The secret sauce
Alla har vi nog vår favoritpizzeria och på denna har de nog också en god kebabsås - en som du mer är gärna önskar receptet på. Motala, världens metropol där solen aldrig går ned, tycks i mina ögon ha en pizzeria, men också frisör samt café, per invånare och konkurrensen bagarna emellan är tuff och hård. När jag var yngre, högstadiet och första åren på gymnasiet, hade mina vänner och jag en härlig tradition att mer eller mindre varje fredag äta kebab eller pizza på vår favoritpizzeria, Rimini. Vi var så mycket stammisar att det hängde kort på oss i personalrummet… Jag behövde sällan säga vad jag skulle ha när vi kom fram till disken, då de redan visste: ”Kebab med bröd och vatten, eller hur?”.
Till skillnad från mina vänner är jag mer för kebab än pizza (skillnad dock när jag är i Italien) och just Rimini hade en – har en – kebabsås värd att om inte mörda för, så åtminstone lemlästa en passande antagonist. Hur många gånger undrade jag inte om den magiska ingrediensen i såsen. Såklart var den en affärshemlighet så viktig att ansvariga för Coca Colas recept skulle bedöma sin säkerhet lika bra och stark som gamens säkrade gamla bettan i Robin Hood.
En god sås är inte något som låter sig så lätteligen tillredas. Det är inte för inte som mer exklusiva restauranger har en egen såsansvarig – Sauté chef - och skulle denne misslyckas kan hela måltiden vara förstörd. I och för sig gäller det maträttens alla komponenter… nåväl – tillbaka till (den magiska) såsen, som är inläggets epicentrum.
Beträffande investeringar söker alla efter just den specifika ingrediensen; just den hemliga(?) komponenten som får något bra att bli än bättre, kanske till och med bäst. Jag sitter inte på Svaret, men jag vet att en stor del av detta är att 1) ha ett kontinuerligt sparande och av detta 2) månadsvis investera för att sprida inköpen över tid. Vidare ska man 3) investera i det som man bedömer sig kunna och förstå men också 4) undvika att bara investera i ett visst bolag eller en viss sektor. De bolag som bilder portföljen ska också ha 5) stabila finanser och en beprövad historik. Kan denna ”enkla” process återupprepas 24/7 365 talar mycket för att måltiden inte bara blir välsmakande, utan också så stor att man kan äta just 24/7 365 utan att den blir mindre. Det kommer bli likt den ”växer av sig självt”(!).
I torsdags, den 2 februari, var det nog många som nådde ett ATH. Många av dessa, om än ej alla, har applicerat just ovan nämnda (hemliga?) ingrediens. Vad den också möjliggjort är att mer tid och energi kunnat läggas på vardagen; nuet, familjen, sömnen, studierna, jobbet med mera. Absolut inte alla, men många har nog haft lite mer ro i magen än de som söker det perfekta tillfället att tajma marknaden – det som många försökt sig på men misslyckats med sedan urminnes tider.
I över ett decennium har jag applicerat ovan process, om än att jag ibland tyvärr fuskat med 5) ”stabila finanser”. Vid dessa tillfällen har maträtten smakat allt annat än gott och ibland har den varit så illasmakande att jag bedömt den som oätlig. Således och till alla miljökämpars förtret har jag slängt sörjan till anrättning. Pengar lagda på råvaror som visade sig vara sura och rent ut sagt värdelösa.
Bortsett från de fall där det har fuskats har resultaten inte låtit sig väntas på. Jag har skrivit det flera gånger förut, men det tål att upprepas. Alla kan läsa sig till snöbollen och dess ”magiska” effekt. Alla kan visualisera den, men det är något helt annat att uppleva. Kanske är det bara jag och min bristande förmåga att just visualisera, men trots all litteratur et cetera jag tagit mig an under alla mina år som småsparare sitter jag idag häpen över hur fantastisk stark kraften bakom ränta-på-ränta är. I detta fall trumfar sannerligen verkligheten fiktionen.
Vilka lärdomar kan jag ta av allt ovan? Lockas inte att ta den snabba vägen. Behåll fokus på den strategi som för dig kommit att bli lika mycket beprövad som positiv. Absolut skall den alltid ifrågasättas för att på det sättet identifiera eventuella brister, men låt utveckling och justeringar gå långsamt och utvärdera ständigt.
Det talas ofta om ”den gamla skolan” och jag bedömer just den modell jag i detta inlägg redovisat för vara en del av nämnda. Det är inte för intet som det finns ett inte så litet korn sanning i uttrycket att gammal är äldst(?).