EU kör en Bobbycar, medan USA med flera kör en F1-bil

EU är på dekis och lite talar för att det kommer att ändras givet att Bryssel kommer fortsätta enligt sitt modus operandi om att först presentera ett förslag och därefter diskutera det i en sisådär fem år innan en röstning sker. Skulle utfallet bli positivt är risken stor att samma modus operandi ger vid handen att hela processen kommer att följas av säkert fem år till innan det eventuellt blir verkstad av snacket. Det ska ju såklart överklagas och debatteras in absurdum så att ingen blir kränkt eller känner sig förbisedd. Jämför debaclet vid Slussen i Hufvudstaden… Alexander Bard säger det rätt så bra; det finns alltid en gammal kyrktant som ska klaga över något, om det så är att sikten skyms eller att det får området att se lite mindre attraktivt ut. 

Makro påverkar
Det sägs att makro är sekundärt när det kommer till investeringar. Bra bolag tenderar nämligen att kunna anpassa sig till såväl rådande som nya förutsättningar. Med det sagt spelar makro en roll, framför allt i ett inledande skeende. Detta har setts i hur alla tillväxtbolag blommade likt Utopia hade infunnit sig under 2020–2022, eller hur fastighetsbolagen föll som stenar när räntehöjningscykeln inleddes våren 2022. 

Ibland kan snabba förändringar i makro bli förödande. Kommer någon ihåg Babylon Health, som fram till sin IPO i oktober 2021 hade höjts till skyarna? Vid noteringen värderades bolaget till drygt 33 mdkr och fanns i bland annat Kinneviks portfölj. I 2021 års tredje kvartalsrapport skrev Kinneviks vd, Georgi Ganev, att ”sen 2016 har Kinnevik backat några av de bästa företagen i den globala digitala hälsosektorn […] Detta har resulterat i att vi nu har den starkaste portföljen av digitala hälsobolag bland alla europeiska investerare. Vi förväntar oss att denna portfölj av distruptiva bolag kommer fortsätta skapa värden för konsumenter.” Det sades inte rakt ut, men det sågs som en framtida kassako. 

Någon mjölkning blev det dock aldrig tal om och i augusti 2023 gick Babylon Health i konkurs. Pengar var helt enkelt inte gratis längre och när Mr. Market kan få säker avkastning i form av bland annat räntor så tar han det alla dagar i veckan. 

Det israeliska hälsotjänstebolaget är inte ensamt, tvärtom. I Sverige har vi sett bolag inom flera sektorer som har mött samma öde. Bostadsutvecklaren Besqab, som befann sig på ruinens brant, blev uppköpta av Aros, auktionsbolaget Lauritz försvann från börsen juli 2023, vilket var en månad där även Meltron, Idogen och Azelio fick kasta in handduken et cetera.

Från det ena till det andra – EU åker Bobbycar 
Det må låta mer långsökt än vad det är, men vänligen ”bear with me”. I flera år har det sagts av aktörer såväl inom som utanför EU:s gränser att blocket ligger efter USA, Indien och Kina i teknikracet. Medan dessa geografier har fokuserat på att innovera, har EU istället lagt sitt fokus på att dels intervenera, dels reglera. År in, år ut och resultaten har inte låtit vänta på sig. 

Vänligen nämn ett europeiskt moln värt namnet. Förutom tyska SAP har EU inget att stoltsera med, medan USA har flera, däribland de från Amazon, Apple, Alphabet och Microsoft. Kina har å sin sida Huawei, Alibaba och Tencent, medan Ryssland har Yandex. I Indien finns Tata Consultancy Services, Wipro och Infosys. Som görs synligt är det inte tal om någon match. EU kör en Bobbycar, medan övriga geografier sitter i en F1-bil. 

En stor anledning till ovan nämnda bolags starka positioner är såklart dess egen förmåga att växa, skapa fortsatt avkastning för sina ägare et cetera, men också för att det råder bra, positiva och, i brist på bättre ord, bra makroförutsättningar. Det må kanske inte just nu råda i Ryssland, men vänligen se det i en större, mer historisk vy. Jag tänker här inte bara på de senaste drygt 1,5 årens CHIPS act i USA, utan ser tillbaka flera, flera år. Det är en helt annan miljö på andra sidan pölen och denna har kunnat göda dess invånare, medan europeiska sådana har fått svälta i en bortglömd gammal fiskskål. 

Ett Europa på dekis
Inom det nya svarta, halvledare, ser det likadant ut. Förvisso finns vissa nischade bolag i Europa, såsom belgiska Melexis. Därtill finns de nederländska ASML och ASM International, som tillhandahåller produkter och tjänster för tillverkning av maskiner som används för att producerar halvledare. Dessa utmärker sig internationellt, då de är essentiella för halvledarproducenter såsom Nvidia och Broadcom. Dock kvarstår faktum att EU även här är på dekis. 

Inte blir det bättre att EU-kommissionens upphaussade chipsatsning med utlovade stöd värda 43 MEUR, som har lyfts fram som en banbrytande del av blockets strävan att förbättra EU:s konkurrenskraft, tycks kollapsa. Anledningen stavas Intel. 

Intel – karta och terräng 
I sin chipssatsning valde EU det amerikanska halvledarbolaget Intel, som fokuserar på utveckling och tillverkning av processorer för data- och nätverkskommunikation. Historiskt har Intel varit ett välskött bolag som legat i framkant med ny teknologi. Emellertid gäller inte det längre och de senaste åren har alla felsatsningar gjort att aktien sjunkit med 52 % bara i år och 56 % på tre år. Faktum är att bolaget just nu genomgår nu sin svagaste period i dess 56-åriga historia.

Intel valdes på grund av dess historik och därmed ignorerade europeiska beslutsfattare det som marknadsanalytiker sade om bolagets svaghet relativt det mer spjutspetsinriktade TSMC. De ansvariga studerade således kartan, men besökte och studerade aldrig den alltid föränderliga terrängen (för att applicera den modell som jag avhandlar i min bok Mentala Modeller från 2023). Straffet för detta kom förra veckan, då Intel kommunicerade att dess del av EU:s storsatsning skjuts upp, då bolagets negativa utveckling gjort att medel inte räcker till. 

Draghis dom
Nyheterna om hur EU:s chipsatsning riskerar att bli en katastrof kom samma vecka som Mario Draghi, tidigare chef för ECB, presenterade en 400-sidig plan författad på uppdrag av EU-kommissionen för hur EU ska återfå sin konkurrenskraft mot USA samt Kina via investeringar i bland annat teknik. För att lyckas med detta bedömer han att det kommer krävas 700–800 MEUR per år, motsvarande 5 % av unionens BNP, för att både komma ikapp och hälla jämna steg.

Rapporten understryker detta och blir en tydlig påminnelse om att Europas ekonomi, välstånd och välfärd är beroende av att vi inom EU satsar på forskning, innovation och företagsamhet. Det är synnerligen viktigt, då den amerikanska ekonomin under de senaste två decennierna har vuxit dubbelt så mycket som EU:s.

Därtill har hushållens inkomster ökat betydligt mer i USA än i Europa. Kina har gått om EU som världens näst största ekonomi och när det kommer till högteknologisk utveckling och AI halkar Europa även här efter, vilket jag exemplifierade tidigare med moln/cloud. Bland världens 50 största tech-bolag är endast fyra europeiska, och medan europeiska industrier har fastnat i en gammal struktur, har amerikanska tech-företag blivit ledande inom produktivitet och innovation. 

Utan stöd på makronivå ser det mörkt ut för de europeiska bolagen. Absolut kan och kommer vissa bolag att klara av de, gentemot USA; Kina och Indien orättvisa förutsättningarna, men hur många och till vilken grad. Det ser hårt sagt riktigt mörkt ut för EU och dess ekonomi, för jag har svårt att se EU samsas och enas om insatser likt de Draghi förespråkar.