Vinnarens förbannelse

Ömsom som delägare, ömsom som ”vanlig Svensson” är det intressant att se hur SBB:s Ilija och Castellums Saxborn beter sig frågan gällande det norska fastighetsbolaget Entra. Därtill har Erik Selin agerat likt den finansman som han är genom att, via marknaden, köpa upp cirka 15 % av Entras utomstående aktier och kommer, utifrån min tolkning, att vara den största vinnaren i denna budbatalj.

Just nu tycks det ha blivit en sorts auktion, om än inte fullt ut i ordet rätta bemärkelse. Emellertid finns delarna där och relativt att årets Nobelpris i ekonomi gick till Robert B. Wilsson samt Paul R. Milgrom finns det fog att se på denna händelseutveckling utifrån deras forskning.

Deras slutsatser är att det är svårt att komma fram till en helt perfekt och unik formel för hur en auktion går till utifrån samtliga deltagares positioner, men det som blir tydligt är att en varas värde inte är totalt objektiv, utan budgivare agerar dels utifrån vad de själva vet och vad de tror att motbudarna vet.

De båda forskarna presenterar det som de kallar för ”vinnarens förbannelse”, vilken går ut på att det blir den med den mest optimistiska synen på objektets inneboende värde som vinner. Detta låter ju logiskt, men vad som även visar sig är att denna syn mer ofta än sällan tenderar att vara just (för) optimistisk. Ett sätt att minska denna risk är en öppen auktion där alla deltagare kan se varandras aktioner, men inte ens då är den till fullo borta.

Forskarna går även in på att i många fall brukar det första budet vara relativt lågt och under det slutbud som budgivaren kan tänka sig att ge. Detta då denna är osäker på värdet. Som exempel kan nämnas hur du lägger ut en tavla till försäljning på tradera och sätter startbudet på 10 000 kr. Du köpte den för just 10 000 kr och ”vet” att den är värd minst det dubbla. En intressent ser auktionen och lägger ett bud. Denna ”känner” att tavlan är värd 15 000 kr och kan tänka sig att vara med i striden upp till den summan, men är ändå osäker för ingen har ju lagt ett bud. ”Något är skumt; något stämmer inte; vad är det jag missar?”, tänker denna och känner sig ännu mer osäker. ”Bäst att lägga 10 000 kronor och se ifall någon annan agerar”.

Det är just detta som en budgivare vill ha, men samtidigt inte. Att andra lägger bud och är med i auktionen ger budgivarna vatten på dess kvarnar att objektet har ett värde och inte bara för hen som budgivare, utan även för andra. Du är inte ”galen” som finner objektet attraktivt; du är inte ”one of a kind” eller dylikt. Ett motbud är en bekräftelse på att andra är intresserade och det gör oss säkrare, men det triggar även igång vinnarinstinkten, vilken är en del av ”vinnarens förbannelse”. 

Det ska bli intressant att följa hur Ilija och Saxborn förhåller sig till såväl Entra och dess lednings agerande som till varandra. Ännu behövs inte popcornmaskinen tas fram, men den står redo.  Kommer det att bli en pyrrhusseger? Som delägare i Castellum hoppas och utgår jag från att Saxborn fortsätter att agera lika klokt som han hittills har gjort. Dock är han, likt du och jag, inte mer än männsikor och dessa tenderar alltid att vara allt annat än fullt logiska, rationella och jordnära.