Gå i pension 11 sekunder tidigare

Jag såg en bild på Twitter. Och även om den var tänkt som ett skämt eller hån mot sparsamma FIRE-personer som mig själv så tycker jag den hade något.

För det är ändå så att för den som har ett heltidsjobb och själv väljer att sluta i ung ålder för att leva på ett ihopsparat kapital så är just tillfället man väljer att sluta en väldigt avgörande faktor när det kommer till det ekonomiska. I vardagen kanske man tar små sparsamma beslut där man sparar 10 kr här på att köpa sill på kampanj och 25 kr där på att ta cykeln istället för bussen. Men när det kommer till tidpunkten för att sluta jobba kanske varje extra arbetsdag inbringar 1000-1500 kr efter skatt. Och har man jobbat 10-30 år för att spara ihop kapital nog för att kunna sluta jobba så gör inte en extra vecka på jobbet någon jätteskillnad rent mentalt, men faktiskt ändå en mätbar skillnad rent ekonomiskt.

Jag kommer själv ihåg dilemmat när jag sagt upp mig och fick frågan av min chef om jag inte kunde jobba kvar lite längre och slutföra ditt och datt. En vecka till på jobbet gjorde väl inte till eller från och 8 000 kr extra blir ju ändå några extra burkar Pepsi Max att lyxa till det med under de kommande åren. Och mycket mer än vad jag dragit in på alla besök i återvinningsrummet där jag passat på att ta med mig lite pant upp till lägenheten igen. Men jag var fast besluten och hade tänkt igenom det hela innan jag tog mötet med chefen och det var uppsägningstiden som gällde, punkt slut. Sen gjorde vi ändå en kompromiss och jag fick en extra månadslön mot att jag fanns tillgänglig på distans under en period efter att jag slutat. Vilket kändes helt ok.

Det man glömmer i bilden och exemplet ovan är dock att man inte alltid får möjlighet att själv sluta jobba precis när man vill. Jag känner till flera personer som sparat mot FIRE och sen väldigt nära när de tänkt sluta jobba så har något hänt. En hamnade mitt i en omorganisation och kunde frivilligt säga upp sig och få ett antal månadslöner (vilket inte hade gått att tacka ja till 6 månader senare), en gick in i väggen och blev sjukskriven och en annan började vantrivas på den nivån att varje söndag innebar extrem ångest och varje extra dag på jobbet var ett hot mot den mentala hälsan.

I sådana lägen kan faktiskt det där sparsamma beslutet man tog för 15 år sedan som gjorde att de löpande månadskostnaderna blev 500 kr lägre, pengar som sedan kunde investeras med ränta på ränta, göra en tydlig skillnad. Tack vare dessa sparsamma beslut kan kalkylen för att sluta jobba här och nu hålla. Istället för att antingen behöva bita ihop på ett jobb där jag direkt vantrivs eller söka ett nytt jobb där jag bara ska jobba några månader.

Hur tänker ni? Är det meningslöst att spara på smågrejer som lätt kompenseras av en extra vecka på jobbet?