En läsares förslag på uttagsstrategi

Jag fick ett mail från en läsare efter förra inlägget om uttagsstrategier. Kul med kontakten med er läsare där jag först fick ett önskemål i kommentarsfältet att skriva om uttag och när jag gjorde det så hörde en annan läsare av sig på mail vilket gav det här inlägget. Så fortsätt att höra av er med förslag, önskemål, goda råd och kritik. bloggmiljonaren@hotmail.com 

Läsaren som hörde av sig hade suttit på kammaren och knåpat ihop en egen uttagsstrategi som han ville ha synpunkter på. Så tänkte att jag försöker tänka lite kring upplägget, men kanske kan ni övriga kan komma med feedback också så hoppas vi mailaren blir nöjd.

Upplägget gäller en person som bor själv och är cirka 45 år med målet att sluta jobba inom mycket kort. Personen har jobbat cirka 20 år som anställd utan tjänstepension och räknar med mycket låg pension och vill helt förlita sig livet ut på privat kapital på ISK (även om pensionen blir lite säkerhet på toppen från runt 65). Beräknat behov av pengar är 250 k per år. Det finns inget mål kring att efterlämna pengar vid sin död.

Planen är att när portföljen som består av 80% globalt index och 20% svenskt index uppgår till 6 miljoner görs sista arbetsdagen (motsvarar ett uttag på 4,2% om vi utgår från 250k per år, dvs rätt nära 4% regeln). 

Tanken är sen att i största möjliga mån försöka undvika att portföljen går under 5 miljoner, men samtidigt att skala av löpande om värdet stiger. Detta görs genom att en gång varje år ta ut halva mellanskillnaden mellan portföljens storlek och 5 miljoner (så länge portföljens värde överstiger 5 miljoner), dessa pengar placeras på sparkonto och från sparkontot lever man det kommande året. Skulle portföljens värde understiga 5 miljoner görs minsta möjliga uttag för att klara sig ett år till nästa avstämning. Finns mer än 250k på sparkontot klarar man sig ett år till och då görs inga uttag från portföljen de år portföljen understiger 5 miljoner. Finns det däremot mer än 5 miljoner i portföljen görs återigen uttag till sparkontot på 50% av mellanskillnaden ner till 5 miljoner, oavsett hur mycket som finns på sparkontot sedan innan.

Dvs man jobbar till portföljen visar 6 miljoner. Då plockas 500k ut då det är halva mellanskillnaden ner till 5 miljoner. Portföljen uppgår då till 5,5 miljoner. Ett år senare har man spenderat 250 k och har kvar 250 k på sparkontot och stämmer då av värdet av portföljen. Låt oss ta tre exempel på vad som kan hända då:

• Uppgår värdet i fondportföljen till 6,5 miljoner (ca 18% uppgång på 1 år sedan uttaget ner till 5,5) tar man ut 750k, halva mellanskillnaden ner till 5 miljoner, och sätter på sparkonto. Det skulle betyda 1 000k på sparkonto och 5,75 miljoner i fondportföljen efter uttag.
• Uppgår värdet i fondportföljen till 5,5 miljoner (börsen har gått plus minus 0 sedan förra uttaget) tar man ut 250k och sparkontot är återigen på 500k.
• Uppgår värdet i fondportföljen till 4 miljoner (ca 25% nedgång sedan förra uttaget) görs inget uttag utan man lever på de 250k som finns på sparkontot ytterligare ett år. Är värdet även då under 5 miljoner görs uttag på minsta möjliga, dvs 250k, för att täcka kommande året varje år tills värdet någon gång återigen förhoppningsvis överstiger 5 miljoner. Då tas 50% av mellanskillnaden ner till 5 miljoner ut igen som tidigare.

Mina kommentarer:

När jag först läste det hela blev jag rätt peppad. Det kändes som det fanns en del bra grejer här och jag började klura lite på hur det skulle så ut med våra siffror med lite större portfölj men med två personer. Skulle golvet sättas till 12 eller 13 miljoner i vårt fall?

Det har vissa likheter med andra strategier som flexibelt uttag med tak och golv och även det jag räknat på lite tidigare att ha pengar på sparkonto för att slippa sälja något under dåliga tider på börsen men fortsätta bygga på sparkontot under goda tider. Men kändes samtidigt som något nytt som jag aldrig sett tidigare, så all kudos till dig som suttit och klurat!

Det stora problemet som jag ser är att varken beloppet 5 miljoner eller årskostnaderna 250k inflationsjusteras. Här skulle man nog behöva tänka till lite mer för att få det att funka på ett bra sätt i 20-30 år. Själva uttaget i sig borde ju rimligtvis ha ganska goda chanser att fungera då det ligger i nivå med 4% år 1. Och även om pensionen beräknas bli låg blir det lite extra som kanske kan kompensera för inflationen.

Går börsen först rätt bra med 10-15% uppgång om året några år och sen något år med minus 10-15% blir det rätt bra. Sparkontot byggs på snabbare än pengarna spenderas och portföljen växer sakta men säkert trots uttagen så länge uppgången överstiger 10%. Efter några goda år är sparkontot välfyllt och det är inga problem att klara ett par dåliga år utan uttag. Men alla strategier kommer ju fungera om börsen först går upp 15% om året 3-4 år och sen ner 10-15% om året under 2 år. Utmaningen blir att hitta ett upplägg som klarar mer extrema situationer. Och här skulle man behöva räkna lite på om det här upplägget har några fördelar jämfört med de mer traditionella uppläggen.

En fördel jag ser är att man inte blir fartblind och hela tiden siktar högre vid en stigande börs. Utan man kanske får en påminnelse om att det ser rätt lovande ut i takt med att sparkontot växer.

Vad säger ni andra? Är det något som uppfinnaren missat som jag inte heller kommit på, förutom det där med inflationen. Eller kan det här bli den nya standardlösningen som alla kör i framtiden och Bengen och 4% regeln då är helt glömda.