”Om du fick 1 miljon och bara fick investera i…”

En fråga jag då och då tycker mig se i vissa flöden på såväl X som andra sociala medieplattformar är ”om du fick 1 miljon kronor och bara fick välja en aktie att investera i – vilken skulle det vara?”. Förstå mig rätt det som jag nu skriver; men en sådan fråga säger i min värld mer om den som lämnar den än de som besvarar densamma. Ska man ikläda sig investerardjävulens klädedräkt kanske man skulle börja med att förklara att en aktie är ett ägarbevis i ett bolag och att man inte investerar i först-, utan i sistnämnda. Bara genom den ”korrigeringen” tenderar det att tändas vissa ljus hos de som är mottagliga för budskapet och inte likt andra slår ifrån sig med anklagelser om dryghet, semantik eller dylikt. 

När man investerar i ett värdepapper, vilket en aktie är, blir man också en investerare – detta oavsett hur många pommes frites på tallriken som man har. Vissa hoppar in och ut oftare och snabbare än Aftonbladet och de rödgröna hinner dra rasistkortet mot allt och alla som talar emot dem, men oavsett är man en investerare. Absolut kan vi diskutera huruvida det inte mer rör sig om att spekulera än att investerare, men oavsett är en person som köper ett ägarbevis en investerare.

Av intresse kan ordets etymologi studeras och som hjälp tas här dels SAOB, dels Alphabets Gemini ai. Begreppet "investerare" härstammar från det latinska verbet investire, vilket ursprungligen betydde "att klä på" eller "ikläda någon en dräkt". Under medeltiden övergick betydelsen till att formellt ge någon ett ämbete eller makt genom en klädesceremoni, en så kallad investitur. Den ekonomiska innebörden föddes under 1600-talets handelsboom, när man började se på kapitalplacering som att man "klädde pengarna i en ny skepnad" – till exempel genom att förvandla kontanter till varor eller fastigheter – och ordet lånades slutligen in i svenskan i början av 1900-talet.   

Åter till frågan och inläggets tema – ”om du fick 1 miljon kronor och bara fick välja en aktie att investera i – vilken skulle det vara?”. Jag tror det är omöjligt att kunna besvara den. Observera att jag skriver ”kunna” innan ”besvara”, för sistnämnda kan alla göra, men att besvara den på det sätt som man sedan också skulle göra i praktiken tror jag det är då som klarar av. Det är en sak att förställa sig X, än annan att uppleva det; befinna sig i dess situation. Om jag ber dig att verkligen, verkligen tänka efter över hur i vilket bolag som du skulle investera i om du fick 1 miljon kronor, tror jag ditt svar skulle komma allt annat än snabbt. 

Vidare tror jag att svaret skulle förändras beroende på vem som ställde frågan, när den ställdes och framför allt vems miljon det faktiskt var. Är det pengar som redan finns i portföljen och som ska omallokeras? Är det ett arv? En oväntad vinst? Pengar som utgör hela ens samlade kapital eller en mindre del av det? Ska pengarna investeras på ett års, fem års eller trettio års sikt? Vad är alternativkostnaden och hur ser värderingen ut den dag frågan ställs? Det är först när sådant kommer in i bilden som frågan börjar likna ett faktiskt investeringsbeslut. Fram till dess är den snarare ett tankeexperiment och sådana kan förvisso vara underhållande men har begränsat värde när de får föreställa verkligheten.

Att fråga vilken aktie man skulle välja om man fick en miljon kronor är, i min värld skall tilläggas, att börja med svaret och därefter försöka hitta frågan. En investerare som verkligen har en miljon att placera bör rimligen göra det motsatta. Vad är mitt mål? När behöver jag pengarna? Vilken risk kan bör jag ta? Vilka bolag förstår jag, vilka är rimligt värderade och var finns den bästa relationen mellan pris och kvalitet? Först därefter kommer frågan om vilket/vilka bolag som det ska investeras i. Att utan denna kontext utse en ensam vinnare säger som mest något om vilka bolag man tycker om, men betydligt mindre om hur man faktiskt skulle investera.

Det tål att påminna sig om Mungers ”take a simple idea and take it seriously.”