Vänligen, Kalle Sundin

Bästa Kalle Sundin. Jag blev perplex när jag läste din ledare Gå med i facket innan du skaffar Avanzakonto. Förvisso har jag förståelse för din och din arbetsgivares ställningstagande i samhällsdebatten och er nära relation till vänsterblocket i allmänhet, men Vänsterpartiet och Socialdemokraterna i synnerhet. Detta till trots blir jag förbluffad över avsaknaden av substans i din text.

För det första har ISK hjälpt många småsparare, mig själv inkluderad, att gå från arbetarklass till att få en mer dräglig (ekonomisk) tillvaro. Genom att förvärvsarbeta har jag och många andra valt att skjuta upp vår konsumtion i nuet till förmån för att ha marginaler och medel för allt mellan kontantinsats via resor till en guldkantartad pension i framtiden. Sagt med andra ord har vi gjort ett aktivt val och tagit ett ansvar för våra liv och därmed även för Sverige. 

Att konsumera likt det inte finns någon morgondag och hoppas att det löser sig (läs: inte ta ansvar) är att göra sig själv och samhället en stor skada. Det är lätt att hamna skuld och väl i den positionen kan det med räntor bli en mycket hemsk livssituation, något som såväl ni som andra tidningar och medier har rapporterat om. Det må låta ohyggligt och förstå mig rätt, men skuldsatta människor belastar samhället på ett eller flera sätt, såsom en ökad psykisk ohälsa och därmed vårdkontakt, skuldsanering med mera. Detta är skattepengar som, givet att fler tog ett aktivt ansvar för sin egen ekonomi, skulle kunna fördelas på andra områden, såsom skola och polisväsende.

De medel som jag och övriga småsparare investerar för vår framtid är pengar som vi har tjänat via förvärvsarbete. På dessa har en skatt redan dragits, skattemedel som går till staten i syfte att hålla statsapparaten i ett bra och fungerande skick. Du klagar på den låga skattesatsen på ISK samt Kapitalförsäkring och även om den är intressant att diskutera, är den en ledare/svar på tal för sig själv. Jag tror dock att vi båda kan konstatera att det blir lite tragikomiskt att det ens ska finnas en skatt på ett ISK-konto i och med att pengarna där redan har beskattats. 

När vi ändå är inne på skatter och medel till staten skriver du ”alla diskussioner om att höja Sveriges låga kapitalskatter bemöts aggressivt. För det bredare skattesystemet – och förmågan att finansiera försvarsupprustning, välfärd och den infrastruktur som krävs för framtidens fossilfria tillväxt – finns ett uppenbart ointresse.” Jag tror inte att det finns ett ointresse – tvärtom, men jag tror vi är flera som anser att en gräns har nåtts efter allt slöseri som framkommit de senaste åren, tacksamt förmedlat till alla och envar via bland andra Slöseriombudsmannen samt Föreningen för skattenytta. Ergo blir slutsatsen att det nödvändigtvis inte är mer skattemedel som behövs, utan en bättre och mer nyttomaximerande användning av nämnda. Här har det offentliga mycket att lära av det privata. Absolut är en rosa enhörning säkert visuellt ”rolig” att beskåda, men är det ett rimligt användande av skattemedel när Sverige har sin stora problematik med skolan, kriminaliteten, omsorgen och sjukvården? 

Jag betalar mer än gärna skatt, men jag vill då också se att den används på ett ansvarsfullt sätt och kommer samhället till gagns. Behövs alla kommunikatörer? Behövs alla myndigheter? Elefantkyrkogården? Et cetera. 

Att gå med i facket kan säkert vara bra och viktigt, men än viktigare är att vara medlem i en A-kassa. Detta är något som du tydligt skriver och för det hedrar jag dig – för det är viktigt. Emellertid kan facket inte erbjuda den stabilitet och trygghet som ett starkt ekonomiskt sparande kan ha. Med tiden kan dessa summor bli tillräckligt stora för att den enskilda individen står i position att kunna säga ”tack, men nej tack” när arbetsgivaren kommer med nya och högre krav. Facket kan inte ersätta det lugn som kommer av att via sparande och investeringar ha byggt upp en ekonomi som klarar av såväl en trasig tvättmaskin som kyl samtidigt som arbetsgivaren varslar. 

Ensam är stark, men absolut kan en grupp vara ännu starkare och således finns det en rimlighet att vara med i facket. Dock har det i takt med att det mer och mer har framkommit om hur facken och politikerna håller varandra bakom ryggen, för att inte förglömma att förstnämnda tycks vara stora i orden, men små på jorden när det verkligen gäller. Därmed har jag full förståelse för de som anser att fackavgiften är bortkastade pengar.   

Sparande ska uppmuntras och premieras. Det gör inte bara individen bättre och större nytta, utan hela samhället. Ingen kedja (stat) är starkare än dess svagaste länk (den enskilda medborgaren). Således ligger det i allas intresse att istället för att klanka ned på och även göra narr av ISK/KF-sparande, premiera detsamma. Att ständigt kräva högre och högre skatter kommer inte leda till något bättre, utan tvärtom sämre. Studera Norge och dess nuvarande kapitalflykt. Kamprad och IKEA samt Rausing och Tetra Pak är svenska exempel på hur illa det kan gå, liksom Nordea och den av vänsterblocken äskande bankskatten. Hur mycket skattepengar förlorade inte AB Sverige där? Hur många poliser, lärare, undersköterskor med mera hade kunnat anställas om de äskande istället hade applicerat second level thinking?

Jag säger inte att facken har spelat ut sin roll, men att döma av nuvarande samhälle samt – och bland annat – den ständigt höjda pensionsåldern är kanske en medlemsavgift i Unga Aktiesparare en mycket bättre ”kostnad” än den fackliga sådana?