Vad händer?

Intetsägande titel, eller hur? Vad menas egentligen? Vad som händer i Succession säsong 5? I Zelda: Tears of the Kingdom (release 12/5)? I SBB? I världen? Jag är ledsen för om rubriken på dagens inlägg uppfattas som clickbait, ty det är ej min mening. Det är dock en adekvat fråga att gång på gång ställa sig, gärna flera gånger varje vecka men framförför allt på ett mer allvarsamt sätt 1–2 gånger per kvartal. Var är jag? Vart vill jag? Varför (know your ”why”)? Hur? Et cetera.

Vad händer i mitt liv och vad gör jag för att påverka så att utvecklingen går mot de mål jag tidigare fastställt? Vad kan jag göra och vad måste jag acceptera samt förhålla mig till? Ännu mera et cetera.

Det är också lika viktigt att fråga sig samma fråga vid analyser av bolag, men också beträffande sin egen analysprocess – vad händer (i bolaget? I min process?)?

Jag har fått ett par frågor kring huruvida jag 1) äger aktier i SBB och 2) om så är fallet; hur jag agerar. Jag har vänligt svarat till alla att jag inte äger några aktier och ej ämnar att så göra. Jag har hela tiden varit avig till bolaget SBB och detta av flera anledningar. Innan jag lyfter fram dessa vill jag förtydliga att detta inlägg inte är ämnat att på något sätt strö salt i öppna sår eller dylikt, eller att jag på något sätt ämnar höja mig själv och alla andra som ej investerat i bolaget. Jag lyfter helt enkelt fram mina motiv till varför en investering ej gjorts.

Skilj på bolag och aktie, men också (fastighets)bestånd och bolag(skontruktion)
Det låter bra och vackert. Ja, nästan tryggt, eller hur? Samhällsfastigheter. Fastigheter som är essentiella för att stat, regioner, landsting och kommuner ska kunna hålla sina verksamheter igång. Absolut är dessa bestånd mer trygga relativt en enkel hyresfastighet i Åmål, men ponera att ägaren till alla dessa bolag har tillskansat sig dessa via flera och ofta aggressiva lån tillika obligationer samt att inte sällan har även expansionen skett snabbt och kraftigt, nästan likt vore den inte fullt ut genomtänkt. Ponera vidare att det finns några få, ja knappt en handfull av hundra som fullt ut verkligen förstår hur bolagets finanser är uppbyggda och ser ut; vilka skulder finns och till vem och vilka? När sker förfallen och finns redan nu planer på en eventuell refinansiering? 

Hur samstämmigt har det varit mellan alla och envar de senaste åren om SBB:s finanser? Att det är en sådan extrem diskrepans är inte det vanliga, eller hur? Torde inte det tyda på att det finns något som inte stämmer? Medan en analytiker är lyrisk och lika konfident för SBB:s finansiella ställning som han är på att nycklarna passar till hemmets ytterdörr även idag, är en annan raka motsatsen. Det handlar inte om små och få detaljer, utan skillnaden är stor och hög.

Det går bra under några år, som i ett historiskt perspektiv bjuder på räntor så låga, ja till och med negativa, att de tidigare aldrig har skådats. Att sådana skall vara och verka för alltid är en omöjlighet, men detta bedömde jag aldrig ledningen/bolaget ta hänsyn till, utan istället var det störtkruka på och ”…enda in i kaklet” (då var det menat bildligt, numera har det blivit bokstavligt. Tyvärr). 

Ponera vidare att möjligheten till lån och därmed kapital tycks skapa en brännande sveda i fickorna hos SBB:s ledning och de börjar successivt köpa och förvärva fastighetsbestånd som inte ryms inom den tidigare kommunicerade kärnverksamheten. Beståndet som köps in ligger också på områden som inte direkt skriker ”kom och bo här”. Allt mer tappas fokus, men vad gör det? Pengar är gratis och hyrorna är ju indexjusterade. Det kan inte gå fel. Jo, det kan det och det gjorde det också. Tyvärr.

Fokus kom att flytta från enbart samhällsnyttiga fastigheter/bestånd till att, mer eller mindre, rymma allt som byggdes med väggar och tak, inte så sällan med lånande medel. Under de ”goda och glada” åren fick kommunerna skit för att de sålde ut sina bestånd – det skulle vara ”komiskt” om samma nu kan köpa tillbaka samma bestånd, men än billigare än vad de sålde dem för.

Pilotskolan
Starka piloter är bra, så länge dessa ser till bolagets bästa. Jag upplevde tidigt att fokus mer eller mindre alltid mer låg på Ilija Batljan än på SBB. Vidare var han själv högt belånad och således beroende av passiva intäkter, bland annat via utdelningar från SBB. Under minus- och nollräntor är detta inget problem, men så fort pengar/lån började kosta förstod jag att det skulle bli svettigt. Emellertid hade jag aldrig kunnat tro att SBB:s ledning skulle gå så långt som de har gjort sedan 2022, med allt från att sälja ut de fina och högavkastade bestånden via att knopa av Neobo till att så sent som de senaste veckorna kommunicera om en (numera indragen) emission för D-aktien samt förslag om DRIP som metod vid utdelningar (numera pausade/uppskjutna till maj 2024, även om det lagligt går att diskutera och således är det ännu ej hundra procent klart).

Det har blivit mer tydligt att SBB har funnits till för Ilija och andra som har varit i samma (belånings)position som honom än att SBB har funnits och verkat för alla dess delägare/småsparare samt bolagets bästa. Hade bolagets bästa satts i förrummet hade man, bland annat, ställt in utdelningarna för länge sedan. Emellertid var inte bolagets bästa det som sattes först hos ledningen… Vad styrelsen har gjort och just nu gör är också högst oklart samt märkligt. De ska svara för bolagets bästa. Bolagets. 

Alla skriverier och sektbeteende
Vad som även fått mig att avstå en investering är alla, i allmänhet, skriverier om bolaget, men det faktum att ”alla” räknade kraftigt och med hög varians olika på bolaget. Ömsom fanns (finns?) här Börsveckan som gång på gång intagit en positiv ställning (skall bli intressant att se vad de skriver i kommande nummer), medan bland annat Dagens Industri intagit den motsatta. Mellan dessa har det funnits otaliga skribenter, tidskrifter, bloggare och sociala medieprofiler som skrivit sina tolkningar av bolagets finanser. Att så många kan få fram olika siffror/tolkningar av siffror för ett och samma bolag skapar obehagskänslor hos mig. Absolut kan och ska det skilja sig beroende på hur optimistisk/pessimistisk man är, men sällan har jag sett så mycket, så brett och skiljt som under de senaste 1–2 åren. Beträffande en mycket berömvärd uträkning och översyn av SBB:s finanser vill jag lyfta fram twittraren ValueTeddy och dennes tråd. 

Utöver detta upplevde jag tidigt att sektbeteenden kom att synas och ju mer tiden från 1/1 2022 fortgick, desto mer kom det att bli än mer synligt. När skribenter för t.ex. Dagens Industri får utstå personliga hot och påhopp för deras analysera och beräkningar för ett bolag har det gått långt, eller hur? ”Jag tror Bråse hade en tragisk ungdom – låt oss spara ihop lite allmosor åt honom” alternativt ”Bråse är en jävla k*ksugare som inte kan ett skit. Han är enbart ute för att blanka och skada alla delägare” eller ”Bråse är köpt av blankarna. Jag har polisanmält honom och Bråse – läser du detta så vet jag var du bor” med mera. Är det ett sätt som vuxna (nåja) människor diskuterar bolag, fasta, reella värden? Och så klagar folk på att det bär utför för AB Sverige…

Stängda discord- och facebookgrupper (m.fl./mm.) är ytterligare en sak som tidigare och även nu fått mig att rygga undan, för hur kan det komma något gott av/ur att alla enbart sitter och slår sig själva på dels sin egen rygg, dels alla andras dito? I sådana sammanhang räcker det med att bara en medlem andas ”men…” för att denna skall arkebuseras. 

Insynspersoner och kommunikation

Även om det skett mer snabbt och kraftigt de senaste veckorna i allmänhet, men de senaste dagarna i synnerhet har min aversion för att investera i bolaget SBB minskat än mer i takt med hur insynspersoner ömsom lämnat, ömsom sålt av egna innehav. Allt annat lika är signalen lika tydligt likt Vänsterpartiets ställning till kapitalismen – ”skeppet är inte solitt och risken är hög att det kan ta in än mer vatten”. 

En VD som står och basunerar åt – ja, till och med garanterar, hundra år av fortsatta, stigande utdelningar får varje alarmsignal att ringa hos mig. Är fokus på bolagets bästa, eller ligger fokus på något annat, såsom enkom utdelningar? Finns SBB till för Ilija, som är beroende av tidigare nämnda utdelningar, eller för alla delägare? Är det långsiktigt hållbart att dela ut så mycket att bolagets existens hotas? 

Hybris och Drottningmodellen
Vi har sett det förr och vi kommer att få se det igen; jakten på lite, lite mer. Viljan att bara för att det gick tidigare och just nu ”känns” bra, ta lite ny och mer risk. Den kittlande känslan av att flyga, även om vingarna är högst imaginära. Känslan som säger att just du – just du – kan och kommer att lyckas för att du är just du (läs: ”guds gåva till människan”). Addera till detta att all risk (läs: lån med mera) tas i vad som tycks vara ett fokus på att springa snabbt och explosivt, medan den viktiga tanken huruvida det är och förblir långsiktigt hållbart lämnas därhän (det jag skriver om i min senaste bok och som då ryms under ”Drottningmodellen”). Fastigheter är likt aktier – ett maratonlopp. Att då springa det likt vore det ett hundrameterslopp kan bara leda till en, såväl bildligt som bokstavligt, utgång.

Är detta det enda fallet med ömsom hybris, ömsom oförmåga att applicera Drottningmodellen vi sett, eller kommer att få se? Tyvärr inte, ty människan har alltid en tendens att, mer eller mindre, upprepa sig. 

“History never repeats itself. Man always does.” (Voltaire)

Ännu en gång vill jag betona att inlägget ej handlar om att på något sätt förödmjuka alla som investerat i SBB, eller på något sätt” höja” mig själv (ty gudarna ska veta att jag gått på många minor). Jag vill enbart lyfta fram alla de faktorer som legat bakom mitt beslut att fram till dags dato inte investera i SBB.