2025 - Mer än bara siffror och procent
Min prestation:
Året lider nu mot sitt slut och i vanlig ordning är det tid för att sammanfatta min prestation på börsen, oavsett utfall, som jag gjort sedan jag började handla för ungefär fem år sedan. Med endast handfull handelsdagar kvar på året ser 2025 ut att bli mitt bästa år sedan starten 2020 med en avkastning runt 37% och sharpe-kvot om 1,78 vilket känns extra skönt med tanke på hur hårt jag slog ner mig själv efter förra årets prestation som går att läsa mer om här: 2024 sammanfattning.
Avkastningen kan främst hänföras till mina två största innehav, Premium Snacks (SNX) och Berner Industrier (BERNER) som står för över två tredjedelar av prestationen, följt av Millicom (TIGO) och Attendo (ATT). Bland förlorarna finns Raysearch (RAYS), ett bolag som jag ser mycket potential i de kommande åren men som straffats på börsen sedan deras fiasko till Q2-rapport.
Premium Snacks har jag skrivit en del om tidigare medan Berner varit ett innehav jag bevakat sedan hösten 2023 i väntan på att förvävsmaskineriet skulle dra igång vilket det gjorde i våras, då jag valde att gå in. Jag har legat lågt med innehavet men det jag gillar är dels bolagets nisch med fokus på infrastruktur/samhällskritiska branscher som energi och VA samt det skärpta fokuset med Caroline som VD. Sedan hennes ankomst har bolaget lyckats hantera rörelsekapitalet på ett mycket fint sätt vilket har frigjort en hel del kassaflöde som bla. använts för att beta ner skulder och byggt en stabil grund för fler förvärv. De senaste 3 åren har bolaget gått ifrån att vara en tung och centraliserad organisation till att numera drivas från ett mycket lean HQ med mer frihet till portföljbolagen, en gemensam egenskap hos de flesta framgångsrika förvärvsbolagen. Däremot tycker jag att värderingen har sprungit iväg lite fort och utvärderar hur jag bör agera då jag ser en del intressanta case som kan vara värda en chans/större del av portföljen. Bland dessa case finns Elekta, Hove och Nordrest.
Förutom att tacka Premium Snacks och Berner för det gångna året så är jag även skyldig Donald Trump ett stort tack för tullkaoset i våras. Det gav fina möjligheter att plocka upp bolag med i princip noll negativ påverkan av tullarna men till rabatt. Den stora andelen likvida medel jag hade vid ingången av året (+15%) slukades upp där och lite under resten av året.
Mer än bara siffror och procent:
Jag skriver inte detta i syfte för att visa upp min prestation. Snarare har det ofta varit ett sätt för mig att rensa tankarna som ackumulerats under året. Ibland har jag upplevt att jakten på överavkastning, likt så mycket annat, kommer med en kostnad, ofta i form av mental klarhet och frihet. Vad menar jag egentligen med det?
Det finns nog få saker jag avskyr mer än att förlora och göra mig själv besviken. För mig innebär det både förlust och besvikelse att underprestera index och att underprestera mina egna förväntningar. Det räcker helt enkelt inte att slå index om jag vet att jag hade kunnat göra bättre, vilket var fallet 2024. Samtidigt är detta något av en paradox: mål och förväntningar flyttas ständigt, och viljan att nå mer tycks aldrig mättas.
För att undvika år som 2024 som präglades av ständigt ifrågasättande och ”what if”-tankar upplever jag att det krävs mycket tid. Tid att vända på så många stenar som möjligt i tron om att nästa guldägg någonstans döljer sig därunder. Den tanken är både en drivkraft och en plåga. Den motiverar mig, men gör det samtidigt svårt att koppla bort. Att göra något helt utan skuld, utan känslan av att jag egentligen borde gräva vidare, är nästintill omöjligt. Den mentala friheten blir lidande.
Med mental klarhet menar jag förmågan att se livet ur fler perspektiv än jakten på avkastning. Tullkaoset i våras känns som igår, och ändå är året snart slut. Är det så livet blir när man lever i kvartal och helår snarare än dag för dag, minut för minut? Kanske. Eller så är det resultatet av att inte leva i det absoluta nuet. Detta är knappast unikt för investeringar. Alltför ofta hör man om människor som arbetat bort halva livet, med kalendrar fyllda av möten och annat meningslöst, en tanke som för mig låter som en mardröm. Det är inte första gången jag upplever hur tiden rinner iväg och klarheten förblir suddig. Samtidigt vågar jag påstå att min mentala klarhet i år har varit bättre än på länge. Inte för att den kom gratis, utan för att jag tvingades, eller snarare valde, att prioritera annat.
Under årets sista halvår spenderade jag större delen av tiden i Asien, med studier men framför allt med resande. Vissa menar att alternativkostnaden för att bränna pengar på att resa genom en fjärdedel av Asiens länder är hög, och till viss del har de rätt. Men jag vågar påstå att alternativkostnaden till den alternativkostnaden består av upplevelser, erfarenheter och en återfunnen klarhet, något jag i efterhand gärna betalar för igen. Det finns trots allt ett värde i uttrycket ”you only live once”, hur klyschigt det än låter.
Jag har inga illusioner om att detta inlägg i sig skulle få någon motiverad till att ta steget utanför sin comfort zone. Men kanske kan det så ett frö. Bara ta ett steg, hur litet det än må vara, för du vet aldrig vart det kan leda.
När jag, nästintill motvilligt efter mina föräldrars övertalande, tackade ja till min utbytestermin i Singapore hade jag ingen aning om att jag fyra månader senare skulle se solnedgången från kinesiska muren, bo hos en mongolisk nomadfamilj och sitta på ett berg på stäppen i bitande minus 25 grader, med blicken fäst vid den oändliga horisonten. Det var just där, när jag satt och lyssnade till den bedövande tystnaden, som de tankar jag nu försöker få ner i skrift slog mig.
2025 gav avkastning bortom siffrorna, i form av personlig utveckling. Den mest värdefulla formen av avkastning.
God jul och gott nytt år!