Vår benägenhet att fråga andra

Jag får rätt många frågor på mail och DM varje vecka vilket jag bara tycker är kul. Men något jag tänkt mer och mer på är hur svårt det är att ge bra svar på frågorna. Oavsett hur duktig frågeställaren är på att formulera en fråga så får aldrig den som ska svara på frågan så mycket bakgrundsinfo som frågeställaren själv har om sin situation. För i slutänden så handlar en fråga om man ska köpa för 100 000 kr imorgon eller 10 000 kr i månaden i 10 månader kanske till 95% om riskvilja och hur man skulle må om börsen går ner mycket efter det första köpet och bara 5% om vad som matematiskt och historiskt visat sig vara bäst. Och man kanske inte vet ens själv hur man kommer må och sova om natten om börsen går ner 50%, men för en som får en fråga på mail är det ännu svårare.

Jag förstår ändå att man vill fråga och kanske kan man få lite nya infallsvinklar. Sen får man ändå själv stå för det avgörande beslutet. Ofta kanske man har en egen tanke som det ändå är skönt att få bekräftad att någon annan tycker låter rimlig.

Något som förvånar mig ännu mer än frågor om det är rätt att hoppa över amortering eller hur stor buffert som är lagom är frågor som verkligen inte har något rätt eller fel. Det vill säga frågor om hur man till exempel ska dela upp kostnaderna i ett förhållande där man tjänar olika mycket. Jag får en hel del såna frågor och de är ju dessutom extremt vanligt förekommande i ekonomipoddar som "Ekonomi på riktigt" och "Fundamentalt" som regelbundet har lyssnarfrågor. Ingen annan kan bestämma hur ni ska dela upp ekonomin inom ert förhållande, lika lite som någon annan kan bestämma hur ni ska fördela hushållssysslorna eller hur ofta ni ska göra aktiviteter ihop eller var för sig på helgerna. Snacka med varandra och hitta ett upplägg som passar er och känns rättivst.

Med det sagt så svarar jag på alla frågor jag får och gör mitt bästa för att hjälpa till med lite tankar och åsikter.