Vikten av ödmjukhet

Något jag alltid är noga med är att påminna mig själv om att vara ödmjuk. Ödmjuk inför andra, men framför allt mig själv. Jag vet vilka styrkor jag besitter och jag vet vilka svagheter jag har. Jag vet var jag historiskt har gått bet och var jag historiskt har lyckats. Dock är historia inget annat än historia och således betyder det inte att bara för att jag en gång har lyckats med X kommer fortsätta att så göra. Detsamma gäller såklart där jag har gått bet. Det viktiga gällande sistnämnda är att inte försöka med samma metod, för då är det att förverkliga Einsteins ”definitionen på idioti är att göra samma sak om och om igen, men förvänta sig ett annat resultat”.

Att vara ödmjuk är något som de gamla grekerna ständigt påminde varandra om. Hybris – högmod och att göra gudarna arga – var belagt med katharsis och denna själsrening var inte sällan minst den dubbla relativt hybrisen. Utanför orkalets tempel i Delfi stod ”Know thyself (känn dig själv)” och sällan är detta budskap inte minst aktuellt och viktigt på börsen.

Att vara ödmjuk betyder inte att man lägger sig ned och förklarar sig besegrad, utan det är att erkänna att man aldrig är bättre än den senaste prestationen och att det nu är en ny spelplan med nya spelregler, precis som en dag avslutas och en ny gryr.

Ödmjukhet är något som karaktäriserar de flesta av alla framstående investerare, såsom Seth Klarman, George Soros och Charlie Munger. De vet att de är duktiga, men att de också kan fortsätta lära. De vet att de inte är perfekta eller att de är ofelbara. De vet att för varje steg som de tar måste de sondera terrängen, så att det inte ligger någon mina där de avser att sätta sitt nästa steg. Bara för att de hittills har lyckats avencera genom ett minfält utan några bestående men, såsom ett bortsprängt ben, är ingen garant för att de så kommer fortsätta göra.

Som småsparare/småspararinvesterare som har fått blodad tand, vilket inte alls ter sig osannolikt efter börsutvecklingen sedan april 2020, är risken för hybris och brist på ödmjukhet inför såväl Mr. Market som sig själv hög. Genom att ständigt påminna sig själv om sin strategi, filosofi samt att det alltid finns en gnutta tur med i alla ökar man sannolikheten att inte begå ödesdigra misstag.

Alla har vi olika sätt att hantera såväl börsuppgång som börsnedgång och det finns ingen gyllene regel, utan likt vi alla är unika tillika olika har vi olika metoder. Själv förespråkar jag att alltid återgå till mina egna och för mig gällande checklistor, läsa om mina anteckningar från tider då Mr. Market mer tagit än gett samt påminna mig om att jag inte vet det minsta lilla om framtiden. Den som påstår att hen vet vad som nalkas redan den nästkommande timman är en spekulant – tro inget annat. Vi kan nog alla enas om att sommaren är i antågande, men kommer den att infinna sig? Är det verkligen 100 % säkert? Nej. Sannolikt, ja. Men säkert? Nej. Förvisso drar jag det till sin spets, men för att förtydliga min poäng finner jag det viktigt att så göra.

Ett citat, bland många, jag alltid bär med mig är följande: ”Knowing what you don’t know is more useful then being brilliant”.

Genom att veta vad jag inte vet (och även vad jag vet) är mer användbart än att vara ett geni. Som jag skrev i inledningen till detta inlägg är medvetenhet om allt från sina styrkor till svagheter essentiellt för att inte bara lyckas på börsen, utan även i livet. Hur lagar du för att alltid vara ödmjuk?