Jag har just läst ut boken Lev Lokalt av Oskar Lindberg. Ni vet killen som kallar sig Farbror Fri och tidigare bloggade här på Trade Venue, men numera bloggar på Enkel boning.
Boken framsida tycker jag förklarar bra vad det hela handlar om. Det vill säga genom att leva ett lokalt liv där huvuddelen av transporterna kan ske till fots och med cykel så sparar man pengar, miljö, tid och hälsa. Och att det är klokt att först utforska allt som finns i närområdet innan man börjar drömma om aktivteter som man behöver resa till.
Boken innehåller flera talande exempel i stil med en person som åker bil till jobbet och en annan som jobbar närmare hemmet och som kan ta sig dit för egen maskin. Och hur den som åker bil till jobbet måste jobba mer för att bara täcka bilkostnaden och dessutom lägga tid på skötsel och underhåll av bilen. Utöver det behöver man finna tid för motion som den som går eller cyklar till jobbet får gratis. Sker motionen via ett gymkort måste bilåkaren jobba ännu mer bara för att täcka den kostnaden, och åker man bil till gymmet... ja ni fattar.
Boken berör inte bara lokalt liv bestående av få transporter utan även en enklare och mer minimalistisk livsstil. Ett exempel gäller renovering av hus där en familj lägger en miljon direkt på att renovera innan de flyttar in. En annan familj investerar sin miljon och renoverar sen i maklig takt när de har bott in sig och märker att behovet uppstår och när de vet hur de vill ha det. Deras renovering motsvarar ungefär avkastningen från den investerade miljonen. Vilket gör att familj två dels har en miljon sparad och dels fått ett hus med löpande underhåll som är anpassat efter deras behov.
Jag tycker boken var vädigt intressant för mig just nu då vi är inne i en flytt och ska bygga upp vårt liv på en ny plats. Som vi (utan att ha läst boken) har valt utifrån många av de kriterier som nämns i boken, det vill säga vad vi söker hos en bostadsort för att passa just våra liv och vad vi gillar att göra.
Precis som Oskar är tydlig med i boken behöver det absolut inte innebära ett liv på en mindre ort som Oskar och hans familj valt. Det fungerar utmärkt att ha ett lokalt liv i en storstad också. Det kan vara utmaningar med bostadspriser och jobbpendling, men samtidigt finns troligtvis ett större utbud inom bostadens absoluta närhet.
Något som var extra intressant för mig var att kapitel 4 som handlade om att hitta och skapa din plats på jorden. Själva hittandet hoppas jag att vi lyckats med, men just att skapandet återstår. Istället för att sörja över att orten man bor på är bra i stora drag men samtidigt saknar vissa grejer kanske det går att skapa något av det man saknar. Bilda en förening och få fler på orten att hitta ditt stora intresse, dra igång en lokal Facebookgrupp eller en temadag en gång om året. Det här hade jag så klart kunnat göra i Stockholm också, men jag inbillar mig att det är enklare och roligare att försöka göra det på en lite mindre ort. Återstår så klart att se om jag lyckas skapa något eller om jag kommer sitta och klaga på dåligt utbud av vissa aktiviteter om fem år.
En lättsam och trevlig bok på cirka 170 sidor helt enkelt. Den kostar ca 200 kr både på Adlibris och Bokus. Den går också att köpa direkt från förlaget och med koden LEVLOKALT får man där 10% rabatt. (Jag har fått boken gratis men får i övrigt givetvis ingen ersättning för inlägget eller provision på försäljning av boken.)
Då jag var lite inblandad i starten av #Uppesittarkväll för 5 år sedan så känner jag det lite som min plikt att uppdatera er på status. Uppesittarkväll började som en ren Twitter-aktivitet där man skulle inspirera varandra till hur mycket man skulle spara och vilken eller vilka aktier man tänkte köpa för lönen som skulle komma på morgonen dagen efter.
Det blev sen under hösten 2016 ett web TV-program som drevs av Unga Aktiesparare och sedan togs programmet över av EFN. Ikväll börjar det tredje kapitlet då Omni Ekonomi tar över ansvaret för programmet. Programmet kommer precis som de senaste åren programledas av Albin Kjellberg och Nicklas Andersson och ha gäster och interaktion med tittarna via sociala medier.
Även om jag själv inte längre får lön den 25e vilket förtar lite av den feststämning jag tidigare kände när jag tittade på programmet är det roligt att se hur programmet utvecklas och lever vidare i nya versioner.
Ni hittar programmet här och det sänds mellan kl 20 och 22 ikväll. https://youtu.be/A3stWnoRaJw
Jag fick en fråga som nästan känns lite pinsam att svara på. Frågan löd: "Är du stolt över vad du lyckats med, det vill säga sluta jobba innan du fyllde 40?"
Rolig men svår fråga, då jag inte riktigt tänkt på det så tidigare. Men när jag tvingade mig själv att ta frågan på allvar och tänka lite så kan jag nog säga att jag är stolt över att jag vågat tänka självständigt och designa livet på ett sätt som jag själv trivs med trots att det ligger utanför "det normala". Det är enligt mig egentligen mycket viktigare och något jag är mycket mer solt över än att lyckas spara mycket pengar, få en bra avkastning eller ha råd att sluta jobba i en viss ålder.
Att spara 70-80% av lönen är i sig inte så mycket att vara stolt över. Det kan de flesta klara om man går in för det genom att få ett någorlunda välbetalt jobb och håller nere kostnaderna. Men att komma på att man ska spara 80% av lönen när ingen man känner gör det tycker jag är en lite större prestation och att redan vid 25 ta beslut som jag har nytta av vid 40. För att vara tydlig så tycker jag inte någon ska vara avundsjuk på vad jag uppnått. För de allra flesta människor hade det säkert inte passat och då hade det bara varit idiotiskt att göra som jag gjort.
För mig kommer det alltid vara mer imponerande med den:
- Som kommer på att den vill ha 0 eller 10 barn och ser till att fixa det, istället för att skaffa 2 barn för att det är ju vad alla andra har.
- Som lever ett helt liv utan bil eller köper en Ferrari istället för att köpa en Volvo eftersom farsan hade Volov.
- Som kommer på att den ska sluta jobba vid 30 och sen flytta till Åre och åka skidor efter det eller jobba till 80 och bli rikast i Sverige, istället för att jobba till 67 på ett jobb man hatar och sen klaga över låg pension.
Men för att återigen vara tydlig så är det utmärkt att ha 2 barn, köra Volvo och jobba till 67 om det är aktiva val och det man verkligen vill göra med sitt liv. Min känsla är dock att många inte alltid tar aktiva beslut utan bara hänger med strömmen, som leder in i ett ekorrhjul av medelvägar som kanske inte är självvalt.
Hoppas det gick att förstå. Och håller ni i så fall med?
Jag såg att den duktige aktiebloggaren Stefan Thelenius med familj var på väg att flytta till ny lägenhet vilket var extra intressant eftersom vi också är i flyttartagen.
Stefan nämnde till exempel utmaningen med att göra som vi båda gjort att köpa något nytt först och sen sätta igång med försäljning av befintlig boende. Och risken med detta, vilket givetvis är att man inte riktigt vet vad man kommer få för betalt och därmed inte exakt hur kalkylen kommer se ut i slutänden. För oss var det ändå helt självklart att vi skulle göra på detta sätt. Just i det här läget är jag inte alls bekymrad om pengar och kände ingen oro alls kring den processen. Visst det är stora pengar det handlar om med nuvarande bostadspriser och en försäljning kan slå med flera hundra tusen kronor upp eller ner jämfört med den bästa gissning som går att göra om vad slutpriset ska bli.
De med mindre marginaler har förmodligen inte ens möjligheten att välja utan tvingas sälja först för att få ett lån på banken. Men att först sälja och sen under tidspress hitta ett nytt boende med inflyttning som tajmar tycker jag känns helt värdelöst för den som har möjlighet att göra det i andra ordningen. Dels tror jag risken är stor att man tvingas slå till på ett nytt boende som bara känns 95% bra och dels är ju risken stor att man dras med i en budgivning och betalar mer än man faktiskt tänkt då tiden börjar dra iväg och man inte vågar vänta längre.
I slutänden handlade utfallet i försäljningen i vårt fall om vi skulle få en belåning på vårt nya boende på kanske 0,8 eller 1,0 eller 1,2 miljoner. Mycket pengar så klart i skillnad, men egentligen inget som skulle påverka vårt vardagsliv i någon märkbar omfattning. Jag kan inte riktigt själv förklara hur jag kan ha så avslappnad iställning till det här då jag många gånger gjort grejer som sparat enstaka kronor och nu rycker på axlarna åt flera hundra tusen. Nu i efterhand när försäljningen är klar kan vi konstatera att det blev normalbra, dvs ungefär mitt i spannet av vad vi räknat med.
Det här tycker jag är ett utmärkt exempel på sånt som man sparar och investerar till. Det vill säga att ha de marginaler i sin ekonomi som gör att man kan underlätta sitt liv och höja livskvalitén. Och våga ta lite större ekonomisk risk för att minska risken i privatlivet. Det är egenligen ingen skillnad rent ekonomiskt i vilken ordning man köper och säljer. Den enda skillnaden är att den som köper först och säljer sen tar en lite större ekonomisk risk (i form av osäkerhet som kan slå både upp och ner). Medan den som säljer först och köper sen tar en större risk i vardagslivet att inte hitta ett boende som känns perfekt eller hamna i krångel med en period av tillfälligt boende.
Jag såg en fråga på Twitter som fick mig att tänka lite.
Fundera gärna på frågan några sekunder och försök hitta en siffra innan du läser vidare. Jag återkommer till varför längre ner.
Frågan är så klart vad man menar med "färdig". Jag vågade till exempel ta steget och sluta jobba någonstans runt 5 miljoner i portföljen. Men jag såg mig inte som färdig med mitt portföljbygge. Med färdig menar jag snarast att man helt kan sluta oroa sig för börsen svängningar, inte behöver en fundera på att tacka ja till ett erbjudande om att tjäna pengar och kan strunta i vad saker i varadagslivet kostar. Ja den där sista punkten är så klart lite lurig, låter man den gå för långt och köper privatjet, fotbollsklubbar och slott så blir man aldrig klar. Men det senare är ingen risk i mitt liv då jag bara tycker det skulle vara jobbigt att bo i ett slott och så länge 51% regeln finns kan jag ändå inte köpa upp mitt kära AIK.
Den ekonomiska friheten kommer gradvis. Redan vid 3 milljoner så började jag känna en stor frihet. Jag visste att jag skulle klara mig om jag blev av med jobbet. Vid runt 5 miljoner vågade jag ta steget att säga upp mig och har sen dess klarat av att konsekvent tacka nej till jobb som inte känns roligt. Men jag har fortsatt att tjäna lite pengar. På senare år har vi också höjt våra omkostnader lite. Jag räknar med att fortsätta den resan att jobba ännu minidre och spendera ännu mer i framtiden i takt med att portföljen förhoppningsvis växer. Att jag tror portföljen kommer fortsätta växa beror på att jag tror det är rätt många år kvar tills vi börjar plocka ut precis allt som är möjligt ur portföljen. Från att år år återinvestera all utdelning och inte röra några fonder, så kanske det handlar om att ta ut 1-2% av portföljvärdet under några år innan vi landar på ett årligt uttag på runt 4% om året om kanske 5-10 år.
Jag svarade i alla fall 20 miljoner kronor i portföljen på frågan på Twitter. Och då syftade jag på vår gemensamma portfölj som alltså ska försörja två vuxna personer (så 10 kanske hade varit ett tydligare svar då jag egentligen bara borde svarat för mig personligen). Jag hörde en gång om en undersökning där man frågat mångmiljonärer (i dollar) om hur mycket pengar de skulle vilja ha för att känna sig nöjda. Snittet låg nästan exakt på dubbla dagens förmögenhet. Så kanske är det något liknande som spökar här då vi idag ligger mellan 11 och 12 miljoner och jag svarade 20. Hade vi haft 17 miljoner idag kanske jag hade svarat 30. Vem vet?
Så åter till frågan. Hur tänkte ni i början av inlägget när jag bad er svar på frågan för er egen del? Det skulle vara kul att höra hur målbilden hänger ihop med dagens läge. Kanske hittar vi en tendens som stämmer med de mångmiljonärerna, att den som har 2,5 miljoner idag skulle känna sig klar vid 5, den som har 9 miljoner idag skulle känna sig klar vid 20 och den som idag har 21 skulle vara nöjd vid 40. Om alla kände sig klara vid 20 skulle det ju inte finnas så många miljardärer.