Mina kompisar, Alex Schulman och att ägas av pengar
Jag stöter ofta på åsikten om att det här med att gå i pension innan man fyller 40 upplevs som väldigt riskabelt. Ska man verkligen kunna leva på börsens avkastning? Hur blir det med pensionen? Går det att få ett nytt jobb om man ångrar sig efter att ha stått utanför arbetsmarknaden i 10 år?
Samtidigt märker jag att många av personerna som uttrycker dessa farhågor har väldigt mycket egna vardagsbekymmer kring pengar. Jag har flera kompisar som tjänar helt ok och troligtvis är på den övre halvan när det kommer att ta ansvar för sin ekonomi. De har lyckats spara ihop pengar till kontantinsatser för lägenheter, har relativt bra koll på sin boränta och sparar ihop pengar till sommarens semesterresa innan de åker istället för att först resa och sen lägga kommande år på att betala av resan inkl ränta i efterhand. Men de lever på något sätt rätt dyrt och det blir inga stora pengar över varje månad vilket gör att kommande bilbyte eller bytet till en större bostad när de får barn blir väldigt krångligt. Ska de sälja fonderna för 100 000 som det tagit 2 år att spara ihop och som de tänkte vara långsiktiga i nu när de byter bil eller ska de ta ett billån? De måste sälja nuvarnade lägenhet innan de kan bjuda på ett radhus vilket gör att de efter förlorad budgivning på ett radhus får bo dyrt i andra hand/på hotell i flera månader. Och ska de verkligen våga ta steget och flytta nu i höst, de verkar vara någon form av omorganisation på gång på jobbet (den tredje de fem senaste åren).
Pengar blir på något sätt en vädligt stor del av deras liv och inte på något uppfriskande och positivt sätt utan mest en massa begränsningar och bekymmer. Så uppfattar jag det i alla fall utifrån när jag hör deras berättelser. Och det här verkar inte riktigt ha med inkomsten att göra. De som tjänar lite bättre ska byta från bostad som kostar 8 miljoner till 12 miljoner vid nästa flytt och köpa en bil för 350 000 kr och har exakt samma problem som de som tjänar lite sämre och ska byta från en bostad som kostar 4 till 6 miljoner och behöver få loss 100 000 kr till bytet av bil.
Nu har jag få kompisar som tjänar riktigt riktigt bra. Men när jag fick tips om en intervju med Alex Schulman i tidningen Café så verkade systemet gå igen även vid en inkomst på 3-5 miljoner kronor om året de senaste 10 åren. Hans familj hade nu sålt lägenheten utan att ha något nytt boende klart och bodde tills vidare med hela familjen på Grand Hotel i Stockholm. Han berättar:
– Men jag är också väldigt bekymmerslös när det gäller pengar. Alltså, jag har inga pengar. Jag vet att det låter provocerande, men jag har ingen förmögenhet. Jag har noll kronor på kontona. Allt jag tjänar gör jag av med på en gång. Det kanske är ansvarslöst, men jag hatar idén om att äga pengar och ägas av pengar.
Nu verkar det gå bra för honom och han har flera ben att stå på med böcker som säljer bra, en podcast som drar in några hundra tusen per avsnitt (med minimal produktionskostnad) osv, men inkomsten måste ändå vara rätt osäker om den kan ligga kvar på samma höga nivå som den gjort de senaste 10 åren resten av hans verksamma liv. Och jag personligen skulle gräma mig till döds om jag tjänat 5 miljoner om året under flera år utan att spara några pengar om sen inkomsten går ner rätt ordentligt. Är det någon som ägs av pengar så är det ju den som inga sparpengar har, så där tycker jag han tänker helt bakvänt när han säger att han inte vill ägas av pengar.