Tagit ett återfall
De sista åren jag jobbade kunde jag och min fru spara mellan 20 000 och 25 000 kr per person och månad. Natten till den 25e när lönen kom in och till stor del kunde föras över till portföljen var månadens höjdpunkt. Det gjorde att jag funderade lite på hur det skulle kännas att nästan helt sluta köpa aktier när lönen slutade komma in. Med facit i hand gick den omställningen väldigt bra och jag kände ingen saknad eller oro kring ekonomin under 2018 och 2019. Jag hade dessutom räknat med både lägre inkomster för mig själv och att min fru skulle trappa ner och sluta jobba i snabbare takt än vad som blivit verklighet. Så att vi helt plötsligt kunde återinvestera all utdelning både 2019 och 2020 (jag slutade jobba årsskiftet 2017/2018 men hade lön en bit in på 2018 tack vare sparad semester så att återinvestera all utdelning 2018 var planen redan från början) blev en positiv överaskning som troligtvis mildrade avsaknaden av att månadsspara stora belopp från lönen.
Så kom våren 2020 med en av världshistoriens snabbaste börsnedgångar och därtill mängder med inställda utdelningar. Jag tog tillfället i akt och köpte aktier som en dåre under ett par månader. Jag tog ut så mycket jag kunde från mitt firmakonto, nallade på sparkontot, fick tillbaka pengar för inställda resor och minskade konsumtionen med några tusen i månaden. Alla dessa pengar gick in på aktiemarknaden under mars-april-maj.
När börsen återhämtat sig oväntat snabbt i början av sommaren så minskade aktieköpen och fokus blev att återställa sparkontot och även bygga bufferten ännu starkare inför kommande kriser. Men även om fokus nu ligger på att stoppa in 10 000 kr i månaden på sparkontot under resten av året så triggade nog de där vårmånaderna igång mitt sug efter att köpa aktier. Kanske är det som en alkoholist eller narkoman som lyckats bemästra sitt beroende under en period och sen tar ett återfall. Risken är rätt stor att man fastnar och vill ha mer.
Så från att vara rätt nöjd med portföljen i början av 2020 och se det som en ren bonus att kunna köpa lite nya aktier någon gång då och då och dessutom återinvestera ungefär 200 000 kr i utdelning så är jag nu mycket mer taggad på att köpa aktier än vad jag var i januari. Jag har helt enkelt fått blodad tand. Planen sen i juni har varit att spara 10 000 kr på sparkonto och köpa aktier för 3 000 kr varje månad. Nu den här månaden har jag fått för mig att jag ska köpa Sampo vilket innebär ett högre minicourtage och att jag försöker köpa för lite större summor per gång än på svenska börsen. Planen är att köpa 20 Sampo i början av nästa vecka vilket alltså motsvarar ett köp på över 6 000 kr. Mer än dubbelt mot det som ligger i planen. Dessutom har vi sen bilköpet börjat sätta in 1 500 kr i månaden på ett bilkonto inför nästa bilbyte.
Så går detta ihop blir det ett sparande ca 18 000 kr den här månaden. En nivå som så klart blir löjlig i längden med tanke på att vi egentligen räknat med att plocka ut 30 000 kr i månaden från portföljen. Så länge man tycker det är kul och mår bra är det väl bara att köra på, men på sikt bör jag nog återigen försöka avgifta mig från mitt beroende av att spara och köpa aktier.
(De mesta av pengarna som kommer in och möjliggör sparandet är från min frus lön och självklart väljer hon helt själv hur mycket och hur länge hon vill fortsätta jobba. Jag kommer tjäna ungefär 10 000 kr i månaden efter skatt under 2020 via min firma vilket minskar behovet av att ta ut pengar men inte räcker till något nysparande.)