Om det tuffar på...

Kul att det blev så mycket kommentarer på inlägget om uttagsfasen och säkerhetsmarginaler. Den just nu sista kommentaren innehåller en fråga som ser ut så här som jag tänkte jag kan svara på i ett eget inlägg:

Miljonär innan 30: Känns som att med dina hängslen och livremmar så är det extremt mycket större "risk" att ni dör med 100 mkr på kontot än 100 kr.Kanske värt ett inlägg kring hur du ser på det eftersom du inte har barn. Vad tänker ni ska göras med era "100 mkr" när ni dör? Lägga dem i en stiftelse som är orörd i 200 år och avkastar 6%+inflation/år och då är 11 500 mdr kr i dagens penningvärde typ år 2275? Då dela ut en halv miljon (i dagens penningvärde) till Sveriges då alla 20 miljoner invånare? :)

Först och främst är huvudsyftet med att vi är lite försiktiga att kalkylen främst ska bli säkrare. Det vill säga gå från kanske 98 till 99% chans att den ska hålla livet ut. Det är inte bara i syfte att portföljen ska överleva om det verkligen skiter sig utan även att vi ska sova bättre när det nästan skiter sig. Det vill säga nästa gång börsen går ner 50% så ska det helst inte kännas alls.

I andra hand är syftet att kunna lyxa till det och spendera lite mer pengar efter 50 om vi skulle märka att det börjar dra iväg. Då vi inte saknar någon konsumtion i vardagen så ligger resor bra till hands, något vi gillar och har saknat senaste året då det blivit iställt pga pandemin. Här tror jag inte det blir några problem att vänja sig vid lite fler resor och med högre standard än 2019 års nivå då vi la runt 50 000 kr på resor. Men om pengar verkligen inte var en faktor att ta hänsyn till är det klart att vi skulle ändra en del grejer även i vår vardag.

Syftet med våra säkerhetsmarginaler är alltså inte att öka chansen att nå 100 miljoner eller liknande. Utan att minska risken att gå till 0. Och därmed att öka chansen att nå 20 miljoner innan 50 som en bieffekt. Men om vi ändå håller oss till frågan. Vad ska vi göra med våra 100 mkr när vi dör?

För det första hur realistiskt är det att vi dör med 100 miljoner? För det skulle vi behöva en årlig avkastning på knappt 5% från dagens värde i 50 år, utan nya insättningar. Med försiktiga uttag några år till och sen 4% uttag om året samtidigt som börsen avkastar 8-10% så är det inte helt omöjligt.

Hela tajmingen med ett inlägg som det här känns väldigt "toppish". Det vill säga börja fundera på risken att inte hinna bränna alla pengar just när börsen gått upp 30% på 7 månader. Det här inlägget hade liksom inte behövt skrivas 20 mars 2020. Men låt oss ändå njuta av de goda tiderna och drömma oss iväg till året 2036, då börsen avkastat 10% om året i snitt de senaste 15 åren och vi fortfarande inte tagit ut några pengar alls ur portföljen. Portföljen uppgår då till 50 miljoner, vilket möjliggör ett årligt uttag på 2 miljoner enligt 4% regeln.

Här och nu känns det som att vi i ett sånt läge absolut skulle börja ta ut 1 miljon per år för egen del, byta bil oftare, resa mer, bygga pool. Den andra miljonen per år kan då läggas på roliga satsningar (eller investeringar som egentligen inte riktigt går att räkna hem) gärna inom idrott eller ungdomar och med lokal prägel på något sätt. Sponsra lokala idrottsföreningar, bygga padelhall där ungdomar får spela gratis (skoja bara, kommer så klart finnas i överflöd av padelhallar som står tomma 2035), lägga frysslingor på lokala utomhushockeyrinken som inte längre funkar att naturspola pga globala uppvärmningen eller bygga en skateboardpark. Saker som jag tycker är vettigt men som kommunen inte anser sig ha råd med. Kan låta som halvt slöseri, men det är inte rimligt att jag ska lösa utanförskap och skjutningar i förorten på nationell nivå genom att starta läxhjälpsföretag eller utrota malaria för 1 miljon per år. Det får i första hand samhället och i andra hand miljardärer ta på sig.

Ta ovanstående som väldigt grova exempel som jag bara kastade ur mig nu. Men i ett sånt läge skulle fokus verkligen vara på att göra aktiviteter här och nu, snarare än att låta portföljen växa på sig för att övergå i en stiftelse när vi är döda som kan dela ut 4 miljoner om året till motsvarande ännu större projekt. Säkerhetsmarginalen då blir att det går att skruva ner slöseri och välgörenhet om det skulle börja dra iväg åt fel håll för snabbt, det vill säga det finns ingen anledning att nöja sig med 2-3% uttag om året.

Om vi ändå skulle dö med massa pengar så har vi redan idag ett testamente som ger pengarna till olika störra välgörenhetsorganisationer. Men det är för att det är för lite pengar för att kunna göra något dedikerat i nuläget. Skulle det handla om 50-100 miljoner trots att vi försökt hålla portföljens storlek nere är det absolut aktuellt att undersöka om pengarna kan gå till något mer egenskapat typ en stiftelse där pengar kan delas ut löpande i form av stipendier. Ingen aning om vilka belopp som krävs för att få det flytande men en driftskostand på max ett par hundra tusen per år borde ju vara rimligt dvs vid en förmögenhet på över 50 miljoner borde det ändå vara rimligt utan att för mycket bränns på admin.