Nej, bankernas utdelningar är inte av ondo – tvärtom!

Diskussionen om extra bankskatter och hur de rekordartade utdelningarna sticker i ögat på ”vanligt folk” måste nyanseras och få ett slut. 

Riskexponering betyder del av såväl förluster som vinster
En bank är likt nästan vilket företag som helst och har således ett vinstintresse. För vinsterna kan de bland annat investera i sin egen verksamhet och således skapa en bättre tjänster för alla kunder. Detta ökar sannolikheten för att konsumenterna har än mer nytta och värde av bankernas tjänster. Ökade satsningar betyder också att konkurrensen stärks och att en viss prispress sker. Detta kommer, ännu en gång, kunderna till gagns. Kan sistnämnda även förmå sig bli mer hårda och krävande när de förhandlar med banken (och inte dra sig från att byta bank(/vara otrogna) kan även detta påverka positivt för kundgruppen.

Med ett bättre tjänsteutbud kan banken locka till sig nya kunder samtidigt som konkurrenter måste jobba minst lika hårt för att möta upp – slå ut på flera år och vinnaren är framfört allt kunden.

En bank kan välja att köpa tillbaka sina egna aktier och/eller dela ut en del av vinsten till alla aktieägare. Aktieägare är, tvärtemot vad många tycks tro, inte svårt att bli, utan med ett par enkla knapptryck kan du öppna ett ISK och investera i den bank du vill vara delägare i. Absolut är cirka 112 kronor, som Handelsbankens aktie just nu står i, 112 kronor, men det rör sig inte om några astronomiska summor. Genom att vara delägare – en riskkapitalist som riskerar sitt kapital – får, för att använda mig av den rödgröna falangens begrepp, ”vanligt folk” ta del av vinsten och är inte detta mer än rätt givet den risk vederbörande utsatt sina surt förvärvade pengar för? Såklart gäller även det omvända om banken skulle tappa omsättning, vinst och så vidare. Ett mynt har som bekant två sidor.

”Vanligt folk” har ett eget ansvar
Ständigt återkommande i debatten, inte sällan driven från vänsterfalangen, är att ”vanligt folk” står för fiolerna, medan rikemansklassen(!) ”… skrattar hela vägen till banken”. Detta är inget annat än fel och direkt missvisande. Som ofta är fallet är fokus på den aktuella stunden, medan ett bredare perspektiv sällan appliceras. Ja, bankerna gör stora vinster 2022 samt 2023, men inte hörde jag några beklaga sig för bankernas skull under åren då det var låga eller negativa räntor – år då bankernas vinster var väsentligt lägre? Därtill är bankerna enligt regler och restriktioner tvingade att uppge lånevillkor för sina kunder när sistnämnda väljer att teckna att bolån. Absolut finns mycket finanslingo, men precis som i flera andra fall har kunden ett eget ansvar. Är språket för svårt kan de be om hjälp och förtydliganden, samt hjälp att räkna på olika scenarier.

Bankernas räntor följer Riksbankens styrränta. När den är hög är bankernas räntor det, när den är låg sänks även bankernas. Givet den snabba och kraftiga inflations- och ränteutvecklingen de senaste dryga tre åren ger såväl 2022 som 2023 års bankvinster en relativt skev bild, vilket sällan ges plats i debatten som förs. Ännu en gång – studera bankernas vinster och utdelningar de senaste 10 åren och en helt annan bild kommer att skönjas. Studera även bankernas utdelningspolicyer. Till exempel har Swedbank som policy att dela ut 50 % av vinsten, en minskning från de tidigare 75 % som var gällande fram till och med 2019 för att, som vd skrev, ”ytterligare stärka bankens kapitalposition.” 

Absolut bedöms policyn att höjas igen till 75 % efter att en uppgörelse med U.S. Treasury's Office for Foreign Assets Control, OFAC, blir klar. Dock är 2022 och 2023 års utdelningar inga godtyckligt satta sådana, utan de följer en policy. 

Bankerna tar en risk
En bank tar alltid en risk när den lånar ut pengar. För denna risk vill den ha en ersättning – i detta fall i form av en ränta. Banker ägnar sig inte åt välgörenhet, utan är ännu en gång vinstdrivande verksamheter. 

”Vanligt folk”, det vill säga du och jag, kan ta del av dessa vinster genom att bli delägare och därför ta del av de potentiella vinster som skapas. Vinsten kan dels synas via värdetillväxt, då aktien stiger i takt med vinsttillväxten, dels ges i form av eventuella återköp samt utdelningar. 

Staten har tidigare räddat bankerna
Vän av god ordning kommer säkert ihåg hur den svenska staten historiskt har räddat banker som varit nära att gå i konkurs. Tydligast i minnet torde Swedbank vara under finanskrisen. Det stämmer att banken, men också flera av de andra storbankerna, hade sämre kärnkapitalrelation och att staten, det vill säga skattebetalarna, fick gå in och rädda banken. 

Sedan dess har flera regleringar och lagar införts – regleringar och lagar som har pressat bankerna att bli mer noggranna i sin utlåning, ha högre säkerheter och starkare finanser. Allt för att staten inte ska behöva gå in och rädda dem igen. Idag uppfyller samtliga fyra storbanker alla krav och lagar och det med råge. Bland annat har Handelsbanken flera år i rad blivit utsedd till Europas säkraste och en av världens absolut säkraste banker. 

Av ovan kan vi konstatera att ingen av bankerna tummar på balansräkningen och soliditeten bara för att kunna skeppa ut utdelningar. Tvärtom ligger fokus först på den befintliga nedsidan och riskerna än att dela ut till aktieägarna. 

Viktiga institutioner och stiftelser är beroende av utdelningar
Det har varit och kommer vara ett fåtal år då bankerna gör extra stora vinster, men slå ut allt över längre perioder om 10, 15 och 20 år. Skulle bankerna fortsätta att beskattas in absurdum är risken stor att ingen vill investera i dem och således kommer inga nya tjänster, ingen innovation med mera att ske, för vem vill investera – och riskera – sitt kapital i något där avkastningen i form av bland annat utdelningar godtyckligt bestäms av samtidens, inte sällan populistiska, mediedebatt?

Förutom svenska småsparare äger institutioner och stiftelser (ex. i SHB)  aktier i bankerna. Dessa är viktiga för att forskning och utveckling ska kunna ske – forskning och utveckling som gör att AB Sverige kan fortsätta vara konkurrenskraftigt i en alltmer krävande och konkurrensutsatt värld. Utan utdelningar, som sedan skeppas vidare till människor som vill utveckla och bidra till en bättre värld, riskerar såväl tillväxt som välfärd att drabbas. Vinnare är ingen, förlorare är alla.

OBS:

Utifrån Evolutions starka rapport i torsdags, den 1 februari, kanske du har ett intresse att läsa en krönika jag skrev för Aktiespararna fredagen den 26 januari som berör hur EVO är Stockholmbörsens nya Swedish Match. Krönikan är olåst och det finns inte – och kommer aldrig finnas – några affiliatelänkar eller dylikt/skit.