Frihet vs effektivitet
Jag fick ett tips av min kompis Utdelningsseglaren om att Mr Money Mustache hade skrivit ett nytt blogginlägg. Det handlade om något som jag vet att både jag och Seglaren har lite egna erfarenheter kring. Nämligen hur man använder den frihet som ett liv utan yrkesarbete faktiskt innebär.
Bäst är så klart om ni läser inlägget i sin helhet men ett exempel han tar upp är att frihet är bra om det innebär att man slipper lämna barnen kl 05 för att sitta i bilkö en timme och sen vara på kontoret 9 timmar. Men att samma frihet är bortkastad om du använder friheten genom att sätta barnen själva framför en tecknad film samtidigt som du själv ligger i soffan och skrollar igenom Facebook hela dagarna.
Det här är egentligen rätt självklart och jag har själv skrivit rätt många gånger att det känns mer motiverande att ha en målsättning av sluta jobba för att kunna göra något annat istället än att bara sluta jobba för att sluta jobba. Dvs man reser till något och inte bara ifrån något. Men samtidigt så ligger det i frihets hela natur att man inte ska behöva tvinga sig att göra en massa saker utan kunna gå lite på känsla. Även om den känslan och fria inställningen gör at det ibland inte blir ett riktigt lika effektivt liv som man kunde fått till med kniven mot strupen.
Att jag fortfarande jobbar (om än i väldigt liten omfattning) och bloggar här på Trade Venue är en del av det här tänket där det är bra att ha lite mer struktur och fasta punkter i livet. Här känner jag lite ansvar mot plattformen jämfört med om jag hade en helt egen blogg där jag kunde välja fritt om jag skrev ett inlägg i veckan eller ett i halvåret. Jag tycker också det är kul med bloggen, även om friheten så klart varit större i att kunna blogga hur sällan som helst. Hade jag däremot jobbat 50 timmar i veckan, haft 3 barn och en sjuk mamma hade det troligtvis bara vara en negativ press att försöka klämma ur sig några blogginlägg i veckan.
Mr Money Mustache tar exemplet med träning som ligger mig varmt och hjärtat. Jag köper verkligen att det både blir roligare och mer motiverande om man lägger ner engagemang i det och att man bör vara lite hård mot sig själv och inte hoppa över träning av ren lathet. Men det gäller nog bara om man får ut något av träningen. Rent hälsomässigt tror jag man kommer långt med betydligt mindre träning och framförallt mindre målinriktad träning.
Idag har jag exempelvis spelat lite schack, tränat, klippt gräset och jobbat en halvtimme. Att allt detta skulle göras med maximal insats känns inte rimligt dvs att jag istället för lite slöa partier schack verkligen skulle studera gamla partier och göra anteckningar och plugga teori och sen spelat fler partier med ny utvärdering efter. Och att jag inte bara skulle klippt gräset utan först krupit runt ett par timmar för att rensa bort allt ogräs för hand med målet om att få stans finaste matta. Och tränat 2 pass istället för 1 med målet att verkligen prestera så bra som möjligt på Veteran-SM om 5 år. Och jagat fler uppdrag så jag kunde jobba 4 timmar istället för en halvtimme. För i teorin hade säkert allt det här varit möjligt att klämma in under dagen med en riktig “Badass-inställning”.
Men om man ska använda sin frihet till att sköta gräsmattan flera timmar om dagen för att det är Badass utan att tycka det är jättekul kan man väl lika glömma det här med FIRE och istället jobba som trädgårdsmästare?