Europas ledare – Frankrike eller Tyskland/Polen?

”If You Spend 13 Minutes A Year On Economics, You've Wasted 10 Minutes.” Kända och av många ansedda ord från finanslegendaren Peter Lynch. Vi kan diskutera i evinnerligheter huruvida makro har – och i sådana fall till vilken grad – en roll att spela i en bolagsanalys eller ej, likväl finner jag det mycket intressant att diskutera. Det är inte bara för att det är så aktuellt, utan också för att det så tydligt hänger ihop med historiska beslut, utvecklingar et cetera. Återkommande läsare vet att jag ofta slår ett slag för att tid skall ägnas till läsning av och om historia i dess allmänhet, men idé- och kulturhistoria i synnerhet.

Det blåser nya vindar i världen och i och med USA:s återgång till Monroedoktrinen – och därmed ett brott från Trumans dito – har Europa ”plötsligt” insett att vi står själva. Naivitetens trolldom om att pappa USA alltid finns här och är beredd att stå för kalaset, något som mer eller mindre har gällt sedan Andra världskrigets avslut, har brutits och plötsligt måste Europas ledare ta ut nappen ur munnen, slänga vällingflaskan och tvätta bort eventuella kladd från glassrester i ansiktet. Av med bebiskläderna och på med kostymen.

En fråga som dryftas just nu är vilket land och vilken politiker som kommer att intaga ledarpositionen. Frankrike och Macron slår sig gärna på bröstet, medan frågan är om de verkligen förmår att göra verkstad av allt snack. Frankrikes finanser är inte direkt i bästa skick och beträffande deras kärnvapenarsenal är det min tolkning, av det som jag har läst, att det är rejält eftersatt det amerikanska, men också sovjetiska(!). Just på detta tema vill jag varmt rekommendera denna krönika på Axess. 

Tyskland har för närvarande inga kärnvapen, men har desto starkare finanser och har dessutom utannonserat enorma stimulanser för försvar samt stärkande av såväl fysisk som digital infrastruktur. Därtill har landet en nära koppling till Polen, ett av Europas snabbast växande länder och där det finns en tydlig (kris)insikt om det hot som Sovjetunionen utövar. Medan de flesta av Europas länder lägger 2–3 % av sin BNP på försvar, lägger Polen drygt 5 %. 

Vidare måste det problematiseras att Europa och EU har utmaningar med att alla dess länder styrs nationellt och således kan – kommer – det vara svårt att få alla nämnda enade bakom en sorts ”ledare”. Jag tror det räcker med att gå till oss själva och till hur vi ofta stör oss på flera av de beslut som fattas i Bryssel. 

Jag ska inte bli långvarig i min utläggning, utan skall denna gång försöka att hålla mig kort, för jag anser att Alexander Bard säger det mycket bättre än vad jag kan (med reservation för det ibland något för skatologiska språket). Nämnda filosof har under de senaste två månaderna gästat tre poddar och i dessa har såväl Trump som Kina avhandlats, men också Europa, dess framtid och hur den eventuella maktpositionen kommer att utvecklas. Kortfattat:

Tyskland inser att Sovjetunionen ej kommer att sluta vid/med Ukraina/Krim, utan att Putins mål är att återupprätta den sanna, gamla Sovjetunionen pre anno 1991. Om han trycker på knappen kommer missilens mål inte vara Kiev, som har en mycket central och symbolisk roll i den ryska historien – och i den östslaviska historien i stort – eftersom staden ofta betraktas som "vaggan" för den ryska, ukrainska och belarusiska civilisationen. Istället kommer missilens mål vara Warszawa och detta vet såväl polacker som tyskar. Ergo upprustning och de ökade försvarsutgifterna.

Enligt Bard skulle det inte vara långsökt att en tyskpolsk allians kan ta fram kärnvapen inom inte allt för många år och därmed skapa ett kärnvapenparaply likt det som NATO idag har. Detta är något som, enligt Bard, Sverige och Norden kommer att acceptera och vara beredda att ingå i – inte minst då framför allt Sveriges export och handelsutbyte med Tyskland är stort. 

Vidare lyfts det fram att framtidens krig främst inte kommer ske enligt det konventionella sättet, utan mer och mer går det till det vi ser idag med drönare med mera. Således blir det lite ”komiskt” att Tyskland för ett par veckor sedan aviserade att man ämnar bygga upp Europas största konventionella armé. Förstå mig rätt, för absolut krävs det soldater, pansarvagnar et cetera, men som vi har sett i Ukraina är det inte dessa som är centrala. Därmed lyfter Bard fram att om du vill få en exponering mot försvarssektorn är det (kanske) inte de stora bolagen inriktade mot en mer konventionell krigsföring, utan istället är det bolag som bedöms vara vinnare på omställningen till krig/försvar där drönare e.d. är centrala (såväl de som gör komponenter till de som bygger och sätter samman).

Det finns mycket mer att säga, men jag rekommenderar att lyssna på dessa tre poddavsnitt. Absolut är Bard Bard, men han har haft rätt många gånger, även om han är duktig på att vara kontroversiell och vet hur att skapa clickbaits. Han vet sin roll och vet hur att skapa… viralitet, men åsidosätt detta och lyssna på vad han säger. Döm inte boken efter dess omslag. 

Max Tänt (2015-04-01)

Oskyddat Samtal (2025-04-11)

Dekonstruktiv kritik (2025-04-20)

För oss som är börsintresserade kan det således vara av intresse att studera den polska börsen, inte minst då landet växer så snabbt och kraftigt.