Nordens bästa telekombolag - en kamp mellan de fyra stora

Norden har fyra ”stora” telekomoperatörer (således exkluderas Bahnhof m.fl.) som dagligen konkurrerar om kundernas gunst. Konkurrensen syns även på börsen, där respektive bolags fundamentala utveckling manifesteras i dess aktiekurs. Denna något snabba genomgång visar att finsk SISU gör skäl för sitt namn och att detsamma gäller Stockholmsbörsens sorgebarn – du kan gissa vilket... 
 

Telekomsektorn
I och med den konsoliderade telekommarknaden kan aktieägare här inte förvänta sig någon stor kurstillväxt, utan mer är en exponering mot sektorn att betrakta som utdelningscase. För att vara ett bra, utdelade bolag fordras en fundamentalt och över en lång tid bra verksamhet. Såklart finns förståelse för att varje kvartal, eller något enstaka år inte är perfekt, men undantagen får inte bli regeln.

Telekomsektorn karaktäriseras även med att vara mycket kapitalkrävande i form av att det mer eller mindre alltid krävs stora investeringar i allt från innehåll via nätverk och förvärv - Capex. När GSM övergick till 3G krävdes betydande investeringar och samma mellan 3G via 4G till 5G. 

Därtill kan bolaget göra andra satsningar, såsom Telias köp av Bonniers TV-verksamhet - TV4 och C More. I just denna affär ser det ut att inte bli något annat än ett fiasko, då köpeskillingen om drygt 10 mdkr är dubbelt så högt än det ryktandes försäljningspriset om 5 mdkr. 

Nära capex kommer avkastning på såväl investerat som sysselsatt kapital och även här sticker inte telekomsektorn ut som de skarpaste knivarna i lådan, eller den tallrik med flest pommes frites på sig.
 

Bra bolag
Jag har flera gånger avhandlat vad som för mig karaktäriserar ett bra bolag. Över tid ska omsättning, vinst och eget kapital, samtliga relativt per aktie, vara stigande. Därtill vill jag se bra avkastning på kapital och tillgångar, stabila marginaler samt en solid balansräkning. Vad som är en solid balansräkning är både sektor- och bolagsspecifikt, för har telekombolaget ett mål om att inte ha en nettoskuld genom EBITDA om 2 och historiskt har legat kring 1,7 ser jag inte en nuvarande på 1,9 som alarmerande. Detta givet att det finns en adekvat förklaring och att det inte är början på en ny och stigande trend.
 

Finsk SISU vinner guld
I genomgången sticker finska Elisa ut som den stabilaste spelaren, där totalavkastningen de senaste fem åren uppgår till 18,7 %. Bolaget har under de senaste fem åren haft en tillväxt på såväl den övre som undre raden. Fortsättningsvis visar koncernen att de har en stabil finansiell ställning, där soliditeten över tid har stärkts och att nettoskulden genom EBITDA ligger stabilt på 1,7. Det är i linje med historiken samt inom ramen för det finansiella målet om 1,5–2.

Bolaget har en positiv utdelningstillväxt sedan 2013 och för de senaste fem åren är den genomsnittliga tillväxten 4 %, det vill säga något över en mer normal inflation. Tillväxten kan låta låg, men beakta då att direktavkastningen är 5,2 %.
 

Tele2 gör skäl för namnet 
Det är mycket jämt mellan andra och tredje plats, men när alla nyckeltal värderas sticker Tele2 ut som något bättre än norska Telenor. Under de senaste fem åren den svenska operatören totalavkastat 20,9 %, vilket är mycket högre än Telenors -8,8 %. När bolagens respektive huv lyftes utmärker sig Tele2 som den starkare relativt vinst- och utdelningsutveckling, medan Telenor har en starkare utveckling för eget kapital.

Den fortsatta kampen görs också synlig när respektives balansräkning studeras. Tele2 har en stabilare historik, men studeras trenden för de senaste åren börjar Telenor att komma ikapp till mer solida finanser. Båda bolagen ligger inom sina respektive mål om nettoskuld genom EBTIDA. På rullande tolv månader ligger Tele2 bäst till med 2,5 genom EBTIDA, vilket ska ställas mot målet om 2,5–3. Hos Telenor uppgår nuvarande och på rullande tolv månaders nettoskuld genom EBTIDA till 2,2, nära den högsta siffran i målintervallet om 1,8–2,3.

Även om Tele2 har bäst utdelningstillväxt (exk. extrautdelningar) för de senaste 5 åren är Telenors mer pålitlig. Den norska operatören har höjt sin utdelning årligen sedan 2009, medan Tele2 visar samma trend sedan 2017.
 

Telia
Sorgebarnet Telia lyfts ofta fram när skrämmande exempel om kapitalförstöring ska ges. Är det inte mutskandaler i Uzbekistan, är det misslyckade satsningar i Danmark eller dyra köp av TV-verksamheter.

Ledningens milt sagt mindre kloka beslut visar sig tydligt när nyckeltalen konsulteras. Under de senaste 5 åren har den genomsnittliga omsättningstillväxten varit 1,9 %, det vill säga knappt märkbar. Mer utmärkande är den negativa utvecklingen för vinst per aktie och eget kapital. 2019 uppgick de två till 1,71 kr samt 21,9 kr. På rullande tolv månader uppgår detsamma till 0,08 kr respektive 14,3 kr.

Studeras koncernens utdelningstillväxt för de senaste 5 åren är den negativ och de senaste 3 åren har bolaget behållit sina 2 kr/aktie. Det är dåligt i såväl absoluta som relativa tal när inflation tas i beaktande. Sagt med andra ord har alltså Telia minskat sin utdelning och aktiespararna har därmed inte fått ”skratta hela vägen till banken”.

Även balansräkningen lämnar mycket att önska. Soliditeten har minskat med 22 % de senaste 5 åren, medan skulden har ökat. På rullande tolv månader uppgår den till 2,7 genom EBITDA. Det är visserligen en minskning sedan 2019, men trenden sedan 2021:s 1,5 är oroande. Allt syns i aktiens totalavkastning för de senaste 5 åren, som uppgår till -12,5 %.