Tro och övertygelse – människans last resort?

Människan är en förunderlig varelse. I goda tider, när solen skiner och vi känner oss säkra på allt från anställningsavtal till att såväl el- som matkostnaderna täcks, har vi en tendens att föra mer rationella och logiska resonemang (allt är relativt). Vi söker mer tröst samt underlag i forskning och vetenskap än i hokus pokus och religion. När omvänt är gällande, dvs. när det blåser kyliga vindar och varken huslånet eller elräkningarna bedöms uppnåeliga att betala, är det mer i tron vi finner styrka.

Jag vet att det ännu en gång är äpplen och päron, men vänligen ha överseende. Syftet här är mer att skildra budskapet än att vara hundra procent historisk och sakenlig korrekt. Under antiken var förvisso alla djupt religiösa, men ändå frodades en hög tillit och tilltro till kunskapen. När romarriket föll sägs (väst)världen ha gått 1000 år tillbaka i utveckling/tid och in kom den mörka, hotfulla medeltiden (i.e. The Dark Ages). Kyrkan kom att få en enormt stor makt. Faktorerna för det var flera, varav några här exemplifieras.

De var näst intill de enda som var läs- och skrivkunniga. Få andra kunde läsa och köpte mer eller mindre allt kyrkan kommunicerade.

De såg sig och sågs på av befolkningen som guds kommunikatörer på jorden.

De ägde mycket mark och fick även detsamma av individer som ville öka sannolikheten att komma till himlen (jmfr. muta).

De fick in pålitliga kassaflöden via kyrkotiondet, men också via ovan nämnda gåvor.

De fick in skatt från sina marker.

Varför var så många av Europas invånare villiga att ge kyrkan all denna makt och alla dessa pengar/varor/gåvor med mera? Svaret är inte enkelt, men ett av (del)svaren är att de levde i en tid där det var mycket, mycket utmanande att verka samt leva. Dels var det ofta missväxt och inte att förglömma en pest, dels missväxt och sämre klimat (gällande under den äldre medeltiden, dvs. 650-1050-talet)). Under den äldre medeltiden skedde folkvandringar och med det kom många att mer eller mindre dagligen hotas till livet. Det var mörker; lera; regn; noll framtidstro; kamp om skydd och mat; nödår et cetera.

Beträffande antikens vetenskaper, såsom matematik, astronomi med mera, fanns inget intresse (man hade t.o.m. ”glömt” dessa och skulle inte återupptäcka dem förrän vid brytpunkten medeltid/renässans, då handel och utbyten med arabväldet och Sydostteuropa kom att ske – därav just namnet ”renässans”). Var fann man hopp? Var fann med en viss ljusglimt i det annars för alltid gällande mörkret? Exakt – religionen.

Ännu ett äpple- och päronexempel är hur många kriminella som vistas bakom lås och bom finner en tröst i religionen, för verkligheten är för tuff och hemsk. Samma kan synas bland missbrukare som kämpar för att bli fria från sin last – de finner styrka och kraft i tron. Jag vill ännu en gång betona att det här handlar om metaforer och liknelser, men hur det alltid är tron – vidskepelse som är det främsta verktyget när verkligheten och andra verktyg inte bedöms tillräckliga eller pålitliga.

Kan vi se samma hos investerare? Hos dig och mig? Absolut. Hur många har inte under det senaste året tänkt på t.ex. legendarer som Warren Buffett (”Gud”) och hans mun till citatmaskin (”Budord”)?

“The first rule of an investment is don't lose [money]. And the second rule of an investment is don't forget the first rule.”

"Our favorite holding period is forever.”

"It's far better to buy a wonderful company at a fair price than a fair company at a wonderful price."

 Et cetera.

Vi upprepar vårt mantra om långsiktighet och ”hoppas” och ”tror” på ljusare tider. Detta är bra så länge det stärks med den fundamentala analysen. Jag – och du(?) – sysslar inte med ”köp och hoppas”, eller hur?

Läs på, våga tro, men grunda inte sistnämnda på hokus pokus e.d. Var inte naiv, utan våga ömsom tro på din analys, ömsom på att efter regn kommer solsken. För det kommer det göra. Jorden går inte under den här gången heller och om den nu gör det är det verkligen skit samma vem som hade mest pengar på kontot, eller hur?

Jag kan ha fel i mina analyser, men utifrån dem och utifrån min tro att nedan bolag finns kvar även i morgon och då som starkare, lite stabilare och lite större har jag valt att öka positionerna.

I veckan har jag ökat i b.la. AOJ, Inwido, Peab, NCC, Investor, Thule och SKF. Det rörs sig om lite mindre påfyllningar, då jag misstänker (ha!) att det kan komma att bli än attraktivare köptillfällen, men om/när vet ingen. Således – månadssparande och månadsinvesterande.

Jag och många andra har sagt det förr och jag (och många andra) säger det igen: This Too Shall Pass. Jag kommer inte vara den sista att lämna skeppet. Jag kommer gå under med det!