan stoppa alla ägg i samma eller i alla fall få korgar förutsatt att man vaktar dessa få korgar väldigt noga. Det vill säga om man verkligen är påläst i ett mindre antal aktier så kan man genom att följa dessa bolag noga minska risken att man går på en nit. Förutom det här med antalet aktier i portföljen så finns det också en mängd olika strategier kring hur stor andel av den totala portföljen som ska vara investerad i aktiemarknaden respektive andra saker som räntor, guld och så vidare.
Om ovanstående finns det hur mycket som helst att läsa. I detta inlägg tänkte jag istället titta lite på en annan typ av portföljstrategi som är mer fokuserad på just det här med att spara ihop ett kapital man kan leva på under resten av sitt liv. Flera av dessa strategier bygger på tron att aktieutdelningen ska vara mindre volatil än aktiekurserna. Det vill säga stiga långsammare än aktiekursen i tider när börsen går bra och sjunka mindre eller inte alls när börsen går dåligt. Detta har stämt historiskt, men har i år visat sig vara helt fel. Börsen är tillbaka nära nollan för året medan utdelningarna i många fall försvunnit helt.
Om 2020 blir ett undantag eller om det kommer hända fler gånger i framtiden att utdelningarna förändras mer än aktiekurserna som helhet återstår att se. Men oavsett vilket kan det nog finnas en fördel med att förlita sig parallellt på aktieutdelning och att att kunna sälja aktier eller fonder utan utdelning.
4% regeln - grunden i FIRE
Den vanligaste strategin när man läser om tidig pensionering (FIRE) är 4% regeln. Den bygger oftast på grundupplägget att man investerar i breda indexfonder med låg avgift och sparar på tills man har 25 gånger sitt årsbehov av pengar. Då slutar man jobba och säljer 4% av fondernas värde år 1, därefter talar det mesta för att man kan höja uttaget med inflationen och pengarna räcker väldigt länge eller kanske för alltid. Faran är om man springer in till chefen och säger upp sig när börsen rusat på kort tid, eftersom risken för snabb nedgång då är större än om börsen gått sidledes i ett par år. Med 4% regeln är man nämligen som mest sårbar och börsen går ner mycket de första åren.
Det finns också varianter av 4% regeln som bygger på att man inte alltid höjer uttagen med exakt inflationen, utan på olika sätt anpassar uttaget efter börsläget för att minska risken att pengarna tar slut. Det mest extrema blir så klart att helt anpassa uttaget efter portföljvärdet så man alltid tar ut 4% av aktuellt värde, men då får man vara beredd på att uttaget kan minska med 40-50% från ett år till ett annat.
Att sälja en viss procent av värdet varje år fungerar så klart även på aktier, till exempel om man valt att investera i aktier med väldigt låg eller ingen utdelning alls. Där avkastningen precis som i fonder utan utdelning uteslutande ska komma från värdestegring.
Leva på utdelningar
Ett alternativ till indexfonder där 4% säljs det första året är att sätta ihop en aktieportfölj som ger ungefär 4% i direktavkastning. När utdelningarna täcker dina omkostnader säger du upp dig. Tanken med runt 4% utdelning är att chansen då borde vara god att utdelningarna stiger minst i takt med inflationen över tid eftersom det i princip är samma sak som testats historiskt vid 4% regeln. Men många vågar lita på sin portföljs långsiktiga möjlighet att höja utdelningarna även om direktavkastningen är kanske 5% i snitt under ett "normalår".
Här bör man tänka till på hur man gör enstaka år om utdelningarna blir lägre än beräknat. Är det ok att sälja lite aktier om inte utdelningen räcker ett enskilt år?
Dessa två ovanstående strategier är ju rätt enkla att förstå och i gunden påminner de väldigt mycket om varandra. Är man duktig på att investera kan man så klart plocka ut mer än 4% om året utan att urholka värdet. Den enklaste är ju så klart att förlita sig helt på indexfonder vilket gör att man kan lägga kanske en timme om året på hela upplägget med att sälja en lagom dos en gång om året. Men många av oss som har det här med sparande och investeringar som en hobby gillar att krångla till det lite. Jag tänkte därför ta upp lite olika varianter och kombinationer av de två ovanstående som jag stött på.
Buffert på sparkonto
Oavsett om man tänker sälja aktiefonder eller leva på utdelningen kan lite framförhållning öka tryggheten. Ett sätt att uppnå detta är att låta pengarna mellanlanda på ett buffertkonto. Till exempel kan den som vill leva på aktieutdelning ta utdelningarna från år 1 och stoppa på ett sparkonto och sen börja använda dessa pengar för konsumtion först år 2. På så sätt får man nästan ett helt års framförhållning från det att utdelningen meddelas på våren till pengarna ska börja användas i januari året efter. Under denna tid kan man minska kostnaderna eller se över möjligheterna att tjäna lite kompletterande pengar. Kanske kan man också låta bufferten minska under dåliga tider så man går ur en lågkonjunktur med bara ett kvartals buffert på sparkontot medan bufferten får växa lite under goda år med oväntat höga utdelningar.
Fonder som täcker upp tillfälligt i väntan på pension
Den här strategin lämpar sig extra bra för den som har kanske 10 år kvar till den vanliga pensionen börjar trilla in varje månad. Man kan då göra en relativt bra prognos på hur mycket pension man kommer få ut varje månad. Vi säger att prognosen visar att du ska få 10 000 kr i månaden efter skatt i pension från och med om 10 år och sen resten av livet (för att göra det enkelt). Aktieportföljen delar ut 15 000 kr i månaden efter skatt vilket gör att du om 10 år får ut totalt 25 000 kr i månaden i dagens penningvärde vilket är precis vad anser dig behöva. Du vill inte sälja några aktier men vill sluta jobba nu direkt och behöver något som ger ett extra tillskott på 10 000 kr i månaden de kommande 10 åren. Detta löser du genom att ha 1 200 000 kr i ett fondsparande där du löpande säljer av fondandelar varje år för att komplettera upp aktieutdelningen. Du kan här sälja av betydligt mer än 4% om året eftersom det är helt ok att kontot minskar i värde över tid. På så lång tid som 10 år bör du få positiv avkastning men inget du räknar med, allt över inflationen i avkastning blir ren bonus. Har du 3-5 år kvar till pensionsutbetalningarna kan du använda samma metod men bör nog fundera på att ha pengarna på ett sparkonto istället för i fonder.
Stabila utdelare som täcker alla nödvändiga kostnader
Den här varianten har jag sett på några håll och den bygger på att man delar upp sin aktieportfölj, antingen på riktigt på olika konton eller bara mentalt. Som en grund har man några bolag där man tror risken för sänkt utdelning är väldigt låg. Det skulle kunna vara preferensaktier som har en fast utdelning eller bolag som Johnsson&Johnsson med över 50 års historik av att alltid höja utdelningen. Sen ser man till att utdelningarna från dessa bolag täcker alla fasta eller mest nödvändiga kostnader som boende, mat etc.
Utöver detta har man fonder eller aktier där utdelningen inte känns lika säker. Dessa ska täcka sånt man vill kunna göra men som inte är absolut nödvändigt och där kostnadsnivån går att påverka. Om inte utdelningen räcker till mat och boende är det väldigt tråkigt, men kanske upplevs det ok att semesterkassan vissa år blir lite lägre.
Kanske har jag missat några andra kluriga upplägg. Har ni några egna favoriter ni hittat ute bland andra blogger eller kanske någon egen hemsnickrad variant?
Sensommaren och hösten 2018 fick jag plötsligt lite lust att plocka blåbär. Jag tänkte väl något i stil med att blåbär är gott och nyttigt och att det på något sätt ingår i FIRE-livsstilen att utnyttja sånt som går att hitta gratis när man helt plötsligt har väldigt mycket tid. Jag har alltid gillat att vara ute i skogen, men under åren jag jobbade kom jag mig aldrig för att plocka blåbär. 2018 hittade jag inte så mycket, jag var ute ett par gånger men jag började troligtvis för sent i kombination med att jag tror att det var ett dåligt år. Förra året plockade jag lite mer seriöst, men det mesta plockade jag på slutet av träningspass med min MTB i skogen. Det blev inte så jätteseriöst att halta omkring med cykelskor med en olåst MTB liggande som man inte ville komma för långt bort ifrån. Men jag fick ihop drygt 5 liter, oftast plockade jag bara 3-4 dl per gång.
I år var jag riktigt peppad på att plocka betydligt mer och när jag för en månad sen såg att det höll på att bli ett riktigt bra blåbärsår så köpte jag en plockare för 40 kr. Målet blev direkt att jag skulle plocka 20 liter vilket innebär runt 15 liter i frysen och sen en del paj och blåbär i kvargen varje dag för de sista 5 literna. Plockaren blev ett otroligt lyft även om man får lägga lite tid på rensning när man kommer hem. Men jag plockar lätt över 2,5 liter i timmen nu jämfört med kanske en halvliter i timmen för hand. Vi har delat kyl och frys där kylen står för 60% och frysen för 40%, så förvaringen är stora problemet. Jag fryser in de i burk och flyttar sen över till plastpåsar som går att pressa in i frysen utan luft emellan.
Jag plockade lite i början av juli och sen hade jag uppehåll i nästan två veckor när vi var på resande fot och sen har jag plockat lite mer nu i slutet av juli. Då jag insåg att 20 liter skulle bli enkelt har jag aldrig plockat mer än 3 liter per gång. På så sätt har det aldrig blivit jobbigt eller långtråkigt. Ladda ner en podd, cykla iväg en kvart till skogen, plocka en timme och sen cykla hem. Nästa dag har jag nästan längtat efter att få cykla iväg och hämta ett par nya liter.
Jag har på slutet känt att jag hade kunnat bli riktigt besatt om jag haft obegränsad plats i frysen. Eller ännu värre om jag haft möjlighet att på enkelt sätt sälja blåbär. Även om timlönen blivit dålig så är det något som lockar mig med något så enkelt som blåbärsplockning. Mycket annat i livet är inte så tydligt att resultatet är nästan linjärt mot tiden man lägger ner. Jag har i perioder satsat hårt på träningen men det har ofta slutat i skador eller att resultatet inte blivit så bra som man hoppats när man ökat träningsmängden. På jobbet slet jag som en galning i vissa projekt utan att få någon riktig cred, medan jag andra gånger gled igenom med minst lika bra slutresultat för de som betraktade det hela utifrån. Men när det kommer till blåbär ett år som detta när skogen är helt full så är det väldigt enkelt att ytterligare en timme ute i skogen leder till att man kommer hem med betydligt mycket mer blåbär. 100% säkert.
Nu hade det så klart säkert varit möjligt att sälja blåbär om jag annonserat i någon lokal facebookgrupp eller liknande. Men det känns för bökigt för min del som egentligen inte behöver pengarna. En snabb googling verkar göra gällande att man kan ta ut 40-50 kr per kg när man säljer till privatpersoner vilket alltså skulle ge runt en 100-lapp i timlön. De som plockar professionellt och säljer till en grossist verkar få 10-20 kr per kg, vilket jag antar ska skattas på. Vilket gör det väldigt svårt att förstå hur det kan löna sig att flyga hit från Thailand för att plocka blåbär, men bevisligen går det ihop. Jag läste om en Thailändare som plockar 133 kilo blåbär om dagen. Rätt sjukt, jag tror att jag skulle kunna klara 15-20 kg (20-30 liter) om dagen om jag skulle lägga mig på en nivå jag orkade hålla dag efter dag. Men det kanske är mer blåbär på myrarna i Norrland än i Stockholmsskogarna.
För dig som självständigt plockar bär och säljer så kan du sälja för 12 500 kr per år utan att betala skatt på det. Plockar du däremot på uppdrag av någon annan ska du skatta från första kronan. Men bäst lönsamhet blir det så klart om du plockar för eget behov och därmed slipper köpa blåbär i butik för 75-100 kr per kg, blåbär som du dessutom skulle behövt betala med skattade pengar. Jag tror blåbären finns kvar i flera veckor till i hela Sverige, så bara att sticka ut om ni inte redan har frysen full. Men ta det försiktigt så ni inte blir besatta.
Igår skrev jag ett inlägg om min egen sparresa. Det vill säga om hur jag gick från plan till handling med att kunna sluta jobba efter cirka 13 års sparande och hur målet och tankarna förändrades lite under resans gång. Läs gärna det inlägget innan du går in på dagens inlägg som blir del 2 av 2.
Idag tänkte jag istället fokusera på sparresan vid ett betydligt lägre sparande. Som inspiration har jag använt Aktieingenjörens senaste blogginlägg där han beskriver sin planerade sparplan genom livet. Nu är det inga siffror i form av sparkvot eller kapital, men jag tänkte ta utgångspunkt i inläggets inriktning på att jobba till 70 med målsättningen att "Som pensionär ha minst lika mycket avkastning från eget sparande som jag har i pension".
Jag upplever att det här är en rätt vanlig målsättning runt den "klassiska sparkvoten 10%", det vill säga det som rekommenderas i många böcker och av sparekonomer. Här pratas det ofta om möjligheten att bli "miljonär som pensionär" och att "sätta guldkant på livet som pensionär".
Nu tänkte jag inte fastna för mycket i olika räkneexempel men kan konstatera att den som jobbar ett helt liv och sätter av till exempel 10% av lönen troligtvis inte har några problem att nå målet lika mycket avkastning på kapital som i ordinarie pension. Detta är så klart jättebra jämfört med att bränna hela lönen varje månad och sen behöva se inkomsten sjunka med 30-40% när man går i pension. Men om vi för att göra exemplet tydligt utgår från att man sparar 10% av lönen varje månad och sen får 60% av slutlönen i pension och lika mycket till i avkastning från eget sparande efter pensionering. Det betyder alltså att man under ett helt liv av bostadsköp, barnförsörjning etc har levt på 90% av lönen men att man sen efter 70 (när barnen flyttat hemifrån och man kan flytta till ett mindre boende) ska leva på 120% av lönen resten av livet.
Kanske tycker man det låter superhärligt med guldkant på livet efter 70 och som en helt optimal användning av pengarna genom livets olika faser, då är det ju bara att köra på. Men som generellt råd att alla ska spara 10% av lönen och andå ställa in sig på att jobba till 70 tycker jag det känns lite tveksamt. Ändå verkar det här vara rätt vanligt, jag känner flera personer som är väldigt intresserade av börsen och lägger mycket tid på sina investeringar. De har samtidigt inga problem att sätta av lite av lönen varje månad och säger sig samtidigt älska att jobba och ska jobba "minst till 70". Jag tänker ibland att de troligtvis inte ens sparar till sin egen guldkant som pensionärer utan snarare till guldkant på barnens liv som pensionärer, då många får ärva sina föräldrar ungefär när de går i pension.
I gårdagens inlägg beskrev jag hur jag plötsligt blev less på jobbet och då var väldigt tacksam att jag börjat spara stor del av lönen drygt 10 år tidigare vilket skapade stora möjligheter för mig. I exempel med 10% sparkvot och jobba till 70 blir detta så klart ännu tydligare. Det är helt omöjligt att veta när man är 25 år om sparandet ska leda till en jättedyr båt vid 70 eller möjligheten att börja jobba halvtid från 60. Och som tur är så är det inget man behöver bestämma när man får första jobbet och drar igång sitt första autogiro till ett fondsparande.
Så slutsatsen är att oavsett om du sparar 10% eller 80% av lönen så skapas det möjligheter som du inte helt kan planera för hur du ska använda dem precis när du börjar spara. Och ju mer du sparar desto tidigare och större blir möjligheterna. Nedsidan är då främst om man sparar så mycket att det påverkar livet negativt och sen inte riktigt känner sig ha behov av de möjligheter som uppenbarar sig.